You have a dream! (Hoppas jag)

Min politiska gärning syftar till att göra det lättare för dig att förverkliga dina drömmar. Enligt den liberala principen att var och en ska vara fri att göra vad man vill, så länge man inte skadar någon annan, lägger jag mig inte i vad du drömmer om. Men baserat på den liberala principen utgår jag från att dina drömmar i någon mån kräver resurser.

En del drömmer om att starta ett företag, andra drömmer om att att hitta första jobbet. En del drömmer om att kunna skaffa sig till tillräckligt med rikedom för att köpa ett fint hem eller att kunna ta ledigt för att vandra i Himalaya eller jobba som volontär för Läkare utan gränser.

Andra drömmer om att kunna ta sig ur ett nedbrytande utanförskap och för vissa är idén om att ha ett eget hem en dröm.

Gemensamt för alla dessa drömmars förverkligande, oavsett om det är att ta klivet upp till grundläggande trygghet eller om det är att segla runt jorden, är att det krävs resurser för att göra det. Alldeles oavsett vad man tycker om det, är det ett obestridligt faktum.

Väldigt mycket av debatten i Sverige handlar om är hur resurserna fördelas och väldigt lite handlar om hur de skapas. Det är problematiskt på två sätt. Dels innebär en påtvingad omfördelning av resurser att vissa människors makt över sina liv prioriteras över andras. Dels innebär det faktum att man tar resurser från människor som uppenbarligen är bra på att förmera dem att mindre resurser skapas totalt.

En befogad motfråga kan här ställas: “Är det inte viktigare att den som har det allra sämst får möjighet att äta sig mätt och tak över huvudet än att den som redan har det kan köpa en jävla segelbåt?”. Svaret på den frågan är naturligtvis jo, men det är också här vi ständigt begår ett allvarligt tankefel.

Vi resonerar kring detta som om det fanns en given mängd pengar som samhället hade att fördela varje år, men så är det inte. De resurser som skapas, skapas av människorna i samhället och dessa resurser kan komma väldigt många till del, även om de inte sugs in i skatt direkt. När någon finner ett nytt sätt att lösa ett problem som är effektivare än tidigare metoder, lösgörs resurser – den aggregerade resursmängden har ökat och kan användas till konsumtion och investeringar. Denna konsumtion och dessa investeringar innebär att någon annan får ett jobb. Vilket i sin tur leder till ny konsumtion och nya investeringar. Som i sin tur leder till att någon annan får ett jobb. Tillväxt har skett. Och så håller det på, med skatteintäkter till stat och kommun som följd, varje gång mervärde har skapats. Ju lägre skattesats, desto fler kan få del av de skapade resurserna innan de går in i skatt. Och där gör de också stor nytta då de säkrar vår tillgång till sjukvård, omsorg och utbildning, rättsväsende och försvar. Liksom att hjälpa de allra mest utsatta.

En effektiv politik för att alla ska få ökad makt över sina liv är en politik för tillväxt genom företagande i en fri ekonomi. Möjligheterna att framgångsrikt kunna starta och driva företag är grunden till allt.

Fortsatta förenkligar för företagandet och ett principfast försvar för frihandelns principer är nödvändiga, liksom frihet för företag att existera och göra vinster i välfärdssektorn, men man kan inte diskutera villkoren för företagare och förutsättningar för tillväxt utan att adressera skatterna. Dessa skatter som trots flera rejäla sänkningar under de två senaste mandatperioderna fortfarande är bland världens allra högsta.

En viss typ av progressivitet i skatteskalan är önskvärd, så att den som har det sämst ställt får det lättare att leva på sin lön, liksom att trösklarna till arbetsmarknaden för den som står utanför blir lägre. Och om vi erkänner att ekonomin inte är statisk, finns ingen anledning att straffbeskatta framgång. Framgången innebär tillväxt, ju mer desto bättre för alla.

En plattare skattemodell skulle också lösa en ytterligare utmaning för företagandet – kapitalförsörjningen. Det finns ganska gott om vad man kallar riskvilligt kapital i Sverige idag, men det mesta av det är institutionellt i någon form. Det är inte lätt för en blivande företagare med en fantastisk idé, men utan egna resurser, att gå till en affärsbank eller riskkapitalist och gå därifrån med investeringsmedel annat än i yttersta undantagsfall.

Om kapitalstrukturen vore mer decentraliserad genom att vanligt folk, företagare och andra som lyckats bra i arbetslivet, hade tillåtits att behålla mer av de resurser de skapat, vore chansen större att du som drömmer om att förverkliga din affärsidé hade någon i ditt omedelbara nätverk som känner dig väl, vet att du är seriös och tror på din idé, skulle kunna investera. Den typen av investerare som amerikanerna kallar Family, Friends and Fools.

Det finns ett välkänt citat från den enormt viktiga och betydelsefulla frihetskämpen Martin Luther King som lyder “I have a dream”. För mig i min politiska gärning är det dock viktigare att vända på steken: “You have a dream”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>