Våld är en värdelös problemlösningsmetod

Händelserna i Husby är djupt tragiska, men knappast unika. Överallt där ungdomar finns, finns frustration över tingens tillstånd, hur dessa tillstånd än är. Att frustrationen tar sig kriminella och våldsamma uttryck är däremot oacceptabelt.

Vänsterpartierna gör vad de kan för att underblåsa elden och hetsa mot regeringen i syfte att skaffa sig politiska vinster på det hela. Stundtals både ohederligt och destruktivt, kan jag tycka, men en del av spelets regler.

Och visst finns det saker som måste ändras. Tyvärr handlar debatten inte så mycket om de reformer som långsiktigt och hållbart kan reducera utanförskap som jag skulle önska. Vi måste också ta tag i attityder och metoder hos polisen. Oavsett vad vi tycker om händelserna i Husby finns det goda skäl att tro att polisen kan bli bättre i sina möten med ungdomar och andra. Det har skett förr. Efter kravallerna i Göteborg för några år sedan genomförde polisen ett grundligt och framgångsrikt utvecklingsarbete som ledde till effektivare hantering av dylika situationer. Man utvecklade metoder som lugnade ner stämningen och fick stopp på skadegörelse istället för att – som tidigare – agera på ett sätt som ökade aggressiviteten och höjde konfliktnivån.

Oavsett vilket har polisen i ett demokratiskt samhälle monopol på att bruka våld för att upprätthålla lag och ordning. Oavsett om polisen och fel eller rätt så är det den ordning som gäller i ett civiliserat samhälle. Beter de sig svinaktigt? Filma och anmäl. Samla vittnen. Gå till pressen. Organisera rörelser. Bjud in till samtal och sök kontakt med en riksdagsledamot du känner förtroende för. Kolla vad partierna gör och tycker i kommunen och engagera dig där. Tycker du att det som Margareta Livh säger om detta verkar klokt, engagera dig i Vänsterpartiet. (För den som, liksom jag, finner marxismen svårsmält, finns t ex Centerpartiet.)

Lösningen är aldrig – läs aldrig – att att tillgripa våld. Än mindre att sätta eld på grannens bil. Det är med stort sorg jag har noterat att delar av asylrörelsen uttryckt, om inte stöd, så i alla fall en förståelse för våldet. Alla krafter som legitimerar våldshandlingar av detta slag gör sig omöjliga för samarbete med åtminstone mig, och jag tror inte jag är ensam om den hållningen.

Vad tror de som stöder vandalerna att våldet kan uppnå? Finns det någon rimlig målbild av vad bilbränderna ska leda till? Hur kan man tro att förstörelse kan råda bot på upplevd resursbrist?

Kampsportsstjärnan Hayes Jemide uttrycker det kanske bäst: ”Det är sant att många förmodligen har dåliga hemförhållanden, med föräldrar som inte är integrerade, som kanske inte ens pratar svenska. Det är självklart ett problem. Men det kan inte försvara våld mot andra eller andras egendom”

Hayes är en oerhört viktig förebild och hans närvaro och engagemang spelar stor roll.

Glöm inte heller att det förkrossande flertalet av de som bor i Husby är vanligt hyggligt folk som inget hellre vill än leva sina liv i fred och frihet. De är de som drabbas hårdast av våldsverkarnas framfart. Alla de tonårsföräldrar som sliter hårt och tar jobbiga konflikter med sina pubertetsmonster till telningar för att försöka ge dem en god framtid. De som ställer upp och skjutsar till fotbollsmatchen på andra sidan stan i sin bil som inte har brunnit upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>