Populism, Peru och ett krig som inte kan vinnas

Populism är en märklig sak och i sig ämne för mången blogginlägg. Frågan har diskuterats i radions OBS och igår handlade det om valet i Peru där alternativen är en vänsterpopulist som lovar allt åt alla och en högerpopulist som berättigar (och bekräftar) sin blodiga historia med att man faktiskt ”mördade färre” (sic).

Nobelpristagaren, Peruanen och en av mina stora idoler, Mario Vargas-Llosa, väljer mellan pest och kolera, men föredrar trots allt vänsterpopulisten eftersom högerpopulisten (Keiko Fujimori, ex-diktatorn Alberto Fujimoris dotter) omger sig med sin fars gamla medarbetare och sålunda med all rimlighet kommer att bemanna en eventuell regering med en gäng som bygger sin politiska gärning på övergrepp, korruption och ständiga brott mot mänskliga rättigheter.
Populism bygger, enligt radioprogrammets analys, på avståndet mellan makten och väljarna. Det kan säkert äga sin riktighet, men resonemanget går nog att förklara enklare. Om folk inte vet så mycket kan de gå på större lögner, förenklingar och generaliseringar. Låg kunskapsnivå och svaga utbildningsinstitutioner är sålunda viktiga hörnstenar. Om detta dessutom kan kompletteras med ekonomiskt armod, som väcker krav på politiskt agerande, har man ramverket till ett maktstruktur som förmår att stampa ned folkets frihet.
Mario Vargas-Llosa har tagit tydlig ställning för en avkriminalisering av narkotika, en åsikt som i den svenska debatten emellanåt skulle beskrivas som en populistisk hållning. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom skulle jag vilja påstå att ”hårda tag mot knarkarna” både är populistiskt och gångbart ute i stugorna.
Att driva en avkriminaliseringsagenda har varit förknippat med gigantiska politiska risker. Jag har själv provat hur det är att sticka upp huvudet i den skitstormen. Det är inte trevligt, men det måste ju göras. Möjligen blir det lite lättare att föra debatten nu när en lång rad stora statsmän och intellektuella gör Vargas-Llosa sällskap och offentligt går ut och förordar en avkriminalisering.
Enligt bland andra Kofi Annan, Thorvald Stoltenberg, Richard Branson och Brasiliens och Mexicos expresidenter är det nu dags för världens regeringar att överväga avkriminalisering som ett sätt att bättre hantera det mycket allvarliga läge som råder.
Faktum ÄR att de stora problemen som är förknippade med narkotikamissbruk helt och hållet beror på det faktum att det är kriminaliserat. ”Kriget mot narkotikan” går inte att vinna med mindre än att vi underkastar oss en totalitär kontrollstat och förlusten var ett faktum i samma sekund som kriget förklarades.

3 reaktion på “Populism, Peru och ett krig som inte kan vinnas

  1. Kunde inte sagt det bättre själv.
    Avkriminialisering är bara en tidsfråga.
    Staten har skapat ett monopol för den kriminella marknaden att tillverka och sälja droger. Konkurrensen blan de kriminella gängen (grossisterna) och langarna (återförsäljarna) löses inte med bättre kvalitet och sänkta priser. Den löses med våld!
    Problemen som man måste ta tag i efter en avkriminalisering handlar om vem som ska få sälja vad, och vem som ska tillverka.
    Mitt eget kanske idiotiska förslag är att staten ska kontrollera alla led och sälja drogerna på Systembolaget.
    Alkoholmonopolet fungerar bra. Visst är ölen dyr i Svea rike men utbudet på alla typer av dryck är fantastiskt!

  2. Jag är emot en avkriminalisering. Majoriteten i vårt samhälle har valt alkohol. Vi har inte råd att köra flera droger.

    Henrik, liberal

  3. Henrik, problemet är ju att vi inte kan välja. Man får inte förväxla politiken med någon slags universums härskare. Narkotika förekommer, oavsett vad lagen säger. Och med dagens lagstiftning skapas stora problem.

    Jag påstår inte att det är enkelt, men nu har vi kört ”kriget mot knarket” all in i många år och bara fått rådäng. Kanske läge att prova nåt annat?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>