Marknadsekonomi

Jag förordar ett politiskt system där marknadsekonomi är ledstjärnan, ”kapitalism”, om man så vill. Inte för att jag tycker att de som är rika har någon av gud given rätt att förbli rika, utan tvärtom för att de som, liksom jag, kommer från enklare förhållanden ska ha chans att påverka våra liv.

När jag studerade nationalekonomi vid Linköpings universitet i början av 1990-talet var det särskilt en ekonom/filosof som gjorde starkt intryck: Joseph Schumpeter. Så här skriver han:

”Det är de billiga tygerna, kläder av bomull och konstfiber, stövlar, bilar och så vidare som är den kapitalistiska produktionens typiska prestationer. De är som regel inte av någon större betydelse för den som redan är rik. Drottning Elisabeth ägde silkesstrumpor. Kapitalismens framsteg består inte i att förse drottningar med fler silkesstrumpor, utan att se till att de blir överkomliga för flickorna i fabriken, i utbyte mot allt mindre arbetsinsats.”

Riksdagens partier må tycka olika om hur resurserna ska fördelas och det finns fördelar och nackdelar med marknadsekonomi/kapitalism. Faktum kvarstår dock: Marknadsekonomi/kapitalism är det system som faktiskt förmår att generera mer resurser.

Utan den enskilda människans drivkraft att utmana det gamla, skapa något nytt och kunna bygga ett företag och kanske en förmögenhet på det, finns heller ingen tillväxt. Kapitalismen utgår från enskilda människor som själva eller tillsammans med andra tar initiativ, gör slag i saken och riskerar minst sitt anseende, men oftast också hus och hem för att skapa något som genererar värde till både sig själv och till många.

Det finns de som är emot kapitalism och hävdar att den är ”kall och hård”, men det är att missförstå det hela. Kapitalism är heller inget frälsande tillstånd som löser alla samhällets problem, men det är det system som tillåter en mångfald av lösningar, som ger folk och företag frihet att handla med varandra, upprätta frivilliga kontrakt om att utbyta varor, tjänster och värde på ett sätt som alla parter finner fördelaktigt.

3 reaktion på “Marknadsekonomi

  1. Mitt ”lågvattenmärke” blev en sjukdom år 2013.
    en systa i ögat gjorde att jag ringde upp vårdcentralen citty i Halmstd och fick en tid hos någon som diagnostiserade mig till ögonkliniken i Halmstad ,,. Efter två månaders påringningar fick jag en annan tid hos någon annan (Vårda) i Halmstad, som gjorde samma diagnostik …sen har jag ringt min vårdcentral åtskilliga gånger. MEN men, svaret är varje gång -ring måndag, för då har vi nya tider . Jo, men då är det upptaget, och dom ska ringa tillbaka senare ,vilket aldrig hände.. resten av veckodagarna går alltså inte beställa tid eftersom det är fullt då ,,och dom har bara en tvåveckorslista. För att kunna se ordentligt igen har jag åkt till Thailand ,,och där är jag nu och får det gjort . Första telefonsamtalet till Citty vårdcentral var i april 2013.
    AVREGLRING SOM STÄLLE PATIENTSSÄKERHETEN PÅ SPEL ??
    Ok, men jag är absolut inte centerpatist mer.
    Arbete ger frihet ?
    Arbeit macht frei ?
    Jag vet hur det gick med den ene partiledaren.

  2. Planekonomins fördelar går att räkna på en hand. Nackdelar däremot…
    En nackdel med planekonomin är centraliseringen av besluten. Man tror att man ska kunna fatta rationella beslut genom att ha överblick över allt. Men ingen kan ha överblick över allt och den som har överblicken över allt missar insikten om detaljerna. Inte ens med superdatorer är det möjligt att skapa modeller som styr ekonomin lika effektivt som marknadsekonomin, eftersom man inte kan skapa modeller utan tillgång till information och den informationen måste samlas in, analyseras och bearbetas och under den processen har marknaden ändrats. Marknadsekonomi anpassar sig snabbare och mer effektivt till ändrade förhållanden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>