Hurra för (C) – nytt bottenrekord för (S)

Samtidigt som att vi gläds åt Centerpartiets fina 8,5 % i senaste mätningen, kan man inte låta bli att skakas en smula av Socialdemokraternas opinionsimplosion. Vad vi just nu bevittnar är en kollaps. Socialdemokraterna är obevekligt på väg utför och det finns just nu ingenting som tyder på att en förändring är i sikte. I mätning efter mätning går de allt sämre och förtroendet för deras företrädare blir bara svagare och svagare. De har påkletats en looserstämpel som är mycket svår, för att inte säga omöjlig, att bryta på annat än mycket lång sikt och efter stora, smärtsamma och välkommunicerade förändringar.

Anledningarna är flera. Det största och viktigaste är att regeringen inte verkar ha fått ihop en rimlig samordningsprocess. Det beror säkerligen till någon del på Miljöpartiets bristande erfarenhet av att bära politiskt ansvar. Men. Detta är inget nytt. Det visst statsministern innan han gjorde anspråk på att leda landet. Många var vi som pekade på det ansvarslösa i att inte, innan man söker detta mandat från väljarna, säkra ett stöd för att kunna regera i både teoretisk och praktisk mening. Men nu händer det just ingenting från regeringen. Det trampas mest vatten och man börjar skylla på varandra. Inget gott tecken…

Det är klart att det parlamentariska läget spelar roll, men det kan väl inte heller kommit som någon chock, givet opinionsläget innan valet? Trots detta agerade statsministern som om ansvaret vore någon annans och hotade med nyval. En spelteoretisk relevant manöver då huvuddelen av det politiska motståndet precis stod i begrepp att lagra valvapnen i malpåse och sätta igång större underhållsarbeten. Det var väl i princip bara vi i Centerpartiet som var fullt stridsdugliga, om än naturligtvis en smula tärda efter det s k supervalåret.

Trots att vi i alliansen verkligen gjort allt vad som rimligen kan krävas av oss för att ta ansvar för att Stefan Löfven och hans regering ska kunna styra, visas ingen tacksamhet. Än mindre ödmjukhet. Detta trots att man måste förstå att detta stora ansvarstagande kostar på politiskt. Inte kanske så mycket för Centerpartiet, men väl för andra alliansvänner. Tvärtom gnäller man på att vi i riksdagen står för vår politik och driver den igenom med hjälp av de få och trubbiga instrument vi har till vårt förfogande, t ex tillkännagivanden.

Tidigare har nog många väljare funnit en trygghet i en socialdemokratisk regering som kanske inte alltid agerat som man önskat, men som man ändå har kunnat lita på styra Sverige på ett rimligt kompetent sätt och som företräder oss väl internationellt. Det finns idag, 2015, vare sig trygghet eller styrning från den socialdemokratiskt ledda regeringen. Och det börjar väljarna märka.

Läget för regeringen är helt enkelt synnerligen bekymmersamt. Det finns heller helt enkelt ingenting man kan göra för att bryta en dylik trend. Det man kan göra är att vänta på att någonting händer som vrider om spelplanen, eller försöka starta om det hela med nya spelare.

Under tiden bör naturligtvis vi som tror på ett annat samhälle, ett friare samhälle, börja jobba med vårt erbjudande till väljarna. Visa vår bild av det goda samhället och hur vi kan bygga Sverige starkt genom att genomföra våra idéer. Det känns också som att det blir allt mer brådskande för oss att göra det. Allt färre tror nog längre att regeringen som den ser ut nu kommer att kunna hålla hela mandatperioden.

2 reaktion på “Hurra för (C) – nytt bottenrekord för (S)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>