Högt spel för Löfven

Jag måste säga att jag blev totalt överraskad av Löfvens besked häromdagen, att han utlyser extraval. Det är verkligen att sätta allt på ett kort och det är långt ifrån säkert att det gynnar honom. Att han misslyckades med att skapa majoritet för regeringens budgetförslag kanske inte förvånar lika mycket. Han har verkligen inte ansträngt sig för att säkra situationen, utan kallt räknat med att SD skulle följa praxis och rösta bara på sitt eget budgetförslag. Något som nu inte blev fallet. De röstade istället på vårt budgetförslag, en finfin budget som bland annat omfattar miljardsatsningar på att säkra öppenheten mot omvärlden.

Det verkar vara en tydlig strategi från Löfven att hävda att han hela tiden bjudit in allianspartierna till samtal, men att vi hårdnackat vägrat och därför skulle vara extra ansvariga för den uppkomna situationen. Låt oss bena upp detta.

Det första som hände var att han försökte bryta upp Alliansen genom att sätta tryck på oss i C och FP. Det är självklart värt ett försök. Om Alliansen splittras gör Löfven (den antagligen korrekta) bedömningen att han har större chans att behålla makten. När det inte gick får han övergå till att skjuta på hela Alliansen och hävda att han gång på gång försökt etablera samarbete, något som är en sanning med en ganska kraftig modifikation. Sant är att han vid två tillfällen bjudit in allianspartiledarna till samtal, men att det inte vid något av dessa tillfällen visats prov på någon som helst lust att faktiskt hitta någon väg framåt som bygger på just samarbete.

Det jag tror var en så stark framgångsfaktor för Alliansen, vi lyckades regera landet framgångsrikt i tider av stor internationell kris i åtta år, varar hälften i minoritet, var nog det grundläggande ingångsvärdet: alla ska bidra och alla ska tjäna på samarbetet.

Socialdemokraternas uppfattning om samarbete verkar vara att Socialdemokraterna ska tjäna och alla andra ska helst försvinna. När man med facit i hand betraktar de år då Centerpartiet ställde upp och såg till att rensa upp statsfinanserna på 90-talet blir detta tydligt. Jag tror att det kommer att bli lika tydligt för Miljöpartiet, om det inte redan är det.

Med extravalet sätter Löfven nu allt på ett kort. I vissa stycken en begriplig manöver, då delar av Alliansen är lite stukade. KD har inte stora resurser att ladda om med och jag antar att FP har det på motsvarande sätt. Moderaterna har nedsatt förmåga när de nu ska välja ny partiledare, så jag antar att nu är rätt tillfälle att passa på. Samtidigt lider ju Löfvens samarbetspartners av samma tillstånd. Det är svårt att tänka sig att Miljöpartiet har en organisation som klarar att mobilisera till fullskalig valrörelse på så kort tid och Vänsterpartiet bör rimligen äga samma predikament.

Kanske är det ett sätt att rensa i leden och förstärka sin relativa position för att kunna gå till val 2018 som ett parti med större trovärdighet? Kanske ligger också de stora besvären att få ihop en samordnad politik från regeringen bakom beslutet…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>