Om trygghet för företagare

Med personlig erfarenhet som företagare (på heltid sedan 10 år) vet jag vilken typ av trygghet jag vill ha och kan lita på. Den enda sanna tryggheten kommer ifrån att jag vet att våra kunder behöver våra tjänster och att vi kan leverera dem med hög kvalitet. Och att vi kan ta tillräckligt mycket betalt för dem för att täcka alla kostnader förknippade med företagandet.

Den i särklass största kostnaden för oss, och antagligen varje tjänsteföretag, är skatterna. Löneskatter, arbetsgivaravgifter och moms. Och några hundralappar i vinstskatt.

Får vi bara behålla tillräckligt mycket av våra pengar så kan vi hitta de försäkringslösningar, eller buffertsparande, som passar vårt företag och oss som jobbar här.

Precis varje ambition från vänsterpartierna att skapa statlig ovanifrån kommenderad och generöst utdelad ”trygghet” får det att krypa i kroppen på mig. För jag – liksom alla andra företagare – VET att vi måste betala det själva via skatten och för att det i alla lägen innebär en statlig inblandning i våra företagsinterna angelägenheter.

”De senaste dagarna har vi inte haft något spel alls på de rödgröna”

Socialdemokraterna är ju hårdnackade motståndare till en avmonopolisering av den svenska spelmarknaden. De sköna mångmiljonbelopp de drar in från a-lotterierna vill de naturligtvis inte förlora.

Trots detta går det ju inte att stoppa internationella spelföretag som erbjuder intressanta produkter från utländska servrar.
Ett exempel på ett sådant intressant spel är riksdagsvalets utgång. Hos Fredrik Antonsson – tokmoderaten – läser jag att Unibet ger 1,65 gånger pengarna för en Alliansseger och hela 2,00 för vänsterseger.
Ladbrokes har haft jämnare odds – 1,80 för Alliansen och 1,90 för Mona och gänget. Dock flaggar Ladbrokes för att sänka oddset på Alliansen till 1,60 och höja vänstersegern till 2,40. Anledningen? ”De senaste dagarna har vi inte haft något spel alls på de rödgröna”!

Alliansfritt roar med sin frustration

Man kan väl inte annat än att dra lite på smilbanden åt vänsterns tilltagande frustration över komma allt närmare ett praktfiasko. Inget är vunnet ännu, ska sägas, men med tanke på det håll som opinionen verkar vara på väg lutar det allt kraftigare åt en alliansseger.

Det ser ut som att den enda chansen för vänstern att kunna få inflytande är om Sverigedemokraterna lyckas ta sig in och skapar ett osäkert parlamentariskt läge. Vet inte om de kan vara så jäkla cyniska, men med tanke på nivån som t ex Anders Utbult sänker sig till skulle det inte förvåna mig om de medvetet försöker snacka in SD…
I en grundlös attack mot Magnus Andersson försöker man kleta ihop honom med Sverigedemokraterna. Bevisningen? Andersson länkar till den humoristiska valaffischgeneratorn som eventuellt har ett samband med någon som anses kunna vara Sverigedemokrat.
För det första kan man konstatera att denna guilt by association är på en så skrattretande låg nivå. För det andra är det ju minst lika många sossar som använder tjänsten! När jag kollade idag på ”Inskickade” var det 6 allianskritiska ”valaffischer” som var senast upplagda.
Möjligen är det ett uttryck för ett ”anfall är bästa försvar”, när det rödgröna regeringsalternativets tilltänkta statsministerkandidat hyllar antidemokrater.
Nu verkar inte humor vara direkt Anders Utbults grej, men jag kan inte låta bli att tycka att hans haverier är ganska komiska.
Faktum är att jag också (med risk för att bli uthängd som Sverigedemokrat av Alliansfrittbloggen) måste erkänna att jag tycker att en hel del av de submittade valaffischerna är jäkligt roliga! (Bilden nedan t ex.)

Update: Det finns även ”affischer” som går långt över gränsen. Det finns vedervärdiga framställningar av såväl statsministern som invandringsfientliga osmakligheter. Dessa tycker jag alltså inte är roliga.

OK, är vänsterväljarna förvirrade än?

Alltså, det vore väl roligare om man kunde tala mer om viktiga reformer inom områden som arbets- och bostadsmarknaderna och (värn- och andra) skatter, men det kräver ju på något sätt att det finns en tydlig opposition som erbjuder ett någorlunda tydligt alternativ.

Just nu verkar förvirringen vara total… Man måste naturligtvis ha all förståelse för att det är lite tjorvig stämning i vänsterlägret efter det senaste halvårets opinionsutveckling. Från en historisk ledning med över tio procentenheter till katastrofsiffror för Socialdemokraterna.

Detta påverkar möjligen såväl samarbetsförmågan mellan partierna som kapaciteten internt, men någon slags ordning får det väl ändå lov att vara?

Thomas Östros kommenterar
Centerpartiets förslag om Vattenfall på ett sätt i en tv-kanal och säger motsatsen i en annan. Maria Wetterstrand säger en sak och Peter Eriksson en annan. (Läs om sörjan hos Per Ankersjö och Thomas Böhlmark…)

Lars Ohly vill bilda regering med vad hans ord skulle beskrivas som ”välfärdens fiender”. (Möjligen kan man hitta samverkansformer om metoderna att ta i tu med dessa med tanke på Mona Sahlins vurm för Slaktaren från La Cabaña.)

Den senaste uppvisningen i politisk stringens à la vänsteralternativet har avsändare Miljöpartiets gruppledare i Stockholm: Yvonne Ruwaida. På frågan om Miljöpartiet vill tillåta byggnation av nya bostäder på stadsdelen Södermalm i Stockholm svarar hon i tidningen Södermalmsnytt ett tydligt ”Nej”, men på samma fråga i Svenska Dagbladet svarar hon ”Ja”.

Vill Ylva Johansson göra en Hugo Chávez med apoteken?

Det är väl ingen stor överraskning att avmonopoliseringen av apoteken blev en succé… Kanske något oväntat att det gick så fort! Sedan vi gjorde slut med den med Nordkorea och Kuba gemensamma läkemedelshandelspolitiken har 80 nya apotek öppnats och 700 personer har fått nya arbetsgivare i dessa företag.

Det är faktiskt helt obegripligt att vänsterpartierna envisas med löftet/hotet att riva upp reformen vid en eventuell rödgrön valvinst. Socialdemokraternas socialpolitiska talesperson, Ylva Johansson, utesluter inte ett återförstatligande av de nya och fria apoteken!
En manöver värdig socialistledare med totalitära maktambitioner…
Alternativen i valet har kanske aldrig varit tydligare.
Läs även ETR, Kenneth Johansson på välfärdsbloggen och Annie.

Jo, Baylan, sommarmätningar kanske är lite speciella?

Tänk att en familj är på väg tillbaka till stan efter att ha varit och hälsat på släktingar på semestern. Jobbskatteavdraget som gav mamma och pappa tillsammans över tretusen spänn extra i månaden. Tretusen i månaden som räckte till en säker bil (med a/c) och som du vet tar dig hela vägen utan att krångla.

Gammelmormor var på gott humör och ville hänga med och bada eftersom hon numera anlitar Kalles Städ Service för att torka ovanpå köksskåpen. Genom RUT har mormor råd.

Nu är det visserligen så att äldreboende inte på något sätt kan komma på tal. Enligt tanten är sådant för ”gamla människor”. Om det ändå mot förmodan skulle bli aktuellt känns det bra att mormor genom lagstiftningen kommer att garanteras valfrihet och inte vara hänvisad till kommuntjänstemännens godtycke. Alla gamla polare är ju på Grankullen. På Tallbacken bor det ju mest bara gamla trökjönsar, brukar mormor säga.

De kommer närmare Stockholm och fastnar i köer och tänker vad himla bra det vore om man kunde bygga den där förbifarten nån gång! Köer är knappast bra för miljön. Vare sig den fysiska runt omkring bilen och globalt, eller den mentala i den semesterpackade bilen.

Klumpen i Nisses mage inför skolstarten från förra året lyser med sin frånvaro i år eftersom mobbargänget numera är splittrat och Elvira som fattar matte snabbt ska få utveckla sina talanger på sin nivå.

Sina matteskills till trots förlorade Elvira tävlingen mot Nisse som gick ut på att spota vindkraftverk. De har nämligen på den senaste tiden blivit jäkligt många och efter 200 tröttande de och började med kor istället. Sådana finns nämligen fortfarande eftersom det med Alliansens politik fungerar bättre att vara småföretagare – t ex lantbrukare.

Det kanske inte hela familjen tänker på, men den underliggande trygghet människor känner i att veta att vi har en regering som tar ansvar för landets ekonomi, som är skickliga och seriösa, som kan samarbeta bra, som satsar på forskning och skola och som inte huvudlöst köper bilfabriker och annat för skattebetalarnas pengar, bidrar säkert till hur man svarar när SKOP ringer.

Läs även SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och Per Ankersjö.

Vänstern och marknaden

Det kanske är så att det finns ett orsakssamband? I olika omgångar har jag väl på bloggen uttryck en viss förvåning över vänsterns oförmåga att förstå hur marknadsekonomin fungerar. Jag funderar på om det kanske kan vara så att denna oförmåga att förstå marknadsekonomi är det som gör att folk är emot den?

Senast igår på Godmorgon Världen! upprepade Helle Klein Maria Wetterstrands varning för att marknaden ska uppleva det som osäkert att inte veta om det blir ”0 eller 10 nya kärnkraftverk”…
Alltså, marknaden ger blanka fan i hur energin produceras, så länge man är säker på att det finns ett leveranssäkert och kostnadseffektivt utbud!
Om det byggs 0 eller 10 nya aggregat spelar ingen roll så länge MÖJLIGHETEN finns om det skulle behövas. Energiöverenskommelsen är suverän på många sätt och teknikneutralitet är vägen att gå. Det är risker och utsläpp som ska prövas och vägas mot alternativen.
Frågan är också hur taktiskt det är att försöka klia osäkerhetsnerven när de rödgröna själva går till val på SYNNERLIGEN oklart energipolitiskt alternativ, enligt vilket kärnkraften i bästa fall ska prövas inför varje val. (Eller i värsta fall förbjudas och snabbavvecklas, oavsett konsekvenser för miljön, industrin och hushållens ekonomi.)
Jag har mailat till ett par fackförbund, Metall och Pappers, för att få reda på vad de tycker om regeringens energipolitik jämfört med vänsterpartiernas, utan att få svar… Väntar med spänning.
Läs också Alliansens miljötalespersoners debattartikel i dagens GP.

Rödgrön ”felräkning” på 9 miljarder

Johan Norberg har uppmärksammat FORES granskning av den rödgröna budgeten och berättar om det hela i Metro.

Kanske inte så konstigt att förtroendet för såväl Mona Sahlin som Thomas Östros är kört i botten.
Vänsterpolitiken håller ändå faktiskt rätt bra ihop… Vänsterpartiernas politik kommer att leda till färre företag – något som verkar vara en önskad utveckling.

SEB Företag konsumentupplyser om företagarpolitiken

Jag har ju tidigare redogjort för min starka uppfattning om att vänstersidan gör bäst i alla hålla tyst om sin politik och låta folk själva fylla i de tomma raderna och då skapa sig en bild av den rödgröna politiken. När Mona och resten av vänstergänget preciserar och presenterar sin politik dyker de i opinionen.

Inför valet den 19 september kommer ju dessutom intensiteten i jämförelser och kritiska granskningar av båda alternativens politik bara att eskalera, vilket gör tillvaron en smula besvärlig för de som önskar en rödgrön valframgång.
Ett exempel är det nyhetsbrev jag fick från vårt företags bank idag. (SEB) I det listas huvuddragen i de olika regeringsalternativens företagarpolitik. Jag vet inte hur många kunder SEB Företag har, men rimligtvis är det mycket få av dem som läser detta som tycker att vänsterpartiernas företagarpolitik är särdeles bra…

Alliansens företagsrelaterade vallöften
Alliansen vill:

  • bygga Motorvägen Förbifart Stockholm
  • tidigarelägga satsningar på infrastruktur – 417 miljarder kronor satsas de närmaste tio åren. Förutom satsningar i Stockholmsregionen, som även inkluderar järnvägar, ingår Västlänken och Marieholmstunneln i Västsverige och planer på ytterligare en fast förbindelse mellan Skåne och Danmark
  • inte införa kilometerskatt
  • inte höja skatten för vanliga löntagare
  • inte göra det dyrare att anställa unga
  • inte avskaffa rut- och rotavdragen
  • inte förtidsavveckla kärnkraften
  • inte återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt
  • inte lagstifta om könskvotering till bolagsstyrelser.

Oppositionens företagsrelaterade vallöften

Oppositionen vill:

  • höja inkomstskatten för alla med en månadslön över 40.000 kronor (dvs jobbskatteavdraget minskas stegvis för att helt försvinna för inkomster över 80.000 kronor)
  • återinföra avdragsrätt för a-kasseavgiften – avgiften sänks och taket höjs från 680 till 950 kronor per dag
  • avskaffa Rut-avdraget för hushållsnära tjänster
  • utöka Rotavdraget så att det kan användas till energibesparande åtgärder
  • höja skatten på koldioxid med 49 öre per liter bensin, vilket kompenseras med höjt reseavdrag
  • införa trängselskatt på Essingeleden i Stockholm liksom kilometerskatt på lastbilar
  • återinföra förmögenhetsskatten som alliansen avskaffat
  • att stockholmarna ska få folkomrösta om motorvägen Förbifart Stockholm
  • sänkt arbetsgivaravgift för småföretag, totalt 2 miljarder kronor 2011 och 6 miljarder 2012
  • förbättra kapitalbildningen för små företag, bland annat genom att ett riskkapitalavdrag införs.

Vänsterpartiernas miljöskatter är ett jävla skämt

Kommer precis från ett seminarium på FORES. Ämnet för dagen var den vetenskapliga granskning av de rödgrönas budget som gjorts av Andreas Bergh och Henrik Jordahl.

Det finns en hel del märkligheter i budgeten och jag rekommenderar alla att ta del av det briefing paper som kommer att komma om detta, men den mest grundläggande kritiken (länk till slidesen) är särskilt intressant…
Det finns mycket som tyder på att vänsterpartiernas budget är underfinansierad. De båda forskarna pekade på en mängd olika faktorer som belägger detta.
Bland annat berördes miljöskatterna.
Själva vitsen med miljöskatter är att ekonomiskt styra folk och företag att välja tekniker och metoder som leder till mindre utsläpp från det ämne som beskattas, men i den rödgröna budget räknar man på miljöskatteuttag statiskt! Som att inte skatten har någon effekt på utsläppen! Att samma skattebas – och samma utsläpp – kommer att finnas kvar och generera skatteintäkter till staten.
Kanske ännu mer förvånande var faktiskt hur Sven-Erik Österberg, som var där för att försvara budgeten, svarade på det. Enligt honom skulle miljöskatterna inte ha några särskilda effekter på miljön!!!
Vänsterpartierna har alltså en massa – för miljön – verkningslösa miljöskatter i sin budget?
Hypotesen att de hatar företag mer än vad de gillar miljön blir allt troligare… Något att tänka på när man läser dagens DN Debatt.
Update: Andreas Bergh specialgranskar vänsterpartiernas påstående att 90% av väljarna skulle ”tjäna” på den rödgröna budgeten.