Socialismen har svårt att slå bland företagare

Med frihet följer ansvar. Och det borde ju rimligtvis även råda motsatt förhållande. Vänsterpartierna missförstår konsekvent företagandets anda. De försöker locka företagare och företagarvänligt inställda väljare med statligt styrd och betald ”trygghet”.

Vad man inte säger är att all denna trygghet som vänsterpartierna vill dela ut bara ju måste betalas av samma företagare som de menar ska åtnjuta den på ett eller annat sätt.
Ett praktiskt problem är svårigheterna att avgöra när en företagare är arbetslös eller för sjuk för att jobba.
Om man har dålig fart på säljet tjänar man inga pengar, men inte fan är man arbetslös då? Tvärtom har man ett hästjobb framför sig i att ringa och träffa nya kunder.
Om man har brutit armen kan man inte göra vissa saker i sitt byggföretag, men väl en mängd andra saker. Städa på lagret, fixa till hemsidan, förhandla om bättre rabatter hos byggvarugrossisten…
Chansen att en tungfotad statligt initierad myndighet skulle kunna sköta dessa system effektivt och rättssäkert ser jag som ytterst osannolikt. Missbruksincitamenten är gigantiska och de företagare som tvingas betala dyrt för de påtvingade trygghetssystemen kommer att känna sig nödgade att utnyttja dem så mycket det går för att få valuta för pengarna.
Låt företagen vara ifred! Låt dem och deras ägare tjäna pengar om de är så pass skickliga att de klarar det.
Denna typ av rödgrönt resonemang känns igen. I vintras ville såväl Mona Sahlin som Peter Eriksson köpa Saab.
De ville ta pengar – i praktiken – från företag som jobbade rätt. Som klarat anpassningen till den snabbrörliga marknadens krav. Och ge dem till företag som inte gjorde det.
Läs även Andreas Bjerke.

Dags att prata mer om vad jag vill!

I bloggandet blir det ibland väldigt mycket att dänga på motståndarna och inte berätta så mycket om vad det egentligen är man vill själv. Det är lätt att bli medryckt när goda vänner blir ohederligt attackerade av kampanjarbetare från motståndarlaget som (tydligen) saknar alla spärrar som normalt funtade människor är försedda med.

Det är en farlig fälla att gå i. Vänsterpartierna och deras väloljade och av LO hårdsponsrade propagandamaskineri vill naturligtvis inte att det talas så mycket politik.
Så det tänker jag försöka göra i större utsträckning nu.
Störst av allt är frihetsfrågorna. Dessa har emellertid många facetter och förgreningar. Vännerna i Piratpartiet gör ett beundransvärt arbete, framförallt pedagogiskt, när det gäller den del av frihetsdebatten som handlar om den personliga integriteten i digitala former.
För min egen del känner jag ett stort behov av att driva på frihetsdebatten ekonomiskt. Friheten att ingå avtal, friheten att INTE ingå avtal och att låta människor använda sina förmågor och komparativa fördelar för att konkurrera är en central rättighet. Alla hinder mot detta måste vara stadda under ständig prövning!
Det är dessutom gynnsamt för samhällsekonomin, vilket skapar förutsättningar för välstånd att användas till exempelvis hjälp till den som hamnar snett eller blir utsatt för brott, samt att orsakerna till det förra kan förebyggas och att skyldiga till det senare kan lagföras på ett effektivt och rättssäkert sätt.
Detta tänker jag skriva mer om under etiketten ”Vad jag vill”.