”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer åpenhet, men aldri naivitet”

Det är svårt att skriva något som betyder något och som samtidigt inte känns helt banalt, med anledning av de fruktansvärda händelserna i Norge.

Mycket klokt har sagts kring detta, men jag tror att Markus Uvell uttrycker det bäst på Newsmill: ”Sanningen är att fruktansvärda saker kommer att fortsätta hända då och då…”
Inget öppet samhälle kan bygga bort alla risker. Fria människor är fria att tänka även destruktiva tankar. Tydligen har den svenska justitieministern, Beatrice Ask, sagt att det nu är läge att överväga mer övervakning på nätet. Mycket sorgligt och en flat kapitulation inför det fria samhällets motståndare.
Lärdomen kanske istället borde vara att en kompetent, effektiv och lokalt belägen poliskår hade kunnat ingripa snabbare och kanske inte hindrat tragedin, men minskat dess omfattning betydligt.
Pinsamt och ledsamt är också Sverigedemokraternas skamlösa försök att plocka billiga poäng på katastrofen. Den enda trösten är väl att deras neddragna brallor skapar avsmak för en och annan potentiell sympatisör.
Lika usla som SD är, lika stor visar sig Jens Stoltenberg. ”Vedergällning genom mer demokrati” platsar bland de bevingade ord som uttalats av historiens största politiska ledare.

Mer vänsterterror än islamistisk dito

Just nu står Jimmie Åkesson i talarstolen och ljuger. Den allra lägsta, men också sorgligt effektiva, politiska kommunikativa metoden, är att utnyttja människors rädsla för det okända. Ta fasta på små antipatier mot grupper, bejaka, stimulera och mata sådana känslor tills de väcker sig starkare än förnuftets motkraft.

Om man bryr sig om säkerheten mot terrorism, borde man också bry sig om fakta i frågan. Den islamistiskt motiverade terrorn är (lyckligtvis) mycket liten i Europa. Den är t ex mycket mindre än vänsterextremistisk terror. Den är problematisk inte bara för att den är 40 gånger större; rättsväsendet lyckas inte lagföra särskilt många av dem. Möjligen eftersom man i debatten överdrivit de läskiga musselmanernas förmodade nedärvda benägenhet till våld och terror och därför nedprioriterat annan hotfull extremism.
DN har en bra figur på detta idag.

(S) ballar ur totalt

Ojojoj… det är ju fan ingen hejd på de Socialdemokratiska tokerierna idag. Jag hade helt missat denna debattartikel i Expressen, i vilken ledamoten i Socialdemokraternas verkställande utskott – Peter Weiderud – vill följa Morgan Johanssons exempel och låta terrorister sätta gränserna för demokratiska fri- och rättigheter i Sverige. Jävla idiot!
Samtidigt får Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt en rejäl skopa beröm från självaste New York Times för hanteringen av händelserna i Stockholm.

FRA skickar polisen på fel spår

Medan polisen var upptagen med att trakassera svensk-palestinier med ”sprängande” huvudvärk i Göteborg, slår det över för en galning som åker in till Stockholms city i syfte att mörda urskiljningslöst.

Vad som får en människa med hela livet framför sig och alla möjligheter i världen att offra sitt liv på det mest makabra sätt, huvudsakligen för att en knäppskalle till konstnär tillåts ägna sig åt sin konst, är en gåta vars förklaringar måste sökas i psykiatrin.

Det visar också hur dåliga de system är, som trots hoten mot den personliga integriteten baxades igenom. Det skulle förvåna mig oerhört mycket om den utvärdering av FRA-lagen som ska äga rum i början av nästa år kan komma fram till något annat än att det hela inte fungerar som det var tänkt.

Gellert Tamas eller någon borde göra en tv-film om polisens tillslag mot de till terrorplaner helt oskyldiga göteborgarna tidigare i höst…

SD’s politik ett hot mot tillväxten och säkerheten

Det finns naturligtvis en mängd humanistiska anledningar till att främlingsfientligheten är åt fanders, men vad man också måste tänka på är att invandringsmotståndet hotar tillväxten.

Sverigedemokraterna har till och från gjort ett stort nummer av att invandringen kostar en massa pengar. Det är ett rent felaktigt påstående. Det vet alla som förstår grundläggande nationalekonomi.

Det fastslås också i en pinfärsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. I samma rapport fastslås också behovet av att nyinflyttade snabbare kan ta sig in på arbetsmarknaden.

(En bra och kostnadsfri åtgärd vore att steka den förhatliga LAS så fort som det bara är möjligt.)

En annan rapport som fastslår invandringens potentiellt kraftfulla positiva effekter på tillväxten kommer från UNDP.

Med diverse förslagna pr-stunts och en indignerad kritikerkår som ständigt går i Åkessons fällor och därför jobbar både hårt och gratis med att sprida Sverigedemokraternas ‘idéer’, går det ganska bra för dem.

Det spelar inte så stor roll att deras knäppa ansatser vederläggs länge och väl, deras väljare kommer inte att läsa några rapporter. De flesta av dem tror hellre på hemvävda teorier och fördomsbejakande klintbergare, än på den forskning som faktiskt kan ge en del svar på de frågor som SD ställer.

(Eller åtminstone påstår sig ställa – det är med all rimlighet i själva verket så att de redan har ett stort svar och mer ägnar sig åt att hitta frågor till det svaret.)

I den uppenbart falska omsorgen om svenskarnas säkerhet målar man också upp islam som det största hotet.

Lika lite som man bemödar sig att ta reda på fakta om invandringens ekonomi, grundar man den säkerhetspolitiska analysen på något som helst vetenskapligt underlag.

I en rapport från 2007 från Europol, kartläggs den terrorism som drabbar europas folk. I den kan man läsa att 498 terroistattacker genomfördes i Europa under 2006.

Av dessa var 424 genomförda av separatister (Frankrike är hårdast drabbat med 283 attacker, Spanien hade 136.)

55 genomfördes av vänsterextremister. (25 i Grekland, övriga i Tyskland, Italien och Spanien)

1 högerextrem attack förekom. (Polen)

1 attack genomfördes av islamistiska terrorister. (I Tyskland)

Sedan finns under 2006 17 ytterligare försök att mörda folk av politiska skäl, som i rapporten går under kategorin ”övrigt”.

Att rikta in säkerhetspolitiken mot islamistisk terrorism vore alltså ett fundamentalt klavertramp, som skulle ta resurser från bekämpande av andra och större hot.

Sverigedemokraternas politik är alltså inte bara skadlig för ekonomin, utan också rent livsfarlig för vårt folks säkerhet.

Länk till ESO-rapporten (pdf).

UNDP-rapporten, HDR 2009 (pdf).

Länk till EU Terrorism Situation and Trend Report, 2007 (pdf).

Det finns ingen försoning

Det är lätt att betrakta vänstern med ett överseende leende i mungipan. De har en annan analys. En annan världsbild. De tycker annorlunda. Man tänker att de i grund och botten menar väl. Att de – liksom liberaler – vill att världen ska bli ett bättre ställe och att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bra liv.

Men efter gårdagens betraktande av demonstrationstågens budskap vete fan…

Borgare är ”as”. Liberaler är apor. Man vill ”krossa” både det ena och det andra, däribland människor som jag (som är företagare).

Visst säger man sig även vilja ”krossa rasismen”, vilket jag tycker är en bra idé. Men denna enda goda idé ställs i skuggan bakom en stor mängd förfärliga idéer.

Mycket anmärkningsvärt är Vänsterpartiets demonstrationstågs stöd för FARC-gerillan. Är det ett officiellt ställningstagande från (V) att ”FARC är folket” och att deras kidnappningar och annan terror är den del i en rättmätig kamp emot den folkvalda regeringen?

I den ädla folkkampen hölls bland många andra svensken Roland Larsson fången i två år under de vidrigaste av förhållanden.

Detta är heller ingen enskild företeelse. Våld och terror är legitima vapen i vänsterns krig mot sina meningsmotståndare. De demokratiska fri- och rättigheterna är oviktiga och till och med oönskade.

Intellektuell hederlighet och sanningsenlighet är heller ingenting man anser sig behöva bry sig om. Såväl Aftonbladets som DN:s kultursidor har stundtals låtit sig brukas som megafoner för rena lögner.

Minns hela affären med Andreas Malms förljugna attacker i DN Kultur mot liberaler i allmänhet och Johan Norberg i synnerhet. Läser idag också på Johan Ingerös blogg om hur Aftonbladets kulturredaktörer ser på journalistiska principer som dasspapper.

Den minst sagt vacklande synen på demokrati är heller inget man hymlar med. Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lär ha sagt följande: ”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse.”

Dessa galningar har alltså inbjudits till ett tänkt regeringssamarbete i en rödgrön koalition?

Säpo och Kafka

”Visst måste även Sverige skydda sig mot terrorism, men det måste ske med demokratins medel, inte genom att avskaffa de rättigheter man vill skydda. ”

De kloka orden är Henrik Sjöholms och handlar om SÄPO’s allt hårdare linje mot utlänningar.

Jag har tidigare skrivit om Hassan Asad och det finns ett antal fler fall där människor hamnar i veritabla kafkasituationer. De varken kan eller får bemöta några anklagelser – de vet inte vad de anklagas för.

I många fall – som för Hassan Asad – är en avvisning en förbannat hård dom. Inte bara för honom själv, men också för hans familj som tvingas leva utan sin pappa och make och med en ständig oro för honom för i Jordanien. Risken är överhängande att han utsätts för tortyr, och bara det är skäl nog att inte avvisa honom enligt lagen. (namninsamling)

Vad tog vår normala syn på rättssäkerhet vägen?

Detta är förbannat ledsamt.

(Läs gärna posten ”Ett krig som inte kan vinnas” om ”kriget mot terrorismen”)

Ett krig som inte kan vinnas

Bush och Cheney och gänget gick inte i fällan. Dom flög in i den med ett F-117A.

Terroristerna är galna mördare. De gillar inte fria samhällssystem. De gillar inte mänskliga rättigheter. De gillar inte länder vars konstitutioner bygger på den enskilda individens fri- och rättigheter. De gillar inte människor. De gillar inte USA.

Man tycker att historien borde varit en tillräckligt god lärare för att samma misstag inte ska begås gång på gång, men tydligen inte.

Möjligen är det någonting i den amerikanska politiska kulturen som skapar ett inrikespolitiskt tryck som liksom pyser ut i mer eller mindre genomtänkta interventioner runt om i världen.

En del av dem av tveksamma skäl, andra av rent korrupta (där alltför skickliga lobbyister lockar med goda kampanjkassor), men även säkerligen en rad ärligt menade försök att skapa fred och säkerhet.

Det är omöjligt att veta hur Al Qaida resonerade inför attacken mot bl a World Trade Center den 11 september 2001. Om de tog i beräkningen att den politiska logiken skulle kräva storskaliga hämndoperationer runt om i världen? Att de amerikanska rättsprinciperna genom detta skulle sättas ur spel? Att den enskilda individens fri- och rättigheter inte längre var heliga?

Man ser hur attityderna har förändrats. Har du sett tv-serien 24? Där torterar man fienden och tittaren förväntas tycka att det är OK, för att det är en extraordinär situation och att hela Riket står på spel och så, men det är aldrig OK. Det är aldrig OK.

Grunden i all klassisk konfliktkonst är att försöka kontrollera konfliktens definitioner. Om du lyckas välja var konflikten ska utspelas, vilka som deltar i den och vilka reglerna är, så kan du lätt styra den till att passa just dig. Du väljer förutsättningar som garanterar att du vinner.

Jag ska inte säga att terroristerna tilläts sätta agendan och definiera konflikten, men som det ser ut i dag har allting spelat dem i händerna. De kunde knappast ha valt bättre själva.

Krigets parter existerar i olika dimensioner. Man bekämpar inte hat med bomber, hur smarta de än må vara.

Terrorism är inget territorium. Terrorism är ingen ideologi eller någon slags politisk rörelse. Det är en typ av systematisk våldsbrottslighet och måste bemötas som sådan. Den måste bemötas med rättssäkerhet och de principer om mänskliga rättigheter som vi tar för självklara annars.

Det är inte tanken som är brottet, hur vidrig den än är. Brottet är det genomförda dådet, eller möjligen den långt gångna förberedelsen till dådet, som tanken levererar.

Var drar man gränsen för vem som är ens fiende? Räcker det med att vilja bomba USA, eller måste man ha gjort det? Tyvärr verkar man inte riktigt ha koll på det själva. Hörde nyss den fruktansvärda berättelsen om den tyske medborgaren Khaled El-Masri på radion och han är tyvärr långt ifrån ensam.

Henrik Alexandersson brukar ha den goda smaken att skriva om detta, senast idag angående en av Egyptensvenskarna och Migrationsverket.

Johan Norberg kommenterade häromdagen det ironiska i att USA inte lämnar ut en flygplanskapare till Kuba för att han riskerar tortyr, medan de själva gärna skulle ha skickat honom till Kuba (Guantanamo) om förhållandena hade varit de omvända.

Jag hoppas att ingen missförstår mig nu. Jag älskar USA för så många saker. Men kriget mot terrorism förlorades i samma sekund som man förklarade det.