Möte på Sturehof ikväll

I min partiavdelning, Stureplanscentern, har vi delat in oss i arbetsgrupper för politisk utveckling inom olika områden. Själv leder jag den grupp som ska ta fram idéer kring mat, dryck, jakt, jordbruk och fiske. Har du inspel, eller till och med har lust att delta, är det bara att höra av sig.

En annan av grupperna är den som ska diskutera stadsbyggnad. De är först ut med en serie om tre möten efter varandra och ikväll ska vi få lyssna till Jerker Söderlind, arkitekt, journalist, författare och forskare/lärare på KTH, med många idéer om hur planprocessen skulle kunna fungera bättre.

Som vanligt är alla välkomna, oavsett ideologisk övertygelse och partitillhörighet. Platsen är O-baren inne på Sturehof. Observera dock tiden, 1730!


Mer info på Stureplanscentern.se och på facebookeventet.

Klokt av Anders W Jonsson

Anders W Jonsson bloggar idag om att Centerpartiet är ett parti för hela landet. Och jag håller med. Företagande, miljö och individens frihet är lika viktig oavsett var man i landet man bor.

Jag håller också med om resonemanget att småföretagandets villkor är särskilt viktig i glesbygden, eftersom så gott som alla jobb som skapas där är i små företag, även om det även är viktigt för hela samhället, såväl principiellt som ekonomiskt.
Jag minns en lektion i ödmjukhet Anders gav mig, då han förklarade att det här vi håller på med i Stureplanscentern inte alls är något nytt, utan tvärtom var den huvudsakliga mötesformen i avdelningarna på 50-talet. Låt vara i en bygdegård och över en kopp kaffe och inte på en restaurang, men det hade mer med närheten till bydgegårdar/restauranger att göra, än vilja/ovilja att diskutera ideologi.
Det politiska samtalet, diskutera de stora frågorna och lyssna till folk som har tänkt till är en god grund till idémässig förnyelse, en nödvändig process för alla partier som vill hålla sig relevanta.

Tunnelbanekonspirationen avslöjad!

Kära vänner!

Det är med stor ödmjukhet jag nu gör denna kungspudel. Folkpartiet i Stockholms läns landsting, genom Lennart Rodin, har avslöjat Stureplanscenterns hemliga agenda: vi vill ha en utbyggnad av tunnelbanan. (Upplockat från Twitter via @gustavandersson)
Japp. Sant.
Till saken hör förvisso att hemlighetsmakeriet var helt ofrivilligt från vår sida. Det är bara så att Centern tydligen inte alltid är så jäkla bra på kommunikation.
Vi vill ha tunnelbana, mer tunnelbana, bättre tunnelbana, mer service i tunnelbanan (på marknadsmässiga grunder), ökad turtäthet, tryggare och fräschare tunnelbana och gärna förtätat bostadsbyggande i anslutning till tunnelbanesystemet.
Nu tycker jag att vi vänder blad.
Se även SvD om hur vi i vår förslagenhet tydligen även lyckats dupera (M) i frågan.

Mattias Svensson vs förmynderiet

För alla som behöver goda argument i kampen för friheten rekommenderas kvällens samarrangemang mellan CUF Stureplan och Stureplanscentern i vilket Mattias Svensson kommer att berätta om sin bok Glädjedödarna.

Förmynderidebatten är intressant, eftersom den blottlägger den argumentation som frihetens fiender tillgriper även i andra sammanhang. Genom att bemöta alla onödiga frihetsinskränkningar på principiella grunder, upprättas ett starkare försvar för de viktigaste och allra mest grundläggande värden ett fritt samhälle vilar på.
Som ett citat från releasefesten löd: ”Förmynderi är en inkörsport till tyngre maktmissbruk.”
Restaurang Republik 18.30. Vi ses!

Aftonbladet gnuggar in arbet(S)föraktet

Häromdagen skrev jag om Aron Lunds något märkliga Randanalys, men fördjupade inte resonemangen nåt vidare värst. Jag kommer att tänka på detta och behovet av ett sådant fördjupande resonemang, när jag läser kommentarerna till Tobias inlägg på Stureplanscenterbloggen, i vilket han delar med sig av sina erfarenheter och tankar vad beträffar så kallade skitjobb.

Jag och Tobias är kollegor sedan många år och jag vet att han, liksom jag, har haft flera ”skitjobb”, att vi båda lärt oss enormt mycket av att ha dem och att vi inte hade varit där vi är idag utan dessa viktiga erfarenheter. Plus – inte helt oviktigt – man kunde försörja sig hjälpligt på dem, medan man utvecklade säljbara skills att gå vidare med.
Björn Fridén, tidigare Alliansfrittbloggen, skriver på Aftonbladet ett inlägg med en rubrik som antyder att vi i Stureplanscentern är aningslösa pundhuvuden som inte fattar hur det är ejenkligen.
Det är väl kanske hans jobb att försöka få politiska motståndare att verka så osympatiska som möjligt. Det är väl definitivt hans jobb att söka vrida debatten till att handla om något annat än Wanngårds nedsättande uttalande om folk som hon inte anser ha tillräckligt fina jobb…
Jag tycker att det politiska samtalet mer ska handla om vad man vill och förklara varför det är bättre än alternativet. Dels för att politikens kvalitet blir bättre av att alternativen kämpar om vad som är bäst, istället för att försöka få motståndaren att framstå som dålig. Dels av personliga skäl: jag skulle aldrig stå ut med att ägna mig åt sådan destruktivitet.
Jag tror dessutom att frekvensen av ”skitjobb” är högre i Stureplanscenterns medlemskårs cv:n än i Aftonbladets ledarredaktions.
Vad har då detta med Atlas Shrugged att göra? En hel del faktiskt. Jag vet inte om Björn Fridén har läst boken (han ska få den av mig i julklapp), men Aron Lund (som antagligen inte gjort det och som inte heller kommer att få någon julklapp av mig) verkar tro att det handlar om att vissa människor liksom är ädlare än andra och därför förtjänar fördelar relativt de som är onda, lata och har dålig hy.
Jag läser boken på ett helt annat sätt. (För tredje gången just nu.)
För mig handlar det om en inre kamp som jag utkämpat hela livet och som konkretiseras av bokens gestalter. Varje dag ställs man inför situationer där man måste välja mellan att resonera som Dagny eller hennes bror James.
Dagny är 100% ärlig mot sig själv, möter motgångar genom att rikta blicken inåt och tänka vad hon kan göra för att lösa situationen. Kavlar upp ärmarna och gör det som hon vet att hon måste göra, även om det är jobbigt.
James skyller ifrån sig, kräver subsidier och ”rättvisa” som i bästa fall är högst subjektiv och ofta mycket orättvis.
En avgörande skillnad, förutom det att Dagnys förhållningssätt bygger välstånd och att James bryter ner det, är att man faktiskt på ett rent personligt plan mår jäkligt mycket bättre av att försöka vara mer som Dagny. Åtminstone gör jag det. (Både själsligt och materiellt.)
Det är inte alltid man lyckas, men ingen påstår att man måste vara perfekt.
Och Björn Fridén och eventuellt andra som har fördomar om Stureplanscentern välkomnar jag varmt till besök på något av våra möten. De är öppna för alla och det är gratis.

Är liberalism utan prefix ”hård och kall”?

Centerpartiets valanalysgrupp fastslog ju vikten av stor öppenhet och det är väl på sätt och vis nu dessa ord sätts på prov när nu Abir Al-Sahlani öppnar fönstret (på ett mycket kärleksfullt sätt) och säger vad hon tycker.

Anna-Karin Hatts DN Debatt igår väckte många tankar om Centerpartiet, framtiden och hur det ska ledas framöver. Utan tvivel måste den artikeln anses vara startskottet för den partiledardiskussion som nu verkar blossa upp.
För den som är intresserad av de tankar som jag och några andra centerpartister gav uttryck för i den artikelns efterföljande lilla debatt rekommenderas varmt kvällens möte med Stureplanscentern, då självaste Johan Norberg ska tala för oss på O-baren.
Det finns ju då liksom chansen att känna efter om han (och andra som gillar marknadsekonomi) är så ”hård och kall” som socialliberalerna verkar tro… :-)
Johan Ingerö i Aftonbladet skriver fint om att Maud har varit en lysande Centerledare. Jag håller med… :-)