Folkhälsa är inte nödvändigtvis individhälsa

Många gånger kan jag störa mig på statens självpåtagna uppgift att ge mig och alla andra goda råd om hur alla svenskar bör leva sina liv.

Detta är märkligt för en del. De tycker inte alls att det är konstigt att staten ska styra oss med faderlig hand. För många andra, jag t ex, ger blotta tanken krypningar längs ryggraden.

Folkhälsotanken härstammar från en ideologisk idétradition som jag inte delar. Att staten inte bara får, utan bör hålla medborgarna i handen från vaggan till graven.

Detta tar sig många uttryck. Från folkhälsoinstitutets grötmyndiga levnadsråd, via flera myndigheters rena opinionsbildning till sådant som SVT’s senaste reklamfilm där en SVT-kör kommer hem till licensbetalare och sjunger en tack-sång till dem. (OK, det har väl inte med folkhälsa att göra, men det är ett exempel på samma förhållningssätt och irriterar samma nerv som folkhälsoinstitutet.)

Information om uppenbara faror och hälsorisker är väl kanske bra, men i vårt land verkar folket lärt sig lita på staten till den milda grad att all källkritik läggs åt sidan.

Inför en stundande anslagsansökan kan det vara särskilt lämpligt att komma på att chips innehåller akrylamid. (Det låter ju livsfarligt. Som tur är visade det sig senare att det bara var farligt om man åt en sissådär 15 påsar chips om dagen. Och var en råtta.)

Journalistiken skulle kunna spela en stor roll för att moderera sådant, men så väl fungerar den inte i Sverige. Oftast tvärtom faktiskt.

Ett visst hopp står till bloggarna som ofta hänvisar till källmaterial, så att man kan forska vidare själv.

Det kanske största problemet ändå med folkhälsotanken är att det faktiskt är väldigt olika för olika människor hur man bör leva för att må bra. Alla har olika definitioner på vad som är att må bra, människor fungerar olika rent fysiskt och ingen annan kan veta vad just du känner.

Vi gör en massa saker hela tiden som vi vet kan vara ohälsosamma, men vi gör det ändå för att vi tycker att den njutning det ohälsosamma ger är sådant som gör livet värt att leva.

Den balans mellan hur mycket chips, tobak och sponken du kan konsumera och samtidigt vara frisk och kunna använda din kropp till göra annat du tycker om, kan bara en människa fatta beslut om: Du själv.

———————–
För min egen del verkar sådan kostråd som man kan läsa om hos Kostdoktorn fungera väl. Råd som ofta faktiskt står stick i stäv mot t ex livsmedelsverkets riktlinjer.

Myndigheters övermakt

Klart tjejen ska heta Metallica! Skatteverket blandar sig i och kör över individers och familjers rättigheter på ett osmakligt sätt.

Skatteverkets roll är i många stycken oerhört märklig. När det gäller skatteärenden blir det särskilt tydligt. De är åklagare, domare, nämnd och bödel och kan när som helst välja att krossa en företagare och i undantagsfall även andra. Och som utsatt är man – tvärtemot all gängse rättsprincip – skyldig tills man lyckas bevisa motsatsen.

Det är också en konstig argumentation skatteverket använder. ”associationerna kring namnet är inte enbart smickrande. Dessutom finns ett starkt inslag av kommersialitet kring hårdrocksbandet och de produkter som säljs på namnet.”

Man tar alltså en politisk ställning i en underförstådd ansats att kommersialitet är något dåligt. Dessutom är man gravt inkonsekvent. Ingen borde väl få heta Kalle, Nils-Oscar eller Amelia om kommersialitet är ett hinder?

Dessutom är Metallica ett fint namn! :-)


Update: Tips efterlyses på bra namn för hårrrdrocksbebisar! Lemmylina, Iron-Majken, Åza Åzborne…

Update II: Flera tidningar uppmärksammar fallet.

Stoppa storebror

Lagrådet sägerja till avlyssning”. Men kompletteringar och förändringar kommer att krävas för att ökad elektronisk övervakning av folket lagligen ska kunna göras.

Det är en mycket farlig utveckling vi går till mötes. Tyvärr verkar det också råda en blocköverskridande enighet (S+M/fp) om att individers integritet inte är så mycket värt.

Det finns heller inget vetenskapligt stöd för att ökad övervakning faktiskt hjälper. Brottslingar och terrorister skaffar sig alternativa vägar att kommunicera, medan vanligt folks privata sfär riskerar att bli allt annat än privat.

Detta är en jävligt viktig principfråga som kräver mer debatt och diskussion än som hittills ägt rum.

Kolla Pär Ströms site: Stoppa Storebror.

Update: SvD skriver också om grunkulationen.