Fler bostäder i Stockholm

Med denna eftermiddags premiär för exploateringsnämnden måste man väl anse att den kommunpolitiska debuten för min del är begången. Det viktigaste beslutet som fattades idag var antagandet av årets verksamhetsplan för exploateringskontoret. En mäktig lunta med riktlinjer för stadens utveckling.

Den enskilt mest angelägna uppgiften för alla oss som på ett eller annat sätt arbetar med exploateringsfrågorna, tycker jag är att möjliggöra ett utökat bostadsbyggande. Redan i år ska vi enligt verksamhetsplanen anvisa platser för flera tusen lägenheter och under mandatperioden är målet 15000.

När det gäller planering av nya hus, bostadshus och andra, blir det ofta en del klagomål. Och med viss rätt. Vem vill ha lastbilar, lyftkranar och byggdamm hemma på sin gata? Man måste dock höja blicken ibland och se fördelarna.

För det första måste alla de som behöver någonstans att bo i Stockholm få en rimlig chans att skaffa ett hem som passar dem. För det andra finns det stora fördelar med förtätning för de redan bosatta.

Med fler människor i närområdet finns också ett större kundunderlag till det lokala näringslivet, vilket gör att fler lokala butiker och andra företag kan finnas. Alla de som tycker att det var tråkigt när grannskapets apotek lades ned, kan se fram emot goda chanser att ett nytt öppnar i takt med att fler grannar flyttar in.

På samma sätt kan inflyttning göra att det finns underlag för mer lokal kommunal service. Bibliotek, t ex. En kanske ännu större fördel är ju att vi blir fler som betalar kommunalskatt, så att den inte behöver vara lika stor för var och en!

Nackacentern i NIMBY-träsket

Det är ibland svårt att luta sig mot principer när det gäller den egna utsikten. Nackacentern driver en linje som knappast kan anses förenlig med Centerpartiets mission mot Not in my backyardmentaliteten.

Om den egna utsikten, den egna bostadens prisstegring och en allmän oginhet mot utveckling och tillväxt sätts över det självklara faktum att världen utvecklas – och måste få utvecklas – kommer också alla de fördelar som utvecklingen för med sig inte heller att komma oss till del.
Nackacentern verkar för närvarande drivas av samma typ av miljömytomani som jag tycker är det sämsta med Miljöpartiet: En osund vurm för det förindustriella samhället och en outtalad underton om att utveckling och tillväxt per definition är dåligt och måste stoppas.
Mot detta rider goda vännen Tobias spärr i Nacka-Värmdöposten.
280 000 står i bostadskö i Stockholm. Alla Stockholms läns kommuner borde ha frågan om hur dessa människor ska kunna etablera sig, och sätta igång och bygga sina liv efter sina egna drömmar, mycket högt på dagordningen.
Visst är grönområden och naturreservat mycket viktiga, men bor man i stan måste man acceptera att dessa inte är hur stora som helst. Samtidigt finns det enorma skatter av orörd natur runt om i vårt avlånga land, vars närbelägna orter behöver såväl naturintresserade innevånare som besökare och turism.

Ledamot i exploateringsnämnden

Gårdagens nomineringsstämma i Stockholmscentern, på vilken de kommunala uppdragen skulle fördelas, måste beskrivas som en stor framgång för förnyelsen. Många unga, en hel del relativt nya och huvudsakligen stabila liberaler kommer att representera Centerpartiet i nämnder och styrelser i Stockholms Stad.

Själv blev jag vald till ledamot i exploateringsnämnden. Ett fantastiskt intressant uppdrag av flera skäl. För det första är näringslivets möjligheter till kreativa och nyskapande etableringar av högsta vikt för stadens både ekonomiska och kulturella utveckling. För det andra finns det uppenbarligen ett visst behov av ideologiska diskussioner kring ansvarsfördelningen mellan politiker och medborgare.
Min företrädare på posten är Christer Mellstrand, min ordförandekollega i Stureplanscentern, som blir ledamot i trafiknämnden och dessutom tar över ordförandeklubban i Stockholm Parkering.
Det var för övrigt en hel del avdelningskompisar som blev valda till uppdrag. Mer om det på Stureplanscenterbloggen inom kort!
Har du idéer om eller synpunkter på vad jag bör driva i exploateringsnämnden så får du väldigt gärna dela med dig av dem! maila till johan@johanhedin.se

Stockholmsmoderaterna goes Alva Myrdal

Jag blir upprörd. Riktigt upprörd. Det moderata borgarrådet Joakim Larsson gör en serie uppseendeväckande uttalanden med anledning av planerna på Norra Djurgårdsstaden som vittnar om

Tydligen är det politikens sak att avgöra hur människor ska leva. Boende i Norra Djurgårdsstaden ska tvingas att leva ”miljövänligt och hälsosamt”. Att det sedan kan råda delade meningar om vad som är både miljövänligt och hälsosamt är ett faktum för profant att oroa sig kring för välmenande politiker med totalitära tendenser (och uppenbarligen utan idéhistorisk skolning).
Detta är mycket allvarligt och synnerligen illavarslande för det fortsatta arbetet i staden. Jag kommer ärligt talat inte att ha lätt att samarbeta med politiker som anser att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv.
Mellan Joakim Larsson (M) och Alva Myrdal (S) är skillnaden inte stor och Myrdals ambitioner att detaljstyra människors liv var inte bara moraliskt oacceptabla. Politiken som följer av sådana ambitioner är också riktigt jävla usel, såväl ekonomiskt som socialt.

Per Ankersjö blir borgarråd

Så var det klart. Centerpartiet ingår i majoriteten i Stockholms stad och vår distriktsordförande Per Ankersjö blir stadsmiljöborgarråd! :-)

Följdriktigt efter våra ganska signifikanta valframgångar. I Stadshuset går vi från ett till tre mandat och goda vännen och ordförandekollegan i Stureplanscentern Christer Mellstrand blir ersättare.
Jag noterar också att Moderaterna fortsätter att rida spärr mot förgubbningen genom att utse Regina Kevius och Anna König Jerlmyr till stadsbyggnads- respektive socialborgarråd! Lika delar imponerande och glädjande.
SvD, SVT,

Kryssen räknade – Stockholmscentern levererade

Så var alla kryss räknade och valresultatet är klart. Centerpartiet går kraftigt framåt i Stockholm och särskilt konstigt är det inte. Vi har haft ett stort antal mycket vassa kandidater, en väl fungerande valorganisation, samt en central valkommunikation som fungerat ypperligt.
Den mest imponerande krysskampanjen genomfördes av Elisabeth Thand Ringqvist. Mycket imponerande. Hon tog också ett hedersamt antal kryss. Ingen annan Allianskandidat än Birgitta Ohlsson och Fredrick Federley fick faktiskt fler kryss än ETR i Stockholm, om man räknar bort partiledarna som ju har en helt ojämförlig exponering under valrörelsen.
Värda att nämna är också Maria Brogren och Fredrik Lindstål som båda kryssade sig upp på listan. Ett faktum att komma ihåg inför kommande nomineringar. Själv fick jag blygsamma 179 kryss, för vilka jag dock är omåttligt stolt! Stort tack alla som har kryssat och på andra sätt stöttat mig!
Hur fördelade sig då kryssen i toppen på listan? Vilka blir invalda?
Maud Olofsson fick 4527 kryss, men blev invald från Västerbotten och utgår därför från Stockholmslistan.
Fredrick Federley är invald och fick 1456 kryss.
Elisabeth Thand Ringqvist fick 615 kryss.
Andreas Carlgren fick 521 kryss, men är invald i kraft av sin plats som tvåa på listan efter Maud.
Abir Al-Sahlani fick hedersamma 315 kryss, trots att hon inte drivit någon personvalskampanj, och blir första ersättare i kraft av sin listposition.

Kakelmoskampanj når målen!

När det var som motigast i vårvintras skulle vi sätta ned foten om våra mål inför valet. Det kändes ärligt talat som att vi skulle behöva kämpa mycket hårt för våra två riksdagsmandat från Stockholms kommun.

Kämpa skulle vi också behöva göra för att nå målet om 3 mandat i stadsfullmäktige. Likaså för samma mål i landstinget. Och kämpade gjorde vi.
Samtidigt pågick en ganska trist kampanj från Sveavägen 68 riktad mot Centerpartiet genom bland annat ett stort antal negativa insändare. Det gick lite sådär. Medan de resultatlöst ägnade full kraft åt att basha centern lämnade de stora blottor för andra att skära s-väljare med täljkniv. Ett faktum som är en stor del bidrog till att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på närmare hundra år.
Samtidigt gick Stockholmscentern man ur huse. 2006 var det två personer som affischerade. I år var vi ett 50-tal. Antalet debatter vi deltog i måste ha tiodubblats från 2006, för att inte tala om hur många vi vann.
CUF har gjort en FANTASTISK insats. De har jobbat så hårt så hårt. De visar prov på politikens riktiga hårdvaluta: äkta engagemang. Och det lönar sig. Medlemstillströmningen är massiv och de borde vid det här laget ha gått om SSU i medlemsantal.
Deras ordförande Magnus Anderssons insats gick heller inte av för hackor. Det gör ont i magen när man tänker på att han faktiskt kanske inte kommer att komma in i riksdagen efter en sådan insats. Jag har absolut inget emot de som stod över Magnus på länets lista, men gör en rudimentär mediasökning på kandidaterna så förstår du vad jag menar…
Även Centerstudenter förtjänar ett omnämnande. Deras ordförande Karin Ernlund har gnott på med minutlagt schema och imponerande kraft.
Hårt arbete ger resultat. Det har vi bevisat nu. Kakelmos! på er, alla hårt arbetande centervänner!

Mandat och kryss – Centern och Stockholm

Jag får en del frågor om vilka chanser jag har att komma in i riksdagen om man kryssar mig.

Det krävs ärligt talat ett sjuhelvetes valresultat för att jag ska komma in i första läget. Två saker kan man säga kring det. För det första är det inte helt otroligt att vi kommer att göra ett sjuhelvetes valresultat i Stockholm! För det andra är ditt kryss en viktig markering om vilken riktning Centerpartiet ska ha.
Ett rejält antal kryss i ryggen ger råg i densamma i framtida interna debatter om frihetsfrågor. Det ökar också möjligheterna för den du kryssar att komma högt i framtida nomineringar, vilket är en inte helt oviktig aspekt av kryssandet.
Gillar du det jag står för, så är ditt kryss alltså värdefullt på fler än ett sätt.
Till mandatmatematiken:
I dagsläget har vi 2 mandat i riksdagen från Stockholms stads valkrets. (Stockholm är uppdelat i två valkretsar – den ena omfattar Stockholms stad och den andra Stockholms län, utom staden då förstås.)
Dessa 2 mandat fick vi på 5,62% av stockholmsväljarnas röster förra gången. Ett resultat som vi är uppe och tangerar nu och vår utvecklingskurva skvallrar om att det finns ännu mer att ge…
Vilka kommer då in i riksdagen? Så här ser listan ut:
6. Johan (jag) Hedin
Vi kommer med all sannolikhet ta minst två mandat igen. Kanske tre. Inte bara för att Centern i Stockholm är så himla bra, utan för att det finns ett till mandat att spela om eftersom Stockholm har växt.
Om det blir förnyad Alliansregering, vilket inte förefaller helt otroligt, blir Maud Olofsson och antagligen även Andreas Carlgren statsråd. In i riksdagen kommer då Fredrick Federley, Abir och/eller Elisabeth Thand Ringqvist. Den senare driver en intensiv och av allt att döma framgångsrik personvalskampanj.
Det är heller inte helt otänkbart att Elisabeth är aktuell som statssekreterare eller till och med minister. Då kan du mycket väl ha din alldeles egna freds-, kärleks- och kapitalismälskande kandidat bland bänkraderna i plenum!