Skapa din egen trygghet – spara

Yonna Waltersson från Dagens Arena twittrar om att Annie Johanssons artikel om att vi måste etablera en bättre sparandekultur i Sverige är typ jättejättedum.

Jag tycker att Annie har rätt och på flera sätt.
För det första: sparande är väldigt bra. Sådana som Yonna kan säkert raljera över att det minsann inte går att spara när man inte har ens till mat för dagen. Och så är det ju. Det är i sig ett monumentalt problem som trots 70-år av galopperande socialdemokrati inte fått sin lösning genom att söka klämma åt ”de rika”. Det löses inte heller av att andra hindras från att skapa sin egen trygghet.
För nästan alla, även de med blygsamma inkomster och kanske i synnerhet dem, är sparande oerhört värdefullt. Att bygga upp en aldrig så liten, men ändå en, buffert betyder mycket för känslan av oberoende. Nästan hur lite man än har, så kan man lägga undan något. Säg 100:- per månad. För någon som lever så på marginalen kan den där dryga tusenlappen efter nästan ett år göra stor skillnad.
Den trygghet man skapar själv är värd mycket mer än offentliga system, men de offentliga systemens trygghet har även en instrumentell effekt: den skapar känslan av ett beroende av staten, något som politiskt gynnar alla rörelser som sjunger den stora statens lov.
Jag har tidigare skrivit om sparande och jämfört det med spel, något som i Sverige också är en angelägenhet för den stora staten.

Sparande skapar egen trygghet

Att ha en slant på banken är oerhört värdefullt. Det handlar om mer än bara den tekniska förmågan att kunna hantera en oförutsedd utgift – vetskapen om att man kan klara sådant ger ett inre lugn och större självförtroende. Man känner sig starkare och mer oberoende av sin arbetsgivare, sina kunder och statens så kallade trygghetssystem.

Svensken har överlag väldigt lite sparat. Tvärtom är vi skuldsatta upp över öronen. När vi får en slant över är det vanligare att man åker till Thailand eller köper platt-TV, än att man sätter in dem på banken. Möjligen är det ett uttryck för ett samhällssystem där vi inte skulle skapa vår egen trygghet, utan lita på staten? I så fall är det hög tid att tänka om.
Annie Johansson skriver om detta på DN Debatt idag och föreslår ett grundavdrag för avkastningen på sparandet. Detta är ett steg i rätt riktning och jag skulle vilja gå ännu längre: Man borde kunna spara upp till en viss nivå skattefritt. Alltså, förslagsvis får alla svenskar dra av upp till säg tusen spänn per månad av sin inkomst om de sparar pengarna.
I takt med att den svenska ekonomin växer och behöver stramas åt vore det vettigt att komplettera det naturliga flödet från konsumtion till investeringar som kommer genom räntorna, med en reform som sätter även låg- och medelinkomsttagare på trygghetstågets trappsteg.
Om sparandets värde har jag skrivit tidigare.