Mäktiga krafter mot gårdsförsäljingen

Det är med stor frustration man idag kan betrakta hur de lobbykrafter som vill stoppa utvecklingen av den spirande svenska dryckesnäringen mobiliserar med full kraft.

Den oerhört resursstarka kampanjorganisationen IOGT-NTO går inte helt oväntat ut och tycker att gårdsförsäljningsutredningen är jättejättedålig. Som om något utredningsresultat annat än ett totalförbud mot gårdsförsäljning skulle vara bra i IOGT-NTO’s ögon? En fråga som jag för övrigt ställt till dem på twitter, utan att få svar.
Det förment liberala Miljöpartiet rycker ut på nykterhetslobbyns sida, bland annat genom Helene Öberg på Newsmill och flera Miljöpartister är aktiva på twitter i frågan.
Alla de företag som är beroende av gårdsförsäljning för sin fortsatta utveckling, de som ännu inte finns, men som skulle kunna göra det och alla de tusentals som skulle kunna vara anställa i branschen är det ingen som hör, när mäktiga krafter smäller på med sina stora trummor.
Gårsförsäljningsföretagen har inte resurser att lägga på något annat än det som de gör så bra, svenskproducerad dryck. Ingen för deras talan och deras intressen tas inte tillvara. Detta är djupt orättvist och det är till stor skada för hela landet.
Jag rekommenderar alla att göra ansträngningen att köpa en flaska svenskproducerad kvalitetsdryck för att visa sitt stöd! Själv tänker jag snart avnjuta en Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns ångbryggeri, ett av de företag IOGT-NTO (och Miljöpartiet?) vill krossa.

KI: RUT betalar sig själv

Konjunkturinstitutet har undersökt vad RUT-avdraget kostar staten. Och kommer fram till att det inte kostar någonting alls. RUT-jobben substituerar nämligen ut både svartarbete och bidragskostnader.

De rödgröna kommer att få mycket besvärligt att förklara varför de vill kasta tusentals människor ut i arbetslöshet, utan att det finns någon vettig motivering alls därtill. (Och samtidigt fucka upp vardagen för allt fler tjänsteköpande hårt jobbande människor.)
OBS! Lägg till dig själv på Gillarut.se om du håller med!
Se också rutuppropet.se

Update: Ovanstående är att dra för stora slutsatser av KI’s analys, som bygger på estimat av de positiva ekonomiska effekter som uppstår av att folk får råd att köpa hushållsnära tjänster vitt. Dessa återstår att kvantifiera empiriskt.

Sossefotbollen ute – Sverige vinner igen

Nu vet jag ju inte var Erik Hamrén står politiskt och väl är väl det. Fotboll är fotboll och politiken gör bäst i att hållas utanför. Inte minst när det gäller landslagsfotbollen som ju måste vara öppen för alla Svenskar, oavsett vad man brukar rösta på.

Lars Lagerbäck – öppen och missionerande socialdemokrat – lät dessutom sina politiska övertygelser genomsyra landslagets utveckling.
Individer hölls nere och tilläts inte blomma in sin kreativitet och därur sprungen potentiella briljans. Uppifrån skulle laget hållas ihop till mekaniska delar, som lydiga drönare, i ett kollektiv där ingen utmanade eller stack ut.
Nu är läget helt annorlunda. Utrymme skapas för vår kanske största fotbollstjärna genom tiderna, Zlatan, och laget anpassas för att lyfta hans förmågor, istället för att söka jämna ut förmågorna över plan.
Spelet byggs organiskt underifrån utifrån de individer – och individualister – som tillsammans bygger laget. Och det är liksom inte synd om någon. Utom möjligen Sveriges motståndare.

(S)kattehöjarpolitiken galen men relevant?

Skattedebatten är i grunden oerhört sund. Det är glädjande att vi ägnar så pass mycket av politiken just nu till att diskutera skatter. Expressens pundiga vinkel eldar visserligen massorna (samma massor som tycker att den egna skatten är lagom eller för hög, men som gärna vill skatta skiten ur andra), men när dammet lagt sig har skattehöjarna inte särskilt mycket att komma med.

Trevliga och kunniga Karl Malmqvist (CUF) går till botten med vänsterpartiernas samhällsfientliga skattepolitik i flera mycket läsvärda inlägg.

Här med räkneexempel som visar varför jobbskatteavdraget ökar förutsättningarna för anställning.

Vänsterpartierna (och Expressen) för ett märkligt resonemang om att avdraget skulle innebära lägre inkomster för folk (!), vilket vederläggs effektivt och elegant i samma inlägg, något som kommer igen i detta inlägg, som också indirekt ger en relevant förklaring till varför vänsterpartierna på fullt allvar verkar vilja gå till val på att lova skattehöjningar: människor vill att ANDRA ska betala högre skatt, enligt nånannanismens gyllene princip.

Det är helt enkelt rationellt att gå ut och kräva skattehöjningar för ”de rika”, utan att förklara att de allra flesta väljare kommer att räknas till denna grupp.

Johan Ingerö skriver om det också och förklarar med ett räkneexempel från DI att det helt enkelt inte finns tillräcklig många ”rika”

Ingerö om expressens smaklösa fattigdomspekoral

(Jag läser Johan Ingerö varje dag med stor behållning. Att ingen av de stora tidningarnas ledarsidor har plockat upp honom är för mig en gåta.)

Expressen…

Med undantag för Eric Erfors som fortfarande levererar vakna och tankeväckande analyser med jämna mellanrum, går tidningens bara allt djupare ner i dyn.

Den senaste artikelserien om ”den svenska fattigdomen” är korkad och tendentiös. Ingerö har sagt allt som behöver sägas om den, varför det inte har känts angeläget att skriva något om eländet, men idag kommer en personlig fasett fram som jag känner att jag måste sekundera.

Det som Johan skriver om sin uppväxt gäller i hög grad även mig, som är uppväxt med ensamstående förälder i söderförort (till Stockholm).

Ingerö formulerar det klockrent: ”Ingen av oss är fattiga nu. Inte heller var vi det då. Däremot hade vi rätt ont om pengar.”

Jag kan intyga att en uppväxt utan video eller Den Nya Volvon inte ger några bestående men. Fast det var naturligtvis grymt kul när vi fick färg-tv! Morsan köpte en begagnad snygg vit Luxor någon gång kanske -79. Med den fredagsmös vi till Dallas med te och havrekakor.

Inte för ett ögonblick tänkte jag tanken att vi skulle tillhöra ”en svag grupp”. Jag tyckte nog att vi hade det bättre än de flesta, även om jag ibland kunde skämmas lite för vår gamla skruttiga bil.

Inte för ett ögonblick ifrågasattes heller att vi båda skulle gå en framtid till mötes där vår inre rikedom skulle komma att få sällskap av en yttre.

Lika självklart var också att detta öde låg i egna händer.

Liberaliseringen fortsätter – Apoteket avregleras

Goda vännen och grannen Anders W Jonsson skriver på sin blogg om apoteksreformen. En härlig liberalisering som innebär stora förbättringar för både konsumenter och apotekare.

Farmaceutförbundet hyllar reformen och drar igång ett ICA-liknande koncept där enskilda apotekare ska kunna driva sina egna apotek under ett franchiseparaply.

Vänstern är emot och hotar med återförstatligande vid eventuell valvinst. Om det ska ske genom konfiskation eller expropriering beror väl på Ohly’s dagsform vid förhandrlingsbordet…

Ylva Johansson gillar inte verksamheter som inte kontrolleras av ”rörelsen” och/eller staten och föredrar följdriktigt samma system för läkemedelshandel som Nordkorea och Kuba.

Arbetet kan göra dig frisk

Dominika Peczynski skriver idag en oerhört intressant debattartikel i Aftonbladet i vilken hon berättar som sina erfarenheter från en djup depression. Och hur hon fann en relativt snabb väg ur den.

Svenskarna är medicinskt sett världens friskaste folk. Samtidigt är vi (eller åtminstone var vi fram tills nyligen) världens mest sjukskrivna folk.

Det har enligt min mening sitt ursprung i ett grundläggande kulturellt problem i vårt avlånga land – synen på arbete som någonting negativt.

Det finns politiska rörelser (även om de är stukade just nu) som motiverar sin existens med att det är ”synd om arbetarna” och att det vore ännu värre om man inte betalade de där extra hundralapparna i fackavgift.

Istället för att vara en väg till självförverkligande, försörjning och – om man gör det bra – rikedomsskapande, har arbetet målats ut som ett nödvändigt ont. (På senare år tyvärr kanske till och med som ett onödigt ont.)

En polare som är läkare berättade att man för en tid sedan slutade sjukskriva för viss typ av ryggont och att då dessa ryggproblem i det närmaste försvann, från att ha varit ett stort hälsoproblem och en flödande källa till frånvaro från arbetet.

Givetvis fanns det väl en liten grupp simulanter som sökte för själva sjukskrivningens skull och som efter policyförändringen upphörde med det, men framförallt skedde minskningen eftersom det visade sig att rörelse och arbete faktiskt var bra för tillfrisknandet och att den typen av ryggproblem bara förvärrades av att folk låg stilla.

När det gäller depressioner är det naturligtvis också så att det finns dem som vantrivs på sina arbeten och att det är just det som gör dem deprimerade. För dem finns egentligen bara ett alternativ: Byt jobb!

Tyvärr missgynnas den som av ett eller annat skäl vill byta jobb av regelverket på arbetsmarknaden. För det första innebär reglerna hinder för rörlighet, vilket gör att färre jobb är i omlopp. Den som egentligen skulle vilja byta jobb tvekar eftersom den personen då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

Randhistoria i skolbespisningsmiljö

Men vad ÄR det för sjukt land vi bor i? En skolbespisningskock vid namn Niclas Larsson är i blåsväder för att han är för bra. Hans chefer i Kungsbacka kommun har varit skeptiska mot Niclas ansträngningar; med hjälp av sin yrkesskicklighet gör han skollunchen mer aptitlig. Han borde enligt dem inte hinna med det. Men det gör han.

”Jag är van vid högt tempo och att jobba effektivt. Jag ser det som vilket restaurangjobb som helst där jag vill serva mina gäster så gott det går med de medel som finns.”

Ja, man är van vid att jobba effektivt när man har jobbat i företag. Det är nämligen nödvändigt för att lådan ska vara lönsam. Att anstränga sig för att kunderna/gästerna/skolbarnen ska vara nöjda är lika naturligt. Dessutom är det kul!

Barn, föräldrar och lärare tycker förstås att detta är toppen.

Men det är tydligen ”orättvist”.

Man kommer att tänka på Ayn Rand’s Och världen skälvde och hur otäckt aktuell den ständigt är i alla möjliga sammanhang.