(MP) och (V) vill återsocialisera vården

Per Ankersjö, Kerstin Lundgren och Gustav Andersson (alla C), skriver idag på DN Debatt om hur Miljöpartiet agerar i den praktiska politiken. Och det är ganska långt ifrån liberalt. Faktum är att man tydligen står ganska långt till vänster om Socialdemokraterna.

MP vill t ex återföra S:t Görans sjukhus i Stockholm till landstingets regi. (Om det ska ske genom konfiskering eller expropriering är väl ännu oklart.)

Tydligen är den politiska styrningen av vården viktigare än patienternas väl.

S:t Görans sjukhus levererar vård i toppklass, personalen trivs bättre än på landstingsdrivna inrättningar och det kostar 100 miljoner mindre per år i den driftsform som nu råder.

Detta ställer sig alltså Miljöpartiet tillsammans med de tilltänkta regeringskollegorna i Vänsterpartiet emot.

Bit i den, latteliberaler…

Apoteksavregleringen ger 100 nya apotek – till att börja med

I samband med alla omregleringar och avregleringar brukar det vara en period av omställning innan de nya marknadsstrukturerna hinner sätta sig.

Den avreglerade apoteksmarknaden kommer säkert att föra med sig någon negativ konsekvens för någon, åtminstone på kort sikt, när ett olönsamt apotek på en ort läggs ner eller flyttas.

Samtidigt innebär avregleringen ett potentiellt tillflöde av nya apotek.

Att avregleringen är något oerhört positivt bekräftas väl idag genom nyheten att den internationella apotekskedjan Celesio etablerar sig i Sverige. Inte mindre än 100 helt nya apotek tänker kedjan öppna och man har nu påbörjat rektrytering av personal.

Ett par frågor till vänsterpartierna vore intressant att få svar på: är detta negativt och i så fall hur?

Lika intressant är hur Ylva Johansson och hennes polare tänker sig att apoteksreformen ska rullas tillbaka, som utlovat. Tänker man helt enkelt konfiskera de nya apoteken? Förbjuda dem att utöva sin verksamhet? (och sålunda helt enkelt med tvång lägga ner hundra apotek?)

Liberaliseringen fortsätter – Apoteket avregleras

Goda vännen och grannen Anders W Jonsson skriver på sin blogg om apoteksreformen. En härlig liberalisering som innebär stora förbättringar för både konsumenter och apotekare.

Farmaceutförbundet hyllar reformen och drar igång ett ICA-liknande koncept där enskilda apotekare ska kunna driva sina egna apotek under ett franchiseparaply.

Vänstern är emot och hotar med återförstatligande vid eventuell valvinst. Om det ska ske genom konfiskation eller expropriering beror väl på Ohly’s dagsform vid förhandrlingsbordet…

Ylva Johansson gillar inte verksamheter som inte kontrolleras av ”rörelsen” och/eller staten och föredrar följdriktigt samma system för läkemedelshandel som Nordkorea och Kuba.

Skön DDR-känsla på dagens (s)

Jag hörde detta igår morse på radion, men kunde riktigt inte tro att jag hörde rätt i min nyvakenhet. Men det gjorde jag tydligen. Socialdemokraterna vill inte att svenskar ska kunna få vård i andra EU-länder på samma sätt som man får vård i Sverige.

Åsa Westlund förde något förvirrat resonemang om ”dom rika”, vilket inte känns direkt tillämpbart i sammanhanget. HAX var märkligt nog mindre morgontrött än jag och fångade upp galenskaperna.

Det är antagligen så att Socialdemokraterna håller på att ta ett rejält kliv till vänster.

Förutom att man vill göra socialisera Saab till att bli en slags 2000-talets Trabant, (Traabant?) så vill man tydligen även isolera svenskarna från övriga Europa, åtminstone i vårdfrågor till en början.

Hela DDR-känslan kröns väl också när man betraktar årets förstamajaffischer:

Känslosam debatt grundad på missförstånd?

Frågan om vård för papperslösa är inte helt okomplicerad och när jag först hörde talas om detta trodde jag faktiskt att man med papperslösa menade asylsökande som kommit till landet utan handlingar.

Det är lätt att förstå att man i länder man behöver fly ifrån, inte utan vidare fixar ett nytt pass.

Så är det emellertid inte. Papperslösa är i första hand människor som kommer för att jobba eller annat, utan att ge sig till känna för myndigheterna. Det är hur lätt som helst att göra sig icke-papperslös genom att gå till migrationsverket och anmäla sig.

I många år har människor hindrats från att komma till vårt land utan att asylskäl föreligger. Detta var dumt och onödigt och ändras i och med regeringens tillsammans med miljöpartiets initiativ om arbetskraftsinvandring.

Personligen kan jag tycka att det borde finnas möjlighet för de som redan är i Sverige att söka om arbetstillstånd härifrån, men migrationsministern hänvisar till rättssäkerhet och rättvisa inför lagen.

Det kanske är orättvist att de som skött sig och hörsammat avvisningsbeslut i praktiken straffas jämfört med de som struntat i myndighetsbeslut och stannat kvar ändå, men man måste ibland också se till rent praktiska förhållanden.

Jag röstade hursomhelst i enlighet med partilinjen och nej till motionen som krävde skattefinansierad sjukvård, även sådan som inte är akut, för s. k. papperslösa.

Självklart ska alla som finns i landet få akut vård när det behövs och det är ingen skillnad mot tidigare. Faktum är att ingenting i riksdagsbeslutet innebär någon skillnad mot tidigare. Det är en tidigare överenskommelse som nu lagfästs. Det är märkligt att det inte skett tidigare, men möjligen var det en för het potatis att bolla upp i förhandlingar mellan Socialdemokraterna och deras stödpartier.

Debatten har blivit väldigt sned och man hör och läser många känslosamma argument, men de starka känslorna vilar på felaktiga bevekelsegrunder.

I och med den kommande arbetskraftsinvandringen är detta ett problem som löser sig implicit.

Alla som med emfas (och oftast antagligen med de ädlaste av syften) rycker ut till de papperslösas stöd bör glädjas åt arbetskraftsinvandringen och argumentera för den med samma kraft.

Merit Wager, NEO och Fredrick Federley har skrivit bra om saken.

Läs också Migrationsministern och övriga alliansens migrationspolitiska talespersoners SvD Brännpunkt.

(s) betar tungt på lankor och får däng på floppen

Poker har blivit stort på senare tid och på jobbet är det några som brukar träffas någon kväll då och då och spela. Själv är jag sällan med, men det har hänt några gånger och det är stundtals väldigt trevligt.

Bland det bästa är utan tvivel snacket. Uttrycken, talesätten i pokerspråket.

Det var svårt att låta bli att tänka på begreppet ”köpa potten” när Mona Sahlin och det Socialdemokratiska arbetarepartiet började veva besinningslöst mot majoriteten i Stockholms län och den av allt att döma kraftigt förbättrande reformen, vårdval Stockholm.

Reformers resultat brukar märkas först på lite sikt, men faktum är att man redan nu ser positiva effekter genom vårdval Stockholm och så kommer det antagligen att fortsätta fram till valet och en lång framtid efter det.

En dålig hand att gå all-in på, kan tyckas, men med lite sköna LO-pengar i ryggen kan man väl alltid göra en re-buy.

(Hälsningar till de flottiga kortlapparnas obevekliga domptörer ;-) .)

Läs även Per Ankersjö, Magnus Andersson och Den Liberala misantropen.

Inför en vårdkvalitetsmyndighet

Robert Thorburn skriver idag en personligt och gripande inlägg på Stureplanscenterbloggen.

Det handlar om vården och de ideologiska spärrar vissa verkar ha mot alternativa organisationsformer. Former som bevisligen fungerar mycket bättre i alla andra sektorer.

Aversionen mot marknadsekonomiska inslag i utförandet av offentligfinansierad verksamhet bygger på fördomar och dålig kunskap. Vänstern hänfaller ofta till känslosamma klasskampsargument som helt saknar relevans.

Det finns ingen (mig veterligen) i något riksdagsparti som idag föreslår att systemet med offentligfinansierad sjukvård ska avskaffas. Det handlar om att införa konkurrens i utförarleden med allt vad det innebär. Hur man kan vara emot det är för mig svårt att förstå.

En del argumenterar mot bristen på insyn och möjligheter till kvalitetskontroll i privata utförarorganisationer. Det är argument som ska tas på allvar. Hela vården, inte bara den privata, borde omfattas av en kontinuerlig kvalitetsgranskning genom en särskild vårdkvalitetsmyndighet.