(C) och alliansen framåt – (S) fortsätter bakåt

Att Jörg Teichert har haft det tufft den senaste tiden kan ingen ifrågasätta. En stroke är ingen lek och krångel med sjukförsäkringen gör naturligtvis inte saken bättre. Och är man van vid att tjäna över 50 papp i månaden är det säkert trist att gå ner till 40.

Icke desto mindre var exemplet av flera skäl illa valt av SVT’s utfrågare. Visst var det olyckligt att man valde en person som visade sig vara en Socialdemokratisk kampanjarbetare, men misstag sker. Inte så mycket att orda om.

Däremot finns det en del andra tecken på att exemplet var dåligt valt.

Jag har en polare som är läkare (och Centerpartistisk toppkandidat till riksdagen från Gävleborg) som för en liten stund sedan tittade in på en kopp kaffe på väg till Ockelbo.

Han berättade om det aktuella fallets komplexitet och att han hade dryftat frågan med två kollegor som är experter på försäkringsmedicin, den ena disputerad i ämnet. Båda hade varit överens om att det i första hand inte var frågan om ett problem som hade att göra med de nya reglerna för sjukförsäkringen, utan att sjukintyget var felaktigt skrivet av Jörgs läkare.

Tydligen drabbas strokepatienter av något de lärde kallar för global nedsättning, vilket gör att man inte kan jobba mer än i vanliga fall 75%, oavsett om det är som hjärtkirurg eller med att – som Sven Erik Österberg skulle uttryckt sig – sortera skruv.

Likförbannat ett allvarligt och högst relevant problem för den det drabbar och ett ämne som bör adresseras av lagstiftaren å det snaraste, men ett dåligt valt exempel för att illustrera effekterna av de nya sjukskrivningsreglerna.

Dessutom kan man reflektera över om en statsminister verkligen ska behöva avkrävas explicita svar om enskilda fall i oerhört komplicerade försäkringsmedicinska spörsmål?

Efter att ha sagt detta tänker jag idag företrädesvis ägna mig åt skamlöst jublande över opinionsutvecklingen! Centerpartiet tar stadiga kliv framåt och noterar idag 6,2%, Alliansen har egen majoritet och Socialdemokraterna förlorar ytterligare mark, trots (eller kanske tack vare) fulspel och krumbukter.

LO mot nya höjder

LO är ju för sköna… Vice ordförande Ulla Lindqvist jämför regeringens manövrer för att komma till bukt med det som fram till och med 2006 var ett lika gigantiskt som eskalerande problem – sjukskrivningarna – med 1600-talets häxprocesser.

Svenskarna var världens friskaste folk och samtidigt världens mest sjukskrivna folk!
Att detta var en ohållbar situation håller nog alla med om. De LO-aktiva jag har talat med, som varit mycket kritiska mot regeringen för just detta, kan dock inte ge något förslag på hur man skulle kunna hantera den uppkomna situationen på ett bättre sätt.
Kompisen och partivännen Anders W Jonsson (Anders är även läkare) skriver ofta och bra om sjukskrivningarna. Senast detta.

Möte med Metallare

På Allianstågets stopp i Skövde var det sedvanligt torgmöte. En hel del alliansvänner (borde vi börja kalla oss aliens?) hade dykt upp, samt ett antal till. Några SSU:are protesterade som vanligt mot tingens ordning, men sedan hade ett antal fackliga valarbetare tagit sig dit. Jag ägnade större delen av tiden till att snacka med dem. (Jag kände att jag skrattat färdigt åt Björklunds betygskämt redan igår.)

Det var ett trevligt och tankeväckande samtal. En av killarna var väldigt upprörd och hade väl sin egen bild av alliansregeringens och alliansväljares inneboende ondska. Hans fru var svårt sjuk och skulle tvingas söka jobb. Det går inte att argumentera emot den oro och frustration de säkert känner över det. Samtidigt höll grabbarna med om den utveckling som vi hade innan – där vi var världens friskaste och samtidigt mest sjukskrivna folk. Vi var överens om att utvecklingen där allt fler blev sjukskrivna inte var hållbar. De var också övertygade om att det förekom fusk med sjukförsäkringen, även om de tyckte att det var fördjävligt som regeringen hanterat detta.

Förhoppningsvis förstod den mest kritiska av dem – efter vårt samtal – att det inte var ondska som driver regeringen i dessa frågor, utan en ärlig vilja att lösa ett eskalerande samhällsproblem. Kring metoden fanns dock ingen förlåtelse, ska sägas. Samtidigt tyckte samma kille att det faktiskt var BRA att sjuka kunde få prova på att jobba med olika saker på så vis som det fungerar nu.

Samtal med folk som tänker olika är viktigt. Personen som var mest kritisk var ganska hätsk och det känns som att han liksom hade vevat igång sig själv och kanaliserat all sin frustration i livet på vår regering. Antagligen ivrigt påhejad uppifrån i sin vardag som facklig valarbetare. Det är inte lika lätt att demonisera alliansen på samma sätt nu när han sett att vi också är människor.

Coca Cola manar till sjukförsäkringsfusk

Coca Cola är ett fantastiskt företag på många sätt, men nu verkar de (eller deras pr-konsulter) hoppat i galen tunna.

Via ETR och Karl Malmqvist ser jag att de uppmanar till sjukförsäkringsfusk! Obegriplig, oaccepabelt och synnerligen smaklöst.
Såhär skrivet de:
plockar du ut sjukdagar för att du faktiskt är sjuk? skärp dig. sjukdagar är till för att grotta ner sig i det senaste skvallret med vännerna på upper east side och bli gitarrgud i tv-spelsvärlden. tricket är att hålla sig tillräckligt frisk för att själv kunna avgöra när man känner sig ”sjuk”. överdriv inte symptomen bara…i vissa kretsar anses det nämligen fult att spela sjuk när man inte är det. ”

Jag antar att jag med detta gör mig till ”nyttig idiot” i deras pr-kampanj genom att skriva om eländet, men detta påverkar min bild av företaget. Faktiskt en hel del. :-(

Fel av arbetsförmedlingen (och Aftonbladet)

Visst. Aftonbladet är en socialdemokratisk tidning och att de vinklar artiklar på ett kritiskt sätt mot regeringen är inget konstigt. Tvärtom både viktigt och välkommet.

Problemet är när vinkeln dras ett kvartsvarv för mycket och förmedlar något som helt enkelt inte är sant.

Braskande rubriker igår berättar om en obotligt och svårt cancersjuk kvinna som påstås tvingas till jobb av den ondskefulla regeringen.

Hos Anders W läser jag att detta inte stämmer. Ett misstag i förvaltningen, närmare bestämt hos arbetsförmedleningen, har skett. En enskild tjänsteman har gjort fel vilket är allvarligt nog, men knappast regeringens fel.

Tvärtom kan man nog påstå att regeringen gör en hel del för att förvaltningen ska fungera ännu bättre, även om man fegar ur angående en privatisering av arbetsförmedlingen.

Regeringen utökar dessutom antalet dagar som man kan vårda svårt sjuka anhöriga från 60 dagar till 100 dagar, med ersättning från försäkringskassan. Varför skriver inte Aftonbladet det?

Arbetet kan göra dig frisk

Dominika Peczynski skriver idag en oerhört intressant debattartikel i Aftonbladet i vilken hon berättar som sina erfarenheter från en djup depression. Och hur hon fann en relativt snabb väg ur den.

Svenskarna är medicinskt sett världens friskaste folk. Samtidigt är vi (eller åtminstone var vi fram tills nyligen) världens mest sjukskrivna folk.

Det har enligt min mening sitt ursprung i ett grundläggande kulturellt problem i vårt avlånga land – synen på arbete som någonting negativt.

Det finns politiska rörelser (även om de är stukade just nu) som motiverar sin existens med att det är ”synd om arbetarna” och att det vore ännu värre om man inte betalade de där extra hundralapparna i fackavgift.

Istället för att vara en väg till självförverkligande, försörjning och – om man gör det bra – rikedomsskapande, har arbetet målats ut som ett nödvändigt ont. (På senare år tyvärr kanske till och med som ett onödigt ont.)

En polare som är läkare berättade att man för en tid sedan slutade sjukskriva för viss typ av ryggont och att då dessa ryggproblem i det närmaste försvann, från att ha varit ett stort hälsoproblem och en flödande källa till frånvaro från arbetet.

Givetvis fanns det väl en liten grupp simulanter som sökte för själva sjukskrivningens skull och som efter policyförändringen upphörde med det, men framförallt skedde minskningen eftersom det visade sig att rörelse och arbete faktiskt var bra för tillfrisknandet och att den typen av ryggproblem bara förvärrades av att folk låg stilla.

När det gäller depressioner är det naturligtvis också så att det finns dem som vantrivs på sina arbeten och att det är just det som gör dem deprimerade. För dem finns egentligen bara ett alternativ: Byt jobb!

Tyvärr missgynnas den som av ett eller annat skäl vill byta jobb av regelverket på arbetsmarknaden. För det första innebär reglerna hinder för rörlighet, vilket gör att färre jobb är i omlopp. Den som egentligen skulle vilja byta jobb tvekar eftersom den personen då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

Stora sakfel i LO’s osmakliga brevkampanj

Det är med blandade känslor man köper födelsedagspresenter till en tvååring. I ungefär hälften av fallen blir ungjäveln mer intresserad av omslagspapperet och leker med det i en timme, samtidigt som vederbörande ger blanka fan i den där jättefina traktorn, muminprylen eller vad det nu är för genialisk gåva man kommit på att det lilla livet inte borde kunna leva utan.

Det är ju en hissnande jämförelse, men lite samma fenomen uppstod nu kring LO’s senaste märkliga tilltag; att skicka brev hem till enskilda riksdagsledamöters grannar.

Vi är många som förvånas över själva kommunikationsformen att man liksom inte ens reflekterade så mycket över själva innehållet.

Men det läser jag nu på Stefan Tornbergs blogg att han har gjort.

Det visar sig att LO’s ”informationsbrev” mest innehåller fel och lögner. Märkligt.

Såhär skriver Stefan om saken:

LO skriver: Sjuka riskerar i praktiken att få sin sjukpenning indragen redan efter 6 månader utan att någon form av rehabilitering prövats. Sjuka kommer att göras arbetslösa.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att alliansregeringen inför skyddad tid i sex månader, och upp till tolv månader om det är sannolikt att man kan komma tillbaka i sitt gamla jobb. Detta är något som LO har efterfrågat. Med dagens regler kan den sjukskrivne prövas mot hela arbetsmarknaden redan efter tre veckor. Alliansregeringen går även LO till mötes vad gäller krav på förbättrat anställningsskydd – en lag om rätt till ledighet för sjukskrivna att pröva annat arbete införs.

LO skriver: Sjukpenning ska bara beviljas i undantagsfall efter 12 månaders sjukskrivning. Utom i ett fåtal fall ska ingen hänsyn tas till hur allvarlig sjukdomen är eller om en helt ny diagnos finns.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att alla som har nedsatt arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden beviljas sjukpenning respektive förlängd sjukpenning i 12 + 18 månader.

LO skriver: Passiva arbetsgivare kommer att enkelt kunna kringgå arbetsmiljölagen och lagstadgade skyldigheter till arbetsanpassning och rehabilitering, eftersom Försäkringskassan inte ska kontrollera sanningshalten i arbetsgivarutlåtanden om möjligheterna till återgång.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att rehabiliteringskedjan kommer tvinga arbetsgivaren att tillsammans med arbetstagaren samverka kring åtgärder som ökar möjligheterna för återgång i arbete på arbetsplatsen istället för dagens passiva sjukskrivning som nästan alltid slutar med en förtidspension.

LO skriver: Tiotusentals långtidssjukskrivna kommer redan från och med den 1 juli att få sin ersättning sänkt från 80 procent till 75 procent. De flesta har inte haft tillgång till rehabiliteringsåtgärder eller annan hjälp för att komma tillbaka.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är den att sjukpenningen fortsättningsvis kommer att vara 80 procent. Efter tolv månader införs förlängd sjukpenning, istället för obligatorisk prövning av förtidspension. Denna regering kommer inte att tillåta att människor sorteras ut i förtidspension med 64 procents ersättning. Det räcker med de 550 000 personer som redan skickats ut i permanent utanförskap.

Ska man ägna sig åt fula och osmakliga kampanjmetoder får man väl för fan se till att ha torrt på fötterna åtminstone.

Pinsamt, LO.

Välkommet nytänk av regeringen

Läser på Fredrick Federleys blogg MYCKET GLÄDJANDE att regeringen tar sitt förnuft till fånga när det gäller den s. k. minskningsregeln som skulle skriva ner ersättningsnivåerna till 75%, oavsett om man hade kompletterat upp med privata alternativ.

Det var en ohållbar konstruktion. Definitivt antiliberalt och en flagrant begränsning av den så viktiga avtalsfriheten i en kapitalistisk demokrati.

Man kunde nästan ana att det var något på gång när Anders Borg svävade lite på målet i gårdagens SVT Agenda kring detta.

Men nu är saken i alla fall biff.

Opportunistist, poet och författare

Alltså, någon måtta får det väl ändå vara? Marcus Birro, poet till yrket, anser att det pågår ett krig mot de sjuka i vårt land. Att regeringen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen drivs av ett hat mot sjuka och vill att de ska dö och skriver om det i Aftonbladet.

Sveriges befolkning är en av världens friskaste. Samtidigt är vi mer sjukskrivna än andra. Vi är t ex tre gånger så sjukskrivna som danskarna. Tre gånger mer!!! (Källa: Suntliv.se)

Detta beror tveklöst på att sjukförsäkringssystemet missbrukas. Det finns ingen annan förklaring. Det är fördjävligt och det drabbar alla som är sjuka och behöver stöd och ersättning, men någonting MÅSTE göras för att stävja utvecklingen.

För görs det ingenting åt det och allt fler blir sjukskrivna och allt färre jobbar går vi mot en total kollaps av sjukförsäkringssystemet och DET kommer definitivt drabba oss betydligt mer obarmhärtigt när vi blir sjuka.

Det är lätt att plita ner en demagogisk pamflett om ”hetsjakten mot de sjuka”, men vore det inte mer smakfullt (och önskvärt) om Birro kunde erbjuda något alternativ på problemets lösning?

Utan det blir det ju liksom bara löjligt.