Sjöfyllerilagen ett uttryck för moralism

Gustav Andersson, (C), skärgårdslandstingsråd i Stockholm, skriver på sin blogg om att den så kallade sjöfyllerilagen är en onödig morallag. Och jag håller med. Den är tillkommen av de allra sämsta av politiska skäl – skamlös populism.

Man ”tar i” mot något som en majoritet kan hetsas till att anse moraliskt förkastligt, men med en åtgärd som faktiskt inte löser några som helst problem och samtidigt slår undan benen för en fram tills nu växande skärgårdsnäring. (Förutom det glädjemord för båtlivet man samtidigt begår.)
Eftersom ingen verklig grund för lagändringen existerar tvingas lagens försvarare förvanska sanningen och hävda att olyckorna ökat och att lagen löser något problem, men så är inte fallet. Det farliga beteendet omfattas inte av lagen (små båtar och ofta i sjöar där varken sjöpolis eller kustbevakning finns) eller omfattades redan av tidigare lagstiftning (båtförare är dyngrak och en fara för sig själv och andra).
Det är vanligt hederligt och hyggligt folk, sådana som sjökrogarna gärna vill ha som gäster och som sköter sig väl både till sjöss och på land, som får sin frihet kringskuren av inga andra skäl än att några moralkärringar till riksdagsledamöter ska kunna lura i några stackars väljare att de åstadkommer någonting om dagarna.
Läs tidigare inlägg i frågan från denna blogg.
Läs även Karl Malmqvist och titta på ABC-nytts inslag.
Experterna på sjörätt (och professorerna) Hugo Tiberg och Mats Edenius sågar lagen vid fotknölarna i en artikel på DN Debatt från i våras.