Chockerande nyheter: konspirationen mot Saab

Stoppa pressarna. En monumental konspiration är på väg att avslöjas. Drivna av blint saabhat, antivästsvenskism och allmän ondskefullhet, visar det sig nu att regeringen driver en hemlig agenda för att utplåna Saab och/eller Vladimir Antonov.

Och det är på allra högsta ort detta sker.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och näringsminister Maud Olofsson leder denna onda rörelse och det är självaste Anders Borg som ritat upp strategin för att jämna Trollhättan och hela dess innehåll med marken.
Bo Lundgren verkar dock vara en hedersknyffel som inte låtit sig duperas. Allt enligt Vladimir Antonovs svenska rådgivare, Lars Carlström.
Huruvida det faktum att folk inte verkar vilja köpa Saabar i tillräcklig utsträckning är en del i konspirationen framgår inte.

Faktakollen ger Maud rätt

Kommer ni ihåg tjaffset mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand häromdagen? I det hävdade de båda motsatta saker och Maria W utmanade med att någon av tidningarnas faktakoll skulle ge henne rätt. BEEEEEEEEP! #fail

SvD benar ut det hela och förklarar först att Maria Wetterstrand om inte råljuger, så i alla fall hanskas ovarsamt med sanningen. Knappast förvånande. Miljöpartiet bygger sin politik på myter, fördomar och moralism.

Sedan säger det också någon om ett parti – och ett till det kopplat språkrör – som hänvisar till en ganska extremistisk miljöorganisationsskala för vilka länder som är ”bra på miljö”, som sätter t ex Kina och Mexico över Sverige. Tycker Maria Wetterstrand att Kina är bättre än Sverige på miljö?

Läs mer om detta hos Albin Ring Broman och Magnus Andersson.

På tal om Miljöpartiet ville ju de att staten skulle köpa Saab i vintras. Idag kommer Jöran Hägglund, statssekreterare hos Maud med ansvar för Saabaffären, ut med en bok om alla turer kring Saabaffären. Kan nog vara MYCKET intressant läsning. :-)

Inget företag kan luta sig tillbaka

I en marknadsekonomi är rationaliseringar ett konstant tillstånd, utvecklingen är kontinuerlig och du måste alltid hitta på bättre metoder för att höja kvaliteten och/eller sänka priset. Du kan aldrig luta dig tillbaka och du måste fatta beslut nu om hur du ska möta en okänd framtid.

Det vet alla som driver företag och överlever.

Saab är uppdragna till vattenytan, men nu måste de börja simma själva med bättre resultat än hittills. Att försäljningen nu kom till stånd kan förhoppningsvis tjänstgöra som en kickstart som gör Saabanställda på alla nivåer peppade att höja sig. Hoppas verkligen att man nu utnyttjar rörelseenergin till att fortsätta en positiv utvecklingskurva.

Det blir naturligtvis tufft, men det finns ljuspunkter för Saab. Till att börja med är den nya 9-5:an av allt att döma en jäkligt bra bil. Den bygger på hypermoderna Global Epsilon II-plattformen, som kommer att vara grund för alla GM-bilar i storleksklassen framöver.

Den första GE II-bilen var Opel Insignia som blivit mycket väl mottagen och utnämnd till Årets bil 2009 av den europeiska motorpressen. Det finns goda skäl att tro att många av de positiva egenskaperna delas av Saabs adaption.

Det finns minst ytterligare en superintressant produkt på väg ut på marknaden från Trollhätteföretaget: El-Saaben. Med teknik från Svenska Electroengine och Svensk/Amerikanska Boston Power ska 100 bilar rulla i trafik redan i år för att hårdtesta eventuella svagheter och finjustera systemen.

Tänk i termer av Kalifornien! :-)

(S) och intellektuell hederlighet

Det är med lika delar komik och tragik som man betraktar sossarnas spinnförsök på Saabhistorien.

Först exploaterar man det faktum att Saab – ett företag som gått med förlust nästan alla av de senaste 40 åren – hotas av nedläggning. Man försöker få det att framstå som att näringsminister Maud Olofsson på något sätt skulle ha en skuld i detta.

Mona Sahlin kräver på fullt allvar att ”staten ska kunna gå in som ägare”. Under en kortare tid, säger hon visserligen, men hur denna tid ska kunna begränsas vet ingen.

Om Mona Sahlin hade fått bestämma hade de svenska skattebetalarna med all rimlighet suttit med ägaransvar för ett bilföretag som gör miljardförluster varje år, utan rimlig möjlighet att bli av med dessa kostnader.

Väl så. De socialdemokratiska debattörerna tog ställning. Attackerade Maud och regeringens politik som de ansåg felaktig.

Jag tycker att det faktum att Maud höll huvudet kallt var den långsiktigt riktiga hållningen, trots ett massivt opinionstryck initierat från både officiellt som inofficiellt socialdemokratiskt håll, med mer eller mindre smakfulla inslag (som t ex att det spreds bilder på Maud Olofsson att kasta pil på).

Men om nedläggningshotet var Maud Olofssons fel borde väl rimligtvis också motsatsen vara Maud Olofssons förtjänst?

Detta försöker sossarna idag spinna bort. Hederligt? Nej, men Socialdemokratiskt.

Svenskans ledarblogg kommenterar socialdemokraternas verklighetsbeskrivning (som i huvudsak går ut på att ”alla partier varit överens om hur Saabkrisen skulle hanteras”) lysande:

Jodå. Alla partier har varit helt överens, hela tiden. Det har varit nästintill konfliktfritt, faktiskt. Och Maud Olofsson har bara förstört. Förmodligen hade affären gått mycket snabbare om hon och hennes medarbetare hade låtit bli att pendla till USA och prata med GM stup i kvarten.”

Läs även Magnus Andersson, Tobias på Stureplanscenterbloggen och Fredrick Federley.

Saab/Spyker äntligen i hamn (peppar-peppar)

Tänk vilken helsikes röta Saabentusiasterna har att det var just denna regering som styr Sverige nu och att det just var Maud Olofsson som var näringsminister.

Mona Sahlin (och faktiskt Peter Eriksson) har KRÄVT att staten skulle köpa Saab från GM i höstas. Det hade inneburit två saker. För det första hade skattebetalarna tvingats betala miljarder och åter miljarder för att hålla Saab under armarna. För det andra hade den svenska staten inte varit en särskilt bra långsiktig ägare.

Nu har Spyker, ett företag som faktiskt har en liknande historia som Saab, med stark vilja, en solid plan om en framtid för Saab och med en någorlunda stabil finansplan för affären, äntligen fått köpa Saab av GM.

En på alla sätt mycket bättre ägare och en oerhört mycket bättre lösning för Saab, Saabentusiaster och Saabanställda.

Det finns en mycket upplysande ljudsnutt på youtube som klargör skillnaden mellan Mona Sahlin och Maud Olofssons syn på bilkrisen, Saab och skattebetalarnas pengar. Lyssna på den och tänk hur det hade varit för Saab (och alla andra företag för den delen) om Mona hade fått bestämma.

DN, Johan Pettersson, Helen Törnqvist, Hanna Wagenius, Annie Johansson, Per Ankersjö och Magnus Andersson.

Is i centermagar ger förutsättningar för Saab

Nu kommer uppgifter om att Spyker/Saabaffären ska ha gått i lås.

Medan de rödgröna skällt på Maud Olofsson för att hon i egenskap av näringsminister inte går in och öser skattemiljarder över Saab (miljarder som ju i praktiken skulle rinna ut ur Saab – till Saabs ägare GM) har det centerledda näringsdepartementet gjort jobbet.

Utan offentliga åthävor och försök att plocka billiga politiska poäng ur Saabanställdas eventuella olycka, har den svenska regeringen av allt att döma utgjort ett gott stöd för förhandlingarna mellan GM och Spyker. Så pass bra så att parterna nu verkar ha kommit överens.

Maud Olofsson och kretsen kring henne som jobbat med frågan har räddat skattemiljarder och samtidigt skapat förutsättningar för att Saab kan få en långsiktigt lämplig ägare, som förhoppningsvis är en skickligare sådan än GM. (Garanterat en bättre ägare än vad den svenska staten hade varit.)

Faran är långt ifrån över för svensk bilindustri. Produktiviteten måste öka och biltillverkarna måste erbjuda attraktiva produkter som marknaden är beredda att betala för. Förutsättningarna ser dock idag bättre ut än på mycket länge!

Lycka till Saab och kör hårt!

SvD, SvD, Sydsvenskan och Ny Teknik.

Update:

Nähepp. Affären ÄR tydligen inte klar. Frågan är vad det är som dröjer? Köpare och säljare verkar vara överens. Näringsdepartementet torde vara klara. Är det finansdepartementet som är icke-operativa eller kommissionen som inte kan haspla ur sig något besked?

Det är ju sjukt spännande bara för oss vanliga bilentusiaster. Fatta hur det då ska vara för Saabentusiaster? (Anspänningen för en Saabanställd är naturligtvis enorm…)

Läs även Magnus Andersson, Per Ankersjö och Andreas Bjerke.

Update II:
Jamensedär… då var det tydligen klart i alla fall! Grattis Saab! :-)

Principfasthet lönar sig i längden

Att vända kappan efter vinden är lätt. Att stå upp för principer är svårare. Även om man vet vad som är långsiktigt rätt måste frestelsen vara stor att ifrångå sin linje för att tillfredställa en uppretad och hungrig opinion.

Jag har många gånger om uttryckt min beundran för Maud Olofsson för hennes hantering av bilkrisen. Strukturförändringar sker kontinuerligt, vare sig vi vill eller inte, och de senaste 30 åren har delar av svensk bilindustri befunnit sig i större eller mindre kris.

Oavsett hur det går med Saab, om Spyker (med eller utan oligark) köper klabbet, om någon annan gör det, eller om hela produktionsapparaten byggs om till att göra något annat, var näringsministern tydlig från början: Staten ska inte hålla olönsamma företag under armarna. Ett klokt beslut på alla sätt och ett beslut som kräver en sjuhelvetes ryggrad för att fatta och hålla fast vid.

Den mängd stryk oppositionen genom den i princip samlade mediakåren givit och fortsätter att ge vår partiledare skulle kunna knäcka vem som helst. Men – som det hette en gång i storbritannien – This Lady’s not for Turning!

Allt fler börjar också öppet visa Maud Olofsson sitt stöd. Industriministern från 70-talet som var satt att hantera varvskrisen – Nils G Åsling – tar idag till orda till näringsministerns försvar på Expressens debattsida.

Det finns också en tydlig tendens bland bloggarna att stödet till det värderingsskifte som Maud satt sig att genomföra ökar. Fördelen med att ha kämpat på länge och konsekvent i motvind är att man har en helt annan trovärdighet när vinden vänder.

Farväl Saab – välkommen nåt nytt

Strukturomvandlingar är naturligt. Viss typ av verksamhet kommer att minska i omfång, medan nya växer fram. Men då måste vi se till att ha ett förnybart näringsliv, i vilket nya företag kan startas och växa sig starka och livskraftiga. Så är det inte riktigt idag.

Visst är det tråkigt att märket Saab försvinner som bilmärke, men det var väl tyvärr oundvikligt. De senaste åren har man inte lyckats gå med vinst. Inte ens under ohejdad högkonjunktur.

Trots det tycker den samlade oppositionen att den svenska staten ska göra ett försök med skattepengar. (Med pengar som man måste ta ifrån verksamheter som faktiskt går bra. Åtminstone under högkonjunkturer.)

Extra lustigt blir det när Miljöpartiet som är så emot bilar i vanliga fall vill dra undan resurser från nya miljönyttigare verksamheter för att hålla en gammal bilfabrik under armarna.

Johan Norberg uttrycker det (som vanligt) bäst: ”När det visar sig att ingen i hela världen tror sig kunna driva SAAB med vinst är Peter Erikssons (MP) reaktion att skattebetalarna borde ha tvingats driva SAAB vidare med förlust.”

Att den förlusttyngda verksamheten i Trollhättan läggs ner ska ses som en möjlighet.

Infrastruktur och produktionskapacitet lösgörs för andra företag.

3400 skickliga yrkespersoner kommer ut på arbetsmarknaden, redo att låta sin kunskap och sina erfarenheter befrukta nya verksamheter.

I den mån sådana tillåts växa fram. Det har varit lite skralt med näringslivsvänlig politik i Sverige de senaste 40 åren, men det är väl desto större anledning att sätta igång. Jobbskatteavdraget och avskaffandet av förmögenhetsskatten var livsviktiga reformer, men nu måste man fortsätta på den inslagna vägen.

Avskaffa LAS, förbättra utbildningssystemet, stärk forskningen. Fackens märkliga privilegier att framtvinga avtal genom trakasserier måste upphöra, liksom regelkrånglet för små företag som vill finnas och växa.

Läs även Magnus Andersson.

Mona Sahlin hade givit bort 5 miljarder av dina pengar

Så verkar det då som att affären är klar och att Saab får nya ägare.

Såhär med facit i hand måste det väl kanske kännas en gnutta lättnad för även den aldrig så inbitet socialdemokratiska skattebetalaren att vi har en näringsminister som stod emot trycket att ösa miljarder av medborgarnas pengar in i GM’s svarta hål, som oppositionen och Mona Sahlin inte bara ville, utan krävde och definitivt hade gjort om man suttit i regeringsställning.

Maud Olofsson visar att det inte bara är viktigt att hålla på principer, utan att det också lönar sig i längden. Hatten av för hennes rakryggade hållning i de vänsterpopulistiska vindar som letat sig in över andra länders bilindustrier.

Facket är positiva till affären och hur det än går i framtiden är situationen nu 100% bättre än tidigare, där Saab svävade i limbo under en ovillig och av kris och chapter 11-rekonstruktion handlingsförlamad ägare.

(Hur relationen mellan Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet och IF Metall mår i dagsläget kanske bäst skulle beskrivas av Lars Norén.)

—————–

Det känns i sammanhanget lite som att sparka på den som ligger, men jag kan inte låta bli att påminna om youtube-sekvensen i vilken Mona gör slarvsylta av sig själv i radiodebatt med näringsminister Maud Olofsson om Saabkrisen.

Läs även Magnus Andersson.