OBS! Skicka in till medlemsomröstningen idag

Det börjar dra ihop sig nu för alla medlemmar i stockholmscentern som vill delta i medlemsomröstningen. Rösterna ska vara inne på söndag och skickar du med posten, måste brevet gå idag!

Det går också bra att lämna in brevet på Centerpartiets riksorganisation på Stora Nygatan 4 i morgon, om du inte hinner lägga det på lådan idag.

Och kniper det på allvar kan du antagligen lämna brevet direkt till ombudsman Anna Wallin i samband med kampanjen som vi kör på S:t Eriksplan på lördag. Där kommer också jag finnas för att svara på eventuella frågor om mina prioriteringar inför kandidaturen.

Det finns också en möjlighet för alla, inte bara de som är medlemmar i stockholmscentern, att delta i vår nomineringsprocess! Om du tycker att det är en bra idé att jag kandiderar, gå in här, klicka på länken och scrolla ner till riksdaglistan och kryssa i mitt namn. (Eller namnet på den du helst vill se representera Centerpartiet i Riksdagen från Stockholm.)

—————————————————————————————————————-

UPDATE!

Röster som kommit Stockholmscentern och ombudsman Anna Wallin till handa innan kl 13 på måndag kommer också att räknas.

Jag kandiderar!

För snart ett år sedan anträdde jag en resa som kom att påverka mitt liv för all framtid. Jag hade drivit företag tillsammans med min kompanjon och våra fantastiska medarbetare i 11 år och trodde då att jag hade världens bästa jobb. Att driva företag är oerhört stimulerande, utvecklande och spännande. Ibland spännande i överkant, särskilt de tidiga åren innan man har hunnit etablera sig ordentligt på marknaden, men alltid utmanande och aldrig tråkigt.

Politiken har länge varit en viktig del i mitt liv, men att det skulle bli en heltidssysselsättning hade jag inte riktigt räknat med. Som nummer sex på riksdagslistan 2010 var chansen att komma in ganska liten i ett parti som har två mandat i valkretsen, men genom olika samverkande händelser, partiledarbyte, ministerrokader, karriärskifte och en bebis kom ödet att ta en annan riktning än den förväntade.

Jag fick frågan om att ersätta Fredrick Federley i Sveriges Riksdag under hans föräldraledighet, den finaste uppgift en politiknörd som jag kan tänka sig: att vara med och stifta vårt lands lagar. Från den 3 september 2012 till den 26 april 2013 var detta uppdrag mitt.

Jag ska erkänna att det ansvar jag kände som lagstiftare stundtals kunde kännas hisnande. Samtidigt blev det en utmaning som förpliktigade till att ta uppgiften på största allvar och kasta sig in i såväl det inre, som det utåtriktade arbetet. Som därtill utsedd till nationell talesperson i migrationsfrågor var det min uppgift att försvara Centerns färger i den då mycket intensiva debatten.

Jag upplever att det gick ganska bra. Jag har fått många nya vänner inom såväl alliansen som oppositionen och har lärt mig massor. Och jag vet nu att jobbet som företagare bara var världens näst bästa jobb.

Kampen för öppenheten är långt från vunnen, men de krafter som vill skylla alla samhällsproblem på vissa människors blotta existens kan brytas tillbaka med kunskap, uthållighet och hårt arbete. Det är ett arbete jag vill återuppta nästa höst.

Jag kandiderar till att representera Stockholmscentern i Sveriges riksdag under nästa mandatperiod. För att få göra det söker jag ditt förtroende i först medlemsomröstningen, sedan på nomineringsstämman, i en intensiv och framgångsrik valrörelse och slutligen som din representant i riksdagen.

För frågor och funderingar är du hjärtligt välkommen att höra av dig till mig på johan.hedin@centerpartiet.se

Ekonomisk frihet ftw!

En av de frågor som jag tycker är allra mest intressanta att jobba med politiskt är den om alla människors möjlighet att påverka sin egen situation. Att kunna ta sig ur fattigdom och skapa sig ett liv som man trivs med.

När det gäller fattiga länder finns det naturligtvis en hel del att jobba med, alltifrån att avlägsna handelshinder till att stödja etablering av institutioner som kan säkra marknadsekonomin.

När det gäller fattiga i Sverige är frågan både enklare och mer komplicerad.

Ett gigantiskt problem är att den sida i politiken som förordar en större ekonomisk frihet totalt har misslyckats med att förklara varför det är viktigt.

Motståndarna har varit skickligare på att etablera sin verklighetsbeskrivning som i korthet går ut på att ekonomisk frihet bara är bra för den som är rik.

De som redan är rika från början klarar sig bra i Socialdemokraternas Sverige, medan alla andra effektivt hindras ifrån att bli rikare.

Av oklara skäl har inte de liberala krafterna i Sverige lyckats säga ifrån, utan bara accepterat bilden och utgår liksom från den när man konstruerar sin politik.

Ta Anders Borgs fokusering på Gini-koefficienten. (Alltså ett mått på hur lika folk tjänar.) Varför i all fridens dar är det viktigt att spridningen är låg? Är det inte viktigare att fattiga blir rikare?

OM det vore så att ekonomin var helt statisk och att det varje år kom en skrälldus pengar som en skänk från ovan som skulle fördelas bland landets medborgare kunde jag förstå argumentet, men så är det ju inte. Ekonomin är dynamisk och skapas av alla som deltar i den.

Dina möjligheter att delta i den beror i hög grad på dig själv. I Sverige är det gratis att skaffa sig vilken utbildning som helst och är du bara beredd att lägga egen tid och möda kan du faktiskt göra i princip vad du vill. Även utan organiserad utbildning kan du – om du vill och gör dig mödan – utveckla värdefulla skickligheter som du tjänar mycket pengar på.

Ett annat exempel är uttrycket ”ofinansierade skattesänkningar”. Begreppet implicerar faktiskt att staten är norm. Att staten och statens finanser kommer före dig och dina finanser. Man borde istället tala om ”ofinansierade skattehöjningar”. För hur vet de att du har råd att betala mer skatt?

Medborgarna tvingas bli statens buffert och medborgarnas plånböcker anses av större delar av det politiska spelfältet vara fria att gräva ur, ofta med hänvisning till den ”utjämning” som uppenbarligen de flesta svenska politiker ser som självändamål.

Förutom de uppenbart moraliska problemen med att människors pengar inte betraktas som människornas egendom, uppstår även ekonomiska problem.

För det första hindras ekonomin från att utvecklas. När staten tar in pengar från människorna drar de undan privat konsumtion och privata investeringar. Alltså sådant som bygger och utvecklar det svenska näringslivet.

För det andra blir det svårare för enskilda människor att påverka sin egen ekonomiska situation. Den i särklass största kostnaden för alla nya företagare är skatten. Även om du inte har mat på bordet eller kan betala hyran, måste skatterna in. Obevekligt.

Om du dessutom leverat något, som du ännu inte fått betalt för, till ett företag som går i konkurs, är det företagets skatter prioriterade fordringar när konkursboets tillgångar ska fördelas. Det är alltså – tydligen – viktigare att staten får sina pengar än att du får dina.

Detta är naturligtvis ett gigantiskt projekt att försöka vända. Att vi hade maktskiftet 2006 var oerhört viktigt. Men nu måste vi också våga börja ifrågasätta de socialistiska dogmer som utgör ramverket i den svenska diskursen!

Det tänker jag göra allt vad jag orkar i min riksdagskampanj.

Jag är 6:a på riksdagslistan!

Äntligen hemma efter en lång stämmodag, som ändå faktiskt gick ganska smidigt. Som stämmoordförande satt CUF’s ordförande Magnus Andersson. Han skötte det hela mycket bra och det känns som att klubban trakterades med stort förtroende från stämman.

Maud Olofsson blev oomstridd etta på riksdagslistan.

Den hårdaste striden kom att handla om vem som skulle stå på 2:a plats. Andreas Carlgren, som var nomineringskommitténs förslag och Fredrick Federley, som fått flest poäng i medlemsomröstningen.

Efter en mycket jämn sluten votering knep Andreas platsen.

Det blev även debatt och votering om 4:e platsen, som Abir Al-Sahlani var nominerad till. Många tyckte att Elisabeth Thand Ringqvist skulle vara högre på listan än 5:e plats, men efter debatt och votering fastslog stämman nomineringskommitténs förslag. (Abir 4:a och Elisabeth 5:a)

Min 6:e plats fastslogs utan debatt och jag är djupt rörd av det stöd jag fick idag och som jag fått tidigare i processen med medlemsomröstning och allt. Stort tack!

Nu börjar kampanjen!

Jag kommer att ta ut svängarna ordentligt och ta så många debatter jag kan. Men en strikt klassiskt liberal agenda tänker jag göra vad jag kan för att bredda det ideologiska spelfältet.

Från en 6:e placering har man liksom ingenting att förlora, så att jag kommer att säga precis vad jag tycker, oavsett om det känns opportunt eller inte.

Om du tycker att det jag skriver här på bloggen politiskt är precis din kopp te, och känner att du vill göra något för att sprida de idéer som jag ger uttryck för här, vore jag oerhört tacksam om du vill hjälpa mig i min kampanj!

Tveka inte att höra av dig till mig om du vill hjälpa till i någon form, eller om du har goda idéer på hur jag ska jobba med kampanjen. Maila till johan@johanhedin.se

Läs mer i DN.