Lagen ska vara lika för alla

Mahmoud Aldebe har gjort sig känd för att förespråka en civilrättslig åtskillnad mellan svenskar. Idén är att muslimer i Sverige ska leva efter sharia och andra enligt vanlig lagstiftning vad beträffar äktenskap och sådant.

Det är naturligtvis åt fanders. Lagen ska vara lika för alla. Om människor av religiösa skäl väljer att leva på ett särskilt sätt (eller bära vissa klädesplagg på allmän plats för den delen) är det deras frihet, så länge bruket inte kränker någon annans frihet. Men lagen ska vara lika för alla.

Av något oklara skäl har Aldebe hittat sin politiska hemvist i Centerpartiet och kandiderar till en plats på Stockholms läns riksdagslista.

Om detta debatterar Elisabeth Thand Ringqvist idag på Expressens sid 4 och berättar – det kanske självklara – att den som inte delar Centerns grundläggande värderingar aldrig kan komma ifråga som företrädare för Centerpartiet i demokratiska församlingar.

Nazister på Sverigedemokraternas listor

Såg nyss på Adaktusson på TV8. Gäst var Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som ställdes till svars för ett ganska komprometterande faktum: tre av SD’s kandidater i kyrkovalet har (eller är fortfarande) nazister.

Bara det är anledning nog att släpa sig iväg till vallokalen på söndag.

Vill du att kyrkan ska styras av folk som av oklara skäl inte gillar människor födda i andra länder än Sverige och till och med en och annan full blown nazist, så kan du naturligtvis rösta på Sverigedemokraterna.

För oss andra finns det många bra kandidater. Personligen tänker jag lägga min röst på min goda vän, partikompis och styrelsekollega i Stockholms stads centerdistrikt, Helen Törnquist (C).

Stureplanscentern ikväll

Ikväll är det dubbelmöte med Stureplanscentern. Först är det styrelsemöte kl 18, där även alla betalande medlemmar är välkomna.

Sedan kl 20 slår vi upp dörrarna för alla som vill lyssna till Elisabeth Sandlund som ska tala om den i Sverige så oerhört politiserade kyrka, trots formell skilsmässa mellan kyrka och stat år 2000.

Restaurang Republik på Tulegatan 17. (De brukar ha choucroute på menyn!)

Mitt personliga intresse för religion är begränsat, men människors rätt att utöva sådan – och vilken de önskar – är central i ett fritt samhälle. Att ett av alla trossamfund har en sådan unik särställning som Svenska Kyrkan bidrar inte till religiös frihet.

Därför är denna diskussion angelägen, såhär i kyrkovalstider.

Väl mött!

Demokratins spärrar mot de värsta knäppgökarna

Häromdagen kom jag att tala om religion med en god vän som är uppväxt i ett muslimskt land. Hon verkar ha precis samma förhållningssätt till religionen som jag. Icke troende egentligen, men ändå med en stor respekt för de traditioner och en kultur som trots allt vuxit fram i en kristen eller muslimsk kontext. (Väldigt mycket i dessa båda traditioner är påfallande lika.)

På samma sätt har jag tyckt att kyrkan har haft en självklar roll i vår kultur. Jag har inte blivit ett dugg irriterad över att skolavslutningar äger rum i kyrkor och att psalmer med ursprungligen kristet innehåll sjungs till sommarens ära. Jag sjunger gärna med och känner nog något som kan beskrivas som andlighet när kött blir hö och blomstren dö och tiden allt fördriver.

På senare tid händer det dock en del som skapar tvivel kring kyrkans och religionens roll.

Påven uttalar sig om homosexuella på ett hissnande sätt. (Även om detta utan tvivel förstärktes i svenska media, borde han inte ens varit i närheten av ett sådant uttalande.)

En skum kristen sekt som i huvudsak ägnar sig åt motsatsen till vad kärleksbudskapet förkunnar, hälsas åter välkomna i den kristna gemenskapen, efter att en gång blivit utslängda bland annat för sin galopperande antisemitism.

En församling i Luleå ställer i samverkan med kommunen in ett evenemang som skulle ha hedrat förintelsens offer.

Kyrkans företrädare i Sverige ägnar sig storskaligt åt att använda sin plattform till att torgföra antiglobalisitiska åsikter och ett allmänt ifrågasättande av marknadsekonomi.

Idag kan man läsa att det politiskt ibland ganska läbbiga Österrike får en biskop som på allvar påstår att Harry Potter är djävulen (tur då i o f s att han inte finns på riktigt, utan bara i en ungdomsbok) och att orkanen Katrina sänts från gud för att utplåna abortkliniker. (Att orkanen dessutom utplånade en herrans massa såväl födda som ofödda verkar i Gerhard Maria Wagners värld vara det svinn man får räkna med.)

Den 20 september i år är det kyrkoval i Sverige. Eftersom valdeltagandet är lågt är möjligheterna till att komma in högre för t ex Sverigedemokraterna och deras ännu galnare släktingar i form av nationaldemokrater och allt vad de heter.

Även om man inte är superintresserad av kyrkopolitiska frågor kan det finnas anledning att gå och rösta. För om det vill sig illa kommer kyrkopolitiken kunna bli mer ”intressant” än vad någon kan önska.

Update: Helen Törnqvist påminner om att Sverigedemokraterna redan sitter i kyrkomötet.

Halal-TV, Hamilton och att fara åt helvete

För ett par år sedan hörde jag i samband med något jubileum för Harry Martinsson en repriserad radiointervju med honom. Det måste varit när han skulle ha fyllt 100 år. En sak som han sa har fastnat och jag tänker på det ofta. Jag kommer inte ihåg citatets ordagranna lydelse, men andemeningen var detta:

”Vänlighet kan vara ett uttryck för ett djävla förakt. Att undlåta att be någon att fara åt helvete när det är befogat är lika illa som att be någon att dra åt helvete när det inte är det.”

Man måste ha respekt för olika kulturer, acceptera varandras olikheter och omfamna sådana saker från andra traditioner som tillsammans med ens egna bildar en syntes. Alla traditioner påverkas. Vi lyfter vissa delar av dem och glömmer andra som en del av vår kulturella och sociala utveckling.

Alla religiösa kulturer (och många andra) har en del knäppa seder och många kan man acceptera hur irrationella de än är. Så länge de inte skadar andra.

Att kvinnor inte ska få skaka hand med män är definitivt skadligt för jämställdheten mellan könen. Att det ska råda skillnader mellan könen för hur vi knyter våra sociala kontrakt isolerar den ena gruppen från den andra och skapar onödiga barriärer som kan vara till stort förfång för den som t ex är kvinna och vill göra affärer eller på annat sätt professionellt samverka med män.

I gårdagens upplaga av SVT Debatt framkom att Carl Hamilton upplevde att Halal-tjejerna förolämpade honom genom att vägra att hälsa. Följaktligen bad han dem på sitt eget sätt att …tja… dra åt helvete. Något man faktiskt bör göra om man i grunden respekterar den som man anser förorättar en.

SVT’s envisa undlåtenhet att reagera mot dumheter (som exempelvis åsikter om stening) är ett uttryck för ett sådant förakt som Harry Martinsson talade om. Rasistisk faktiskt.

Hamilton överreagerar naturligtvis. Att skälla på folk och hävda att de ska ”åka hem” är ju liksom lite konstigt när man är född i Huddinge (och ett rejält övertramp). Men i sak har han rätt.

Ta i hand eller se till att ha en jävligt bra förklaring till varför du låter bli.

Update: Läs även Dilsa Demirbag Steen i SvD om detta.

Religiösa extremister till attack mot kärleken

Några homofobiska tomtar vänder sig till det gammaltestamentliga smörgåsbordet och mumsar i sig av de stycken som rekommenderar stenkastning mot och/eller uppeldning av människor som älskar varandra och är av samma kön.

Charmtrollet Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, jämställer samkönade äktenskap med incest och polygami i ett försvar för den uppmärksammade annonskampanjen som utan tvivel lanseras för att försöka hindra moderaterna att fatta beslut om detta på den kommande stämman.

Visst ska man visa tolerans mot människor även om de har märkliga och osmakliga åsikter, men måttet är rågat nu. Dessa självförhärligande och skenheliga svinpälsar måste släpas fram i ljuset och få sina ”argument” prövade.

Dags att ta debatten.

Ingen religionsfrihet på vår gård

I SvD läser jag om politikers tvehågsenhet kring bygglov för ett moskébygge i Skärholmen.

Vad är det för trams?

Har vi religionsfrihet i det här landet eller inte?

Om en kyrka skulle fått bygglov, men inte en moské, är det fråga om klockren diskriminering!

Man talar fördomsfullt om att moskén skulle kunna odla extremism och islamism. Men det finns ju redan en församling som utövar sin religion efter bästa förmåga. Tror man att risken är mindre när man hänvisas till en ful föreningslokal? (och man dessutom som högst normal religionsutövare känner sig motarbetad – i en för många väldigt viktig fråga – av sitt nya hemland)

Ingen ska missförstå mig. Jag tycker överlag att allt det där med religion är ganska nipprigt, men samtidigt måste ju folk få tro på vad de vill och också utöva den tron i dess systematiska form, så länge det inte går ut över någon annan.

Update: Även DN omskriver det hela på både nyhets- och ledarplats.

Update II: Läs Jan Jönssons (fp) kloka inlägg i kommentarsfältet.

Samtal om tro och vidskepelse

Lena Andersson har blivit något av en favorit. Ända sedan hennes sommarprat för två år sedan som kritiskt granskade Jesus och därmed den religion som vårt samhällsbygge i stora delar vilar på, har jag varit ett fan. Vi var nog ganska många som i sommarskuggan satte hallonsaften i vrångstrupen när föreställningar som man liksom bara tagit för givna ställdes på ända. :-)

Såhär på lördagförmiddagen brukar jag läsa Arbetaren på nätet och idag fann jag ett ganska intressant samtal om tro, makt och vidskepelse mellan Lena Andersson, Göran Greider, Mehmet Kaplan och Sholeh Irani.

Mysticismen är på frammarsch och inte bara genom utbredd islamism. Allt fler svenskar med alla möjligheter att informera sig genom fri utbildning och bibliotek väljer att låta bli. Vetenskap jämställs med hokuspokus, kristaller och stjärnkartor. Den intellektuella analysen får stryka på foten till förmån för gissningar och intuition.

Den utvecklingen måste vändas, annars kommer det att gå åt…