Arbetarrörelsen motverkar sund invandring

I går morse kunde man vakna upp till goda vännen Fredrick Federleys stämma på radion. Ämnet var cirkulär migration och den utredning därom som han har arbetat i tillsammans med bland andra Mikaela Valtersson (MP), som för övrigt är en fantastisk politiker och som enligt mitt tycke borde ha nominerats till språkrör. (Men det är en annan diskussion.)

Utredningens andemening är klockren. Från att ha haft ett ganska otidsenligt von obenperspektiv på migrationen är det nu dags för Sverige att sluta upp att se oss som en moralisk stormakt, ett blandekonomiskt lyckorike som varenda kotte drömmer att få komma till, för att njuta av generella bidragssystem och fredagsmys.
Människor runt om i världen vill saker. En massa saker. Och när de institutionella systemen i länderna de bor hindrar dem från att förverkliga sina drömmar söker de sig till andra ställen. Lyckligtvis är Sverige fortfarande ett av dem, även om vi är långt ifrån favoritmålet för den som vill jobba sig till framgång. Kanada och Storbritannien står högre på önskelistan och USA är naturligtvis drömmarnas land för väldigt många.
I framtiden kommer människor att vara mer rörliga än tidigare. Fler kommer att flytta mellan länder under skeden av livet, för att sedan på ålderns höst kanske slå sig ner någonstans där klimatet är lämpligt för kvällspromenader och canasta.
Denna nya typ av rörlighet kräver en hel del reformer och den viktigaste är väl just den som utredningen föreslår.
Det finns emellertid en hel del problem förknippade med invandringen som också måste adresseras i institutionella reformer. Arbetslöshet och de sociala problem som uppkommer i dess kölvatten är i sig inget invandringsproblem, utan ett strukturproblem. Den svenska arbetsmarknaden fungerar helt enkelt för dåligt och har inbyggda skydd för den som befinner sig inuti systemet, men håller också den som är utanför ute.
De starka fackförbunden som i Sverige har mycket stor makt. Särskilt under vänsterregeringar, där de kan styra och ställa lite som de vill, har fackliga krav sprungna ur populistisk klasskampsretorik skapat höga trösklar in på arbetsmarknaden.
1968 krävde LO ett stopp för den mycket framgångsrika svenska invandringen, eftersom de ansåg att de hotade jobben för de svenskfödda, och den socialdemokratiska regeringen levererade.
Igår fick naturligtvis också en socialdemokratisk representant uttala sig om Federleys utredning och det första socialdemokraten Göte Wahlström sa i sin replik var ”fackliga organisationer”. Andemeningen var att det här med arbetskraftsinvandring var dåligt för att vissa av arbetskraftsinvandrarna skulle kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare…
Möjligen visar detta också ”arbetarrörelsens” problem. Istället för att se en möjlighet att få fler medlemmar till fackförbunden och bättre fart på ekonomin genom de skatteintäkter arbetskraftsinvandrarna genererar, väljer man att se allt som hot mot den rådande ordningen.
LO och Socialdemokraterna vill inte ha någon annan invandring än för människor som har det mycket svårt. De är inte intresserade av att öppna vägar för att folk ska kunna förverkliga sina drömmar genom arbete eller företagande, lika mycket som hitta nya offer att mata in i klasskampsdravlet.
Människor kan vara starka, kreativa, produktiva, skapande, fantastiska och från två tomma händer bygga framgångssagor som kommer tusentals andra till del, bara man ger fan i att bygga system som hindrar dem.
Fredrick Federley kommer också att vara en av de fem sköna snubbar som får ett helt nytt pratradioprogram i den fria radiokanalen Radio1. Premiär på tisdag. Missa INTE!

Mer vänsterterror än islamistisk dito

Just nu står Jimmie Åkesson i talarstolen och ljuger. Den allra lägsta, men också sorgligt effektiva, politiska kommunikativa metoden, är att utnyttja människors rädsla för det okända. Ta fasta på små antipatier mot grupper, bejaka, stimulera och mata sådana känslor tills de väcker sig starkare än förnuftets motkraft.

Om man bryr sig om säkerheten mot terrorism, borde man också bry sig om fakta i frågan. Den islamistiskt motiverade terrorn är (lyckligtvis) mycket liten i Europa. Den är t ex mycket mindre än vänsterextremistisk terror. Den är problematisk inte bara för att den är 40 gånger större; rättsväsendet lyckas inte lagföra särskilt många av dem. Möjligen eftersom man i debatten överdrivit de läskiga musselmanernas förmodade nedärvda benägenhet till våld och terror och därför nedprioriterat annan hotfull extremism.
DN har en bra figur på detta idag.

Oacceptabel nonchalans från polisen

Helgens stora samtalsämne, artikeln i Sydsvenskan om stenkastning mot en invandrarmamma, väcker starka känslor och många tankar, t ex hur inkompetent, nonchalant och illa fungerande polisen kan vara.

Upprepade och systematiska trakasserier är ganska allvarligt i sig. Stenkastning är oacceptabelt våld och måste beivras. Den slöhet med vilken kriminalkommisarie Göran Schön möter Sydsvenskans frågor är häpnadsväckande och ett tydligt tecken på att saker och ting inte står rätt till med polisen.
Vad ska barnen tänka och tro, när huliganer får kasta sten mot deras mamma och vråla otidigheter, utan att polisen ställer ner kaffekoppen? Att gadda ihop sig i gäng med minsta gemensamma etniska nämnare för att skydda varandra blir på något sätt en följdriktig reaktion. Långt ifrån rätt och med oacceptabla konsekvenser, men fullt begripligt.
Det finns en massa projekt som ska adressera problem som man förknippar med integration, t ex ”Centrum mot rasism”, och tänker att resurserna istället borde läggas på att säkra rättsstatens funktion.

Så mycket är Socialdemokratiska ord värda

På allra sämsta sätt – och av sämsta möjliga orsak – tar Socialdemokraterna idag, genom en av partiledaraspiranterna Morgan Johansson, ställning FÖR ökad elektronisk massövervakning.

Så förvånande kanske det inte är, men tanke på att massövervakningen från början är Socialdemokratiska idéer. Icke desto mindre lite pinsamt eftersom de tryckte ut varenda liten spaltmillimeter smälek mot regeringen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet i samband med FRA-lagens tillblivelse.
Att Socialdemokraterna i dagsläget saknar styrsel exemplifieras kanske också av att man något otippat väljer att göra Sverigedemokraterna till oppositionsledare.
Update: Sossar mot Storebror reagerar på Morgan Johanssons uttalanden idag.

LO vill stoppa arbetskraftsinvandringen

LO’s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger på radion att invandringen måste stoppas ”tills problemen är lösta”.

De problem som avses är att enskilda kriminella typer i enstaka fall missbrukar möjligheten för människor som råkar var födda utanför EU/EES att komma till Sverige för att jobba. (Ett faktum som exploateras till max av krafter som inte gillar invandring, ska sägas.)
Lite som om att man skulle stänga alla banker eftersom det förekommer checkbedrägeri.
Jag vet att LO inte gillar invandring. 1968 krävde de stopp för den dittills mycket väl fungerade invandringen. Innan dess var integrationen inget problem, eftersom folk som invandrade gjorde det direkt till jobb. Det ansåg LO var ett hot mot svenskfödda och den Socialdemokratiska regeringen levererade.
Undrar vad alla de människor som vill och kan komma och jobba, och som HAR seriösa och riktiga jobb som väntar på dem, säger om Lundby-Wedins förbud för dem att göra så?

SD’s fasad visar sprickor

Sverigedemokraterna har gjort ett hårt jobb i att försöka spackla över de osmakligheter deras parti förknippas med. Att partiet demonstrerade FÖR ”lasermannen” när det begav sig är nog svårsmält för de flesta av deras 5,7 % väljare om man frågar dem.

Flera företrädare och många av deras väljare är säkert ärliga när de säger att de inte är rasister, men Sverigedemokraternas politik utgår från ett monumentalt felslut: att människor är representanter för grupper, snarare än individer.
Sverigedemokraten Kent Ekeroth deltog igår på SVT Debatt och inledde sin medverkan inte helt utan finnes. Han lyfte sitt partis vilja att stävja våldsbrottsligheten och fördömde med kraft malmöskjutningarna. Väl så.
Ekeroth började dock ganska snabbt trassla in sig så som man gör när man bygger sin politik på förhållanden som inte riktigt stämmer överens med verkligheten.
Det slutgiltiga lustmordet på sin egen trovärdighet kom då han som argument mot P3-snubben hävde ur sig att ”NI” kastar sten mot poliser. Vilka ”ni”? P3-medarbetare? Nä, självklart menade han folk med annan bakgrund än köttbullesvensk.
På så sätt legitimerar han ju implicit attacker mot människor enbart på grundval av deras grupptillhörighet. Illa. Jävligt illa. :-/
___
Läs även Johan Ingerö på temat.
___
Fredrik Segerfeldt var befriande oresonlig i samma program om frihandelsmotståndet i den till ”rättviserörelse” illa förklädda socialister.
Det är svårt att veta om folk är socialister för att de inte fattar företagande, eller om de inte fattar företagande för att de är uppfyllda av socialistiskt klassdravel, men om inte H&M fokuserade på full lönsamhet i fattiga länder skulle de inte finnas där. Om de inte tänkte på full lönsamhet skulle de inte finnas alls.

Stort av Ohly

Då och då försöker mindre nogräknade vänsterbloggare pådyvla oss liberaler och alliansanhängare rasistiska åsikter. Jag minns t ex en historia för någon månad sedan när Anders Utbult från bloggen Alliansfritt ville påstå att Magnus Andersson ”gjorde reklam för” Sverigedemokraterna.

Idag kommenterar Lars Ohly det parlamentariska läget och är oerhört tydlig med att han anser Fredrik Reinfeldt vara en ”övertygad antirasist”.

Hederligt, trevligt och storsint efter en valförlust! All heder till Lars för det. (Och något att ta efter för vulgärrabulisterna.)

Anders brev till SD-Erik

Anders W Jonsson, som jag nämnde i förra inlägget, leverar ännu en synnerligen genomarbetad och angelägen post som svar på ett brev som någon vid namn Erik skrivit till bl a centerkandidater.

I brevet rekommenderar Erik folk att stödja Sverigedemokraterna för att det på något vis skulle vara bra för pensionärer.

Anders förklarar på ett pedagogiskt och trevligt sätt varför det vore en idiotisk idé.

Läs! :-)