Viktigare för Maria Larsson att vanligt folk håller sig sedliga än att våra gamla har det bra?

Carema är ett riktigt skitföretag. Utan respekt för vare sig sina kunder eller faktiskt sina egna långsiktiga möjligheter att tjäna pengar verkar de mest vara intresserade att så snabbt som möjligt föra så mycket pengar de kan ut från landet.

Vissa tar detta som intäkt för att marknadsekonomi är ett dåligt system och att socialism vore bättre. Jag håller inte med. Företag är i alla lägen bättre på att både anpassa verksamheter till växlande behov, såväl som att ta till sig nya rön och innovationer.
I normalläget är dessutom företag mycket måna om sitt rykte och strävar alltid efter att etablera en stabil grund för långsiktig tillväxt. Av olika skäl har Carema inte riktigt jobbat så. Detta är dock inget skäl att överge det fria samhället.
Under all kritik är däremot systemen för hur välfärdssektorn kvalitetsstyrs. Politiken borde ägnat mer tid och energi åt att bestämma hur kvaliteten mäts. Samtliga utförare, kommunala och privata, borde lyda under samma strikta kvalitetskrav och tillses höklikt från en för ändamålet dedicerad myndighet.
Tyvärr får man anta att ansvarigt statsråd, Maria Larsson, ansett det viktigare att lägga tid på att förfäkta nykterhet, hindra ensamstående att skaffa barn och förvägra transpersoner sin rätt till fortplantningsförmåga.
Update: Partiledare Annie Lööf plockar upp Anders W Jonssons förslag om ”Lex Carema”.

Bristande kunskap bakom lagändringen

Stockholms läns skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson (C) och Karl Malmqvist, seglare (bland annat svensk mästare i 29er och innan dess nordisk mästare i optimistjolle) och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, skriver idag på SvD Brännpunkt om att den så kallade sjöfyllerilagen är en dum och onödig morallag.

Lagen har uppenbarligen tillkommit genom bristande insikter i sjö- och skärgårdslivets villkor och praxis. Det är OK, vi är människor, vi gör fel. Men nu är det läge att inse att lagändringen var ett misstag och rätta till det.

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.
Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Alkofobi grumlar siffersinnet

Politik driven av någon slags metafysisk övertygelse blir ärligt talat sällan särskilt bra. Man tvingas använda de politiska koderna för att förvanska fakta.

Ett vanligt exempel är invandringsmotståndet. När fakta inte stöder den egna övertygelsen om invandrares medfödda uselhet, tvingas man tillgripa andra medel.
Konsensus och mittfåran är en tacksam position, eftersom folk som inte läser på så mycket tenderar att lägga sig någonstans i mitten. Om det inte går att få hunden att vifta på svansen, så får man helt enkelt vifta på hunden. Om man målar upp en arena där invandring är den ena storheten och stängda gränser är den andra kommer de allra flesta tycka att det senare är ganska konstigt. Kan man istället få konflikten att handla om ”massinvandring” blir den egna hållningen relativt sett lättare att fördra.
Dessa retoriska konstruktioner är inte helt lätta att granska, eftersom ingen direkt kan säga i siffror vad som skiljer ”massinvandring” från helt vanlig invandring. En språklig sanningsförskjutning och kanske inte 100% intellektuellt hederligt, men det är väl lite så det funkar.
Siffror som däremot går att värdera är de som gårdsförsäljningsmotståndarna använder i sina försök att få gårdsförsäljning att framstå som helvetets förgård. I går skrev tre borgerliga riksdagsledamöter på SvD Brännpunkt om detta. En av den är tyvärr en Centerpartist, Per Lodenius, vars blogginlägg om just gårdsförsäljning jag kommenterade häromdagen.
Brännpunktsartikeln är ett tragikomiskt lustmord på vett, sans och sanning. Genom sin alltigenom vetenskapliga analys har de tre nykterhetsivrarna kommit fram till möjligheterna att köpa med sig produkterna från tillverkningsstället kommer att leda till 2,3 miljoner sjukdagar och 4400 fler fall av misshandelsbrott.
Hur man kan vara säker på att precis 27273 liter mer öl kommer att säljas genom gårdsförsäljningen framgår väl inte exakt, men om vi utgår från att det stämmer innebär det alltså en ökning med 0,5 cl per vuxen svensk. ( => 2,3 miljoner sjukdagar… joråsatt)
Och man räknar om det till Euro blir det 400 000 000 000 nya våldsbrott.
Läs även Den Hälsosamme Ekonomisten som också ställer sig tveksam till förhållandet 5000 sjukdagar per liter alkohol.