Frihandelsfrågan – prio 1

Många i mitt parti har stött Hillary Clinton i primärvalen och även om Maud Olofsson uttryckt ett visst stöd för McCain så lutar nog nettot bland Centerpartisters sympatier mot Obama.

Mot bakgrund av den ytterligt trista nyheten att DOHA-rundan ännu en gång havererat måste frihandelsfrågan lyftas upp ett steg på dagordningen.

Det är tydligen USA och Indien som är de stora bromsklossarna.

I USA’s fall är det kanske inte så märkligt eftersom en hel del av primärvalsdebatterna har handlat om att ”skydda amerikanska jobb” och att flera av kandidaterna felaktigt och kanske till och med lögnaktigt målat upp handelshinder som någon slags livboj för hotade arbetstillfällen.

Jag har ingen aning om hur debatten ser ut i Indien, om den ens är särskilt livfull. Men om några borde väl indierna vid det här laget insett kraften i globaliseringen, i vilken tusentals tar sig ur fattigdom varje dag och där levnadsstandarden hela tiden ökar.

Jag har en god vän som bor i USA och vi har väl varit ganska lika i politisk orientering över åren.

Häromdagen berättade han att han så innerligt hoppas att Obama vinner i höst.

Det finns säkert goda skäl till det, men ur mitt perspektiv hoppas jag på att USA får en marknadsliberal president. En president som har mod och kraft att driva igenom frihandelsavtalet och som därmed ger världen goda förutsättningar att utvecklas.

Det är tvivelsutan så att John McCain är den kandidat som i störst utsträckning stämmer in på den beskrivningen. Att han dessutom retar gallfeber på den kristna högern är ett plus.

Härmed förklarar jag kampanjgruppen Lurviga konsulter/hårdrockare från den kalla norden för McCain startad!

;-)

Update: Jag har skapat en facebookgrupp för ändamålet.