Löfvens energihaveri

löfvenkraschAlltså, jag kan inte smälta det här med Löfvens utfall mot Annie Lööf igår om energipolitiken. Man har ingen aning om vilken energipolitik en eventuell rödgrön regering kommer att driva eftersom Socialdemokraterna vill helt andra saker än Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Rimligt att söka svar på detta.

Vid varje tillfälle som Löfven pressas i ämnet brukar han hänvisa till att han vill ha en blocköverskridande energiöverenskommelse och att man därför, han och de borgerliga partierna, ska ”sitta ner” och se över energibehovet och sedan komma överens.

Nu är det så att detta energibehov analyseras kontinuerligt av den ansvariga myndigheten, Energimyndigheten. Eftersom Löfven ständigt kommer dragandes med önskemålen om att sitta ner och se över energibehovet hade Annie Lööf haft godheten att skriva ut Energimyndighetens rapport på området. Denna försökte hon också lämna över.

Ett debattknep? Jorå. Men det var också Löfvens försök att hänskjuta frågan. En bluff som Annie synade och eftersom Löfven endast satt med lankor hade han inget att sätta emot.

Hans reaktion blev också den sämsta tänkbara. Istället för att bara ta emot rapporten och agera med respektfull myndighet, så försökte han mota bort såväl rapport som Annie med både ganska trista ord och med ett kroppsspråk som inte direkt signalerade en statsman i balans.

Vad någon journalist MÅSTE fråga honom om är ju vad det egentligen är för fel på alliansens energiöverenskommelse? För mycket kärnkraft? För lite? För mycket förnybart? Om han nu vill ha en blocköverskridande överenskommelse kan han ju ansluta sig till vår? Om det är någon punkt i den som han inte kan fördra kan vi säkert hitta någon lösning…

4 dagar – 3 mandat – 2 segrar – 1 hög med krossat kakel

Så börjar det då dra ihop sig. Valrörelsens sluttamp ser ut att bli mycket dramatisk och med vind i seglen vädras antydan till segervittring för Alliansen. Centerpartiet går som tåget i opinionen och har möjlighet att dra med sig osäkra väljare bara på det makalösa flow som vi har just nu.

Framgången är ingen slump. Vi har jobbat hårt och stringent. Med avstamp i en besvärlig, men helt nödvändig, idéprogramsprocess har vi enat centerrörelsen kring vår ideologiska kärna och kring det har vi kunnat bygga en politik som känns igen oavsett vilken centerpartist du frågar, och var än i landet du ställer frågan.

Vi har ovanpå det en bättre kampanj än någonsin tidigare. Dels på riksnivå, där kommunikationschefen Ola Spännar, gör ett fantastiskt jobb tillsammans med sin kommunikationsavdelning. Stockholmscenterns kampanj är också helt underbar, lekfull och fantasirik, men samtidigt seriös och innehållsmässigt intressant.

Det bästa trumfkortet har vi dock i vår partiledare Annie Lööf. Det är något alldeles otroligt hur hon levererar i debatt på debatt, i utfrågning efter utfrågning. Hon verkar outtröttlig och blir bara bättre och bättre för varje dag som går!

Vi räknar nu ner från fyra dagar. Om vi bara håller ut och kan fortsätta att klämma ut de sista dropparna kampanjenergi så tar vi hem detta! Vi har faktiskt nu en riktigt god chans att ta tre riksdagsmandat i Stockholm. Som vi brukar sammanfatta det: KAKELMOS! :D

”Rikedom är inte problemet”

bildJag skriver i senaste numret av tidningen Entreprenör om hur de resurser som skapas i företagen kommer många människor till del, även om de inte går direkt in i skatt. Det är till och med så att de kommer fler till del om skatten är lägre. Här är hela texten:

”Innan jag blev politiker drev jag ett konsultföretag inriktat mot strategisk kommunikation. Jag tänker ofta på ett tillfälle då vi kom i kontakt med ett par forskare, tunga akademiker, som hade en affärsidé och behövde hjälp. Deras idé var fantastisk. Den löste ett viktigt miljöproblem och skulle ha inneburit stor skillnad för en bransch som bland annat på grund av just detta miljöproblem hade det tufft.

Det första de behövde var en begriplig berättelse om deras case att ta till investerare. Vi insåg att de inte har mycket pengar att lägga nu, men ville gärna hjälpa dem ändå. Dels för att vi tycker att projektet är så intressant, men också för att vi såg en fin affärsmöjlighet i framtiden.

På vårt fösta arbetsmöte säger dock kunden något som får oss att reagera: “Alltså, vi gör ju inte detta för att tjäna pengar”. Vår förvåning är stor. Varför vill de inte tjäna pengar? Pengar är ju bra att ha och man kan göra fantastiska saker för dem. T ex investera i företag som tar fram ny briljant teknik för att lösa allvarliga miljöproblem.

Vi hjälper kunden med några grundläggande saker för att de ska kunna komma vidare till investerare, men mer blev det aldrig. Projektet blev inte av och jag läste någonstans om ett nytt projekt som de båda akademikerna nu drev med stor entusiasm. Jag hoppas att det går bra, men risken är stor att det inte gör det. Det saknades affärsmannaskap, en nödvändig sak för att kunna ta en briljant idé från kloka hjärnor till där den har ett värde för fler: tillgänglig på en marknad.

Detta förhållningssätt till affärsmannaskap är alltför vanligt i vårt land och det hindrar oss från att nå vår fulla potential som nation. Utan att reflektera över varför, verkar det vara mångas uppfattning att rikedom, skapad genom lyckosamt företagande, har tillkommit på någon annans bekostnad och egentligen orättmätigt. Men värdeskapandet är central för välståndet. Utan entreprenören som lyckas finns ingenting. Inga jobb att gå till, inga skatter som betalar vård, skola, polis och försvar.

Som enskilda debattörer kan vi från politiken arbeta med attityder kring detta angelägna ämne, men människors attityder kring detta och annat formas över lång tid av en stor mängd faktorer som vi inte kan, och inte heller bör kunna, styra över.

Vad vi däremot kan och bör göra är att ta bort de hinder som politiken ha skapat. I Centerpartiet har vi bestämt oss för att försöka göra skatterna plattare, mindre progressiva. En viss progressivitet kan vara önskvärd, om den kommer underifrån med hjälp av t ex jobbskatteavdrag för att den som står utanför arbetsmarknaden ska ha lättare att ta sig in. Men den progressivitet som kommer på ovansidan skadar ekonomin, snedvrider drivkrafter och tar resurser från den som är bra på att förmera dem.

En rimlig invändning är att den som är fattig väl måste få del av den rikedom som några lyckosamma knösar har lyckats skapa. Svaret är ja, men det är också här så många verkar begå ett allvarligt tankefel. Det är inte bara genom skatter någons skapade rikedom kan komma andra till del. Den som tjänar pengar gör av med dem och investerar dem. Vid varje konsumtionstillfälle skapas möjlighet för någon annan att skapa värde och tjäna pengar. Det kommer till och med in skatt i form av mervärdesskatt varje gång detta sker. Och den enas investering är den andras finansiering. Pengarna går genom en lång rad individer innan de försvinner in i skatt och ju lägre skattesatsen är, desto fler hinner få del av dem.”

Småbryggeriernas framtid fortsatt oviss

SVTostnytt

Sedan lång tid tillbaka är ett av mina stora intressen mat och dryck. En perfekt ledig höstlördag för mig är att ägna dagen åt att laga mat och kvällen till att äta upp den i goda vänners sällskap. Stora smakuppevelser får man även genom dryck och då inte sällan dryck där alkohol är en viktig smakbärare, även om det finns undantag.

Det som håller på att hända med svensk matkultur är helt fantastiskt. Från en verklighet av stordrift och centralism där alla varor var anonyma och homogena går vi nu mot en helt annan utveckling. Från en tid då livsmedelskvalitet endast mättes i risken att bli sjuk (vilket naturligtvis är oerhört viktigt), lägger vi nu på smak, känsla och etiska aspekter. Allt fler ser måltiden som något mer än att fylla på kroppsligt bränsle. Det blir även energi till den mer själsliga sidan av livet.

En del i detta är den småskaliga bryggerinäringen. För 30 år sedan fanns det 5 bryggerier i Sverige och 4 av dem var statliga. Idag finns det fler än 130 bryggerier som drivs affärsmässigt, samt ett stort antal därutöver som drivs av föreningar, kompisar och enskilda individer av eget intresse, men som kan komma att bli kommersiella i framtiden om det går att finna lönsamhet.

I Sverige ser distributionen annorlunda ut än i andra länder. Systembolaget har monopol på detaljhandel och blir därför ett nålsöga att ta sig igenom för den som vill sälja öl som är starkare än 3,5 %.

Systembolaget sitter här på all makt och kan diktera villkoren. Nu har man, utan att branschen upplever att man har lyssnat på deras synpunkter, bestämt sig för att ändra villkoren på ett sätt som många anser missgynna de små bryggerierna kraftigt. I helgen var jag och pratade med några av dem på deras mässa i Nyköping och många uttrycker stark oro och uppgivenhet. I samband med det svarade jag på några frågor som SVT Östnytt ställde. Här kan du se inslaget.

Jag har försökt dra mitt strå till stacken genom att bjuda in Systembolaget och småbryggerierna till ett samtal om detta på riksdagen och först var Systembolaget positiva och vi skulle ha mötet på torsdag denna vecka. Sedan får jag ett nytt mail, där man beklagar att man tyvärr inte har tid att träffas förrän tidigast månadsskiftet september/oktober. Alltså en månad efter att de nya reglerna har införts.

Jag tolkar detta som att intresset för dialog är begränsat. Ett beklagligt faktum som gör att vi tvingas arbeta vidare med frågan på politiskt väg. Fortsättning följer…

 

You have a dream! (Hoppas jag)

Min politiska gärning syftar till att göra det lättare för dig att förverkliga dina drömmar. Enligt den liberala principen att var och en ska vara fri att göra vad man vill, så länge man inte skadar någon annan, lägger jag mig inte i vad du drömmer om. Men baserat på den liberala principen utgår jag från att dina drömmar i någon mån kräver resurser.

En del drömmer om att starta ett företag, andra drömmer om att att hitta första jobbet. En del drömmer om att kunna skaffa sig till tillräckligt med rikedom för att köpa ett fint hem eller att kunna ta ledigt för att vandra i Himalaya eller jobba som volontär för Läkare utan gränser.

Andra drömmer om att kunna ta sig ur ett nedbrytande utanförskap och för vissa är idén om att ha ett eget hem en dröm.

Gemensamt för alla dessa drömmars förverkligande, oavsett om det är att ta klivet upp till grundläggande trygghet eller om det är att segla runt jorden, är att det krävs resurser för att göra det. Alldeles oavsett vad man tycker om det, är det ett obestridligt faktum.

Väldigt mycket av debatten i Sverige handlar om är hur resurserna fördelas och väldigt lite handlar om hur de skapas. Det är problematiskt på två sätt. Dels innebär en påtvingad omfördelning av resurser att vissa människors makt över sina liv prioriteras över andras. Dels innebär det faktum att man tar resurser från människor som uppenbarligen är bra på att förmera dem att mindre resurser skapas totalt.

En befogad motfråga kan här ställas: “Är det inte viktigare att den som har det allra sämst får möjighet att äta sig mätt och tak över huvudet än att den som redan har det kan köpa en jävla segelbåt?”. Svaret på den frågan är naturligtvis jo, men det är också här vi ständigt begår ett allvarligt tankefel.

Vi resonerar kring detta som om det fanns en given mängd pengar som samhället hade att fördela varje år, men så är det inte. De resurser som skapas, skapas av människorna i samhället och dessa resurser kan komma väldigt många till del, även om de inte sugs in i skatt direkt. När någon finner ett nytt sätt att lösa ett problem som är effektivare än tidigare metoder, lösgörs resurser – den aggregerade resursmängden har ökat och kan användas till konsumtion och investeringar. Denna konsumtion och dessa investeringar innebär att någon annan får ett jobb. Vilket i sin tur leder till ny konsumtion och nya investeringar. Som i sin tur leder till att någon annan får ett jobb. Tillväxt har skett. Och så håller det på, med skatteintäkter till stat och kommun som följd, varje gång mervärde har skapats. Ju lägre skattesats, desto fler kan få del av de skapade resurserna innan de går in i skatt. Och där gör de också stor nytta då de säkrar vår tillgång till sjukvård, omsorg och utbildning, rättsväsende och försvar. Liksom att hjälpa de allra mest utsatta.

En effektiv politik för att alla ska få ökad makt över sina liv är en politik för tillväxt genom företagande i en fri ekonomi. Möjligheterna att framgångsrikt kunna starta och driva företag är grunden till allt.

Fortsatta förenkligar för företagandet och ett principfast försvar för frihandelns principer är nödvändiga, liksom frihet för företag att existera och göra vinster i välfärdssektorn, men man kan inte diskutera villkoren för företagare och förutsättningar för tillväxt utan att adressera skatterna. Dessa skatter som trots flera rejäla sänkningar under de två senaste mandatperioderna fortfarande är bland världens allra högsta.

En viss typ av progressivitet i skatteskalan är önskvärd, så att den som har det sämst ställt får det lättare att leva på sin lön, liksom att trösklarna till arbetsmarknaden för den som står utanför blir lägre. Och om vi erkänner att ekonomin inte är statisk, finns ingen anledning att straffbeskatta framgång. Framgången innebär tillväxt, ju mer desto bättre för alla.

En plattare skattemodell skulle också lösa en ytterligare utmaning för företagandet – kapitalförsörjningen. Det finns ganska gott om vad man kallar riskvilligt kapital i Sverige idag, men det mesta av det är institutionellt i någon form. Det är inte lätt för en blivande företagare med en fantastisk idé, men utan egna resurser, att gå till en affärsbank eller riskkapitalist och gå därifrån med investeringsmedel annat än i yttersta undantagsfall.

Om kapitalstrukturen vore mer decentraliserad genom att vanligt folk, företagare och andra som lyckats bra i arbetslivet, hade tillåtits att behålla mer av de resurser de skapat, vore chansen större att du som drömmer om att förverkliga din affärsidé hade någon i ditt omedelbara nätverk som känner dig väl, vet att du är seriös och tror på din idé, skulle kunna investera. Den typen av investerare som amerikanerna kallar Family, Friends and Fools.

Det finns ett välkänt citat från den enormt viktiga och betydelsefulla frihetskämpen Martin Luther King som lyder “I have a dream”. För mig i min politiska gärning är det dock viktigare att vända på steken: “You have a dream”.

Systembolaget måste hänga med i utvecklingen

Den senaste tiden har många småbryggeriet uttryckt oro för de nya regler som Systembolaget ska införa om hur deras öl ska kunna distribueras. Eftersom Systembolaget har monopol på detaljhandel av alkoholdrycker i Sverige har inte småbryggerierna något val. De kan inte gå till någon annan som bättre kan tillgodose bryggeriernas behov.

Vad det handlar om är klassisk centralism. För att göra livet enklare för Systembolaget ska alla skicka sina produkter till ett centrallager i Örebro. Naturligtvis på bryggeriernas bekostnad. Detta ska alltså ske även om försäljningen ska ske på ett systembolag i närheten. Krångligt, fyrkantigt, hämmande för branschen och dåligt för miljön.

Jag skriver idag i Aftonbladet att Systembolaget måste ta denna oro på allvar och helst tänka om. Bryggerinäringen i Sverige håller på att gå igenom en mäktig förvandling och tar plats i ölvärldens finrum långt utanför Sveriges gränser. Dessa bryggerier satsar på kvalitetsprodukter och deltar i en omvandling av hela vår svenska dryckeskultur där vi satsar mer på smakupplevelser än yrsel per krona. En sund och positiv utveckling. Mot denna utveckling kan inte Systembolaget vara en bromskloss.

Ett sätt att hantera den uppkomna situationen är naturligtvis att införa Centerpartiets förslag om gårdsförsäljning. Då kan ju småbryggerierna sälja sina produkter lokalt, utan omvägen via Örebro och systembyråkratin.

Det fina och fula hatet

zen-symbol4_copy_vectorizedLåt oss från början konstatera en sak: hat är alltid fult. Det är destruktiv och leder inte till någonting gott på sikt. Extremiströrelser använder hatet för att piska upp en stämning som låter de heta känslorna överrösta förnuft och empati. Man gör det inte sällan mot bakgrund av att man upplever att motståndarsidan är så förslagen och överlägsen så att det är nödvändigt. Och att det liksom var de som började.

För att nå ett större mål anser man att extraordinära metoder är nödvändiga. En revolution är som bekant ingen tebjudning och för att normalt funtade människor ska kunna förmås att begå nödvändiga övergrepp måste motståndaren avhumaniseras, metoderna berättigas genom odlade myter om tingens tillstånd och tanken övertygas om att man är den av en kamp som leder till ett utopia där frihet och lycka tillfaller alla som man anser ha rätt till det.

Detta är inga nya fenomen. De stora organisatörerna av ondskans värv, som exempelvis Che Guevara och Reinhard Heydrich, måste rimligen lidit av ganska svåra psykiatriska diagnoser som obehandlade skulle göra dem till fruktansvärda mördare oavsett kontext. Men alla dessa medhjälpare, fotfolket, de som utförde grymheterna och ansåg det rimligt, måste ta hatet till hjälp.

Jag vet ärligt talat inte om det vi ser nu är en allvarlig skärpning av tonläget, eller om det bara är så att det nya medielandskapet och det faktum att det är valår liksom gör det mer tydligt, men visst är det obehagligt när det i Public Servicemedia spelas sånger om ”Borgarsvin” och att sådana som jag (som både har bakgrund som företagare och sitter i riksdagen för ett borgerligt parti) ska ha ”bly i nacken”.

Vad jag däremot vet är att hat inte effektivt bekämpas med mer hat. Låt Athena Farrokhzad och andra hata bäst de vill. Hatet måste liksom ha rätt typ av motstånd för att frodas och om ingen hatar tillbaka kommer det att självdö. Det bästa sättet att hantera situationen är att inte låta sig provoceras till negativa tankar. Själv ägnar jag en hel del tid åt att kontemplera över hur obeskrivligt vackert livet kan vara. I synnerhet gör jag det under perioder av stress, när livets skönhet vid ett första påseende kan kännas långt borta.

Man kan också ägna en glädjens tanke åt att vi en migrationspolitik som måste anses öppnast i Europa och kanske i världen, att vi trots svår global lågkonjunktur ändå har mer resurser till välfärden än vad vi hade 2006 då konjunkturen var på topp. Att Sverige är ett av de länder som kommit allra längst när det gäller HBTQ-rättigheter. Att vem som helst är fri att tänka, skriva och säga vad man vill, även om det man säger är hatiskt, lögnaktigt och destruktivt och att vissa till och med får göra det i Sveriges Radio. En frihet värd att vårda.

Almedalsveckan går mot sitt slut

Efter nästan en vecka i full fart har man nog rätt att känna sig lite mosig. Det har varit en mycket bra almedalsvecka med fullspäckade dagar och debatter, samtal och möten.

Favoriter är svåra att peka ut, men det var två olika seminarier, om två helt skilda ämnen, som jag tyckte blev mest intressanta. Lustigt nog ägde de rum på samma plats, i tältet i Skandias trädgård.

Det första var i tisdags morse och handlade om näringsfrihetens betydelse. Tillsammans med ingen mindre än Mona Sahlin diskuterades detta ibland bortglömda, men superviktiga, ämne. Att vi har resurser till det vi behöver är grunden. Utan det har vi bokstavligt talat ingenting. För att dessa resurser ska räcka till allt större behov och en friskare och växande befolkning krävs tillväxt. För att tillväxt ska finnas krävs skickliga entreprenörer som i frihet kan prova sina idéer på marknaden.

Det andra var i går morse och handlade om säkrare vägar för barn på flykt. Trots att situationen är mycket allvarlig och svårjobbad med svåra konflikter runt om i världen som skapar flyktingströmmar och ett hårdnande politiskt klimat i Europa kring flykting och migrationsfrågor känns det ändå som att det finns en bred konsensus om den svenska viljan att göra vad vi kan för att hjälpa till.

Jag lyckades dessutom lova Företagarna i Stockholm att, om jag blir återvald i höstens val, motionera om att regeringen ska utreda hur de som använder bilen i tjänsten kan betala en schablonavgift el motsv för att få ta hem bilen om kvällarna, så att de slipper den onödiga tid och extrasväng det innebär att åka och lämna tjänstebilen på jobbet för att ta sin egen hem.

Och utan att dra för stora växlar på det tänker jag ändå skamlöst tolka det faktum att Expressen idag utser mig till ”Hetast i Almedalen” som ett kvitto på att jag har kämpat väl under veckan. :)

jagiexpressen

Almedalen

Så var man då på plats för ännu en almedalsvecka. Riktigt mysigt att vara i Visby igen och som varje år undrar jag varför man inte åker hit och bara turistar någon sommarvecka.

I eftermiddag deltar jag i ett seminarium anordnat av Sveriges Ingenjörer om LAS, kårhuset Rindi, kl 1430. Mer info och webbsändning (tror jag) hittar du här:  http://www.sverigesingenjorer.se/almedalen

I morgon diskuterar vi religionsfrihetens gränser hos humanisterna på Norra Kyrkogatan (passande nog), kl 13.

Mer info kommer efter hand.

Vi ses i vimlet!

Långkokt snabbmat – (C) i ett nötskal

pulled porkJag har tidigare skrivit om den ibland svårförklarade dualism som präglar det moderna Centerpartiet. Rötterna i de fria böndernas kamp för fortsatt frihet mot konfiskationshot från vänster och stordriftscentralism från höger med stam och grenar av politiskt ledarskap till gröna skott av en principiell frihetslängtan.

I Stockholmscentern rullar vi idag ut vår kampanj där vi berättar om vår politik, vad vi vill och vad vi har gjort. Ett exempel på det senare är tillåtelse för så kallade Food Trucks – skåpbilar från vilka snabbmat säljs till hugade och hungriga Stockholmare. Intressant är att maten inte sällan håller mycket hög klass – det är liksom det bästa av hela världens gatumat som konkurrerar om våra gommar och gör livet godare för konsumenten, samtidigt som fler företagare får tillgång till marknaden.

En favorit för många är Pulled Pork. Långkokt fläskkött, ofta karré, smakrikt och härligt. Och på många sätt symboliserar Pulled Pork det moderna Centerpartiets innersta väsen. Långkoket är ju väldigt Old School, men tillämpningen är ny, inspirerad av andra länders kulturer och anpassad för 2000-talets verklighet. Hur tillämpningen sker är dessutom ämne för den enskilda entreprenörens fantasi och affärssinne i enlighet med decentralismens principer. Politikens främsta uppgift är här att ge folk och företag svängrum utan pekpinnar eller onödiga hinder.

Här kan du se var det står Food Trucks idag. http://stockholmfoodtrucks.nu/

Och mitt bästa recept på Pulled Pork för den som vill laga hemma:

Det bygger lite på att du har en järngryta. Sådana finns annars ofta på loppis för en billig penning. För fyra pers behöver du ca ett kilo kött. Bäst är om du använder karré med ben. Köttet ska du ändå dra isär när det börjar bli klart, så benet stör föga, samtidigt som det tillför härlig smak till anrättningen.

Bryn några vitlöksklyftor och ett par grovt delade gula lökar i grytan, skicka i köttet, en burk Muttitomater, några vitpepparkorn, en eller flera chipotlar (till angenäm styrka och smak, som det står i visan), en nypa cayennepeppar, ett par lagerblad och lite kanel, en rejäl slev honung, samt en skvätt riktigt rökig whiskey (Ardbeg, Lagavulin el motsv) och två flaskor öl som inte är allt för humlebesk – jag har kört ljus Bernard, men jag tror att mörk Bernard blir ännu bättre. Funkar bra med folkis.

På med locket och skicka in ugnen på lite drygt 100° och baka i minst fyra timmar. Dra sedan isär köttet med två gafflar, dra köttet från benet och ta bort det och koka ihop resten något ytterligare så att det liksom inte ser blött ut. Salta efter behag, men ta det lugnt och smaka dig fram. Den långa koktiden tar fram ingrediensernas naturliga sälta.

Servera i bröd med tomat/koriandersalsa. Njut.