Centerpartiets Clean Technätverk på tisdag

Missa för sjutton inte Centerpartiets Cleantechnätverks premiärseminarium på tisdag!

Miljöminister Andreas Carlgren är inbjuden för att berätta om sina visioner om företagande och miljö, men kanske ännu mer spännade är de gäster som faktiskt GÖR det som vi politiker mest snackar om:

Linda Magnusson, Green capitalist of the year 2009, VD O2 Vindel AB

Magnus Rehn, affärscoach, Stockholm Innovation and Growth (STING),affärsinkubator med bas i Kista

David Sonnek, ansvarig affärsutveckling/teknologi, SEB Venture Capital

Peter Platell, Serieinnovatör inom solenergi och ångturbiner, grundare av bla Ranotor AB och Lowte AB.

Jan-Erik Nowacki, Teknisk rådgivare, Svenska värmepumpföreningen (SVEP)

Det hela börjar kl 1430 och håller på till 1630. (Tisdagen den 11:e maj).

Plats: Green Tech Building, Klarabergsgatan 37 i Stockholm.

För mer information och anmälan, maila eller ring Pontus Löfstrand, 0703-331934, pontus@lofstrands.se.

Nimbus lanserar el-båt?

Jag har ju tidigare skrivit om det superkoola Uppsalaföretaget Electro Engine. De har tagit fram en elektrisk drivlina som slår det mesta i anpassningsbarhet och prestanda till vanliga bilar.

Nu kommer även tekniken ut på sjön! Nimbus förväntas presentera en modell med Electro Enginemotor som ska ta dig ut på böljorna blå i 27 knop och 20 distansminuter och en laddtid på 3 timmar.

Alltså inga probs att bränna ut till Sandhamn för lunch. Till en bråkdel av den normala bränslekostnaden. Jag är FÖR! :-)

Kulturens vikt för välståndet

SvD har en sommarserie i näringslivsdelen om uppfinnare och innovatörer. Idag (i papperstidningen) talar man med Hasse Johansson som en gång i tiden satte sitt hus i pant för en idé som han trodde på.

En risktagning som ingen bank och knappast extern riskkapitalist hade gått med på. Men Hasse lyckades sälja sin nya och förbättrade teknik till Saab-Scania i början av 80-talet. Resten är som det heter historia. En historia som förklarar vad det är som genererar tillväxt och som skänker hela vårt samhälle välstånd.

Hasse säger många intressanta saker i artikeln, men en sak som fastnade var diskussionen om de tre vågor som varje innovation måste skölja. Ett rent idéstadium, ett experimentiellt genomförande och sist ett rationellt faciliterande av tekniken som gör den tillgänglig på marknaden.

Som exempel nämner Hasse månfärd. Jules Verne kastade fram helt nya idéer och utmanade de invanda sätten att tänka om hur och framförallt kanske vad. Hundra år senare drev rymdkapplöpningen medel till ett pionjärprojekt där man satte en människa på månen. Nästa våg är när månresor görs tillgängliga för hugade privatpersoner.

Detta väcker ett par tankar.

Kulturens betydelse. Fria tankar, obundna av tekniska och pekuniära begränsningar, får uttryck i konsten och kulturen. Utan den kan vi säkert uppfinna fantastiska saker, men vi kommer inte ha några mer intressanta idéer vad vi ska använda dem till.

Betydelsen av privatkapital. Hasse Johansson berömmer innovationsklimatet i den första och andra vågen, men mellan steg 1 och 2 krävs mer än teknisk innovationsförmåga. Nämligen ekonomisk. För att ta de nya och fantastiska idéerna till marknaden och till kommersiell succé, krävs kapitalism och kapitalister.

Jordmånen för framväxten av nya sådana är långt ifrån de bästa i vårt avlånga land. Det finns en norm där likhet i inkomst och förmögenhet anses eftersträvansvärt.

Det är möjligt att vårt kulturklimat är acceptabelt för att stimulera till nytänkande i den första av innovativitetens vågor och när det gäller pionjärprojekt finns det både vilja och medel att göra satsningar här och var. Detta har genom åren skett i stor skala i vårt avlånga land, främst genom försvarsindustrin.

Men förutsättningarna för ett bra innovatörsklimat i det tredje steget motarbetas, aktivt och med eftertryck, på bred front genom den statsfinansierade kulturövningen. Kommersialiseringen framställs som något dåligt och den naturliga och sunda drivkraften att skapa värde och tjäna pengar anses ofta omoralisk.

Något som måste ändras om vi önskar framtida tillväxt, jobb och välstånd i Sverige.

Miljölagstiftningen hindrar miljöutveckling

Ett av de stora problemen för såväl industriell som infrastrukturell utveckling i Sverige är våra galet komplicerade och onödigt långa miljöprövningsprocesser.

När Volvo ville bygga sin första koldioxidneutrala fabrik i Sverige lämnade man in ansökan om detta enligt miljöbalken. Ett år senare hade man fortfarande inte hört något, så då satte man igång samma process i Belgien. Det tog några månader, sedan hade man sitt tillstånd. I Belgien.

Efter att alla ändringar var gjorda, vindkraftverk installerade och hela den Belgiska anläggningen drevs av miljövänlig och klimatneutral energi, hade man i Sverige fortfarande inte ens fått något svar på sin ansökan om samma sak.

Miljöbalken hindrar Svenska företag från utveckling, vilket naturligvis är olyckligt av flera skäl. Det fånigaste är väl att det i hög grad hindrar miljöförbättringar. Svenska företag vill bli energieffektivare för att minska sina kostnader. De vill bli mer miljövänliga för att tilltala fler kunder. För att kunna göra detta måste de i dagsläget välja att investera i andra länder. Det har konsekvenser för svensk tillväxt och svenska jobb.

Idag skriver en mängd kommunpolitiker om att en snabbtågslinje bör sträckas efter E4:an. Väl så, det är väl bra. Men innan någon som helst sträckning kan komma ifråga måste man se över dagens regelverk som bland annat innebär att t ex Svenska Naturskyddsföreningen kan överklaga och ställa till med besvär som försenar och fördyrar projektet till oförutsebara (och orimliga) nivåer.

Se t ex på bygget av Botniabanan, där SNF’s obstruktion kostar samhället miljarder och miljön tonvis av fortsatta utsläpp. Fortfarande efter ganska exakt 10 års byggande, vet man inte om vissa sträckor kanske måste rivas och marken återställas. Till enorma kostnader. Till stor belastning för miljön. Av tveksamma skäl och nyckfulla viljor.

Om man som artikelförfattarna under varför vi i Sverige saknar snabbtåg på det sätt som anses självklart längre ner i Europa måste man se de institutionella förutsättningarna.

Det måste finnas marknadslösningar där fler aktörer kan välja att investera i järnväg av inga andra skäl än att tjäna stålar.

Det måste finnas en rimlig, effektiv och rättssäker miljöprövningsprocess för att sådana investeringar ska kunna komma till stånd.

Smarta detaljer ger stor effekt på förbrukningen

Man kan inte låta bli att imponeras av uppfinningsrikedomen när det gäller att göra nya bilar bränsleeffektiva. En ökad miljömedvetenhet i kombination med höga bränslepriser har riktad blickarna mot nya modellers förbrukning och det har verkligen hänt mycket bara på ett par år.

I höstas var det dags att skaffa ny bil. Jag är en medveten konsument och förbereder ett sådant val ganska väl. En väsentlig del i bilvalet handlar om bränsleförbrukningen. Jag har tyckt att min förra bil var riktigt bränslesnål. Om det inte var högsommarvärme (så att AC’n var tvungen att jobba hårt) låg förbrukningen på drygt 0,8 l/mil.
I den nya finns en funktion som håller reda på förbrukningen och det är en speciell typ av körglädje att ha den påslagen. Den visar 0,56 l/mil i genomsnitt och på långresor ligger oftast mätaren kring 0,4 l!
Ändå är det på inget sätt någon slö bil och jag tycker att det är mysigt att gasa på i kurvorna.
För det första är det en dieselmotor i bilen. Dessa är effektivare än bensinmotorer. Sedan verkar just denna dieselmotor vara synnerligen välkonstruerad. Det låter bara ”diesel” när det är riktigt kallt ute och precis när man startat den och jag har fortfarande överhuvudtaget inte sett några avgaser i backspegeln.
En mängd detaljer, som tillverkaren kallar ”efficient dynamics” bidrar till maskineriets bränsleeffektivitet.
Start/stoppfunktionen sägs spara 3% över en livscykel. Motorn stoppas alltså när friläge läggs i, och slår igång igen så snart man trycker ned kopplingen för att lägga i en växel.
Bilen har sex växlar, vilket möjliggör ett bättre utnyttjande av dieselmotorns relativt smala men samtidigt mustiga momentkurva.
Generatorn har en koppling och drar ingen onödig energi när den inte behöver ladda bilens batteri. Den kopplas in vid motorbroms och normalt räcker den laddningen mer än väl för att hålla bilen med förbrukningsström.
Styrningen är utrustad med elektrisk assistans istället för den traditionella servopumpen som alltid är aktiverad, oavsett om man svänger eller inte. Elektrisk styrhjälp drar bara energi när man vrider på ratten.
Allt detta och mycket mer spar centilitrar och tillsammans betyder det faktiskt en hel del för förbrukningen. Och det känns som att detta arbete bara är påbörjat.
Läser på Autoblog green om flera sätt att ta tillvara sådan energi som annars försvinner ut i luften: Stötdämpare utformade som linjärgeneratorer! Vid varje ojämnhet som passeras tillförs energi som kan användas för framdrivning. Något som antagligen kommer att vara standard på varenda hybridbil inom ett par år.
På ganska kort tid har förbrukningen i princip kunnat halveras, utan att alltför mycket prestanda har gått förlorad. Det är inte otänkbart att den utvecklingen kan fortsätta en god bit ytterligare. Ganska koolt faktiskt!

Dubbel seger för etanolen

Regeringen förtjänar beröm för hanteringen av etanolen. Man lyckades få EU med på en 20% rabatt på koldioxidutsläppen för avgaser från etanol. Personligen tycker jag att rabatten är snål, men man kan inte få allt. Detta är dock en viktig markering och det betyder mycket för Volvo och Saab som har satsat mycket på flexifuelbilar.

Det andra stora är den slopade etanoltullen. Spannmålsbönderna ville naturligtvis ha skydd från konkurrens från t ex Brasilien. Så blir det nu inte, vilket är helt rätt. Frihandeln innebär lägre priser för konsumenterna och bättre villkor för den producent som bäst förmår att använda sina komparativa fördelar.

Ewa Björling verkar helt stabil när det gäller frihandel och Eskil Erlandsson visar prov på en föredömlig integritet i en fråga som han garanterat utsätts för en hel del påtryckning i.

Detta måste väl alla djur- och miljövänner vara för? Eller?

Nu är vi i framtiden! Eller snart åtminstone – 2020.

Vi talade om med kontorets molekylärbiolog för inte så länge sedan om detta att man liksom borde kunna framställa kött utan att det ska behöva sitta fast på en ko.

Hon berättade att det inte är så himla lätt, men att det går och att de faktiskt under utbildningen odlade typ råttors urinrör, eller något annat charmigt.

Nu har ett konsortium bildats för att utveckla köttodling i större skala och det är med delade känslor man läser det.

Det är ju trevligt med djur! Ystra kalvar som springer runt och fånar sig i prunkande grönska…

Men det finns väl kanske anledning att tro att vi ändå kommer att ha naturligt kött på menyn, även om det kanske blir förbehållet festligare tillfällen.

Inte desto mindre kan odlat kött leda till billigare och säkrare livsmedel, med minskad hunger i världen som följd. En del hävdar också att klimatet påverkas av boskapshållning, eftersom kor tydligen pruttar ur sig en hel del metangas.

Lustigt nog har jag en känsla av att just de som inte tycker att vi ska döda djur för att äta dem och samtidigt larmar som mest om klimatet kommer att vara emot.