PO klandrar vänsterpressens lögner om Magnus Andersson

I vintras utsattes Magnus Andersson för ett av Rörelsens många fula kampanjer, denna gång en bra bit över gränsen – inte bara för den goda smaken – utan också pressetiskt.

Arbetarbladet och Västerbottens Folkblad spred rena lögner om Magnus och tillskrev honom falska citat.
Tilltaget anmäldes till pressombudsmannen som nu har fällt sitt avgörande, nämligen att ”… Arbetarbladet inte kan undgå pressetiskt klander.”
Det verkar vara någonting med Magnus Andersson som sätter skräck i det politiska motståndet, när man inte backar för att använda stora väletablerade tryckta vänstertidningar för att utan skrupler försöka krossa en ungdomspolitiker som kämpar för det han tror på.
Uppenbarligen gör han något rätt! :-)

”Håll käft och marschera i takt”

Socialdemokraterna har hittills inte lyckats göra särskilt mycket rätt i den här valrörelsen.

Nu har det kommit ut att de i morgon tänker kröna sitt kommunikativa verk med personangrepp mot statsministerparet i betald media.

De ska alltså ge sig på konststycket att försöka vända ett förtroendeövertag med någonstans 63% mot 19% till statsministerns fördel. :-) Och detta genom att påminna folk om att de har fått jobbskatteavdrag! :-D

Bäst idag (eller sämst, man vet ju inte riktigt så här års) är väl ändå Jytte Guteland som ryter åt en stackars oliktänkande Socialdemokrat på radion i morse att denne ska sluta gnälla (mot ledningens felfria framfart) och ”ställa sig i ledet”.

Man kan väl konstatera att folk inte är så glada i att marschera i takt bakom de röda fanorna längre…

I svallvågorna efter LO’s kampanj

Det är väl egentligen onödigt att fortsätta att hjälpa LO att sprida sin smutskastningskampanj och jag har för avsikt att sluta upp med det och istället diskutera politik. Som en liten avslutning vill jag uppmärksamma ett par intressanta blogginlägg på ämnet:

Fredrik Segerfelt skriver som vanligt intressant och klokt och ställer frågor – om framförallt demokratiproblemen förknippade med LO’s särställning i Sverige – till några av de socialdemokratiska toppbloggarna.

Tobias och den liberala bloggen Radikalen tycker att LO är (s)tyrt av idioter och får något som kan beskrivas som medhåll i kommentarsfältet hos en gammal bekant från även denna bloggs kommentarsfält, Nickersson, som skriver bloggen Arbetarperspektiv.

Den hälsosamme ekonomisten
tycker att vi ska starta photoshop. Det kan man väl göra om man vill, men det viktiga är att vi pratar politik! Det verkar ju tydligen vara LO’s och vänsterpartiernas största skräck…

Något att börja tala om är väl kanske, som Isobel Hadley-Kamptz konstaterar i Expressen, är den något tvivelaktiga rödgröna adresseringen av ungdomsarbetslösheten. De vill ju fördubbla arbetsgivaravgiften för unga! Ett märkvärdigt sätt att hjälpa dem till jobb…

Skit i LO – vi håller stilen!

Med lite distans till gårdagens kräkmedel: LO’s ”kampanj”, är jag mindre upprörd. Det är tvivelsutan ett flagrant övertramp, men som mycket väl kan slå tillbaka på avsändaren.

Det som gör mig på bättre humör är vetskapen om den retoriska principen decorums betydelse, ”regeln om det trevliga”. Folk gillar helt enkelt inte taskigheter av det slag som LO producerar. (Åtminstone inte taskigheter riktade mot folk som man inte redan tycker illa om.)

Det är ju möjligt att LO bedömer att de lyckats piska upp en kritisk massa av hat gentemot regeringen… De klämmer ju fram ansenliga mängder resurser från sina medlemmar (även de knappt hälften som faktiskt INTE röstar på Socialdemokraterna) för att odla detta hat och prackar på medlemmarna slagkraftiga, men grunda, argument.

På allianstågsturnén hade jag i samband med stoppet i Skövde förmånen att få träffa några sköna metallare och mitt intryck efter det samtalet var att de faktiskt håller med om det mesta i alliansregeringens politik, när man väl bemött deras inlärda one-liners.

När det gäller sjuksskrivningarna utmanade jag och frågade om de trodde att det inte förekom fusk. De var alla överens om det fuskades en hel del och raljerade till och med lite över folk de kände som missbrukade systemet.

Vi var också överens om att utvecklingen med allt fler sjukskrivningar var nödvändig att brytas.

På frågan om hur man skulle kunna göra istället, om det som regeringen nu gör är så fel, blev de svaret skyldiga. Jag tror att det i det ögonblicket såddes ett viktigt frö…

Att bara ta ett samtal med metallare och andra LO-jobbare är viktigt. Deras ledare ägnar avsevärda ansträngningar till att demonisera oss som har andra åsikter. Jag tror att skövdemetallarna började fundera över den propaganda som trycks ner i deras halsar när de träffade någon som i mångt och mycket resonerade som de, som hade liknande intressen (i just det här fallet gamla bilar) och som faktiskt kanske ändå innerst inne menar väl, trots att denna läskiga alliansmänniska hade andra politiska lösningar.

Jag tror att det viktigaste är att vi som vill hålla debatten någorlunda snygg försöker hålla huvudena kalla nu och inte låter oss dras ner i dödgrävarträsket som LO öppnat dörren till.

Det är med all rimlighet även så att vänsterpartierna verkligen inte vill tvingas prata politik! RUT, energipolitiken, förbifarten och skattehöjningarna är exempel på frågor som de har stora problem med och det finns säkert många fler.

Läs även Johan Pettersson, Tengvallius, Väsbycentern, Per Ankersjö, Caroline Szyber, The Campaign Dossier, Frank Thorén Hall, Thomas Böhlmark, ETR och Annika Beijbom.

I pressen: SvD, SR, TV4 och Expressen.

Jag vill också rikta en eloge till Socialdemokraten Johan Westerholm, som i ett kommentarsfält tar avstånd från LO’s kampanj! Johan är en vass debattör som använder välgrundade fakta för att vinna debatten, något han dessutom gör irriterande ofta…

Johans debattstil stimulerar oss andra att bli bättre och slutresultatet är en bättre debatt som faktiskt kan driva politiken framåt och göra världen lite bättre. Raka motsatsen till det som LO nu gör…

LO’s kampanj ny lägstanivå i Svensk politik

Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva eller säga… Jag är mer ledsen än arg.

LO’s kampanj, i vilken de har tagit bilder på alliansföreträdare och retuscherat dem kraftigt (Reinfeldt har t ex försetts med en osympatisk och ful skäggstubb). Man har vänt dem upp och ner (En gammal tradition är att hänga de nymördade ledarna man gjort revolution emot upp och ner och förställa kropparna på förnedrande sätt.) Och så kan man hålla på.
Jag tappar lusten till att hålla på med politik. Det är väl kanske det de vill… En sorgens dag.

Det kanske inte blir så smutsigt i alla fall?

Det faktum att flera media ägnar sig åt faktagranskning av de politiska budskapen talar för en kvalitetsökning i detta års politiska batalj. Förra valet reagerade många på hur ledande politiker mitt i en debatt liksom bara drog till med något som om det vore fakta, och det var rationellt att göra det: Ingen ifrågasatte sanningshalten. Det går inte lika lätt denna gång.

Intressant är också att händelserna kring Aftonbladets anklagelser mot arbetsmarknadsministern inte verkar ha påverkat väljarnas förtroende för statsministern.

Tvärtom ÖKAR förtroendet för Fredrik Reinfeldt, samtidigt som det minskar ytterligare för de rödgrönas statsministerkandidat Mona Sahlin.

Detta ger en indikation om att fulspinn inte funkar så bra trots allt.

Resultaten från den senaste förtroendemätningen visar kanske att människor i betydligt större utsträckning numera förstår spinnlogiken och genomskådar orkestrerade negativa kampanjer på ett helt annat sätt än tidigare?

Centern och CUF har idéer – Vänstern har klasskampsdravel

Med det senaste från ovan utkommenderade värdeordet för att beskriva Centerpartiets görande och låtanden, ”desperation”, beskriver Jytte Guteland i en artikel på politikerbloggen CUF och Magnus Anderssons kamp för att minska trösklarna in till arbetsmarknaden för unga.

De ”åtgärder” som lyfts fram i Gutelands artikel är så lätta att de inte ens kan beskrivas som varmluft. Till skillnad från CUF’s förslag som inte är särskilt opportuna, men som man i hjärta och hjärna verkligen tror skulle lösa ett gigantiskt samhällsproblem: ungdomsarbetslösheten.

Karl Malmqvist, CUF’s ”chefsekonom”, vederlägger på sitt sedvanligt mycket underhållande manér Gutelands teser.

Samma Karl har en liten beef med Alliansfrittbloggen kring samma ämne.

Alliansfritt har som sin främsta uppgift att raljera kring och dumförklara alla politiska idéer som inte kommer från de egna leden och jag har tidigare berömt deras skicklighet i det.

Deras höhö-titta-centern-dum-inlägg om Magnus Anderssons högst seriösa förslag bemöttes, med viss frustration kan man misstänka, på Karls blogg.

Något som raljören Anders Utbult inte verkar tycka var så kul. Antagligen för att han förstår att han har fel i sak. Vi har unikt höga trösklar för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Den sammanhållna lönestrukturen är en av orsakerna till det.

Karl Malmqvist fördjupar sitt resonemang kring detta i ett långt och seriös inlägg. Sannolikheten att Alliansfrittbloggen bemöter det inlägget på ett lika seriöst sätt är väl så gott som 0. Sanningar om politik och ekonomi gynnar ju knappast den svenska vänstern.

Ett annat inlägg från en centerbloggare som MÅSTE läsas är Andreas Bjerkes, som bemöter Peter Hultqvists (S) märkliga beskrivning av vad han upplever som Centerpartiets själ (och som samma Hultqvist anser gått förlorad).

(Nu delas ju inga stilpoäng ut i politikens hårda värld, men det är ändå kul att jämföra de nivåer debatten förs på mellan Socialdemokrater och Centerpartister…)

Arbetarbladet försvarar sin lögn

För ett par dagar sedan skrev jag om hur två socialdemokratiska morgontidningar publicerade rena lögner om Magnus Andersson. CUF har anmält kränkningen till Pressombudsmannen.

Nu har Västerbottens Folkblad förklarat att det rörde sig om ett misstag och bett om ursäkt.

Arbetarbladet, däremot, försvarar publiceringen. (Något oväntat kan tyckas, eftersom det nu faktiskt inte kan råda några tvivel om att det de skrev inte var sant!)

HelaHälsningland

(S)-tidningar anmäls till pressombudsmannen

CUF och Magnus Andersson anmäler de socialdemokratiska tidningar som publicerat de rena lögnerna om Magnus till pressombudsmannen.

Bra.

Vi behöver redan i god tid innan valrörelsen börjar ta fart ha en diskussion om god publicistisk sed.

(Och det borde väl för fan vara helt självklart att man inte hittar på rena lögner om sina politiska motståndare?)

Magnus Andersson, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Albin Ring Broman, Gustav Andersson och Norran.