Dags att diskutera NATO-medlemskap

Om man nu ska ha de dyra Gripenkärrorna till något vettigt, måste man ju kunna använda dem till exempel i den situation som nu råder i Libyen.

JAS Gripen bygger till största del på amerikansk teknik vad beträffar både motor och vapen, såväl som det mesta av elektroniken. Steget är inte långt till att använda NATO’s stridsledningssystem länk 16 också. Då skulle våra plan kunna samverka i uppdrag över Libyen. Men för det krävs normalt medlemskap i NATO.
Timingen kunde väl därför inte vara bättre när goda vännen Fredrick Federley idag på SvD Brännpunkt föreslår att vi ska diskutera om inte NATO-medlemskap skulle kunna vara någonting för oss.
Som alla vet har ju Sverige redan sedan drygt 50 år haft ett ”prova-på”-medlemskap, liksom…

Sverige bör gå med i NATO

Så skriver fyra riksdagsledamöter idag på Aftonbladets debattsida. (Bland andra Fredrick Federley)

Stockholmscentern beslutade att driva frågan om att Sverige ska ansluta sig till NATO på stämman i våras.

Förslaget gick vidare till den stora stämman i Örebro och gick visserligen inte igenom, men en god bit på vägen mot en ansökan om ett medlemskap tillryggalades i och med skrivningen att Centerpartiet åtminstone ska utreda saken.

Vill också rekommendera Karl Malmqvists totalsågning av såväl Maria Wetterstrands flirt med socialliberalerna, som socialliberalismen i sig. Mycket läsvärt! :-)

NATO, FRA och att vända en tanker

Ett mycket lyckat stämmobeslut som jag glömde att ta upp i min förra post var naturligtvis öppningen för att utreda ett NATO-medlemskap. Förvånansvärt många ombud var faktiskt helt och hållet för. Det får mig att tro att nästa stämma, den om två år som ska äga rum i Åre, kommer att ge partiledningen i uppdrag att söka få Sverige att bli fullvärdiga medlemmar.

Jag har haft tillfälle att prata med många Centerpartister från alla delar av landet och jag blir faktiskt överraskad över hur stabilt (klassiskt) liberala väldigt många är. Det är därför något förvånansvärt att utfallet blev som det blev för öppenhets- och integritetsdelen. Om det hade fått debatteras lika grundligt som jobb- och företagande är det inte helt omöjligt att stämman hade landat annorlunda. Betänk att ändå en tredjedel av ombuden alltså röstade för att förpassa FRA-lagen till papperskorgen. Det väcker hopp.

Lite ledsamt kan jag också konstatera att goda vännen Björn Pedersen (Bloggen Bent) härvidlag fått nog och går ur Centerpartiet.

För min egen del känner jag till och från viss frustration över reformtaktens olidliga långsamhet. Vi har problemen nu och ju förr vi löser dem, desto bättre.

Det finns dock en politisk verklighet att relatera till.

Demokrati handlar om att ta hänsyn till många viljor, även om vi tycker att dessa är fel. Man måste komma överens. Att sent en fredagkväll stå i en talarstol för en halvsovande stämmolokal och försöka förklara för folk varför de har fel känns emellanåt tröstlöst. Men det är så det funkar och det är så det måste funka.