Politiken och näringslivet SKA kommunicera

För ett par veckor sedan skrev jag om hur de nya ministrarna utsätts för en övernitisk, eller åtminstone felriktat nitisk, granskning.

Det som händer nu mot Moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, är orättvist och faktiskt ganska osmakligt.

Orsakerna till varför denna storm kring Sofia äger rum är huvudsakligen två.

Dels är det ett uttryck för frustration hos den granskande mediakåren, över att inga av de nya ministrarna kunde uppbåda tillräckligt tryck för att de skulle kollapsa och kasta in handuken.

Dels är det också fråga om ett allvarligt missförstånd om näringslivets roll. Möjligen har det att göra med att den samlade journalistkåren överlag håller sig med vänsteråsikter, som ger synen på näringslivet och dettas förhållande till politiken.

Att politiken och näringslivet kommunicerar är inget konstigt. Tvärtom är det mycket viktigt! Hur olika politiska beslut påverkar företagens möjligheter att leva och verka måste in i bedömningsmodellerna och det enda sätt på vilket detta kan ske är genom kommunikation.

Shell är ett oljebolag och sådana älskar miljövänstern att hata. Icke desto mindre är oljebolagens verksamheter livsviktiga för samhällets funktionssätt. Att Sofia Arkelsten deltar i samtal med sådana för miljön och energiförsörjningen så viktiga företag är inget som kan ifrågasättas. Inte heller att de pröjsar flygplåten för hennes medverkan i seminariet. Kritiken mot det är infantil.

Ibland frambärs att så kallad ”lobbying” är något skadligt och ska lagstiftas emot eller regleras på olika sätt, men då avses som regel BARA näringslivets kommunikation. I så fall måste även LO, IOGT-NTO och Astma- och Allergiförbundets kontakter med politiker stoppas eller regleras på samma sätt.

Jag gillar Sofia, för hennes kompetens, men också för hennes integritet. Hon är en nya tidens politiker och en gigantisk tillgång för riksdagen, Moderaterna, Alliansen och Sverige. Drevet mot henne saknar alla proportioner och jag bara hoppas att hon inte tar allt för illa vid sig. Debatten handlar faktiskt på inget sätt om henne och definitivt inte om hennes viktiga och väl utförda arbete.