KD kör fast i moralträsket

Idag går tre av fyra allianspartier ut och föreslår att insemination av ensamstående ska bli en del av den svenska vårdapparaten. Ett välkommet besked.

Kristdemokraterna är emot och har inte helt lätt att förklara varför, utom att varje barn har ”rätt till sina båda föräldrar”. En hållning som logiskt borde leda till att barn till ensamstående föräldrar borde omhändertas av de sociala myndigheterna och tilldelas fosterföräldrar.
Själv (jag är uppväxt med ensamstående förälder) ryser jag vid tanken att som litet barn med våld bli bortförd från min familj, även om den råkade se ut på ett annat sätt än det som Kristdemokraterna önskar, och satt att uppfostras av främlingar. Med tanke på hur många barn i den situationen som råkat riktigt illa ut växer rysningen till en kall våg av obehag, sorg och ilska.
Möjligen blir också Maria Larssons ovilja att ge drabbade fosterbarn rättmätig kompensation lättare att förstå. Oäktingar och horungar ska bära sina syndande föräldrars skam.
Nyligen debatterade Anders W Jonsson (C) om detta i radio Gävleborg mot ett Kristdemokratiskt landstingsråd som försökte motivera sitt motstånd mot lagen med FN’s barnkonvention om att barn har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Det är bara det att lagförslaget från C, M och FP gör det lättare att uppfylla barnkonventionen, som ju dessutom KD vill göra till lag. De barn som tillkommer genom insemination idag i Danmark och Finland saknar ju den möjligheten, liksom många av dem som kommer till på annan väg.
Naturligtvis är detta bara försök få en intolerant ansats att verka mindre osmaklig, men mellan de torftigt ihopdragna argumenten syns Kristdemokraternas drivkrafter tydligt: Synden och SNNNNUSKET ska straffas!
Är allianssamarbetet på något sätt i fara av detta? Nä, inte så länge det finns en majoritet för den politik som inte bygger på märkliga föreställningar om att vissa barn är mindre välkomna än andra. Bebisar är ganska fantastiska oavsett hur de kommit till.
Det kanske till och med vitaliserar Alliansen att partierna då och då sticker ut och visar sin särart, så att väljarna kan tycka till om den inbördes maktbalansen.

Bristande kunskap bakom lagändringen

Stockholms läns skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson (C) och Karl Malmqvist, seglare (bland annat svensk mästare i 29er och innan dess nordisk mästare i optimistjolle) och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, skriver idag på SvD Brännpunkt om att den så kallade sjöfyllerilagen är en dum och onödig morallag.

Lagen har uppenbarligen tillkommit genom bristande insikter i sjö- och skärgårdslivets villkor och praxis. Det är OK, vi är människor, vi gör fel. Men nu är det läge att inse att lagändringen var ett misstag och rätta till det.

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.
Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Sjöfyllerilagen ett uttryck för moralism

Gustav Andersson, (C), skärgårdslandstingsråd i Stockholm, skriver på sin blogg om att den så kallade sjöfyllerilagen är en onödig morallag. Och jag håller med. Den är tillkommen av de allra sämsta av politiska skäl – skamlös populism.

Man ”tar i” mot något som en majoritet kan hetsas till att anse moraliskt förkastligt, men med en åtgärd som faktiskt inte löser några som helst problem och samtidigt slår undan benen för en fram tills nu växande skärgårdsnäring. (Förutom det glädjemord för båtlivet man samtidigt begår.)
Eftersom ingen verklig grund för lagändringen existerar tvingas lagens försvarare förvanska sanningen och hävda att olyckorna ökat och att lagen löser något problem, men så är inte fallet. Det farliga beteendet omfattas inte av lagen (små båtar och ofta i sjöar där varken sjöpolis eller kustbevakning finns) eller omfattades redan av tidigare lagstiftning (båtförare är dyngrak och en fara för sig själv och andra).
Det är vanligt hederligt och hyggligt folk, sådana som sjökrogarna gärna vill ha som gäster och som sköter sig väl både till sjöss och på land, som får sin frihet kringskuren av inga andra skäl än att några moralkärringar till riksdagsledamöter ska kunna lura i några stackars väljare att de åstadkommer någonting om dagarna.
Läs tidigare inlägg i frågan från denna blogg.
Läs även Karl Malmqvist och titta på ABC-nytts inslag.
Experterna på sjörätt (och professorerna) Hugo Tiberg och Mats Edenius sågar lagen vid fotknölarna i en artikel på DN Debatt från i våras.

En ineffektiv lösning på ett problem som inte finns

Karl Malmqvist benar ut begreppen kring det så kallade sjöfylleriet och gör samtidigt processen kort med Centerpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Linander, som av oklara skäl hyllar den onödiga och frihetshotande ”sjöfyllerilagen” i och med en artikel i DN som jag skrev om häromdagen.

Karl konstaterar att Linander verkar drivas av någon nykterhetsagenda. Jag tycker att det är enklare än så. Tydligen är det ett självändamål att polisen griper många, för något annat ”problem” löser inte lagen.
Detta är ett sådant vedervärdigt exempel på hur en grundlös lag trummas fram av rent populistiska skäl. Lagen hotar inte bara i båtlivet och skärgårdsnäringarna utan har större konsekvenser: onödiga och missriktade lagar urholkar folkets förtroende för rättssystemet.
Om nu det är så viktigt att polisen griper många fritidsskeppare kan jag föreslå att man istället gör pulvermos olagligt, en vedervärdig produkt som göms i mången byssa.

Morallagarnas absurditet

Ett exempel på hur sjukt det kan bli när lagstiftningen blir någon slags moralistisk skönhetstävling är hela det rättsfall där en ung flicka åtalas för att hon och en pojke har haft sex.

Det har begåtts ett övergrepp och den skyldige är lagstiftaren, som genom sitt behov av att nå politiska fördelar genom att exploatera människors moralindignation, släpar fram och vänder ut och in på två unga människors innersta liv. Med all säkerhet med stort psykiskt lidande och rimligen även sexuella problem för lång framtid som följd.
Det märkliga är dock, hur bisarrt det än kan låta, att flickan frias. Lagen är solklar: den som är straffmyndig och har sex med någon under 15 år begår våldtäkt mot barn. Tingsrätten konstaterar att pojken inte utsatts för något våld, hot eller tvång, (alla som någonsin har burit omkring på en 14-årig pojkes hormoner förstår hur absurd tanken är) men lagen är ju lagen.

Diskutera ”sjöfyllerilagen” på skärgårdsmässan

Stockholms skärgårdslandstingsråd, Gustav Andersson (C), går till storms mot den så kallade sjöfyllerilagen och kommer att diskutera saken skärgårdsmässan i morgon (lördag) kl 11 i Centerpartiets tält.

Lagen är rättsosäker i och med att det är en svår bedömning om vem eller vilken på båten som kan anses ha ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”.
Lagen öppnar upp för ett veritabelt DDR-samhälle där du som medborgare aldrig riktigt ska veta om du gör rätt. Får jag åka med över viken om jag har druckit vin? Om en kustbevakningsmatros har en dålig dag (vilket de påfallande ofta verkar ha) kan du hamna i en situation där du döms för sjöfylleri och – om du råkar vara en smula känd – blir föremålet för kvällspressens spiketunna.

LRF vs prussiluskorna

LRF’s ordförande rycker idag ut till gårdsförsäljningens försvar. En jämförelsevis liten handel, men som kan betyda mycket för de hårt kämpande svenska tillverkarna av kvalitetsdrycker.

Människan före systemen är en stark centerprincip och nog borde väl våra allianskompisar gå att övertyga?
Det är en snårstig att få ihop gårdsförsäljningen med alkoholförsäljningsmonopolet, men utredaren har ju faktiskt ritat upp en framkomlig eg-rättslig väg. Låt oss pröva det.
Tyvärr verkar Miljöpartiet, som tidigare inte ställt sig helt avvisande, nu göra det. :-(

Gamlingarna mot Prussiluskorna 1-0

Det handlar om synen på människor. Så kan man sammanfatta konflikten mellan folkhälsa och individhälsa. Det tidigare perspektivet är logiskt för socialister (och kanske konservativa), eftersom medborgarna har ett egenvärde för staten. I syfte att uppnå sina mål kan staten ta sig rätten att åsidosätta medborgarens egen vilja och ålägga henne förhållningsregler och pålagor efter behag.

Som liberal borde det omvända perspektivet råda och även om vi inte är där ännu så är dagens besked om att folk som bor på äldreboende ska kunna fortsätta att leva som myndiga människor, fastän de väljer att bo utan trösklar, mycket välkommet.
IOGT-NTO protesterar naturligtvis och avslöjar med detta sin sanna natur.
De försöker oftast framstå som att de inte är några extremister, utan mest bara vill balansera något som de upplever vara ett samhällsproblem. Så är de inte. IOGT-NTO är en farlig sekt, moralimperialister vars lust för frihetsinskränkningar saknar begränsningar. Att ge dem inflytande är att öppna dammluckorna till en moralpolisstat där allt som gör människor till människor till slut kommer att vara förbjudet.

KD’s roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att ”missbruka” den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.