Varför ljuger Mikael Karlsson?

Häromdagen läste jag en debattartikel på Miljöaktuellt.

Det hela handlade om att föreslagna förenklingar i miljöreglerna från Miljöministern ansågs vara att ”vrida klockan tillbaka” och var författad av Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson och han borde ju liksom ha koll, kan man tycka, men det var flera saker som kändes väldigt konstiga.
Bland annat hakade jag upp mig på att han påstår att Tillväxtverket har kommit fram till att företagen inte tycker att miljöreglerna är ett problem.
Jag har i jobbet träffat säkert ett femtiotal företagare som alla tycker att miljöreglerna är ett rent helvete! Att de är godtyckliga, rättsosäkra och att handläggningstiderna är orimligt långa… (Och att de trots detta på inget sätt leder till en bättre miljö, utan faktiskt antagligen tvärtom.)
Jag vet inte varifrån Mikael Karlsson fått sina uppgifter, men det stämmer helt enkelt inte. Drar han bara till med något?
Idag svarar Svenskt Näringslivs projektledare för MiljöRätt

Lex Wienerbröd

Man är ju inte riktigt säker på om man ska skratta eller gråta, men den svenska miljölagstiftningen tar sig en del absurda uttryck.

Läser hos HAX att en mackägare i Skillingaryd vill baka wienerbröd och sälja. Det får han inte. Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör hävdar att lagen är solklar på området och det är antagligen en helt riktig bedömning.

Äcklig rullgrillad korv går tydligen bra, liksom mikrade burgare, pulvermos, lösgodis och gamla bananer. Men vid wienerbröd går gränsen…

Tänk om detta kunde bli upptakten till ett uppror, ett wienerbrödsuppror, som leder till att hela den svenska miljörätten ses över?

I Sverige får man nej i miljöprövningen

I SvD kan man idag läsa om hur vanliga blåmusslor används för att rena vatten i ett nytt fancy bostadsområde i Oslo med det klasskampsriktiga namnet tjyvholmen.

Musslor är lite roliga. Förutom att de smakar gott när man kokt dem i vin, vitlök och fänkål, är det något av naturens egna lilla reningsverk. I artikeln framgår att en normalstor blåmussla (ca 5 cm) renar 120 liter vatten per dygn.

Att odla musslor är miljönyttigt. Samtidigt som det kan vara en god affär för musselodlaren. Där någonstans krockar detta i den svenska miljödebatten. Enligt miljövänstern, med Naturskyddsföreningen i spetsen, måste allt som är miljövänligt omfatta ett visst mått av asketism.

Samma tramsresonemang som leder fram till att vi måste sluta konsumera, åka bil och bli fler användes säkert när Naturskyddsföreningen överklagade miljötillståndet för en musselodling i Lysekil. Eftersom en så pr-mässigt slipad organisation som SNF är en så pass mycket mäktigare politisk fiende än en företagare som bara har sanningen på sin sida, fick överklagan tyvärr bifall.

Att Naturskyddsföreningen agerar på det här sättet är inget unikt. De verkar anse sig vara något av naturens advokat som ska göra vad de kan för att hindra förändringar av vad de anser vara det ”naturliga” tillståndet.

I själva verket blir man en bromskloss mot all utveckling, något som i allra högsta grad drabbar miljön (istället för att skydda den) genom att miljöförbättrande investeringar stoppas.

Musselodlingen i Lysekil är ett litet exempel, botniabanan ett annat. Vindkraftverk är man för i retoriken, men inte i verkligheten. Det finns mig veterligen inte ett enda kommersiellt vindkraftprojekt som Naturskyddsföreningen inte försökt stoppa.

Detta vore kanske inte så allvarligt (de har sin roll att spela, pengar att tjäna och ett moralmonopol att försvara) om det inte vore för att miljövänsterns agenda i hög grad fått prägla utvecklingen av regelverket för miljöprövning i Sverige, och tillämpningen av detsamma.

Med mångåriga och mycket osäkra miljöprövningsprocesser enligt vilka myndighetens perspektiv alltid verkar vara att stoppa så många projekt som möjligt, blir det svårt att få finansiering till affärsprojekt i Sverige. Och nya affärsprojekt är vad som behövs allra mest för att de nya jobben som ska ersätta de gamla ska kunna komma på plats.

Något för framförallt Centerpartiet att ta tag i.

Koka musslor

Köp hem:

Ett nät musslor (brukar vara på 1 kg). Köp inte musslor (eller andra skaldjur för den delen) på måndagar, då får du fredagens varor.

En fänkålsklut

En gul lök

Ett par vitlöksklyftor

Ett paket bacon

Några deciliter vitt vin. Välj ett enkelt vin, men inget som är ekat (undvik t ex chardonnay). Jag brukar ha en box ”wildboars rock”-riesling hemma som matlagningsvin.

Grädde

Bladpersilja

Ett par lagerblad

En skvätt tabasco, salt och hela vitpepparkorn.

Gör såhär:

Skrubba av musslorna och kassera trasiga. Knacka på musslan mot nåt hårt och kolla att den vill sluta sig. Gör den inte det – släng den.

Bryn en rejäl klick smör i en stor gryta och skicka i baconen finklippt.

Finhacka löken och hacka upp fänkålen.

Fräs vitlöksklyftorna (hela) och skicka i lök och fänkål.

I med hälften av persiljan, lagerbladen, vitpepparkornen och bryn det hela. Ruska/rör om så att ingenting bränns.

Häll på vin och koka upp. Häll i musslorna och låt de koka sakta i några minuter tills de öppnar sig. På med en rejäl skvätt grädde och smaka av med salt (använd havssalt!!!). Strö över resten av persiljan och servera direkt ur grytan.

Smaklig spis!

Expressen rubriksätter vilseledande

Att tidningen Expressen driver någon slags kampanj mot Centerpartiet är knappast någon nyhet. Idag slår man upp ett uttalande, ryckt ur sitt sammanhang, som Maud Olofsson har gjort i ett längre reportage i TV4.

Vad Maud har sagt är att hon blir annorlunda bedömd än vad män i motsvarande position blir. Hon har – efter vad jag förstår – inte på något sätt föreslagit några åtgärder i form av inrättandet av ett normkritikinstitut, kvotering eller inskränkningar i tryckfriheten, eller något annat festligt som svar på detta faktum.

Det är på inget sätt så att Maud Olofsson har spelat något ”genuskort”, som det kan verka när man läser rubriken i Expressen.

Maud får en del kritik, varav en hel del av den är orättvis. Oavsett vad som händer med näringspolitiken i övrigt är det faktiskt Maud Olofsson som satte punkt för 30 år av energipolitisk skleros inom den svenska debatten.

Vad det innebär för det svenska näringslivet är faktiskt större än det mesta. (Och det är inget mindre än skandalöst att det finns allianskollegor som verkar göra allt de kan för att sticka hål på energiöverenskommelsen.)

Den rakryggade hållningen när det gäller hanteringen av bilkrisen är också berömvärd. Långsiktigt klok politik har fått leda linjen till förfång för kortsiktiga överbudsjulklappar och tal om nationalisering (!) av bilindustrin som Mona Sahlin och Peter Eriksson i praktiken har drivit.

Regelförenklingen har inte nått sina mål, men faktum är att väldigt många av de viktigaste reglerna för företagen ligger på andra departement och måste förhandlas.

Som alla vet är inte Nya Moderaterna inga reformlok när det gäller arbetsmarknaden.

Det kanske största krångelområdet är väl skatterna och där bestämmer Centerpartiet (tyvärr) inte själva.

Ett område som Centerpartiet faktiskt dock har möjlighet att börja angripa omedelbart är miljöprövningsprocessen. Det är en massiv krångelkälla som Socialdemokraterna skapat med benäget bistånd av Miljöpartiet och som effektivt hindrar investeringar, utveckling och tillväxt i Sverige. (I de allra flesta fall handlar det faktiskt om miljöförbättrande investeringar, dessutom.)

Läs även Per Ankersjö.

Rättslösa företagare – när det gäller ”miljön”

Idag har jag träffat en av Sveriges stora men okända hjältar: Joel Stacke, som driver en verkstadsindustri i Gnosjö. Han var inbjuden till seminariet som jag skrev om igår för att berätta sin historia om hur svensk miljölagstiftning och upprätthållandet av den kan drabba företagare.

För en tid sedan anmäldes Stacke Metall AB av någon som sade sig störas av buller från verkstaden. Kommunens miljöskyddsinspektör och av denne inhyrda konsulter mätte buller efter konstens alla regler, men kunde inte påvisa nivåer som skulle bryta mot gällande krav.

Då föreslår konsulten att man istället ska mäta vibrationer, eftersom ”det kan man alltid ta dem på”. Alltså fanns en uttalad ambition att försöka hindra verksamhet att fortgå, trots att störande buller uppenbarligen inte fanns.

Med fortsatta och mycket dyrbara metoder (som företagaren måste betala för!) mättes vibrationer efter konstens alla regler och en hel del till. Man fann då vibrationsspikar med jämna mellanrum över dygnet som ansågs kunna störa omgivningen så pass mycket att det var olagligt.

I de flesta fall skulle detta leda till att företaget läggs ner eller flyttas. (Om ett företag ändå måste flytta, kan man lika bra fundera på att lägga det i ett land där företagandet uppskattas bättre.)

Men Joel är av hårdare virke. Han påbörjade en egen utredning och anlitade experter för att granska resultaten från vibrationsmätningarna. De cykler som vibrationerna uppträdde i motsvarande inte driften i anläggningen. Spikarna uppträdde också vid samma tidpunkt vecka efter vecka. Exempelvis varje tisdagnatt vid halvtvåtiden.

Efter en del funderande och resoneranden kom någon på idén att jämföra vibrationsmätningarna med tidtabellen för godstågstrafiken som dundrade förbi om husknuten då och då. Det visade sig stämma perfekt överens med de vibrationer som Joel anklagades för att ha orsakat.

Hela maktapparaten hade koncentrerat sig på att hitta bevis mot Joel. När man inte fann riktiga sådana, fabricerade man dem. Och Joel tvingas betala för deras försök att stänga ner hans verksamhet. Det kostade säkert också en slant – och en hel del tid och energi – att kämpa emot.

Sverige har en ineffektiv miljölagstiftning, som försvårar och fördyrar företagande. Rättssäkerheten är kraftigt åsidosatt och den bidrar inte ett smack till en bättre miljö. Snarare tvärtom, eftersom den hindrar investeringar som i många fall handlar om energieffektiviseringar eller andra miljöförbättringar.

MiljöRätt i Gnosjö i morgon (fredag)

I morgon kommer jag att besöka Gnosjö och ett seminarium om hur svenskt miljörätt egentligen fungerar för företagen.

Helt klart är att det fungerar väldigt dåligt och något måste göras.

Jag har tidigare skrivit om detta och bland annat Volvos satsning på att bygga koldioxidneutrala fabriker. Sådana beslut och andra måste kunna fattas fort. Annars blir det svårt för svenska företag att hänga med i marknadens takt med ökade krav på miljövänlighet. Men i dagsläget hindrar det miljörättsliga regelverket svenska företag att göra energibesparande, miljöförbättrande och andra investeringar.

Seminariet i Gnosjö är det första i en serie sådana över hela landet. Syftet är att samla in erfarenheter från dem som faktiskt använder miljölagstiftningen varje dag – Sveriges företagare.

För dig som är i närheten och har lust att komma kan jag berätta att det hela äger rum på Restaurang Köket på Storgatan 8.

Det hela äger alltså rum i morgon fredag och börjar kl 11 med tre intressanta talare i ämnet och kl 12 blir det lunchmingel.

Läs mer om MiljöRätt här.

(Hunden på bilden heter Lage och är MiljöRättsturnéns maskot.)