Faktakollen ger Maud rätt

Kommer ni ihåg tjaffset mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand häromdagen? I det hävdade de båda motsatta saker och Maria W utmanade med att någon av tidningarnas faktakoll skulle ge henne rätt. BEEEEEEEEP! #fail

SvD benar ut det hela och förklarar först att Maria Wetterstrand om inte råljuger, så i alla fall hanskas ovarsamt med sanningen. Knappast förvånande. Miljöpartiet bygger sin politik på myter, fördomar och moralism.

Sedan säger det också någon om ett parti – och ett till det kopplat språkrör – som hänvisar till en ganska extremistisk miljöorganisationsskala för vilka länder som är ”bra på miljö”, som sätter t ex Kina och Mexico över Sverige. Tycker Maria Wetterstrand att Kina är bättre än Sverige på miljö?

Läs mer om detta hos Albin Ring Broman och Magnus Andersson.

På tal om Miljöpartiet ville ju de att staten skulle köpa Saab i vintras. Idag kommer Jöran Hägglund, statssekreterare hos Maud med ansvar för Saabaffären, ut med en bok om alla turer kring Saabaffären. Kan nog vara MYCKET intressant läsning. :-)

Miljöpartiet fantiserar om utsläppsminskningar – regeringen levererar dem

Igår mötte Näringsminster Maud Olofsson Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand i SVT Agenda och gjorde det med den äran.

Miljöpartiet har en massa ”mål” som de anser måste uppfyllas för att jorden inte ska explosidera. Eller nåt sånt… Dessa mål har varken Maria Wetterstrand eller någon annan någon aning om hur de ska infrias. Regeringens mål är mer realistiskt satta och tänk! varenda utsläppsminskning finns på riktigt.

Än mer intressant var kanske diskussionen efter debatten, förevigad av Expressen, där det med all önskvärd tydlighet framgår hur uppe i det blå Miljöpartiet är.

Vill du ha en massa snack, varmluft och hokus pokus kan du lugnt rösta på Miljöpartiet. Vill du ha resultat (och el) bör du vända dig åt ett annat håll.

MP-stjärnan Esabelle Dingizian mot nya höjder

Esabelle Dingizian är en av de nya namnen som seglar uppåt i Miljöpartiet och mycket väl bli aktuell som språkrör nästa år då Maria Wetterstrand och Peter Eriksson stadgeenligt avgår. Hennes namn är ett av de som nämns i spekulationer kring fördelningen av ministerposter i en eventuell rödgrön regering.

Hon är en intressant politiker på många sätt. Bland annat har hon med sig en hel ny syn på rättspolitiken (eller gammal om man mer tänker i termer av medeltiden). De liberala vännerna i Liberati beskriver Esabelle som ”Sveriges galnaste rättspolitiker” och Mårten Schultz har penetrerat Dingizians idéer i Neo i en artikel som jag för tillfället inte hittar.

Förutom en lite… …tja… udda syn på straffrätten fick Miljöpartiet genom Esabelle finfin press kring ett något udda förslag (om clowner i äldrevården). Detta mottogs väl inte sådär vidare värst positivt av den samlade väljarkåren, men en viktig och tydlig markering från Miljöpartiet om prioriteringar inom omsorgen.

Idag kunde man i kulturradion höra en intressant intervju, om den gemensamma rödgröna kulturpolitiken, med samma Esabelle Dingizian. Allvarligt talat, ALLA som överväger att rösta på Miljöpartiet eller något av de andra vänsterpartierna måste lyssna på intervjun. Detta kan bli din kulturminister. (Eller kanske justitieminister, nu när Bodström verkar flyttat till USA.)


Läs också Gustav Anderssons och Per Ankersjös DN Debatt om en utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm.

Centern och Alliansen går som tåget!

Ännu en i en lång rad mätningar på senaste tiden bekräftar att Alliansen ökar sin ledning över vänsterpartierna. Sakta, visserligen, men nu även säkert.

Särskilt glädjande för mig som Centerpartist i Stockholm är att vi går bra (relativt sett) även lokalt! I förra valet fick vi 3,14 % i kommunvalet och enligt gårdagens mätning från DN/Synovate får vi 3,6 %. Blygsamma siffror förvisso, men som går åt rätt håll!
Miljöpartiet går som tåget och är så gott som lika stora som Socialdemokraterna i Stockholm! Något som kanske kan förändras något under månaden fram till valet, när allmänliberala slentrianmässigt miljöpartistiska stockholmare börjar fundera på om de verkligen vill ha mobilförbud i tunnelbanan, chockhöjda parkeringsavgifter och Yvonne Ruwaida…

Missnöje med MP’s vänstervridning

De Miljöpartister jag känner är till största del vad jag skulle beskriva som allmänborgerligt orienterade. De är överlag hårt arbetande och tänkande människor som tycker att individen ska ha större både inflytande och ansvar för sitt liv och att staten ska blanda sig i så lite som möjligt.

Marxistisk klassanalys är dem ganska fjärran och nyheter om hur facket utsätter småföretag för övergrepp upprör dem lika mycket som någon annan företagarvänlig liberal.

Möjligen har utsikten om att få ingå i en regering – och sålunda få riktig makt över delar av den svenska politiken – förlåtit en hel del flagranta principbrott. Skolors frihet, arbetsrätten och hushållsnära tjänster är exempel på sådant som offrats på kompromissandets altare.

Det är inte bara rent praktiska sakfrågor som krockar när samarbetet ska formas med folk som föredrar diktatorn Castro framför folkvalda presidenter.

Den rödgröna tilltänkta koalitionsregeringen är tänkt att ledas av Socialdemokraterna – statscentralismens heliga moder. Något som rimligen måste krocka med den sunda statskritik som åtminstone fram tills nu genomsyrat Miljöpartiets väsen.

Det är därför kanske inte så förvånande att Miljöpartiet drabbas av ett nesligt massavhopp i Botkyrka. Där går 25 miljöpartister ur kollektivt och ska istället arbeta för en valseger för Alliansen. :-)

Jag tror att de kommer att finna en god meningsfrände i Stina Berge (C), aktiv i Botkyrka och riksdagskandidat i Stockholms län.

Smolk i lattebägaren

Jag var där. Årets händelse i Almedalen: debatten mellan Johan Norberg och Maria Wetterstrand om liberalism. Alla som jag talar med håller med om att det var jäkligt bra! Det väcker liksom hopp för framtiden att det finns människor som kan föra det politiska samtalet på ett sådant trevligt, kunnigt och framåtsyftande sätt.

Maria Wetterstrand är inte liberal. Det finns en hel del frihetliga drag… eller instinkter, som Johan Norberg skriver. När politiken ska formas tar dock regleringsivern över.

Helt klart är dock att Maria W är på väg åt rätt håll. För några år sedan fick hon fråga om vilket parti hon skulle rösta på om hon inte fick rösta på Miljöpartiet och valde då Vänsterpartiet. Som svar på konkreta frågor från Norberg visade Maria prov på principfasthet då hon (något motvilligt kanske) fastslog att bilar, snabbmat och Ullared inte i sig var något problem om man bara löser utsläppsfrågan.

Som alla säger är dock Maria betydligt mer liberal än sitt parti. I Stockholm vill de stoppa annan sjukvård än landstingsdriven, återinföra mobilförbudet i tunnelbanan och öppna kommunala biografer som ska visa ”rätt” filmer (eftersom medborgarna tydligen inte är kapabla att själva avgöra vilka filmer de vill se).

Det stora utspelet igår handlade om en femårsplan i vilken man förbjuder (sic) uppförandet av köpcentra utanför städerna. Detta är fucked up på så många plan. Ett gigantiskt hinder för det fria företagandet.

Vem av (S) och (MP) kommer att sitta med svarte petter?

Miljöpartiet kräver omedelbar avveckling av kärnkraften.

Socialdemokraterna har – åtminstone fram tills nu – värnat alla de hundratusentals jobb vars existens bygger på tillgång till leveranssäker, miljövänlig och kostnadseffektiv energi.
Vem av dem ska tvingas stryka på foten? Blir det snabbavveckling oavsett alternativen? I så fall, vad säger IF Metall och Pappersarbetareförbundet som genom Nätverket för framtidens energi hyllar gårdagens beslut av regeringen och Centerpartiet.
Vore jag metallarbetare skulle nog jackan med Byt Regeringloggan skava lite…
Vore jag Miljöpartist skulle nog industrifackens lobbymaskineri kasta en viss skugga över snabbavvecklingsförhoppningarna…
Läs även Magnus Anderssonpolitikerbloggen och varför inte Expressens ledarsida som hyllar Centern och Maud!

Miljöpartiet gräver en magnifik grop

Debatten i kammaren om att tillåta förnyelse av kärnkraften är i full gång. Centerpartiets motståndare gör vad de kan för att hetsa mot oss, men gräver i själva verket en gigantisk grop i vilken risken att själv hamna i är så gott som total om de skulle få bilda regering.

Vad är egentligen alternativen? Och vad fan tror egentligen Miljöpartiet att de håller på med?
De har de facto låst fast sig i en överenskommelse med sina vänsterpolare som innebär att kärnkraften SKA vara kvar. (”Kärnkraften blir kvar till den kan ersättas”, gemensam DN Debatt av Mona Sahin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.)
Samtidigt ger man nu en bild av att kärnkraften ska slås av samma sekund som Maria Wetterstrand och kompani flyttar in på departementen… På inte mindre än 15 ställen (om jag räknat rätt) skriver Miljöpartiet i sitt partiprogram att kärnkraften ska avvecklas omedelbart. 10-12 år ska det maximalt ta, oavsett konsekvenser för elpris, leveranssäkerhet och jobben!
Vem tänker de svika? Överenskommelsen, industrin och jobben? Eller de kärnkraftsmotståndare som de nu vill attrahera? Någon måste det ju nämligen bli.
Läs även Albin Ring-Broman.

Vänsterpartiernas korståg mot företagandet…

…tar sig olika uttryck. Häromdagen tog sig många för pannan inför DN-intervjun med Lars Ohly i vilken han förklarar att fotbollsstjärnor ska tjäna mer, men att de som skapar jobb ska straffas så hårt som möjligt.

Lika företagarfientligt är Miljöpartiet. Hela deras partiprogram är smockfullt av vansinnessocialism och trots att de på något sätt i debatten gör anspråk på att uppskatta småföretagare hittar man formuleringar som vrålar ut motsatsen.
Smaka t ex på detta ur Miljöpartiets partiprogram: I vår vision bör först och främst kooperativa företag med en tydlig social inriktning prioriteras. Utvecklingen av små och medelstora företag i Sverige bör präglas av en tydlig inriktning mot att producera varor och tjänster som tillfredställer reella behov.”

Eh, ”reella behov”? Ett ytterligare – i en lång rad – bevis på att Miljöpartiet verkligen inte förstår marknadsekonomi. Staten varken kan eller ska avgöra hur och vad medborgare ska konsumera för sina egna pengar! Det är du och jag och avgör vilka behov vi har och om dessa är ”reella”. (I alla fall om man har en någorlunda liberal syn på människan och staten…)
Ett annat företagande man inte verkar förstå är skogsbruket. Två unga gröna är upprörda för att Sverige inte vill klä sig i säck och aska i internationella klimatförhandlingar.
För det första är det så att Sveriges bidrag till de globala utsläppen av växthusgaser är bland de lägsta i världen per capita. Totalt står vi för mindre än 0,2 procent av koldioxidutsläppen. Vi är det land i världen som gjort allra mest för miljön, samtidigt som vi lyckats ha en god tillväxt.
Egentligen kan vår del av utsläppen anses vara ännu lägre, eftersom vi har en skogstillväxt. Detta får vi enligt Kyotoavtalet inte tillgodoräkna oss till mer än en bråkdel. Träd är kolsänkor som tar åt sig koldioxid och släpper ifrån sig syre. Svenskt skogsbruk binder årligen i storleksordningen 18 miljoner ton CO2.
Att länder vars skogsbruk inte är en signifikant del av ekonomin aktivt vill bortse från detta faktum är givetvis en taktik för att skaffa sig relativa förhandlingsfördelar: att slippa dra ner sina egna utsläpp så mycket.
Svenska miljöpartister vill alltså göra det lättare för dessa länder att komma undan ansvar och samtidigt sätta käppar i hjulen för svensk skogsnäring…

Öppen utmaning – Matracet!

Alla som känner mig vet att jag är väldigt intresserad av mat och dryck. Det är inget ovanligt tillstånd för Centerpartister. T ex är vi de starkaste förkämparna för att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin. Många Centerpartister har någon typ av anknytning till lantbruk och djurhållning. Något som spiller över på oss andra i goda kontakter för att kunna köpa kött och andra livsmedel av sådan kvalitet som annars bara går till Sveriges bästa restauranger.

I övermorgon, torsdag, arrangerar Sjöstadscentern ett evenemang i Glashus Ett på Lugnets Allé 39 i sjöstan, från 1830, på vilket Jordbruksministern kommer och talar om sina visioner om matlandet Sverige.
Dessutom kommer Carl Jan Grankvist och pratar om matkultur och gastronomi.
Läs mer på facebook.
Jag har sett att Miljöpartiet försöker sig på någon matsatsning och ger – liksom Centerpartiet – ut en kokbok.
Jag vill här och nu rikta en matutmaning till Miljöpartiet! Är ännu inte riktigt säker på formerna, men jag tänker mig två lag, ett Centerpartistiskt och ett Miiljöpartistiskt, som brassar käk enligt våra respektive filosofier och sedan serverar detta till en välrenommerad jury som får avgöra vilket parti som är moraliskt berättigat att kalla sig matpartiet.
Vad säger ni, miljöpartister? :-)