Stockholm drabbas hårt av Miljöpartiets utvecklingsfientlighet

Alla som på senare tid har försökt skaffa sig en bostad i Stockholm vet vad jag pratar om. På senare tid har priserna ägnat sig åt någon slags raketuppskjutning och för den som söker boende i Stockholms stad finns nästan ingenting för under 2 miljoner. Är man dessutom två vuxna och ett par hundar är det dubbla ett absolut minimum. Och ska man köpa något man verkligen vill ha får man nästan dubbla priset igen. Det är för lägenheter och hus som man äger eller disponerar per bostadsrätt, vill säga.

För hyreslägenheter är marknaden satt ur spel sedan andra världskriget då kris och kaos gjorde att man reglerade priserna. Men man har glömt att reglera av dem… Trots uppenbara brister och alla försök att kompensera för dem, genom miljonprogram och annat, så har ingen tagit tag i problemet på allvar.

Det finns en enorm politisk låsning genom hyresgästföreningens egenintresse (Deras existens bygger ju på att hyrorna förhandlas enligt någon slags fackföreningsmodell, snarare än bestäms av jämvikt mellan utbud och efterfrågan.) Deras makt är institutionaliserad genom lagregleringar och de har inget intresse av att få marknaden att fungera bättre.

Att dessutom en herrans massa beslutsfattare och opinionsbildare sitter på fina hyreslägenheter i innerstaden till alldeles för låga priser gör inte saken lättare. De vill av lätt insedda skäl inte betala vad det egentligen kostar att bo där de bor. Den som driver debatt i riktning mot dem träffar snabbt intressets hårda vägg. Det senare ändrar man inte över en natt, men det förra går ju faktiskt att adressera genom lagstiftning..

Ett annat problem, som visat sig större än vad en del kanske föreställde sig innan valet, är den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus. Gång på gång kan man läsa hur nybyggnationsprojekt stoppas och Miljöpartiet är utan tvekan värst. Så här säger en av deras företrädare angående att de stoppade 2500 bostäder i en efterlängtad förtätning av stadsdelen där jag bor, Hammarby-Björkhagen:

”… vi politiker ska ge fan i att sälja ut stadens högkvalitativa natur till parasiterande kommersiella byggbolag.”

De företag som man, alldeles oavsett grad av fallenhet för marxism, är beroende av för att några bostäder över huvudtaget ska kunna byggas är alltså ”parasiterande”? Och detta är bara ett av en lång rad exempel på projekt som Miljöpartiet stoppar.

Jag misstänker att en hel del av mina vänner som tycker/tyckte att Miljöpartiet var något skönt och fräscht, lite nyskapande och positiva till utveckling nu tvingas tänka om. Jag tror också att en hel del av de som röstade på Miljöpartiet trodde att man röstade på någonting som lite grand stod över höger och vänster. Helt klart är att Miljöpartiet är ett parti som orienterar sig ganska långt ut på vänsterkanten. Långt bortanför Socialdemokraterna. Jag tror faktiskt knappt att någon vänsterpartist med inflytande skulle dra företagarföraktet så långt som Miljöpartiet gör i ovan nämnda exempel.

Det finns utan tvivel väldigt vettiga Miljöpartister, men de verkar hamnat i grav minoritet i sitt parti. Det återstår att se om de lyckas bryta tillbaka den ganska trista utveckling som nu präglar Miljöpartiet. Men det är klart… är man liberal till sinnet och tycker att det är viktigt med både miljö och tillväxt är man alltid välkommen över till oss i Centerpartiet! :)

Det är fan inte ljuset det är fel på!

Medan goda centervännerna stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö och landstingsmiljörådet Gustav Andersson förklarar att de tänker vara med på Earth Hour, trots att det är ett meningslöst jippo, berättar Magnus Andersson – kommunalråd i Solna – i klartext vad det handlar om:

”…fundera noga på om du vill vara med i morgondagens hycklande skådespel. Fråga dig själv om du tror mindre elektricitet gör fler människor mätta. Fråga dig själv om du tror att klimatentreprenörer jobbar bäst i ett mörkt eller ljust arbetsrum.”


I detta blogginlägg berättar Magnus mer.
WWF, organisationen som ligger bakom jippot som i första hand måste ses som en monumentalt lyckad pr-aktivitet för den egna organisationen, har för vana att hylla kommunistdiktaturen Kuba för sitt förträffliga miljöarbete. Ja, där är lyset släckt ganska ofta. (Särskilt i dissidenternas mörka fängelseceller.)
Jag stör mig, möjligen osunt mycket, på symboliken i att ”släcka ljuset”. Det är fan inte ljuset det är fel på. Ljus är bra. Ljus som kommer av elektricitet är ännu bättre. Vi borde tända så många ljus i kan för att ta oss an de viktiga utmaningar vi står inför, miljöproblem och annat.
Läs även vetenskapsbloggen x 2. Mitt inlägg från förra året och Johan Norbergs krönika i Metro från då om varför han också gillar att tända bättre än att släcka.
Update: Läs även teknikdebatt.se om manifestationen Life Hour.

Miljökrångel driver jobb ur landet

Idag skriver Svenskt Näringslivs miljörättsexpert, Nicklas Skår, på debattsidan i Dagens Industri (ej på nätet ännu). Ämnet är det onödigt krångliga och rättsosäkra regelverk som kringgärdar tillstånd och tillsyn på miljöområdet (med viss råge) och som drabbar folk och företag på de märkligaste sätt.

För att vi ska kunna minska våra utsläpp krävs investeringar i ny, bättre och mer miljövänlig och mindre energikrävande teknik. För att få göra dessa förbättringar krävs i de flesta fall tillstånd enligt Miljöbalken, något som i vissa fall funkar finfint, men som också alltför ofta lämnar företagen i ett flerårigt limbo.
Riskerna blir onödigt stora för företag som måste ge sin in i dylika miljöprövningsäventyr, med följd att detta driver investeringarna till andra delar av världen där miljöprövningen går fortare och är mer förutsebara.
Allt annat lika finns det ingen anledning att riskera en långdragen och osäker process för t ex en ny pappersmaskin i Sverige när man lika gärna kan göra det i Finland. Inte för att det är något fel på Finland, men det vore ju kul med lite fler arbetstillfällen i Sverige också…
Det är en klockren centerfråga att ta tag i Miljöbalkseländet. Här har vi ett dubbelpipigt problem laddat med företagande och miljö. I ett och samma slag kan vi förbättra förutsättningarna för såväl företagsklimatet som klimatet i stort.

Miljöpopulism som säljknep

Ett välkänt knep för folkförförelse är att exploatera rädslan för det okända. Det har förekommit i olika former under historien och inte sällan med förödande resultat.

En inte lika direkt osmaklighet som många av historiens brutala exempel, men som ändå kan få skadliga följder, är det som livsmedelskedjan City Gross håller på med när de förklarar att deras kött är ”GMO-fritt” och implicerar att GMO skulle vara något hemskt och farligt.
För detta får City Gross idag ett rejält och välförtjänt kok stryk av en lång rad forskare.

Faktakollen ger Maud rätt

Kommer ni ihåg tjaffset mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand häromdagen? I det hävdade de båda motsatta saker och Maria W utmanade med att någon av tidningarnas faktakoll skulle ge henne rätt. BEEEEEEEEP! #fail

SvD benar ut det hela och förklarar först att Maria Wetterstrand om inte råljuger, så i alla fall hanskas ovarsamt med sanningen. Knappast förvånande. Miljöpartiet bygger sin politik på myter, fördomar och moralism.

Sedan säger det också någon om ett parti – och ett till det kopplat språkrör – som hänvisar till en ganska extremistisk miljöorganisationsskala för vilka länder som är ”bra på miljö”, som sätter t ex Kina och Mexico över Sverige. Tycker Maria Wetterstrand att Kina är bättre än Sverige på miljö?

Läs mer om detta hos Albin Ring Broman och Magnus Andersson.

På tal om Miljöpartiet ville ju de att staten skulle köpa Saab i vintras. Idag kommer Jöran Hägglund, statssekreterare hos Maud med ansvar för Saabaffären, ut med en bok om alla turer kring Saabaffären. Kan nog vara MYCKET intressant läsning. :-)

Supermiljöbilspremien på plats!


För alla oss som älskar bilar är detta en stor dag! Det står nu klart att övriga regeringen låtit sig övertygas om Centerpartiets förslag om en rejäl miljöbilspremie till de riktigt miljövänliga bilarna.

Problemet med t ex elbilarna är att batterierna är relativt dyra. Anledningen är att de fortfarande framställs i relativt ringa volym, jämfört med konventionella fordonskomponenter. En ökad elbilsförsäljning ger kraft till investeringar syftande till att framställa bättre batterier till lägre kostnader.
På sikt tror jag att de ekonomiska styrmedlen måste bli mer linjära, men det är inte fel att med detta göra det lönsamt att ta in den snara framtidens supermiljöbilar i bilhallarna, även om serierna är små.
Bra förhandlat av Maud och gänget! Nu väntar vi bara på nyheten om avskaffad LAS, sänkta arbetsgivaravgifter och halverad tjänstemoms… :-)

Fram för allmänflyget!


Med anledning av det svenska flygets 100-årsjubileum, var det i helgen flygfestival i Stockholm och flyg- och teknikintresserad som jag är tog jag en paus i kampanjandet för att besöka begivenheterna på gärdet.

Det kanske är lite fånigt, men jag tycker att det är mysigt att stå under dessa dundrande exempel på människans triumf över elementen. Det är också en smula fantastiskt att lilla Sverige utvecklat sådana tekniska underverk som exempelvis Tunnan, Lansen och Draken.

Flyget i allmänhet har varit under attack med miljöargument som tillhygge och sådana går ju sällan att bemöta med mindre än att bli betraktad som någon slags miljöhatande galning. Icke desto mindre är dessa argument sällan särskilt relevanta. Bättre bränslen och energieffektivitet är i fokus även för flygets utvecklingssatsningar och man måste också sätta utsläppen i relation till andra källor.

Trafikflyget är dock så självklart för de allra flesta att alltför stora galenskaper för att stoppa det hålls borta. Miljöpartiets förbud mot inrikestrafik söder om Sundsvall skulle antagligen inte kunna införas, bara med anledning av sin egen orimlighet.

Allmänflyget, däremot, saknar ofta försvarare. Allmänflygets representanter är nämligen relativt få och representerar inga starka ekonomiska intressen, varför de inte heller har några starka lobbyorganisationer som talar för dem.

Icke desto mindre utgör allmänflyget en intressant möjlighet i ett glesbefolkat land med stora avstånd.

Många drömmer nog om egen täppa i naturskön miljö i en del av landet där fastighetspriserna är rimliga, samtidigt som man har ett jobb att sköta där köerna är långa och bostäderna dyra.

Klockren centerfråga om du frågar mig!

Träffa Centerpartiet i skärgården!

Sedan i förrgår pågår Stockholmscenterns skärgårdskampanj! Vi har hyrt en segelbåt och kajkar runt i skärgårn och snackar politik med båtfolket.

Jag kan tänka mig att det finns många åsikter om allt möjligt. Bränslebeskattningen, bottenfärgerna och promillegräns. Buller och bygglov. Vattenskotrar och camping.

Jag kommer att ansluta i Sandhamn idag och imorgon går vi till Möja, så då finns det chans att ställa kniviga frågor till mig, komma med idéer som du går och bär på eller kanske bara klämma till med glada tillrop…

Skärgårdsborna är ju också i regel beroende av goda villkor för företagandet. Allt ifrån skatter till möjligheter att få bygga bryggor och hus, kranar och slipar, är viktiga frågor för vilken gränsen är tydlig mellan de politiska alternativen: Medan Miljövänstern helst vill göra hela skärgårn till reservat, så tycker vi i Centern att det är lika viktigt att människor kan komma ut och vistas i den vackra miljön och att de som väljer att leva i skärgården kan driva sina företag utan onödigt krångel.

Under rubriken Matlandet kan man också nämna en omvittnat fantastisk produkt som tillverkas just på Möja – Möja Taffelbrännvin. Där växer den spanska körveln ymnigt och naturligt. Den används enligt lång och stolt tradition för att krydda brännvin. Den traditionen har tagits upp och förs vidare genom Långviks Krydderi och Handel. Jag hoppas att det blir tillfälle att smaka! Med gårdsförsäljning (som Centerpartiet ju föreslår) skulle saker och ting onekligen gå lättare för just detta skärgårdsföretag.

(För dig som inte vill vänta på att gårdsförsäljningen blir verklighet finns produkten att köpa från Systembolagets beställningssortiment. Lite mer pyssligt, men för alla oss som tycker att mat, dryck och skärgårdföretagande är viktigt kan det kännas bra att bidra till att företaget håller ut tills bättre villkor är på plats.)

Efter ytterligare några strandhugg ses vi på lördag i Vaxholm för final. Är du intresserad av Centerpartiet tycker jag att du ska ta en skärgårdsbåt dit och säga hej!

Lite på skärgårdstemat kan man läsa Albins inlägg om Vänsteralliansens rangliga skorv, från vilket Miljöpartiet tydligen kan tänka sig att hoppa av!!! Utan någon som burkar i lovart blir babordskantringen ett faktum.

Fem myror är fler än en myndighet

För ett par år sedan jobbade jag i ett uppdrag där vi hade en viss samverkan med kundens reklambyrå. Det gick ganska bra till slut, men vi hade en hel del problem med att få bra leveranser från reklambyrån.

Jag har funderat en hel del på vad det berodde på… Ett systemfel var att i princip alla deras idéer byggde på att deras copywriter sedan skulle skriva en skitbra text. Man hängde upp ett helt projekt på att EN människa förväntades leverera ett litet mirakel. Att leveransförmågan i just detta fall var något mindre än mirakulös bidrar givetvis till min upplevelse av projektet, men även om självaste Selma Lagerlöf suttit vid pennan skulle riskerna varit för stora.
Det är lite samma sak med det socialistiska förhållningssättet till stat och människa. Man strävar efter att skapa system där sedan en tjänsteman ska fatta ett optimalt myndighetsbeslut. Man verkar tro att det liksom går att veta vad som är bäst och man verkar tro att det går att veta vad som är bäst för varenda människa.
För det första missar man ju det uppenbara faktum att alla människor är olika. Att vi har olika preferenser och vill fatta olika beslut om hur vi vill konsumera, jobba och leva våra liv. För det andra bortser man ju helt ifrån det faktum att en mångfald av försök har betydligt större chans att träffa rätt än ett.
Denna felsyn har en del allvarliga implikationer för våra samhällsinstitutioners konstruktion.
Det är bland annat därför det är så galet med vänsterpartiernas idéer om statliga riskkapitalfonder. Man verkar tro att tjänstemän kan fatta bättre investeringsbeslut än folk och företag. (Till saken hör också att det faktiskt är folkets och företagens pengar från början och det i alla lägen vore bättre att låta dem investera själva.)
Ett annat exempel på samma felsyn är miljölagstiftningen som liksom bygger på att handläggaren i kommunen eller på länsstyrelsen ska vara någon slags renässansmänniska. Inte bara måste man veta allt om de senaste naturvetenskapliga rönen i alla upptänkliga discipliner, utan även vara väl bevandrad i företagsekonomiska spörsmål och juridikens snårstigar.
Eftersom det är ganska ont om universalgenier i den svenska förvaltningsapparaten blir det som det blir. Bristande insikt i investeringskalkylens förtrollande värld och företagandets villkor, parat med rädslan för att göra fel – att släppa igenom något som senare visar sig miljökatastrofalt – gör tillståndsprocesserna till långdragna och komplicerade historier.
Ett mycket allvarligt förhållande som skadar inte bara företagen, tillväxten och välståndsutvecklingen, utan också miljön.
Ämnet diskuteras mer än någonsin nu (i DN igår, t ex) och på fredag nästa vecka håller Svenskt Näringsliv ett seminarium i Visby (klockan 14 – restaurang Bolaget på stora torget) där man presenterar en skrift som sammanfattar intrycken från möten med närmare 100 företag som alla vittnar om den ohållbara situation som rådande miljölagstiftning skapat.
Läs även Miljöfara.