Subventioner och handelshinder är en återvändsgränd

Precis innan jul skrev riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) en artikel om att svenska grisbönder måste ha kompensation för de strängare djurskyddslagar som råder i Sverige. Artikeln konstruerades som en bredsida mot Socialdemokraterna som inte vill stöda detta och med den kanske något långdragna slutsatsen att Socialdemokrater önskar avveckla julskinkan.

Det må vara hur det vill med Socialdemokraternas plötsliga antipati mot skinka, men artikeln väcker en del funderingar som vi måste diskutera i Centerrörelsen.

Jag känner Roger Tiefensee som en högst duglig politiker med både hjärta och hjärna på rätta stället, så jag är inte lika orolig som många andra liberaler för att artikeln skulle vara ett uttryck för anträdande av en protektionistisk handelspolitik för Centerns del. Snarare tror jag att det handlar om en mindre taktiskt lyckad manöver i ett försök att trycka till sossarna i riksdagen.

Inom alla andra branscher är vi i Centerpartiet överens om att frihandel och lika villkor är långsiktigt bäst. Nog måste vi kunna se att sammalunda gäller lantbrukssektorn?

Det är faktiskt rent ironiskt att det parti som åtminstone jag anser är mest angeläget av alla riksdagspartier att begränsa statens inflytande över individen och decentralisera makten, så snart det blåser om öronen vill hoppa upp i statens varma famn. (Åtminstone några av oss.)

Med frihet följer ansvar. Det om något borde vara grundläggande för alla som är förtrogna med bonderörelsens historia.

Om man långsiktigt hållbart vill värna lantbrukssektorn måste man höja blicken. Visst står sektorn inför utmaningar, men det gör faktiskt andra sektorer också. Man måste ställa sig frågan om det är rimligt att alla branscher som upplever problem kan hållas under armarna av staten.

Om man är någorlunda matematiskt sinnad inser man snabbt att detta blir orimligt, eftersom alla branscher förr eller senare ställs inför utmaningar. Då är nästa fråga varför just den egna branschen har större rätt till andras pengar än andra?

Det finns ju ett antal politiska förändringar som skapat problemen. Politiska förändringar som säkerligen varit välmotiverade ur ett visst perspektiv, men som samtidigt ställt till det för lantbruket.

Om vi är överens om att kompensationskarusellen är långsiktigt ohållbar återstår bara att adressera de bakomliggande orsakerna, exempelvis skatter på drivmedel och arbete, regelkrångel och annat.

Dessutom tror jag att en del av problemet ligger i tröga mellanhänder som hindrar producenter och konsumenter från att mötas effektivt. Häri ligger en gigantisk möjlighet som helt verkar falla mellan de stolar där subventionsivrarna parkerat sina vidlyftiga akterkastell.

Svensk livsmedelsproduktion har en fantastisk potential, men det går inte att tvinga konsumenter att betala för något de inte själva valt, oavsett om betalningen sker genom skattsedeln eller i högre priser genom handelshinder.

Alkofobi grumlar siffersinnet

Politik driven av någon slags metafysisk övertygelse blir ärligt talat sällan särskilt bra. Man tvingas använda de politiska koderna för att förvanska fakta.

Ett vanligt exempel är invandringsmotståndet. När fakta inte stöder den egna övertygelsen om invandrares medfödda uselhet, tvingas man tillgripa andra medel.
Konsensus och mittfåran är en tacksam position, eftersom folk som inte läser på så mycket tenderar att lägga sig någonstans i mitten. Om det inte går att få hunden att vifta på svansen, så får man helt enkelt vifta på hunden. Om man målar upp en arena där invandring är den ena storheten och stängda gränser är den andra kommer de allra flesta tycka att det senare är ganska konstigt. Kan man istället få konflikten att handla om ”massinvandring” blir den egna hållningen relativt sett lättare att fördra.
Dessa retoriska konstruktioner är inte helt lätta att granska, eftersom ingen direkt kan säga i siffror vad som skiljer ”massinvandring” från helt vanlig invandring. En språklig sanningsförskjutning och kanske inte 100% intellektuellt hederligt, men det är väl lite så det funkar.
Siffror som däremot går att värdera är de som gårdsförsäljningsmotståndarna använder i sina försök att få gårdsförsäljning att framstå som helvetets förgård. I går skrev tre borgerliga riksdagsledamöter på SvD Brännpunkt om detta. En av den är tyvärr en Centerpartist, Per Lodenius, vars blogginlägg om just gårdsförsäljning jag kommenterade häromdagen.
Brännpunktsartikeln är ett tragikomiskt lustmord på vett, sans och sanning. Genom sin alltigenom vetenskapliga analys har de tre nykterhetsivrarna kommit fram till möjligheterna att köpa med sig produkterna från tillverkningsstället kommer att leda till 2,3 miljoner sjukdagar och 4400 fler fall av misshandelsbrott.
Hur man kan vara säker på att precis 27273 liter mer öl kommer att säljas genom gårdsförsäljningen framgår väl inte exakt, men om vi utgår från att det stämmer innebär det alltså en ökning med 0,5 cl per vuxen svensk. ( => 2,3 miljoner sjukdagar… joråsatt)
Och man räknar om det till Euro blir det 400 000 000 000 nya våldsbrott.
Läs även Den Hälsosamme Ekonomisten som också ställer sig tveksam till förhållandet 5000 sjukdagar per liter alkohol.

Världens godaste brännvin från Norrtälje?

Per Lodenius, Centerpartistisk riksdagsledamot från Norrtälje i Stockholms län, skriver idag på sin blogg att han inte gillar gårdsförsäljningsutredarens slutsatser.

Frågan är om Per Lodenius skulle gillat något som helst utredningsresultat som hade tillåtit gårdsförsäljning. Vid sidan av sitt politiska engagemang är Per nämligen även aktiv i IOGT-NTO och sitter i förbundsstyrelsen och har tidigare förklarat att han inte tycker att gårdsförsäljningen ska tillåtas.
Synd, kan man tycka. I Norrtäljetrakten finns två mycket intressanta företag, vars framtid i hög grad beror på om regelkrånglet som kringgärdar försäljningen av deras produkter kan minskas.
Norrtelje brenneri som (bland annat) tillverkar förstklassigt brännvin enligt den stolta roslagstraditionen och Skebo Bruksbryggeri, ett mikrobryggeri som är med och tävlar med kvalitetsledande Nynäshamns Ångbryggeri och Sigtuna Brygghus. (Även dessa i Stockholms län, nota bene…)
Gårdsförsäljning skapar förutsättningar för utveckling i hela landet i en högintressant sektor där svenska odlare och skickliga bryggare, brännare och vinmakare tar fram produkter som konkurrerar med kvalitet. Dessa fantastiska företagare öppnar dörrar för svensk matkultur i sitt segertåg över världen och planar vägen för annan livsmedelsexport.

Står Centerpartiet för frihet eller förmynderi?

Centerpartiet har ett tydlighetsproblem. Det står att läsa i dagens SvD, men kommer knappast som någon nyhet. Vi har bytt ställning i två monumentala frågor under den förra mandatperioden och vi verkar mer benägna att resonera kring och väga detaljfrågor på ett förvisso intressant och utbildande sätt, än att måla upp tydliga riktningar baserade på ideologiska doktriner.

Det senaste exemplet är lådvineskatten. En – om du frågar mig – knasig idé som endast tilltalar alkofobikernas hårda kärna. Lådvineskatten avfärdades också ganska snabbt av både Socialdemokraterna och Moderaterna.
Till och med Folkpartiet, som då och då luftar sin misstro till vanligt folks omdöme vad beträffar jästa nöjen, ställde sig tveksamma.
I detta läge ställer sig alltså Centerpartiets alkoholpolitiska talesperson, Kenneth Johansson, försiktigt positiv till lådvineskatt!
Frånsett de politiska och moraliska synpunkter jag kan ha på detta måste man också betrakta de taktiska implikationerna av Kenneth Johanssons uttalande i frågan.
Att positionera sig bredvid Maria Larsson i en smal och antagligen djupt impopulär hållning, på förmynderisidan om självaste Folkpartiet, är – med förlov sagt och milt uttryckt – inte helt optimalt.
Tydlighetsproblemet får dessutom ett ansikte, eftersom vi i andra sammanhang kämpar hårt för att hävda den enskilda individens ställning gentemot staten och systemen.
Vi har för sjutton ett stämmobeslut om att tillåta gårdsförsäljning och i Stockholms centerdistrikt beslutade vi oss för att driva en omreglering av alkoholmonopolet, och i och med det tillåta privata butiker, på vår senaste stämma. Något som också kommer att komma upp på stämman i Åre i höst.
Hur ska väljarna ha någon aning om vad de får när de röstar på Centerpartiet?

Avskaffa systemmonopolet!

Stockholmscenterns ordförande och vice ordförande, Per Ankersjö och Helen Törnqvist, ställer idag den självklara frågan om varför alkoholmonopolet är så självklart?

Inlägget är en replik på Gabriel Romanus och Anitra Steens DN Debatt i vilken de tycker att gårdsförsäljningsutredningens förslag kommer att leda till allsköns elände.

Det är en allvarlig frihetsinskränkning att förbjuda människor att starta och driva verksamhet om denna råkar omfatta försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det finns inget som säger att dessa människor, likväl som systembolagets personal, kan följa strikta krav om ålderskontroll, marknadsföringsregler och annat, oavsett upplåtelseform för försäljningsstället.

Om det nu verkligen inte går att kombinera gårdsförsäljningen försäljningsmonopolet kanske det är dags att börja diskutera det senare.

KD’s roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att ”missbruka” den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Systemmonopolets enga argumentation har många brister

Just nu rullar en mångmiljonkampanj för systembolaget på tv och i andra medier. Budskapet är entydigt: Systemmonopolet är ett bra system.

För det första håller jag inte med i sak. För det andra är det ytterst tveksamt om det kan vara Systembolagets uppgift att opinionsbilda i egen sak. De som styr systembolaget och har sin utkomst därifrån måste dessutom ses som i allra högsta grad jäviga.

Låt oss granska grundtesen. I reklamfilmen hävdas att privatägda försäljningsställen av alkoholhaltiga drycker skulle innebära att man försöker prångla på köparna mer alkohol och att detta skulle leda till fler alkoholskador i samhället.

Förutom det uppenbara principiella argumentet om individens frihet och ansvar, saknar inte ansatsen allvarliga tillkortakommanden.

Vad man än tycker om detta kan det väl på allvar inte vara systembolagets åsikt att något som helst problem kan finnas med att en person som konsumerar en flaska vin per år fördubblar sin vinkonsumtion?

Många äldre borde ta sig ett glas då och då, men kan ha såväl fysiska som gamla nedärvda moraliska hinder mot att uppsöka en systembutik.

Privata företag vill tjäna pengar, det stämmer, men det är inte nödvändigtvis så att detta behöver ske genom att erbjuda konsumenten 3 fyllor till priset av 2. Det kan lika gärna vara så att man försöker konkurrera med kvalitet eller specialisera sig på sådant som är svårt att få tag i.

Tesen bygger på en syn på företagare som skrupelfria, giriga och allmänt onda. Som något den stackars enkla människan måste skyddas ifrån. Det är OK att tycka så om man är socialist, men det kan knappast vara en syn som kan ligga till grund för en borgerlig politik?

När det gäller rabatterbjudanden och annat som systembolagets åsiktskampanj nu försöker skrämmas med, finns det ju faktiskt ingenting som hindrar en restriktiv lagstiftning om marknadsföringsregler i och utanför butiken, oavsett upplåtelseform.

Jag är själv väldigt intresserad av mat och dryck och har många vänner som också är det. Några av dem har drömmar om hur en vinbutik skulle kunna vara och hade vi levt i ett annat land skulle någon av oss säkert gjort verklighet av sådana idéer och startat en butik som på ett bättre sätt än andra tillhandahåller goda droppar på flaska.

Men i Sverige är man med en sådan affärsidé i praktiken belagd med näringsförbud. Det är enligt min mening lika orättvist som onödigt.

Vi har redan världens högsta alkoholskatter

Nyheter24 ringde förut och ställde några frågor med anledning av att både alliansen och vänsterpartierna föreslår en höjning av alkoholskatterna.

Jag är emot. Ungefär av de skäl jag anger i artikeln, men också för att höjda skatter ökar intäkterna till de kriminella syndikat som livnär sig på smuggling.
Svenska mikrobryggerier är bland de bästa i världen. De kämpar i motvind och har svårt att få det att gå ihop. Höjda skatter är en trist och onödig markering mot dem att deras entreprenörskap och hårda arbete inte uppskattas av lagstiftaren.
I själva verket gör de en enorm kulturgärning i att odla och utveckla svensk dryckestradition!
Istället för nåt generiskt skräpöl, välj nästa gång du handlar på ett välsorterat systembolag något från Dugges, Nynäshamn eller Slottskällan. Hantverksmässigt framställd öl kostar mer än fabriksöl, men det är värt varenda krona!

Halverad restaurangmoms!!!

Nu är ju alliansen ett samspelt team och partiledarna verkar gilla att jobba med varandra. Samtidigt har ju varje partiledare ett antal hjärtefrågor från sina partier som de har i uppgift att driva i förhandlingar om den gemensamma politiken.

I morse fick vi ju höra att Centerpartiets supermiljöbilspremie gått igenom och nu visar det sig att centerförslaget om halverad restaurangmoms vunnit gehör vid förhandlingsbordet.
Mycket glädjande!

Om en politik för en bättre mat- och dryckeskultur

Jag blev nyss intervjuad av tidningen Livets Goda för webbupplagan, med anledning av mitt engagemang i politiska frågor som har betydelse för den svenska mat- och dryckeskulturen.

Vi talade naturligtvis en hel del om gårdsförsäljningen, men den kanske allra viktigaste frågan för svensk mat är skattepolitiken.
Centerpartiets förslag om halverad restaurangmoms är ett viktigt steg i rätt riktning.
De galet höga skatterna på arbete påverkar alla tjänsteföretags möjligheter att existera i Sverige och restaurangerna är inget undantag.
När den största delen av det du tjänar på ditt arbete går bort i skatt lönar det sig bättre att servera sådant som kräver minimalt med arbete.
För en kvalitetsdriven bredd krävs att fler människor går ut och äter och inte bara köper hem pizza eller hamburgare.
Det krävs också en översyn över representationsreglerna som känns över måttan nattståndna. Drömmen om att få en trestjärnig restaurang i Sverige bygger till stor del på företagsrepresentationen.
Update: Nu ligger artikeln uppe