KD’s roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att ”missbruka” den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Ella Niia visar fackets korruption

Ella Niia kommenterar idag Sanna Raymans ledare från den 1:a september om Hotell- och restaurangfackets plötsliga omsvängning i synen på halverad restaurangmoms, beroende på vem det var som föreslog den.

Så länge det bara var ett center- och alliansförslag var det dåligt. När det även blev rödgrönt hastigt och lustigt var det bra.
Bara detta lockar ju till ett litet fniss… Det är för LO-förbundet viktigare att stödja en socialdemokratisk valseger än att försvara sina medlemmars intressen. Korruption kan det kallas.
I dagens replik bärs arbetarrörelsens företagarfientlighet fram med all önskvärd tydlighet: Ella Niia tycker av något oklara skäl att det är dåligt att restauranger får bättre lönsamhet!
Att sträva efter och stödja en politik som INTE verkar för att öka medlemmarnas arbetsgivares lönsamhet är lika korrupt och/eller förbannat korkat.
Att hålla dessa företagsförstörare så långt från makten som möjligt är skäl nog att rösta på alliansen!

Folk som tar ansvar tjänar mer pengar

Då och då rapporteras det i media om att det ena och det andra är ”en klassfråga”.

Någon entusiastisk akademiker med hjärtat till vänster tar en dålig mänsklig egenskap och kör den mot inkomst, varvid alla ska förfasa sig över hur hemskt det är att folk som inte tjänar så mycket pengar OCKSÅ har det dåligt på andra sätt, om ett signifikant samband kan påvisas.

Implicit vilar slutstatsen till alla dessa larm om ”klassfrågor”, trots att det sällan uttalas, på en socialistisk ansats. Överklassen förtrycker proletariatet och tvingar dem till dålig hälsa, sämre kost och allsköns elände. Typ.

Idag har något ljushuvud kommit på att barnfetma är vanligare i fattiga familjer än i rika. En sån meningslös nyhet.

Varför tror rapportförfattarna (och TT) egentligen att en del tjänar mer stålar än andra?

KAN det möjligen vara så att folk som tar större ansvar för sig själva och sina familjer ser till att skaffa sig bra utbildning? KAN det vara så att folk som väljer att inte slappa bort livet – och har synpunkter på när deras barn visar prov på sådana strävanden – faktiskt tjänar bättre än andra?

Naturligtvis tycker professorn i barnfetma, Claude Marcus, att politikerna är för slappa kring detta och implicerar krav på lagstiftning. Oklart exakt vad, men med tanke på tonläget är nog fettskatt bara början. Varför inte ge folkhälsoinstitutet mer ansvar och befogenheter. Uppsökande verksamhet och visitationer i hemmet, kanske? En speciell fettpolis? (Fepo?)

Med tanke på hur åt fel nämnde Marcus har haft kring kolesterol och LCHF bevisas det orimliga i ovanifrån dikterade hälsorön. Folk är nämligen – hör och häpna – olika. Vissa kan käka mycket kolhydrater. Andra kan käka mycket fett. En del (lyckliga satar) kan käka båda utan att bli tjocka.

Det finns inga enkla svar kring barnfetma, men ofta handlar det nog om dålig kost och bristfälliga motionsvanor. Bra kost kostar inte mer än dålig (snarare tvärtom) och motionera kan alla göra. Särskilt ett barn med en boll.

Öppen utmaning – Matracet!

Alla som känner mig vet att jag är väldigt intresserad av mat och dryck. Det är inget ovanligt tillstånd för Centerpartister. T ex är vi de starkaste förkämparna för att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin. Många Centerpartister har någon typ av anknytning till lantbruk och djurhållning. Något som spiller över på oss andra i goda kontakter för att kunna köpa kött och andra livsmedel av sådan kvalitet som annars bara går till Sveriges bästa restauranger.

I övermorgon, torsdag, arrangerar Sjöstadscentern ett evenemang i Glashus Ett på Lugnets Allé 39 i sjöstan, från 1830, på vilket Jordbruksministern kommer och talar om sina visioner om matlandet Sverige.
Dessutom kommer Carl Jan Grankvist och pratar om matkultur och gastronomi.
Läs mer på facebook.
Jag har sett att Miljöpartiet försöker sig på någon matsatsning och ger – liksom Centerpartiet – ut en kokbok.
Jag vill här och nu rikta en matutmaning till Miljöpartiet! Är ännu inte riktigt säker på formerna, men jag tänker mig två lag, ett Centerpartistiskt och ett Miiljöpartistiskt, som brassar käk enligt våra respektive filosofier och sedan serverar detta till en välrenommerad jury som får avgöra vilket parti som är moraliskt berättigat att kalla sig matpartiet.
Vad säger ni, miljöpartister? :-)

Stockholm tappar stjärnor

Jag vet inte om det framgått på bloggen, men jag är mycket intresserad av mat och dryck. Jag tycker att ett speciellt restaurangbesök kan vara ett äventyr väl värt att spara länge för.

Under de senare åren har mat- och framförallt restaurangkulturen utvecklats mycket i Sverige. Runt om i landet låter unga och gamla krögare entusiasmen och pionjärandan flöda.
Superstjärnor som Melker Andersson, Pontus Frithiof och Mattias Dahlgren visar prov på både entreprenörsanda och perfektionism. Bland storstädernas vattenhål har vi blivit bortskämda med flera stjärnor från den mytomspunna krog- och hotellbibeln Guide Michelin.
I årets upplaga förlorar två stockholmsställen stjärnstatusen. Anrika Operakällaren och den egentligen betydligt mer intressanta Leijontornet. Det är bara att beklaga och jag har ärligt talat svårt att förstå hur Leijontornet kan göra någon besviken. Möjligen är det deras policy att bara använda svenska råvaror som öppnar för kvalitetsbrister.
Hursomhelst är det hög tid att komplettera Eskil Erlandssons fantastiska initiativ om Matlandet med en spetspolicy. Hur kan politiken underlätta för fler svenska stjärnkrogar? Finns det hinder som måste avlägsnas?
Ett problem är naturligtvis att vi dels har väldigt platt lönestruktur i vårt avlånga land. Det är för liten lönespridning helt enkelt. För få svenskar blir så pass rika genom att lönearbeta att de kan äta ute ofta.
Vi har också väääldigt höga skatter på arbete. Det gör hantverksmässig livsmedelsberedning dyrt. Sådan typ av matlagning som kräver kunskap och kärlek i köket blir väldigt dyr, relativt att köpa hem en biff och grilla på själv.
Min goda vän Elisabeth Thand Ringqvist talar mycket i sin riksdagskampanj om hur viktig kulturen är för att skänka den attraktionskraft som gör Sverige (och Stockholm) till ett ställe där koola företag vill etablera sig.
Matkulturen är inget undantag. Ett bra uteliv, mat och dryck i världsklass och ett kulturklimat som drar till sig kreativitet är lika viktigt som låga skatter och goda villkor för företagande, även om det senare ju faktiskt är förutsättning för det förra.
Stort grattis till Frantzén/Lindeberg här i gamla stan som får ytterligare en stjärna och nu befinner sig på Mattias Dahlgrens matsalsnivå!

Förbjud okynnesrespirationen

Alla som följer den här bloggen vet ju att jag inte har något större förtroende för socialismen som samhällssystem. Jag har resonerat som så att entreprenörskap och kapitalism, och de naturliga mänskliga drivkrafter som för de båda samman, är väsentliga för att viktiga problem ska kunna lösas.

Inte minst miljöproblemen.

Men så i fredags läser jag en artikel på SvD Brännpunkt av två socialister som ändå kanske kan sägas ha något på spåren. De vill, om inte förbjuda, så i alla fall kraftigt minska vår konsumtion av kött. För klimatets skull.

Ja, köttätandet bidrar ju till utsläpp av växthusgaser. Kor rapar och pruttar metangas, särskilt när de käkar kraftfoder.

Vi är ju i Sverige välsignade med älvar och kärnkraft. Därför är vår elproduktion i det närmaste koldioxidfri. Att trafiken är en stor utsläppsfaktor känner de flesta till, men man kanske inte tänker på en annan gigantisk källa: Mänsklig respiration – andningen.

Syre sugs in och koldioxid vräks ut. Ajaj… Inte klimatsmart.

Vi måste självklart andas för att överleva, men precis som att dra ner på mängden kött vi äter kan vi faktiskt dra ner på antalet andetag vi tar!

Den främsta orsaken till överdriven respirativ aktivitet är naturligvis motion. Inte bara saknar motionsutövandet klimatmotiverade restriktioner i dagsläget. Det är till och med så att motion, och därtill kopplad respiration, understöds av högerregeringen genom riktade stöd till idrottsrörelsen.

Det finns en annan viktig effekt av detta. Motion anses främja ett friskt och långt liv. Det torde vara klarlagt att friska människor flåsar betydligt mer än sjuka och det faktum att vi lever längre förlänger ju också respirationsproblemen.

Den som tar sitt klimatansvar och avlider skyndsamt är en klimathjälte, jämfört med envisa klimatbovar i hög ålder som andas, äter kött och kör bil.

En annan typ av aktivitet som ger upphov till okynnesrespiration känns kanske lite generande att dryfta i publika sammanhang, men för klimatets skull känner jag mig tvungen: Sex.

Det är sällan man flåsar så mycket som när man gökar. Precis som med köttet borde gökandet begränsas till kanske 1-2 dagar i veckan. Härav minskas också barnalstrandet, vilket ju är positivt ur klimatsynpunkt. Helt i linje med Miljövänsterns strävanden. Färre människor på jorden = mindre utsläpp. Perfekt.

Om du nu efter att ha läst detta tänker dra en djup suck, ber jag dig fundera på vad det skulle innebära för klimatet om du lät bli.

Läs även Per Ankersjö och Albin Broman.

I Sverige får man nej i miljöprövningen

I SvD kan man idag läsa om hur vanliga blåmusslor används för att rena vatten i ett nytt fancy bostadsområde i Oslo med det klasskampsriktiga namnet tjyvholmen.

Musslor är lite roliga. Förutom att de smakar gott när man kokt dem i vin, vitlök och fänkål, är det något av naturens egna lilla reningsverk. I artikeln framgår att en normalstor blåmussla (ca 5 cm) renar 120 liter vatten per dygn.

Att odla musslor är miljönyttigt. Samtidigt som det kan vara en god affär för musselodlaren. Där någonstans krockar detta i den svenska miljödebatten. Enligt miljövänstern, med Naturskyddsföreningen i spetsen, måste allt som är miljövänligt omfatta ett visst mått av asketism.

Samma tramsresonemang som leder fram till att vi måste sluta konsumera, åka bil och bli fler användes säkert när Naturskyddsföreningen överklagade miljötillståndet för en musselodling i Lysekil. Eftersom en så pr-mässigt slipad organisation som SNF är en så pass mycket mäktigare politisk fiende än en företagare som bara har sanningen på sin sida, fick överklagan tyvärr bifall.

Att Naturskyddsföreningen agerar på det här sättet är inget unikt. De verkar anse sig vara något av naturens advokat som ska göra vad de kan för att hindra förändringar av vad de anser vara det ”naturliga” tillståndet.

I själva verket blir man en bromskloss mot all utveckling, något som i allra högsta grad drabbar miljön (istället för att skydda den) genom att miljöförbättrande investeringar stoppas.

Musselodlingen i Lysekil är ett litet exempel, botniabanan ett annat. Vindkraftverk är man för i retoriken, men inte i verkligheten. Det finns mig veterligen inte ett enda kommersiellt vindkraftprojekt som Naturskyddsföreningen inte försökt stoppa.

Detta vore kanske inte så allvarligt (de har sin roll att spela, pengar att tjäna och ett moralmonopol att försvara) om det inte vore för att miljövänsterns agenda i hög grad fått prägla utvecklingen av regelverket för miljöprövning i Sverige, och tillämpningen av detsamma.

Med mångåriga och mycket osäkra miljöprövningsprocesser enligt vilka myndighetens perspektiv alltid verkar vara att stoppa så många projekt som möjligt, blir det svårt att få finansiering till affärsprojekt i Sverige. Och nya affärsprojekt är vad som behövs allra mest för att de nya jobben som ska ersätta de gamla ska kunna komma på plats.

Något för framförallt Centerpartiet att ta tag i.

Koka musslor

Köp hem:

Ett nät musslor (brukar vara på 1 kg). Köp inte musslor (eller andra skaldjur för den delen) på måndagar, då får du fredagens varor.

En fänkålsklut

En gul lök

Ett par vitlöksklyftor

Ett paket bacon

Några deciliter vitt vin. Välj ett enkelt vin, men inget som är ekat (undvik t ex chardonnay). Jag brukar ha en box ”wildboars rock”-riesling hemma som matlagningsvin.

Grädde

Bladpersilja

Ett par lagerblad

En skvätt tabasco, salt och hela vitpepparkorn.

Gör såhär:

Skrubba av musslorna och kassera trasiga. Knacka på musslan mot nåt hårt och kolla att den vill sluta sig. Gör den inte det – släng den.

Bryn en rejäl klick smör i en stor gryta och skicka i baconen finklippt.

Finhacka löken och hacka upp fänkålen.

Fräs vitlöksklyftorna (hela) och skicka i lök och fänkål.

I med hälften av persiljan, lagerbladen, vitpepparkornen och bryn det hela. Ruska/rör om så att ingenting bränns.

Häll på vin och koka upp. Häll i musslorna och låt de koka sakta i några minuter tills de öppnar sig. På med en rejäl skvätt grädde och smaka av med salt (använd havssalt!!!). Strö över resten av persiljan och servera direkt ur grytan.

Smaklig spis!

Alkofobikerna i IOGT förnekar sig inte

Idag, dan före dopparedan, skriver IOGT på SvD Brännpunkt en artikel full av fördomar och felslut.

Vi ska tydligen låta bli nubben till sillen, portvinet till osten, whirren till kaffet osv för baaaaarnens skull. Säg som det är! Du vill att vi ska låta bli för DIN skull, Robert Damberg!

Jag beklagar att du känner obehag av att jag till mitt julbord serverar annat än julmust, men det finns faktiskt bra hjälp att få nuförtiden mot det obehag du känner. KBT ska vara effektivt har jag hört…

Att barn på något sätt skulle fara illa av ett normalt julfirande är en häpnadsväckande hypotes. Det vora smakfullt att motivera den med någon typ av forskning, men istället bygger artikeln (som vanligt när det gäller IOGT) på myter, fördomar och ständiga försök att lägga skam och skuld på alla de människor som inte delar nykteristernas ganska udda moraluppfattning.

Smaka på detta: ”Faster drar skämt man inte förstår, morfar är konstigt glansig i ögonen och mamma skrattar högt och onaturligt.”

Låt oss bena upp detta. Ska man inte få skämta om sådant som barn inte förstår?

Om morfars ögon är blanka beror väl detta kanske på att han uppfyllts av stämningen, med dofter, barnbarn, julmys och minnen. Kanske den goda glöggen hade del i att ta morfar dit?

Mamma skrattar. Ja, det är väl en välsignelse! (Eller tillhör Robert Damberg den tradition som tror att mamma ska stå i köket hela julafton och serva resten av familjen?)

Var gärna nykter om det gör dig lyckligare. Det stör mig inte ett dugg. Blir du glad, Robert Damberg, så bli jag glad. Men då måste du också acceptera att andra lever på ett sätt som gör dem lyckliga…

Hela Alliansen med på gårdsförsäljningståget?

Gårdsförsäljning av lokalproducerade drycker – även sådana som innehåller alkohol – innebär en enorm möjlighet för näringslivets utveckling i glesbygden.

Intresset för gastronomi ökar hela tiden i vårt avlånga land och faktum är att vi har några av världens skickligaste bryggare i landet. Detta är en bransch som kan utvecklas och ge många sköna jobb och vidhängande välståndsutveckling. Och då i synnerhet i natursköna miljöer som lockar till turism, dör det är nära till råvaror och där lämpliga lokaler är billiga.

I den kristna tidningen Dagen debatterar fyra riksdagsledamöter idag om varför vi bör häva hindren för dessa fantastiska företag och tillåta försäljning på tillverkningsstället.

Läs också Cecilia Gierttas kommentar på Sveriges Bryggeriers webbplats/blogg.