Avlägsna politiska hinder mot stadens utveckling

Maria Ludvigsson är en av de klokaste personer jag känner. Det är därför särskilt smärtsamt att läsa hennes bloggpost på SvD om bland annat Stockholmscentern och diskussionen om höga hus. Möjligen bygger hennes ansats på ett missförstånd om Centerpartiets politiska vilja i det här fallet.

Sant är att vi i Stockholmscentern gärna ser att de som bygger staden bygger den högre och tätare. Anledningarna därtill är synnerligen goda.
För det första behöver vi en herrans massa nya bostäder (och arbetsplatser). En SL-buss om dagen flyttar in till Stockholm och även om vi höjer målen i Exploateringsnämnden till fem tusen nya lägenheter i år, så är det inte tillräckligt.
För det andra är tätare boende energieffektivt och miljövänligt. Med högre hus kan fler bo nära kollektivtrafik samtidigt som utrymme lösgörs för att bevara och utveckla parkmark, liksom vägar och parkeringsplatser för såväl pedaldrivna som andra fortskaffningsmedel (alla behövs och får plats i Centerpartiets Stockholm).
En tätare stad skapar också bättre kundunderlag för det lokala näringslivet. Shopping och ett bra restaurang- och barliv är viktiga delar i den levande staden.
Däremot är det ett missförstånd att Centerpartiet vill att staden ska framtvinga byggen av dessa höga hus. Det finns i dagsläget ett antal politiska hinder för marknaden att utveckla staden i enlighet med konsumenternas behov och önskemål. Dessa hinder vill vi avlägsna.
Skönhetsråd och bevarandekrafter är en sak, men viktigare är nog hur vi tar betalt för stadens mark när någon vill bygga. Vi tar i dagsläget inte betalt för den markyta som tas i anspråk, utan för den boyta som fastighetens byggnader kommer att omfatta.
Det kostar alltså, för marken, inte mer för ett fastighetsbolag att sprida ut ett bygge på tre tomter, än att trava det på höjden, samtidigt som byggkostnaderna för det senare är högre. Resultatet blir en onödigt gles stad i vilken vi måste ner i tunnelbanan eller upp på motorvägen för att kunna umgås och arbeta.
Detta är onödigt, tycker vi, som också har ett stämmobeslut på att införa marknadshyror (för nya kontrakt), för få bostadsmarknaden att fungera bättre och sätta fart på byggandet. Ett uttryck för frihetlighet som borde falla Ludvigsson på läppen, kan man tycka?

Vermin Supreme inte så udda ändå?

Såg ett fasligt roligt klipp på You Tube. En amerikansk ”presidentkandidat” går detta år till val på att göra tandborstning obligatorisk. Från sin förra valrörelse hade han lovat en ”pony” till varje amerikan och det är ett löfte han står fast vid även för 2012. (Anledningen till att jag skriver ”pony” inom parantes är att det amerikanska uttrycket efter vad jag förstår inte motsvarar det svenska ”ponny”, utan betyder ridhäst. Rätta mig om jag har fel.)

När man har skrattat färdigt åt detta kan man dock ta sig en funderare på hur ensam Vermin är med sin agenda?
Tandborstning är en folkhälsofråga som faktiskt inte ligger så långt ifrån att seriöst kunna avhandlas i SVT’s debattprogram. Jämför med fettskatt eller cykelhjälm. Eller varför inte åtgärder att begränsa snusbruket? Vermin bedyrar att det inte handlar om att bygga upp något repressivt kontrollsystem, med tandpolisrazzior hemma hos folk eller så. Det handlar mer om att sända ut signaler. Känns det bekant?
Gratis häst känns avlägset för oss som aldrig haft ridningen som en naturlig del av vår trafikkultur, men för amerikanerna är det en del av historien. På samma sätt som minnen från ”lortsverige” kan användas för att motivera dyrbara kommunala äventyrsbad är kanske inte hästen ett så märkligt löfte? Tror säkerligen att t ex Sandviksborna betalar betydligt mer per person för Parkbadet än vad en häst kostar…
Vi kanske kan använda Vermin Supreme som avstamp för en diskussion om vad som kan och bör vara statens roll?
Tror tamigsjuttsingen att det till och med kan kännas motiverat att helt öppet citera Frédéric Bastiat: ”Staten är den stora illusion där alla tror sig kunna leva på andras bekostnad”

Kostnadsbelägg högre utbildning

Ingen som är intresserad av Sveriges framtid bör missa Martin Borgs film ”Utbildningsfabriken”. (Finns att beskåda på TV4-Play.)

Det svenska utbildningssystemet har genom åren varit föremål för politisk instrumentik, snarare än att ge oss den utbildning vi behöver för att klara oss i livet. Likhetsidealet har förstört livet för många elever som haft svårt att passa in i mallen. Särbegåvade och andra som på något sätt är lite annorlunda behandlas som grader som ska slipas av när kollektivet formas.
Enskilda barns intressen och sådant som får dem inspirerade riskerar att offras på den överordnade politiska drömmens altare. Utan att värdera genusförskolans betydelse är företeelsen mer ett uttryck för hur systemen, och upplevda brister i systemen, adresseras i en verksamhet som borde ha barnets bästa i första rummet.
Kvaliteten i högskolan är antagligen också offer för ett missriktat systemtänk, snarare än att studenternas möjligheter att skaffa sig en bra utbildning är högsta prioritet.
I våras fanns det en motion på stockholmscenterns stämma om att avgiftsbelägga högre utbildning. Det kostar ju nämligen en massa pengar. I samma motion hade den förväntade invändningen, att även fattiga måste ha råd att plugga, bemötts. Det skulle vara möjligt att på samma sätt som för sitt uppehälle låna till studieavgiften hos CSN (eller motsvarande – även CSN bör kanske konkurrensutsättas).
Den fråga motionen (som tyvärr inte vann stämmans gillande) syftade till att besvara är antagligen det faktum att det som är gratis ofta betraktas som ingenting värt, ett faktum som urholkar det upplevda värdet av den högre utbildningens betydelse. Studenten blir inte en lika tydlig kravställare på sin utbildning.
Tyvärr följdriktigt enligt gängse svensk utbildningsfilosofi – det är ”samhället”, systemet, som är utbildningens avnämare, inte studenten.

Miljöbalken kunde stoppat Facebook i Luleå

Jag har tidigare skrivit om hur miljörrörelsen missbrukar lagstiftningen och den viktiga rätten för omgivningen att tycka till om nya och potentiellt miljöfarliga etableringar. Det visar sig att så var fallet även i samband med den i dagarna uppmärksammade nyheten om att Facebook bygger serverhall i Luleå.

Först elefanten i rummet: Ska staten ge investeringsstöd till privata verksamheter? Principen är solklart nej. Staten ska skapa rättsäkra förutsättningar, blanda sig i så lite som möjligt, avlägsna onödiga hinder och låta folk och företag verka och konkurrera på lika villkor. Väldigt mycket av mitt engagemang i politiken går ut på att argumentera för detta. Klassisk liberalism.
Det verkar dessvärre vara en bit dit i vårt politiska Europa.
De pengar som regeringen nu fattar beslut om kommer från EUs regionstöd. Det är pengar som vi skattebetalare ändå betalar via skatten till EU-budgeten och med tanke på det så är det ju klart bättre att Facebooks mångmiljardinvestering hamnar i Sverige istället för ett annat EU-land.
Etableringen visar väl också hur olika regioner har sina komparativa fördelar och borde kunna använda dem till att konkurrera, även utan statlig inblandning.
Miljörörelsen ville stoppa Facebooks bygge i Luleå. Om det någonsin fanns miljöhänsyn bakom hoten kan man väl inte veta, men det miljöhot som serverhallen förde med sig försvann plötsligt när Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förbund fick 6 miljoner av kommunen. Allt enligt skribenten Robert Andersson på ”Facebookskolan”.
En 68-årig fågelskådare som vill vara anonym vill fortfarande stoppa bygget. Vederbörande föredrar kanske twitter

Liberaler älskar det fria ordet – de andra not so much

Idag var det premiär för den liberala ”göra-smedjan” Liberalerna och jag tycker att upplägget är klockrent.

Det finns flera tankesmedjor som behandlar liberala spörsmål med hög kvalitet och på hög vetenskaplig nivå. Ratio och Captus är sådana som känns starkt knutna till den akademiska världen. Även Eudoxa släpper en hel del intressanta rapporter som ofta känns liberalt orienterade. Den mest betydelsefulla tankesmedjan är utan tvivel Timbro. Genom åren har de fostrat stjärnor som Fredrik Segerfeldt, Johnny Munkhammar och Johan Norberg.
Häromåret startades även den centernära tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen.
Även om Timbro över åren har gjort stora insatser för att sprida den klassiska liberalismen är man nu mer en allmänborgerlig tankesmedja som även omfattar konservativa medarbetare som t ex Roland Poirier Martinsson.
Samtliga ovanstående arbetar med en ganska hög grad av abstraktion. Det förekommer konkreta ”råd” till lagstiftaren, men det är inte ofta det går att formulera ett politiskt alternativ utifrån en Timbrorapport och det är väl heller inte meningen.
Tankesmedjan (eller göra-smedjan) Liberalerna fyller sålunda två viktiga behov. Dels genom att vara uttalat liberala, snarare än alliansknutna eller allmänborgerliga. Dels genom att göra anspråk på att formulera tydliga politiska förslag utifrån liberala idéer.
Om man gillar liberalism eller inte, eller om man tycker att de rapporter, seminarier och annat som produceras håller någon vidare kvalitet är givetvis olika från person till person, men en sak är säker: det pågår en hel del idéutveckling, pratande och tänkande på den liberala sidan.
Detta sker samtidigt som den andra sidan försöker tysta journalister för att sanningen inte passar deras syften.

Systemet spelat ut sin roll

Per Ankersjö skrev igår på SvD Brännpunkt om att Systembolagets tilltänkta satsning på hemtransport är ett uttryck för att systemet spelat ut sin roll. Och jag håller med.

Värden förändras, vare sig vi vill eller inte, och på söndag ska vi på centerstämman behandla en motion om att omdefiniera systembolagets roll till att bli en kontroll-, tillstånds-, och utbildningsresurs för de företagare som vill sälja alkoholdrycker.
Jag hoppas att stämman antar motionen.
Den och alla andra motioner finner du här.
Läs även Albin Broman.

Anna Troberg och Fredrick Federley på Radio1 idag

För någon vecka sedan skrev Lena Ek och Fredrick Federley en i mitt tycke både bra och angelägen artikel om hur det öppna samhället retirerat efter 11 september.

Detta väckte starka reaktioner hos Anna Troberg, som tycker att Federley saknar trovärdighet i frågan och därför bör hålla tyst. Typ. En twitterdebatt kring detta utbröt som engagerade många.
Idag har Fredrick Federley bjudit in Anna Troberg till sitt radioprogram på Radio1 kl 13 idag för att diskutera saken vidare. Kul och bra initiativ!

Bristande kunskap bakom lagändringen

Stockholms läns skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson (C) och Karl Malmqvist, seglare (bland annat svensk mästare i 29er och innan dess nordisk mästare i optimistjolle) och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, skriver idag på SvD Brännpunkt om att den så kallade sjöfyllerilagen är en dum och onödig morallag.

Lagen har uppenbarligen tillkommit genom bristande insikter i sjö- och skärgårdslivets villkor och praxis. Det är OK, vi är människor, vi gör fel. Men nu är det läge att inse att lagändringen var ett misstag och rätta till det.

Långsiktig hållbarhet kräver fasta principer

Nima Sanandaji och Anders Ydstedt skriver idag på SvD Brännpunkt om den amerikanska skuldkrisen och förklarar varför den amerikanska quick fixpolitiken har misslyckats.

Genom ett skjuta in pengar i den amerikanska ekonomin ville Obama sätta fart på hjulen, enligt Keynesiansk modell. Problemet är, som Sanandaji/Ydstedt skriver:

”…att forskning och erfarenhet visar att denna politik inte fungerar. Stimulansåtgärder är kostsamma, tränger undan privata investeringar och håller ineffektiva verksamheter under armarna; samtidigt som de i praktiken inte alltid lever upp till politikernas förväntningar.”

Staten har inga egna pengar. Alla ”stimulansåtgärder” bekostas av landets folk och företag med resurser man undandrar dem. Varje krav på statliga tillskott måste ställas med kunskapen om att privata initiativ samtidigt måste stryka på foten.
Om man tänker efter, vad förefaller mest långsiktigt hållbart? Att människor decentraliserat investerar sina egenhändigt skapade resurser i projekt de tror på, eller att staten centralistiskt gör det enligt vad som för tillfället är politiskt opportunt?
Det finns bara ett sätt att skapa långsiktigt hållbara ekonomiska system och det är att se till att förutsättningarna för människor att skapa värde är så goda som möjligt.

Gästkrönika för vännerna i Folkpartiet

Jag skriver en gästkrönika i Folkpartiets tidning, nu, som handlar om politiken och den svåra kosten att låta bli att lägga sig i allting.

Tillsammans med vännerna i Folkpartiet är vi i Centern den parlamentariska liberalismens företrädare. Därmed är det vår plikt att förvara friheten och ibland måste vi försvara den från politikers framfart med fler regleringar och större utgifter.