Vargas-Llosa ett lysande val!

Glädjen är stor här på kontoret. Lika oväntat som välkommet kungjordes nyligen att årets nobelpris i litteratur går till den fantastiska författaren Mario Vargas-Llosa.

Johan Norberg intervjuade för ett par år sedan Vargas-Llosa i tidningen Neo. Mycket läsvärt! Liksom Vargas-Llosas böcker (av vilka jag har läst en, ännu så länge, men övriga åkte nu snabbt upp ett par pinnhål på nattygsbordet).

Kvällens stora TV-händelser

Ikväll blir det att bänka sig för magnifik och lärorik TV-underhållning. Först på webben klockan 19 då Federley-TV’s tredje avsnitt går av stapeln. Gäster ikväll är, förutom jag och ETR, kloka och vackra Maria Ludvigsson och radiomannen Roger Nordin.

Sedan tänker i alla fall jag sitta kvar i soffan och slå på old school-tv’n kl 20 för att se statsminister Fredrik Reinfeldt möta oppositionsledaren Mona Sahlin i ett magnifikt tungviktsmöte där allt står på spel.

Läget är sådant att Reinfeldt egentligen bara behöver jabba sig igenom bataljen. Spela säkert, utan att för den skull bli defensiv och på så vis ge Sahlin chans att kunna styra matchen. Mona Sahlin har hittills i valrörelsen lidit en lång rad poängförluster och det finns bara ett sätt för henne att vinna idag – gå på knock.

Hon måste få in en slagserie som får statsministern ur fattning för att sedan leverera stjärnsmällen som behövs för att vända utvecklingen.

Har hon styrkan? Har Reinfeldt några blottor som Sahlin kan hitta ikväll? Hur mycket kraft kan hon uppbåda efter all motgång? Kan hon ladda om och gå upp i ringen med tron att hon kan vinna? Något som är alldeles nödvändigt för att så ska kunna ske…

Sjukt spännande för varje politiknörd!

Update: Tekniken havererade totalt för Federley-TV idag, så det blev helt enkelt inget. Men vi hade trevligt i soffan ändå och kollade på duellen mellan statsministern och Mona Sahlin. Jag tycker dessutom att den senare var oväntat bra. Statsministern vann, men det var inte med många poäng. Tappert jobbat av en Mona i motvind.

Draken till salu

Jag finner ännu en anledning till att man borde bli excentrisk miljardär, när jag läser i NyTeknik om att det finns ett J35 Draken i mint condition, årsmodell -64, till salu.

(Visserligen i Kalifornien, men det är väl antagligen där man ska bo om man är excentrisk miljardär…)
Själva planet säljs till fyndpris! Nu säljaren tydligen villig att släppa det för 175 000 dollar. Vad som kostar är väl att hålla det delikata instrumentet flygande.
Draken är ett mästerverk. En teknisk triumf och ett under av kreativitet och ingenjörskonst. Det finns ett antal sköna youtube-filmer när Draken flygs den så kallade kobramanövern, alltså kontrollerat superstall.

Sossefotbollen ute – Sverige vinner igen

Nu vet jag ju inte var Erik Hamrén står politiskt och väl är väl det. Fotboll är fotboll och politiken gör bäst i att hållas utanför. Inte minst när det gäller landslagsfotbollen som ju måste vara öppen för alla Svenskar, oavsett vad man brukar rösta på.

Lars Lagerbäck – öppen och missionerande socialdemokrat – lät dessutom sina politiska övertygelser genomsyra landslagets utveckling.
Individer hölls nere och tilläts inte blomma in sin kreativitet och därur sprungen potentiella briljans. Uppifrån skulle laget hållas ihop till mekaniska delar, som lydiga drönare, i ett kollektiv där ingen utmanade eller stack ut.
Nu är läget helt annorlunda. Utrymme skapas för vår kanske största fotbollstjärna genom tiderna, Zlatan, och laget anpassas för att lyfta hans förmågor, istället för att söka jämna ut förmågorna över plan.
Spelet byggs organiskt underifrån utifrån de individer – och individualister – som tillsammans bygger laget. Och det är liksom inte synd om någon. Utom möjligen Sveriges motståndare.

SMS-duellen om alkohol

Har nyligen avslutat sms-debatt mot Spritpartiets Maria Zadig. Det hyggligt, tycker jag.

Det är fortfarande något oklart vad som egentligen är Spritpartiets riksdagspolitik. De säger sig inte vilja ha fler förbud. Inte heller fick jag något svar på med hur mycket de vill höja alkoholskatterna. (En följdfråga hade varit vad de vill göra för att stävja den ökade smuggling som skulle följa därav.)
Hursomhelst kan man nu rösta på vem man tycker vann duellen. Fram till 17 har du chansen, så gå in på studs!
Update: Grattis Maria som vann den tydligen mycket jämna omröstningen med 51,2 % mot mina 48,8. Antagligen begriper folk inte hur GOTT det är med vällagrad Bourgogne… Då hade jag vunnit stort!

Svenskt vin i förnäm utmärkelse!

En av framtidens stora möjlighetsnäringar är svensk dryckesframställning. Bland öl är vi sedan länge bland de bästa i världen. Kvalitetsdriften och uppfinningsrikedomen är inget mindre än magnifik hos svenska mikrobryggerier som Nynäshamns Ångbryggeri, Dugges i Göteborg och Närke kulturbryggeri som länge låg etta på ölnördssiten ratebeer.com med sin fantastiska Kaggen Stormaktsporter.

Nu har även ett svenskt vin utmärkt sig internationellt. En riktig svensk vinpionjär, Göran Amnegård från Blacksta vingård utanför Flen, tog hem första priset för söta viner i konkurrens med 3500 andra tävlande från hela världen i prestigefyllda Challenge International du Vin med sin Vidal Icewine 2008.
Förutom Vidal Blanc odlas även klassiska och allsidiga druvor som Chardonnay och Merlot på Blacksta. Parallellt görs även fruktviner på exotiska saker som skogshallon!
Vårt klimat och andra odlingsbetingelser passar tydligen mycket bra för söta viner. Vi har många soltimmar under odlingssäsongen och mineralrika jordar som ger karaktär till vinerna. Frostrisken vänds i Eiswienfallet till en fördel då man låter nattfrosten bita in koncentration i frukten.
(På klimatvolatila odlingar i USA jobbar man även med vattendimma för att hålla frukten intakt i de fall man vill göra ”vanliga” torra viner.)
Traditionen har saknats och dryckestillverkning har motarbetats av starka lobbygrupper, men i och med denna utmärkelse känns det som att korken liksom dragits ur!
Den efterlängtade gårdsförsäljningen kan antagligen komma på plats redan till årsskiftet (om vi får behålla alliansregeringen och en Centerpartistisk jordbruksminister), vilket kommer att innebära enorma möjligheter för svensk dryckestillverkning.

Jag saknar Humor

I samband med Stockholms nya spårvagnsspår krävdes tydligen så mycket utrymme kring Hamngatan vid nybroplan att den mycket trevliga bronsskulpturen ”Humor” av KG Bejemark fick flyttas bort.

Jag tyckte mycket om den. Samtidigt som den väcker ett litet fniss utgör den också ett skönt samband mellan tider. Det är lite som att 40-talet tittar upp och kollar in verkligheten och liksom ger sitt tysta godkännande.
Jag läser på Mattias Boströms blogg att den är placerad i förvaring tills man kan hitta någon ny plats för den. Det måste vara ett ställe där den passar och får plats och det ska självfallet vara någonstans där man skulle kunna förvänta sig ett brunnslock.
Mattias uppmanar till att inkomma med tips på lämpliga ställen och har också startat en facebookgrupp för ändamålet.
Det borde finnas gott om platser och gågator kanske kan anses särskilt lämpade? Grev Turegatan utanför sturegallerian. På drottninggatan finns en del konst utplacerad… Möjligen finns plats för ett verk till? Utanför Centralstationens huvudentré mot vasagatan kanske?

Det handlar kanske inte om klimatet?


Något man länge misstänkt är att bilmotståndarna liksom använder miljön som ett svepsjäl att begränsa bilismen. Man gillar helt enkelt inte bilar och människor som gillar dem, men det känns antagligen lika irrationellt som det är, så att man behöver någon form av rationalisering… ungefär som när invandringsmotståndare försöker hänvisa sin antipati gentemot migration till ekonomiska frågor.

Johannes Forssberg skriver om detta igår på Expressenbloggen i ett inlägg som beundransvärt ärligt förklarar att miljöaspekterna egentligen kan vara av underordnad betydelse. Problemet är (tydligen) att bilen är ett ”maktmedel”.
Om detta kommer vi inte att komma överens. Jag gillar bilar. Jag tycker att de är fantastiska frihetsmaskiner och att vissa bilar till och med är att betrakta som konstföremål. Motorkulturen är också till glädje för många. Allt ifrån racing till ömsint pyssel med en bil eller motorcykel som symboliserar en tid eller en kultur som du gillar att bli påmind om.
Med detta i minne bör man också betrakta den senaste utvecklingen i klimatforskningen. I dagens DN kan man läsa om hur ett nytt forskarmanifest kräver en nystart i klimatfrågan. Detta går i huvudsak ut på att fokusera på hur samhället kan klimatsäkras, snarare än att försöka säkra klimatet, så att säga.
Utan att ta ställning i sak kan man ju faktiskt inse det rationella i ansatsen…

C till Grönans försvar

Stockholmscenterns radarpar, Per Ankersjö och Lukas Forslund, har verkligen tagit plats i stadsbyggnadsdebatten. Centerpartiet är det parti som tydligast försvarar stadens förnyelse mot alla stockkonservativa bevarelsenojor som flödar fritt genom skönhetsråd, stiftelsen S:t Erik och nu senast en sammanslutning som kallar sig ”Stockholmare för Djurgården”.

De senare har kommit på att Gröna Lund är dåligt och absolut inte får utvecklas och expandera. Åtminstone inte hitom kungens kurva. Antagligen finns någon skrivning om ”kommersialismens negativa verkningar” med i bilden.

Ideologiskt stringent rycker Per och Lukas ut till Grönans och Stockholms nöjestörstande ungars försvar på DN Stockholmsdebatt.