Sven Wollter bevisar Ohlssons tes

Jag gnäller en hel del på svensk kulturproduktion. Jag tycker att stora delar av den suger rätt rejält. Särskilt film. Svenskt skådespeleri är ofta smärtsamt uselt och sällan hjälps det upp av någon kompetent regi. Det finns dock lysande undantag. Ett sådant är Sven Wollter. Det mesta han tar i blir fantastiskt bra, han är helt enkelt en alldeles briljant skådespelare.

Möjligen gör han klokt i att hålla sig till att blåsa liv i texter som andra skrivit. Idag svarar han på den uppmärksammade artikel som Bengt Ohlsson skrev häromdagen om kulturelitens slentrianmässiga vänstervurm.
Wollter lyckas med konststycket att hacka hål på sin egen argumentation ungefär samtidigt som den läggs fram. Anledningen till att konstnärer uppfattas som vänster är, enligt Sven Wollter, att konstnärer vill ”förbättra världen”. Underförstått, vänster är objektivt bättre. En självklarhet som ju alla begriper. Precis just detta resonemang var väl liksom Bengt Ohlssons tes?
Man undrar ju lite hur Sven Wollter tror att vi andra fungerar? Är det ens troligt att jag och andra liberaler vaknar upp en vanlig dag och tänker: ”Idag ska jag verkligen försöka göra världen lite sämre”?
Avlsutningsvis förklarar Wollter varför han är socialist. Han betraktar landets rikedomar som allas. (Som om dessa uppstod spontant och utan någons initiativ och hårda arbete.) Jag tror jag ska börja betrakta Sven Wollters paradvåning på strandvägen som allas. Jag flyttar in till helgen, hoppas det är OK?

Världens godaste brännvin från Norrtälje?

Per Lodenius, Centerpartistisk riksdagsledamot från Norrtälje i Stockholms län, skriver idag på sin blogg att han inte gillar gårdsförsäljningsutredarens slutsatser.

Frågan är om Per Lodenius skulle gillat något som helst utredningsresultat som hade tillåtit gårdsförsäljning. Vid sidan av sitt politiska engagemang är Per nämligen även aktiv i IOGT-NTO och sitter i förbundsstyrelsen och har tidigare förklarat att han inte tycker att gårdsförsäljningen ska tillåtas.
Synd, kan man tycka. I Norrtäljetrakten finns två mycket intressanta företag, vars framtid i hög grad beror på om regelkrånglet som kringgärdar försäljningen av deras produkter kan minskas.
Norrtelje brenneri som (bland annat) tillverkar förstklassigt brännvin enligt den stolta roslagstraditionen och Skebo Bruksbryggeri, ett mikrobryggeri som är med och tävlar med kvalitetsledande Nynäshamns Ångbryggeri och Sigtuna Brygghus. (Även dessa i Stockholms län, nota bene…)
Gårdsförsäljning skapar förutsättningar för utveckling i hela landet i en högintressant sektor där svenska odlare och skickliga bryggare, brännare och vinmakare tar fram produkter som konkurrerar med kvalitet. Dessa fantastiska företagare öppnar dörrar för svensk matkultur i sitt segertåg över världen och planar vägen för annan livsmedelsexport.

Folkpartiet i Stockholm svek friheten

Jag har mycket goda erfarenheter av att samarbeta med Folkpartiet i Stockholmspolitiken. De jag har mest kontakt med i exploateringsnämnden är kloka och trevliga hedersknyfflar, tillika goda liberaler.

Varför deras partikompisar i socialnämnden resonerar som de gjorde kring remissvaret om gårdsförsäljning är inte lätt att förstå. Centern och Moderaterna gick i bräschen och ställde sig positiva till utredningens förslag. Vänsteroppositionen var emot. I det läget lägger FP och KD ned sina röster och låter vänstern vinna mot alliansen.
Att KD agerar på det här sättet är kanske inte helt oväntat eftersom de har varit emot alla typer av lättnader av de i mitt tycke omotiverat stränga regleringarna av försäljning av drycker som innehåller alkohol.
Att FP gör det är oväntat, med tanke på att de faktiskt har ett landsmötesbeslut från 2009 om att tillåta gårdsförsäljning.
Vi har ju en överenskommelse i Alliansen om att pröva om gårdsförsäljning skulle vara förenligt med försäljningsmonopolet i övrigt. (Åtminstone hade vi en överenskommelse.)
Nu finns en konstruktion som fungerar europarättsligt, så vad är problemet?
Per Ankersjö skriver om detta idag på SvD Brännpunkt.
Update: Även Peter Högberg tycker att gårdsförsäljning inte är en helt tokig idé, även om han vill ha kvar systemmonopolet i övrigt.

Står Centerpartiet för frihet eller förmynderi?

Centerpartiet har ett tydlighetsproblem. Det står att läsa i dagens SvD, men kommer knappast som någon nyhet. Vi har bytt ställning i två monumentala frågor under den förra mandatperioden och vi verkar mer benägna att resonera kring och väga detaljfrågor på ett förvisso intressant och utbildande sätt, än att måla upp tydliga riktningar baserade på ideologiska doktriner.

Det senaste exemplet är lådvineskatten. En – om du frågar mig – knasig idé som endast tilltalar alkofobikernas hårda kärna. Lådvineskatten avfärdades också ganska snabbt av både Socialdemokraterna och Moderaterna.
Till och med Folkpartiet, som då och då luftar sin misstro till vanligt folks omdöme vad beträffar jästa nöjen, ställde sig tveksamma.
I detta läge ställer sig alltså Centerpartiets alkoholpolitiska talesperson, Kenneth Johansson, försiktigt positiv till lådvineskatt!
Frånsett de politiska och moraliska synpunkter jag kan ha på detta måste man också betrakta de taktiska implikationerna av Kenneth Johanssons uttalande i frågan.
Att positionera sig bredvid Maria Larsson i en smal och antagligen djupt impopulär hållning, på förmynderisidan om självaste Folkpartiet, är – med förlov sagt och milt uttryckt – inte helt optimalt.
Tydlighetsproblemet får dessutom ett ansikte, eftersom vi i andra sammanhang kämpar hårt för att hävda den enskilda individens ställning gentemot staten och systemen.
Vi har för sjutton ett stämmobeslut om att tillåta gårdsförsäljning och i Stockholms centerdistrikt beslutade vi oss för att driva en omreglering av alkoholmonopolet, och i och med det tillåta privata butiker, på vår senaste stämma. Något som också kommer att komma upp på stämman i Åre i höst.
Hur ska väljarna ha någon aning om vad de får när de röstar på Centerpartiet?

Diskutera ”sjöfyllerilagen” på skärgårdsmässan

Stockholms skärgårdslandstingsråd, Gustav Andersson (C), går till storms mot den så kallade sjöfyllerilagen och kommer att diskutera saken skärgårdsmässan i morgon (lördag) kl 11 i Centerpartiets tält.

Lagen är rättsosäker i och med att det är en svår bedömning om vem eller vilken på båten som kan anses ha ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”.
Lagen öppnar upp för ett veritabelt DDR-samhälle där du som medborgare aldrig riktigt ska veta om du gör rätt. Får jag åka med över viken om jag har druckit vin? Om en kustbevakningsmatros har en dålig dag (vilket de påfallande ofta verkar ha) kan du hamna i en situation där du döms för sjöfylleri och – om du råkar vara en smula känd – blir föremålet för kvällspressens spiketunna.

Juholt och den politiska utvecklingen

Polarn Johan Ingerö benar med sedvanlig skärpa upp politikens troliga utveckling och partiernas olika utmaningar i denna bloggpost och förklarar varför Juholt antagligen inte kommer att ha det så lätt.

På något sätt kan jag tycka att det är fräscht att Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet släpper trianguleringsambitionerna och väljer en ledare som är fast förankrad i klasskampshistorien. Icke desto mindre är detta ändå en smula problematiskt för dem, i den eventualitet att de kanske skulle vilja vinna något val, någon gång i framtiden.

Den tid då Arbetarrörelsen kunde styra och ställa lite som de ville är över. Verkligheten är en mäktig fiende och så länge Sveriges gränser separerade folkskälen från omvärlden gick den att hålla stången, men saker och ting ser annorlunda ut idag.

Media är inte längre samma sak som under den tid som Juholt verkar längta tillbaka till. Socialdemokratisk dominans krävde kontroll över informationsspridningen. Numera kan svenskarna kolla på CNN och läsa internationella nyheter på nätet. Medborgarjournalistiken utmanar och ifrågasätter på alla sätt och från alla håll.

Det är naturligtvis ingen slump att Socialdemokraterna ville ha ett förbud mot paraboler. De ville helt enkelt fortsätta att kontrollera vilken information Svensken fick sig till livs. (Detta var alltså så sent som 1987.)

Det var egentligen inte så länge sedan som Palme kunde ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet och dessutom tvinga den privatägda tidningen Dagens Nyheter till falska dementier i den så kallade Geijeraffären, även om det nu känns som en helt annan värld.

Kultursektorn förstatligades indirekt genom att staten (och kommunerna) finansierade mer och mer av den. Möjligen till viss del i välmening, men med effekten att kulturutövning med annan finansiering i hög grad drabbades av undanträngningseffekter. Följdriktigt stödjer också kulturens intressen det politiska alternativ som erbjuder kulturen bästa livsvillkor. I ett system där staten dominerar kulturfinansieringen, kommer också den politik som lovar mest av sådan finansiering, premieras av de för samhällsutvecklingen så viktiga kulturinstitutionerna.

Arbetsmarknadens sammansättning har också förändrats med strukturomvandlingar. Förr i tiden var enkla jobb ofta nästan lite isolerade från omvärlden. I gruvor och fabriker pratade jobbarna mest med varandra. Facket, med sin unika särställning, hade helt andra möjligheter att trycka ner sin världsbild i medlemmarnas halsar. Med en växande tjänstesektor pratar folk med varandra på ett helt annat sätt i kontakten med kunder och leverantörer. Tjänsteföretagen är ofta mindre organisationer i vilka anställda och ägare har nära kontakt. Svårt då för en aldrig så slipad klasskampsagitator att måla upp den senare som ondskan själv.

Ekonomiskt lever vi i en globaliserad tillvaro med avreglerade finansmarknader och ömsesidigt beroende av vår omvärld.

Den politiska kraft som sossarna besatt under 50- och 60-talen byggde på centralistiska ekonomiska och kulturella strukturer, som faktiskt inte finns längre på samma sätt. Möjligheterna för Juholt att gå till val på drömmar om denna svunna tid torde sålunda vara begränsad.

KD’s roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att ”missbruka” den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Mäktiga krafter mot gårdsförsäljingen

Det är med stor frustration man idag kan betrakta hur de lobbykrafter som vill stoppa utvecklingen av den spirande svenska dryckesnäringen mobiliserar med full kraft.

Den oerhört resursstarka kampanjorganisationen IOGT-NTO går inte helt oväntat ut och tycker att gårdsförsäljningsutredningen är jättejättedålig. Som om något utredningsresultat annat än ett totalförbud mot gårdsförsäljning skulle vara bra i IOGT-NTO’s ögon? En fråga som jag för övrigt ställt till dem på twitter, utan att få svar.
Det förment liberala Miljöpartiet rycker ut på nykterhetslobbyns sida, bland annat genom Helene Öberg på Newsmill och flera Miljöpartister är aktiva på twitter i frågan.
Alla de företag som är beroende av gårdsförsäljning för sin fortsatta utveckling, de som ännu inte finns, men som skulle kunna göra det och alla de tusentals som skulle kunna vara anställa i branschen är det ingen som hör, när mäktiga krafter smäller på med sina stora trummor.
Gårsförsäljningsföretagen har inte resurser att lägga på något annat än det som de gör så bra, svenskproducerad dryck. Ingen för deras talan och deras intressen tas inte tillvara. Detta är djupt orättvist och det är till stor skada för hela landet.
Jag rekommenderar alla att göra ansträngningen att köpa en flaska svenskproducerad kvalitetsdryck för att visa sitt stöd! Själv tänker jag snart avnjuta en Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns ångbryggeri, ett av de företag IOGT-NTO (och Miljöpartiet?) vill krossa.

Vargas-Llosa är inte socialist – Svänstern imploderar

Komiskt var det, igår, när delar av den (åtminstone påstått) intellektuella vänstern vrider sig i konvulsioner över att en liberal författare får detta års litteraturpris.

Det som gör det särskilt smärtsamt är kanske att Vargas-Llosa är så ruskigt bra. Jag menar, tänk att en författare som förstår OCH lyckas beskriva förhållandet mellan makten och människan med sådan skärpa inte är socialist? Identitetskriiiiiis!
Hanna Nordenhöks märkliga artikel igår med gissningar om att författaren antagligen är jättejättedålig på genus ledde till fniss.
America Vera-Zavala skriver en text som åtminstone håller någorlunda ihop, även om tesen att det hela skulle vara som ett (jävla?) skämt för alla latinamerikaner känns aningen långsökt. Americas analys verkar utgå från antagandet att alla intellektuella latinamerikaner är socialister. Något som torde vara vederlagt av alla som läst årets nobelpristagare.
Dagens krönika i Aftonbladet av Martin Ezpeleta lockar dock inte till skratt. Man vet inte i vilken ände man ska börja. Det hela är så hårresande oförskämt, förljuget och propagandistiskt. Som tur är gör Johan Norberg jobbet åt oss. Med sedvanlig skärpa.
Läs Johans Newsmillartikel här. När du ändå är inne på Newsmill kan du även läsa litteraturkritikern Jens Christian Brandt om Vargas-Llosa och den svenska vänsterns knäppa kritik och Mae Liz Orrego Wennicks artikel på samma tema.