Marknadsekonomi är överlägset – hur kan det vara så svårt att förstå?

Magnus rapporter från Kubaresan väcker en del tankar. Som jag sa i det förra inlägget känns det faktiskt lite fånigt att behöva berätta om varför marknadsekonomi är bra. Redan den ingången är lite att ha förlorat debatten genom att låta den styra bort ifrån vad den borde handla om.

Vi borde inte behöva diskutera marknadsekonomi eller inte, utan hellre hur de marknadsekonomiska institutionerna ska bli så effektiva som möjligt och hur vi gör så att alla kan delta i den. Marknadsekonomins förtjänster är så väl dokumenterade att man får leta sig långt ner på vänsterskalan för att hitta argument emot. Det mesta av den argumentationen stammar från förrförra århundradet och bygger på teoretiska förenklingar som med mycket ljusa glasögon och god vilja kan anses ha haft relevans då, men som på inget sätt går att applicera på vårt moderna demokratiska samhälle.

En bra bokrekommendation är Klas Eklunds ”Vår Ekonomi”. Den förklarar ganska väl hur det hela hänger ihop på ett enkelt sätt. När jag sökte efter någon bra länk till den hittade Klas Eklunds webbplats som visade sig vara en överraskande trevlig sådan. Väl värd ett besök.

De någorlunda sansade socialisterna borde kunna lita på vad Klas Eklund skriver. Han var statssekreterare i en socialdemokratisk regering och han lär till och med varit kommunist i sin ungdom.

Hursomhelst är han en kool snubbe med många vettiga tankar. Om fler socialdemokrater var som han skulle jag också kunna tänka mig att vara det.

Kuba är en vidrig diktatur

Det känns ju nästan löjligt att hålla på och tjata om det, men det behövs tydligen. Det finns en massa människor i Sverige som på fullt allvar tycker att det här med socialism verkar som en bra idé.

Magnus Andersson plitar ned sina spontana känslor kring denna vidriga diktatur som i allt för många år härskat på Kuba. Det är ett samhälle i totalt förfall. Fattigdomen är allomfattande och folk saknar framtidstro. Det enda hoppet står till att riskera livet på en flotte ut ur eländet.

Och det är inte så konstigt. Socialismen fungerar inte. Anledningen till det finns det gedigen teoribildning om, men oavsett teori är de praktiska bevisen överväldigande. Ingen gång och ingenstans där socialismen har införts har det fungerat.

Varje gång har det lett till ekonomiskt haveri, förtryck och ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna och i flera fall massmord.

NATURLIGTVIS måste Kuba sluta upp med den revolutionära idiotin och införa demokrati och marknadsekonomi.

Förtryckets grenar föder varandra

Killen med den anspråkslösa ambitionen att ”uppnå intellektuell fulländning” (any day now), Loke, bekräftar Magnus Anderssons tes genom det sätt han går i försvar.

Loke klandrar Magnus för hur han prioriterar i den mängd av olika förtryckarmedel diktataturen på Kuba använder för att plåga sitt folk.

Vanligtvis förtrycker socialistiska diktaturer på två sätt. Det uppenbart människorättsligt vidriga i att beröva meningsmotståndare sin fysiska och ekonomiska frihet, liksom sin frihet att yttrycka och sprida sin åsikt.

I länder där människor förbjuds att handla med varandra på ett marknadsmässigt sätt, handlas inte särskilt mycket. Avsaknaden av marknadsekonomi leder till ekonomiskt armod och allt vad det innebär för människors möjligheter att leva ett gott liv. Både när det gäller privat konsumtion och när det gäller möjligheten till skattefinansierad välfärd.

Och det ena förtrycket skyddar det andra. Stalin lär ha sagt att ”människor som svälter tjatar inte om demokrati” och på samma sätt kan människor inte protestera mot det system som fänglsar dem i fattigdom utan yttrande- och tryckfrihet.

(Nu är det ju lyckligtvis inte särskilt många i den svenska vänstern som hyllar Stalin, men citatet visar på systematiken – att hålla människor i fattigdom hindrar dem från att ställa krav på demokrati.)

Det är mycket tillfredställande att läsa hur t ex Ung vänster nu kritiserar diktaturen på Kuba.

”…det (är) ett stort problem att Kuba är en enpartistat med inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter.”

Det ska Ung vänster ha all heder för.

Men båda förtrycken måste upphöra. Av såväl moraliska som praktiska skäl.

Orrego Rodríguez for president!

Första gången jag fick upp ögonen (eller rättare sagt öronen) för Maeliz Orrego Rodríguez var när hon i en radiodebatt för några år sedan sopade banan med Ung vänsters Tove Fraurud.

Som talande av egen erfarenhet var det inget jämnt styrkeförhållande i en debatt om de mänskliga rättigheterna på Kuba.

Nu läser jag på politikerbloggen att hon går in som vice ordförande i det liberala ungdomsförbundet och man kan inte annat än att gratulera alla inblandade.

Maeliz är en urkraft som inte låter sig stoppas i första taget och hon kommer att vara en stor tillgång för LUF varje gång hon deltar i en debatt.

Obligatoriska vikingablodstester under maj

Man borde väl ha slutat förvåna sig vid det här laget, men detta hade man kanske inte föreställt dig…

Det visar sig att vissa mindre skarpa delar av vänstern stödjer Kuba i konflikten med Sverige.

Den här stjärnan likställer folks möjligheter att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter med etnisk rensning. För det första är det uppåt väggarna fel. För det andra är det fördjävligt kränkande mot t ex alla dem som tvingades fly i Jugoslavienkriget.

Hatet mot det politiska motståndet förblindar så till den milda grad att man hellre köper en helt sjuk beskrivning av verkligheten än att stå på samma sida som utrikesministern:

”Sverige …(är)… en blodig imperialistmakt, som ägnar sig åt etnisk rensning och förföljer och slänger ut alla som inte är av vikingablod.”

Det är väl kanske OK att tycka och tro det om man är Kuban. Möjligheterna att informera sig är trots allt begränsad och böcker som beskriver en misshaglig sanning är i praktiken förbjudna. Men det är inte OK att säga det om man är FN-ambassadör.

Någonstans måste man ju ändå som svensk (med alla möjligheter att jämföra FN-ambassadörens uttalande med verkligheten i Sverige) ha någon slags hederlighet.

Ibland har de man gillar fel.

USA måste häva Kubaembargo

Har funderat lite på Mikael Wiehe’s nya Kubahyllning. Han har rätt i en sak och det är att USA’s handelsembargo är fullständigt uppåt väggarna.

Ökad handel ger både ömsesidigt kulturutbyte (vilket underlättare fredlig och fruktbar kommunikation, länderna emellan) och ekonomisk tillväxt (för i första hand Kuba). Och med ekonomisk tillväxt följer också starkare krav på demokratiska fri- och rättigheter.

som vanligt har Johan Norberg skrivit något klokt om det hela före mig.

Bloggpost om Wiehe’s förra Kubahyllning.

Diktaturkramande revisionister i stödgala

Läser i Expressen att musikern Mikael Wiehe hyllar diktaturen på Kuba och deltar i en stödgala, vars syfte är att samla ihop resurser för att unga kubanska regimvänliga politiker ska kunna åka på propagandaturné i Sverige.

Mikael Wiehe anser att ”Kuba är bäst på mänskliga rättigheter i regionen”. Hur tänker han då?

Men hedervärd humanist som han är medger han också att ”Det är fel att fängsla politiska motståndare”… Nähä? Det var väl bra… (Då kanske man borde låta bli att delta i stödgalor för länder som gör det?)

Mikael Wiehe kunde ju åka till Sollefteå och ta ett snack med någon som vet hur det är ställt med de mänskliga rättigheterna på Kuba. Där bor Osvaldo Alfonso-Valdés, som dömdes till 18 års fängelse för att det fruktansvärda brottet att leda ett liberalt parti.

Amnesty har också en hel del synpunkter kring mänskliga rättigheter på Kuba. Det står att läsa i en nyligen publicerad rapport (29 Jan, 2007) bland annat att:

  • 67 samvetsfångar avtjänar långa fängelsestraff i fängelser runt om på hela Kuba.
  • Tusentals kubaner drabbas av inskränkningar i yttrande- och föreningsfrihet.
  • All press och tv är statskontrollerad och internetanvändande är hårt kringskuret.
  • Under 2006 ökade trakasserierna av fria journalister och bibliotikarier.
  • Plus en hel jävla massa mer skit. Kolla in amnestyrapporterna

Det är, om jag fattat saken rätt, RKU som arrangerar dessa ”stödgalor”, en politisk organisation som har en del uppseendeväckande uttalanden i en rad frågor. P1-programmet, Kaliber, granskade RKU 2004. Bland annat förnekar man Stalins massmördande i kampanjen ”Överheten ljuger” 1999.

Ja, jag vet fan inte vad man ska säga om detta…