MP’s politiska kursändring

Det känns som att det håller på att hända något med Miljöpartiet. Här i Stockholm har de tagit ett rejält kliv bakåt i och med valet av traditionalisten Daniel Helldén (MP) istället för förnyaren Emilia Hagberg (MP) som Per Bolunds (MP) efterträdare som oppositionsborgarråd.

Den politiska kursändringen verkar redan vara inlagd med slussmotstånd och kramande av ruttna träd som oroväckande preludium.

Igår visade Åsa Romson (MP) att den regeringsmognad man ändå upplevde med Maria Wetterstrand var som bortblåst, när hon i radiodebatt mot miljöminister Lena Ek (C) torgförde den något udda hypotesen att USA och Kina bromsar klimatförhandlingarna i Durban eftersom Sverige inte ”gjort mer” för miljön.

Tänk om hon skulle sitta och förhandla för Sveriges räkning med en sådan utgångspunkt? Huvvaligen…

I morse på radion debatterade Olle Schmidt (FP) och Karl Schlyter (MP) om Merkozy’s senaste förslag att försöka rädda Euron. Den senare är emot, men saknar alternativa idéer. Schlyter pressas dock något av SR’s journalist om vad man ska göra istället då? Efter tredje försöket att blanda bort korten landar han i att lösningen är att avskaffa tillväxten.

Joråsatt…

Is i centermagar ger förutsättningar för Saab

Nu kommer uppgifter om att Spyker/Saabaffären ska ha gått i lås.

Medan de rödgröna skällt på Maud Olofsson för att hon i egenskap av näringsminister inte går in och öser skattemiljarder över Saab (miljarder som ju i praktiken skulle rinna ut ur Saab – till Saabs ägare GM) har det centerledda näringsdepartementet gjort jobbet.

Utan offentliga åthävor och försök att plocka billiga politiska poäng ur Saabanställdas eventuella olycka, har den svenska regeringen av allt att döma utgjort ett gott stöd för förhandlingarna mellan GM och Spyker. Så pass bra så att parterna nu verkar ha kommit överens.

Maud Olofsson och kretsen kring henne som jobbat med frågan har räddat skattemiljarder och samtidigt skapat förutsättningar för att Saab kan få en långsiktigt lämplig ägare, som förhoppningsvis är en skickligare sådan än GM. (Garanterat en bättre ägare än vad den svenska staten hade varit.)

Faran är långt ifrån över för svensk bilindustri. Produktiviteten måste öka och biltillverkarna måste erbjuda attraktiva produkter som marknaden är beredda att betala för. Förutsättningarna ser dock idag bättre ut än på mycket länge!

Lycka till Saab och kör hårt!

SvD, SvD, Sydsvenskan och Ny Teknik.

Update:

Nähepp. Affären ÄR tydligen inte klar. Frågan är vad det är som dröjer? Köpare och säljare verkar vara överens. Näringsdepartementet torde vara klara. Är det finansdepartementet som är icke-operativa eller kommissionen som inte kan haspla ur sig något besked?

Det är ju sjukt spännande bara för oss vanliga bilentusiaster. Fatta hur det då ska vara för Saabentusiaster? (Anspänningen för en Saabanställd är naturligtvis enorm…)

Läs även Magnus Andersson, Per Ankersjö och Andreas Bjerke.

Update II:
Jamensedär… då var det tydligen klart i alla fall! Grattis Saab! :-)

Mångfald är marknadsekonomins styrka

I dessa tider av kris vaknar diverse vänstertomtar upp ur den törnrosasömn som det – av verklighet förgiftade – äpple sände dem in i vid tiden för kommunismens totala kollaps för 20 år sedan.

Man försöker få det att framstå som att krisen är en konsekvens av frihet. Det stämmer helt enkelt inte. Till och med avsändare från långt utevänsterkanten komplimenterar Johan Norbergs bok om krisens orsaker, En perfekt $torm.

Pliktskyldigt (och halvhjärtat) försöker man väl landa i någon parallell slutsats som mer överensstämmer med klassteori och den materiella dialektiken, men utan att egentligen ifrågasätta de fakta som Norberg lutar sin analys på.

Henrik Alexandersson berör också detta i ett mycket läsvärt inlägg idag.

Ett gigantiskt problem med socialism och planekonomi är att det helt enkelt är jäkligt svårt att veta hur framtidens konsumenter kommer att vilja ha det.

I marknadsekonomi är det upp till alla som känner sig manade att spekulera i framtidens succéer. Många spekulerar helt fel och lägger enorma resurser på att med stor skicklighet utveckla varor och tjänster som ändå inte visade sig tillräckligt attraktiva.

Några lyckas med tur och skicklighet träffa rätt.

Och det är just mångfalden av försök, diversifieringen, som är grejen. Riskerna sprids helt enkelt mellan alla aktörers olika satsningar.

Regleringar riskerar alltid att åsidosätta marknaders naturliga tendens till riskspridning och skapar onaturliga incitament som innebär likriktning, allokeringsineffektivitet och högre priser/utbudsunderskott.

(Att marknadsekonomi dessutom är rättvist och moraliskt riktigt är en annan inte helt obetydlig faktor.)

El-ljus i industrimörkret

Den 14:e April presenteras en ny svensktillverkad elbil!

I Ale i Västra Götaland ska vagnarna tillverkas och enligt en artikel i Teknikens Värld rör det sig om ett samarbete med en stor europeisk biltillverkare. En befintlig modell konverteras till eldrift.

Verkligen en ljuspunkt när och där det behövs som mest!

Vilken tillverkare det är och vad det kommer att vara fråga om för modell är ännu okänt, men man kan väl räkna med att det är en liten, men lite lyxigare bil.

Även i SR som berättar att 50 personer anställs för ändamålet.

Kraftiga liberaliseringar behövs för att mota krisen

I förrgår presenterade Johan Norberg sin nya och högaktuella bok, En perfekt $torm, och hans anförande väckte en del tankar om att krisen antagligen är djupare än vad man tidigare kunde ana. Och att det beror på att regeringar världen över hanterar krisen på värsta tänkbara sätt som faktiskt fördjupar och förlänger krisen.

Igår talade Anders Edwardsson och Claes Arvidsson om sina respektive böcker på Liberala Gruppen, som båda handlade om bilden av sveriges politiska historia. Anders talade om de gigantiska liberala reformerna under 1800-talets senare hälft som skapade de ”hundra år av tillväxt” som vi hade ända fram till den era som Claes beskriver i sin bok om Olof Palme.

Anders Borg presenterar idag en mycket dyster prognos över den svenska ekonomins utveckling den närmaste tiden och varnar för massarbetslöshet.

Liksom oppositionen skulle jag vilja se några rejäla tag av regeringen nu för att möta krisen på ett klokt sätt. Där slutar nog dock likheterna.

Johan August Gripenstedt var finansminister mellan 1856 och 1866 och åstadkom under den tiden de stora förändringar av svensk handels- och näringspolitik som gjorde oss till ett av världens rikaste folk.

Anders Edwardsson berättade igår att Sverige, tack vare att vi hade varit den friaste ekonomin i Europa, vände krisen 1929 på rekordtid. Redan hösten 1932 hade näringslivet återhämtat sig och började tuffa på för full kraft igen.

Det finns all anledning att försöka återinföra den Gripenstedtska andan.

Nu begränsas visserligen vår handelspolitik med övriga världen av EU, så Borg måste få med sig sina europeiska kollegor på liberaliseringståget. Man kan väl också kanske tänka sig att inleda frihetligheten med öppen tjänstehandel över europas gränser, som det ju faktiskt var tänkt.

Men det finns också naturligtvis nationell politik att genomföra. En näringslivsstruktur under förändringstryck måste givetvis beläggas med så få rörlighetshinder som möjligt. En så dum lag som LAS – som dessutom är moraliskt oförsvarbar – måste givetvis avlägsnas ögona böj. Företagen måste få möjlighet att toppa lagen för att hänga med i den internationella konkurrensen.

Ett proportionellt skattesystem – som inte bestraffar utbildning och flit – är inte bara mest rättvist, utan också mest effektivt för ekonomins funktionssätt. De 40 miljarder det skulle kosta att avskaffa statsskatten kommer att förränta sig gång på gång på gång på gång i ökad tillväxt.

Mona Sahlin exploaterar Saabkrisens offer för att plocka politiska poäng

Det får väl ändå vara någon måtta på Mona Sahlins opportunism. Ibland försöker vissa dölja sin egen okunnighet i arrogans. På samma sätt verkar staben kring Mona Sahlin resonera: Anfall är bästa försvar och även om det gått lite sådär hittills med den saken anklagar man idag regeringen att ligga bakom varslen på Saab.

Problemet är alltså inte att för få är beredda att betala tillräckligt mycket för Saabs produkter? Nä, det är regeringens och den ondskefulla Maud Olofssons fel. (som sitter i knät på nyliberala galningar vars främsta hobby är lustmord på arbetare, bilfabriker och allt som kan anses heligt och ädelt)

Vilken politik en vänsterregering skulle ha drivit pendlar mellan att göra exakt det som regeringen och Maud Olofsson gör och att förstatliga Saab, med allt vad de skulle innebära i årliga mångmiljardförluster för alla som betalar skatt i Sverige år efter år.

För en liten påminnelse om vänsterpartiernas klara besked om politiskt alternativ rekommenderas detta youtubeklipp: (igen)

Östros vill visa handlingskraft – med dina pengar

Lite på temat ”hund bet man” rapporterar Ekot att oppositionen helt otippat är kritisk mot regeringens paket. Nämen? Vad konstigt?

(Man kan ju undra hur länge en sådan nyhetsvinkel liksom ska vara intressant?)

Inte desto mindre lyfts de ideologiska skillnaderna mellan de två huvudalternativen i svensk politik.

Thomas Östros vill satsa, säger han. Han vill ösa pengar över såväl fordonsindustri som småföretag.

Problemet är att det faktiskt inte är hans pengar att satsa. I praktiken vill Östros ta en massa resurser från välskötta företag och skickliga företagare för att sprida ut över sådana som det för tillfället är politiskt opportunt att hålla under armarna.

Är det förövrigt någon som vet vad som gäller nu med sossarnas syn på socialisering av näringslivet? Vill sossarna att staten ska äga Volvo (som Mona Sahlin sa i lördags) eller vill man inte det (som Östros sa i Fokus dagen innan)?

Vad vill deras tilltänkta regeringspartners?

DN, Aftonbladet och SvD.

HAX skriver också på samma tema.