Anständighetens gränser


Detta handlar inte om politik. Det är helt vanliga kriminella hot från personer med någon slags empatistörning. De kanske har haft en taskig barndom, kanske finns någon diagnos i bakgrunden. Vad vet jag? Jag bryr mig inte heller… I den mån hoten kan tas på allvar får man hoppas på att polisen gör sitt jobb.

Utvisa Petzäll till Västra Götaland

OK, man ska inte göra narr av folk som uppenbart har stora problem. William Petzäll, Sverigedemokratisk riksdagsledamot, lider antagligen av såväl missbruksproblem som någon typ av kognitiv och/eller social funktionsnedsättning och jag hoppas att han får bra hjälp med allt detta.

Det relationsvåld som drabbar tusentals svenskar är heller inget att skämta om.

Den humor nämnde sopprots totalhaveri bjuder på är dock alltför massiv att undertrycka. Min gode vän Tokmoderaten visar med brutal skärpa och storslagen komik den ironiska spänningen mellan Petzälls agitation och sin egen brottslighet.

Nu tycker jag ju inte att staten ska bestämma om var människor ska bo, men som Stockholmare skulle jag ju inte ha något emot om Petzäll flyttade hem till Västra Götaland och stannade där för gott…

Update: William Petzäll uttalar sig, ber om ursäkt och förklarar att det antagligen var dumt att kombinera psykofarmaka med stora mängder alkohol. En tanke det kan ligga något i…

Oacceptabel nonchalans från polisen

Helgens stora samtalsämne, artikeln i Sydsvenskan om stenkastning mot en invandrarmamma, väcker starka känslor och många tankar, t ex hur inkompetent, nonchalant och illa fungerande polisen kan vara.

Upprepade och systematiska trakasserier är ganska allvarligt i sig. Stenkastning är oacceptabelt våld och måste beivras. Den slöhet med vilken kriminalkommisarie Göran Schön möter Sydsvenskans frågor är häpnadsväckande och ett tydligt tecken på att saker och ting inte står rätt till med polisen.
Vad ska barnen tänka och tro, när huliganer får kasta sten mot deras mamma och vråla otidigheter, utan att polisen ställer ner kaffekoppen? Att gadda ihop sig i gäng med minsta gemensamma etniska nämnare för att skydda varandra blir på något sätt en följdriktig reaktion. Långt ifrån rätt och med oacceptabla konsekvenser, men fullt begripligt.
Det finns en massa projekt som ska adressera problem som man förknippar med integration, t ex ”Centrum mot rasism”, och tänker att resurserna istället borde läggas på att säkra rättsstatens funktion.

Vargas-Llosa x 2, lagen och Latinamerikas utmaning

I förrgår kväll hade jag det stora nöjet att lyssna till Alvaro Vargas Llosa (Marios son) på ett seminarium arrangerat av Timbro. Utan att dra hela resonemanget diskuterades situationen i Latinamerika och den i många delar problematiska avsaknaden av marknadsliberalism.

Alvaro är verksam vid Independent Institute och inriktad på just Latinamerikafrågor och lyfte en mycket intressant aspekt av det hela: Att sprida budskapet om nödvändigheten av marknadsekonomi är bra i sig, men viktigare är ”the rule of Law”. Stabila institutioner, en lagstiftning som samhället står bakom, en effektiv beivran mot lagbrott och rättssäkerhet står högst upp på listan. Då kommer liksom marknadsekonomin av sig själv!
I dagsläget undermineras ”the rule of law” av bland annat knarkkarteller som med enorma resurser bygger upp parallella system utom all kontroll. Dessa resurser kommer av en sak och en sak bara: Det faktum att knark är olagligt. Detta har också Alvaros far, nobelpristagaren framburit i olika omgångar.
Visst är narkotika farliga saker, men de kriminella strukturer som håller på att ta över hela ekonomier är faktiskt farligare. Man måste någonstans ställa sig frågan om hur man ska prioritera.
Om detta och det svenska cannabisförbudet debatterade nyss av bland andra Fredrick Federley och Maria Larsson på TV4. Jag är själv inte 100% säker på vilken väg Sverige bör gå, men en sak är klar: Maria Larsson har inga argument. Hon svamlar osammanhängande och verkar nästan anse att hennes egna privatmoral räcker som anledning till lagstiftning.

Nackskottsvänstern hymlar (tydligen) inte

En god vän uppmärksammade en liten filmsnutt som visar vänstern från sin mindre aptitliga sida. Tydligen uppskattar man den politiska metoden ”nackskott” så mycket att man gärna skanderar om det. Att ”döda borgarbarn” är ett annat upplyftande tema för talkören.

Precis på samma sätt som Sverigedemokraterna ställer grupp mot grupp (dock utan att göra anspråk på att vilja ha ihjäl dem, ska sägas till deras försvar), så visar våldsvänstern sina kort.

För den som är nyfiken på att höra mer om extremvänstern rekommenderas vårt avdelningsmöte nu på tisdag kl 1830 på Republik, då Anders Hjemdahl från Upplysning om kommunismen talar.

Är (S)-fusket en del av strategin?

Att Socialdemokraterna har en lång tradition av valfusk är ingen nyhet, men det verkar alltid ha varit fråga om olycksfall i arbetet. Några överentusiastiska valarbetare har i sin ärliga iver att kämpa för sitt lag missat en eller annan punkt i överenskommelser och vallagen.

Ett sådant exempel är säkert de båda Socialdemokrater som dömdes för valfusk i samband med valet 2002.
I år liknar det emellertid ingenting. Socialdemokraternas kommunikationschef har tidigare skakat av sig anklagelser om övertramp med att valrörelse inte är något ”hångelparty”. Nä, det kanske det inte är, men man får väl för sjutton följa lagen?
Ett litet urval av Socialdemokratiska övertramp hittills:
1. SSU vandaliserar andra partiers valaffischer.
2. Folk ska ”utbildas” i att rösta under kraftig påverkan om hur de ska rösta.
3. Fackförbund anordnar ”kollektiv förtidsröstning”, t ex Byggnads i Uppsala. Ett demokratibrott som kan ge fängelse för den som är ansvarig!
En god vän vittnar om hur det lokala fackombudet i dåligt förtäckta ordalag hotar med dålig placering på turordningslistan för den som ”inte ställer upp”. (Underförstått: Rösta på Socialdemokraterna – annars får du sparken nästa gång det ska förhandlas om neddragningar.)

Jag är emot promillegränsen på sjön

I år trädde en ny lag i kraft. Det är numera otillåtet att framföra flytetyg om man har 0,2 promille i blodet. Anledningen ska vara att höja säkerheten efter några spektakulära tillbud hänföriga till den olyckliga kombinationen muskelbåtar och fylla.

Om det kommer att ha någon betydelse för statistiken återstår att se, men min känsla är att det är en lag som träffar fel. De människor som är så omdömeslösa att de sätter sig vid rodret – över måttan påverkade – i en båt de inte kan hantera, i väder de inte förstår och i mörker som försämrar de redan skrala navigationsfärdigheterna, struntar nog i även risken för en rutinkontroll och vidhängande böter.

De som drabbas är som vanligt normalt hederligt folk som sköter sig och uppträder säkert på sjön. Deras friheter att njuta av sjölivet begränsas kraftigt av den strikta promillegränsen.

Dessa är dessutom jäkligt bra att ha i närheten om något händer på havet. Man önskar att fler sådana kan vara på väg hem samtidigt som nybörjarskepparn i sin (förhoppningsvis välförsäkrade) begagnade Ryds HT-båt, som råkade gå på fel sida gröna pricken och därför har slagit av växelhuset på den klassiska fyrcylindriga 50-hästaren från Mercury.

Men med den nya lagen är risken stor att dessa omdömesgilla och vana båtförare stannar hemma och istället lagar något smarrigt på den egna grillen och lämnar plats på sjökrogarnas bryggor för hänsynslösa typer som skiter i lagen på alla sätt. Och som gärna gör Rydsskepparn sällskap på fel sida pricken. Fast i 45 knop.

Stoppa fackets kriminella verksamhet!

Sedan något halvår bedriver Syndikalistfacket en blockad mot restaurangen Berns i Stockholm. De kräver 1,4 miljoner för att sluta trakassera gäster och personal.

Att detta kan vara lagligt är helt åt helvete! Vi kan inte ha spelregler på arbetsmarknaden som sätter domedagsvapen i händer på den ena parten och liksom räkna med att de ska användas ansvarsfullt.

De galna blockaderna mot småföretag runt om i landet för att tvinga dem på knä, som rapporteras om med jämna mellanrum, borde väl i sig varit tillräckligt för att motivera en lagändring.

Utpressningen mot Berns borde skicka upp frågan på prioriteringslistan för varje ansvarsfull regering.

Läs även ETR.

Nä, ”p-bråk” beskriver inte händelsen korrekt

Seriöst, jag fattade först inte att det var fallet med den ihjälslagna 78-åriga damen det gällde. Rubriken lydde: ”Fängelse för p-bråk” och att 23-åringen dömdes till ett år och tio månaders straff.

En mer passande rubrik hade varit ”Det fega kräk, den satans skitstövel, som genom att misshandla en nästan 80-årig dam bär ansvar för hennes död, kommer att gå lös på våra gator om mindre än två år.”

Läs Ingerö.