Konfliktreglerna måste anpassas till verkligheten

Sedan en tid tillbaka för facket någon slags klasskamp mot restaurangen Berns i Stockholm. Detta är inte första gången och jag har ärligt talat haft svårt att uppbåda engagemang i frågan.

En ledare av Hanne Kjöller sätter dock blodet i vallning. Dessa arlsen ägnar sig åt verksamhet som moraliskt sett måste anses kriminell. Dessutom framkommer att fackets ombudsman Ruben Tastas saknar taxerad inkomst (och att han dessutom har skulder för uteblivna betalningar av t ex underhållsbidrag). Vad han lever på är höljt i dunkel, men det troliga är väl att det handlar om den (tydligen lagliga) utpressnings- och indrivningsverksamhet som svenska fackförbund ägnar sig åt.

Problemet är inte dessa vänsterextremister. De är – om du frågar mig – helt jävla sjuka i huvudet, men det får man ju vara om man har lust med det. Inte heller ska deras rätt att uttrycka sina perverterade meningar begränsas på något sätt. Deras möjligheter att ställa till med bråk ska inte heller vara annorlunda än för andra fackförbund.

Nej, det är konflikträtten det är fel på. Vi kan inte ha en lagstiftning som liksom utgår från att den ena parten inte missbrukar den övermakt lagstiftaren en gång satt i deras händer.

Inte minst mot bakgrund av att den faktiskt missbrukas med jämna mellanrum.