Markus Uvell och drömmen om det goda samhället

Häromdagen skrev Markus Uvell på DN Debatt om den svenska borgerlighetens utsatta läge. En ansats som kanske förvånar en och annan, eftersom Alliansen vann valet och i och med det i praktiken säkrat ett ickesocialistisk styre av landet i sammanlagt minst 8 år. Nästan ett decennium.

Oavsett vad som händer kommer detta ha stor betydelse för den svenska politiken.

Man måste dock inse att det inte på något sätt var de borgerliga eller liberala idéerna som vann valet. Visst är skattesänkningarna mycket välkomna, men det handlar fortfarande om vi ska ha världens högsta skatter, eller om det räcker med världens näst högsta.

Dessutom räcker aldrig moraliska och principiella argument för att människor ska få behålla sina egna pengar, utan samhällsekonomisk nytta lyfts alltid fram. Korrekt i sak, men en signal om att staten är överordnad människan. Fortfarande.

Utvecklingen på integritetsområdet är katastrofal inom hela EU (och USA) och Sverige är inget undantag.

Debattklimatet kring liberala principfrågor som cannabisförbud och sexköp liknar ett apberg och ingen vettig människa med något att förlora ger sig in i dylika spektakel, trots potentiellt goda argument. Sådana lyssnas nämligen inte på.

Den politiska journalistiken speglar också idénivån i den politiska diskursen. Ingenting av granskning och bevakning handlar om ideologi och ofta inte ens politiskt innehåll. Moralfrågor och sådant som de enklaste sinnen går igång på är det som dominerar även de mer ambitiösa försöken.

Man verkar förväxla granskning med lusten att ”sätta dit” den som ska granskas. Det gäller ekots lördagsintervju såväl som SVT’s partiledarutfrågningar inför valet. Frågor konstrueras, inte för att få ut så mycket information som möjligt om de politiska alternativen, utan för att få den som granskas att komma av sig och tappa ansiktet.

Fler exempel på samma sak var granskningen av de nya ministrarna. Det faktum att högt uppsatta finanschefer kommer in i regeringsarbetet är en toppnyhet. Orsakerna bakom detta, liksom potentiella effekter, borde vara av högsta intresse. Nyheten handlade dock mest om att Peter Norman hade tjänat miljooooooner under sin tidigare karriär och vägrade tala om hur han hade placerat/spenderat dessa miljoner. Som om det liksom vore lite skumt att tjäna pengar per se.

Jag vill också påstå att drevet mot Sofia Arkelsten är ett exempel på samma fenomen. En hårt arbetande, hederlig och skicklig politiker som verkligen kan göra stor skillnad (det hon har åstadkommit i den interna debatten inom Moderaterna på miljöområdet är ett storverk bara det). Inga av dessa egenskaper eller insatser är något värda när det finns misstankar om moralbrott. ( I detta fall dessutom grundlösa och larviga.)

Det som Uvell adresserar i sin debattartikel är sålunda inte nödvändigtvis ett problem isolerat till borgerligheten. Alliansen drivs av en större professionalism än någonsin tidigare, vilket innebär att man utgår från verkligheten som den är. Schlingmann & Co förstår att man i det rådande svenska debattklimatet inte vinner några val på en djärv reformagenda.

Vänstern har inga goda idéer om hur samhället kan bli bättre, även om det ofta påstås så. Det är mest floskler och gammal skåpmat som i bästa fall var relevanta i en tid då arbetsgivare var monopsonister på faktormarknaden. Det är ett förhållande som inte längre råder. Kommunismen dog 1989 och borde begravts kort därefter.

Men så länge vänsterns – förvisso vaga – idéer om det goda samhället inte utmanas, så kommer vänstern alltid att ha ett litet övertag i kampen om drömmen om det goda samhället.

Jag tror till och med att ett stor del av borgerliga väljare anser att de socialistiska idéerna är fina, men att de liksom inte fungerar i praktiken. Åtminstone inte nu. De är inte ett dugg fina. De är vedervärdiga. De går ut på att statlig övermakt ska ta pengar från de som ärligt förtjänat dem och dela ut dem på ett sätt som staten finner lämpligt – som en märklig slump oftast på ett sätt som gynnar statens och statens aktuella styres fortlevnad.

Vi behöver formulera liberala och borgerliga idéer för framtiden. Ta upp kampen mot vänsterns klasskampsdravel och ge oss ut på spelplanen för drömmen om det goda samhället.

Däri har Timbro en mastig uppgift att sätta tänderna i.

För alla som tyckte att Uvells debattartikel var intressant kan jag berätta att det kommer ett tillfälle att höra mer om Markus’ idéer och att diskutera dessa med honom.

Markus Uvell gästarnämligen Stureplanscentern och berättar mer den 16 november!

Om inget oförutsett inträffar kör vi som vanligt på Republik från 1830. Mer information kommer.

Politiken och näringslivet SKA kommunicera

För ett par veckor sedan skrev jag om hur de nya ministrarna utsätts för en övernitisk, eller åtminstone felriktat nitisk, granskning.

Det som händer nu mot Moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, är orättvist och faktiskt ganska osmakligt.

Orsakerna till varför denna storm kring Sofia äger rum är huvudsakligen två.

Dels är det ett uttryck för frustration hos den granskande mediakåren, över att inga av de nya ministrarna kunde uppbåda tillräckligt tryck för att de skulle kollapsa och kasta in handuken.

Dels är det också fråga om ett allvarligt missförstånd om näringslivets roll. Möjligen har det att göra med att den samlade journalistkåren överlag håller sig med vänsteråsikter, som ger synen på näringslivet och dettas förhållande till politiken.

Att politiken och näringslivet kommunicerar är inget konstigt. Tvärtom är det mycket viktigt! Hur olika politiska beslut påverkar företagens möjligheter att leva och verka måste in i bedömningsmodellerna och det enda sätt på vilket detta kan ske är genom kommunikation.

Shell är ett oljebolag och sådana älskar miljövänstern att hata. Icke desto mindre är oljebolagens verksamheter livsviktiga för samhällets funktionssätt. Att Sofia Arkelsten deltar i samtal med sådana för miljön och energiförsörjningen så viktiga företag är inget som kan ifrågasättas. Inte heller att de pröjsar flygplåten för hennes medverkan i seminariet. Kritiken mot det är infantil.

Ibland frambärs att så kallad ”lobbying” är något skadligt och ska lagstiftas emot eller regleras på olika sätt, men då avses som regel BARA näringslivets kommunikation. I så fall måste även LO, IOGT-NTO och Astma- och Allergiförbundets kontakter med politiker stoppas eller regleras på samma sätt.

Jag gillar Sofia, för hennes kompetens, men också för hennes integritet. Hon är en nya tidens politiker och en gigantisk tillgång för riksdagen, Moderaterna, Alliansen och Sverige. Drevet mot henne saknar alla proportioner och jag bara hoppas att hon inte tar allt för illa vid sig. Debatten handlar faktiskt på inget sätt om henne och definitivt inte om hennes viktiga och väl utförda arbete.

Wetterstrand kom undan med flera osanningar

Det har funnits en del synpunkter på SVT’s utfrågare i den här valrörelsen. Särskilt efter ”Jörgaffären”. Jag tycker dock verkligen att de överlag gjort ett bra jobb. Det är lätt att sitta i soffan och recensera det hela och en helt annan grej att sitta där i studion i direktsändning. De har också ett jobba att göra, en roll att spela och vill – lika lite som partiledarna – göra bort sig.

Idag tycker jag dock att Maria Wetterstrand kom OERHÖRT billigt undan med flera allvarliga saker. Hon har starkt självförtroende och svarar rappt och bra. Men ibland också inte helt sanningsenligt.

Albin Broman har roat sig med att granska Wetterstrands svar och hittat en del som utfrågarna kanske inte borde släppt igenom så lättvindigt, varav det allvarligaste var Wetterstrands påstående om att RUT skulle vara för dyrt!

Konjunkturinstitutet konstaterade idag att RUT inte kostar skattebetalarna ett öre, utan att det tvärtom är en god affär. Detta tog faktiskt Hedenmo upp, men det avfärdades av Wetterstrand med svepande formuleringar och hon kom undan med det. Om detta borde Wetterstrand ha pressats – för hon har så uppenbart fel.

Läs även Magnus Andersson.

Nyheter24 har en hårtuss från Bodström!

Nyheter24 erbjuder Thomas Bodström ett frivilligt drogtest och denna gång ska han inte behöva kissa. Det räcker med saliv.

Om Bodström nu skulle känna att skjortan är för svettig alltjämt, har Nyheter24 en annan lösning. De har nämligen fått tag i en hårtuss från Thomas Bodströms kalufs, avklippt av självaste Kristian Luuk och utauktionerad av SVT.

(S) gör precis ALLT för att slippa prata politik

Jag hade, liksom Albin, inte tänkt kommentera den så kallade Littorinaffären.

För det första tycker jag att politik ska handla om politikens innehåll. Jag har i många olika omgångar skickat kritiska skopor till Sven-Otto Littorin för sin vansinniga hållning om LAS. En lika stor borde jag givit honom om kvotering till bolagsstyrelser.

Detta är enligt min mening berättigad kritik som jag tänker fortsätta driva även mot Sven-Ottos ersättare om denne tänker driva samma dåliga arbetsmarknadspolitik.

Uppenbarligen har Alliansens politiska motståndare större problem än jag att hitta substans i en saklig kritik mot den förda arbetsmarknadspolitiken. I full enlighet med den socialdemokratiska strategin fortsätter man att göra precis ALLT man kan för att slippa prata om politikens innehåll.

Det som nu händer mot Sven-Otto Littorin är inget annat än en cynisk och synnerligen osmaklig badspinnkampanj. Socialdemokraternas propagandamaskineri har plockat upp att Sven-Otto Littorin är personligt skadeskjuten i och med att vårdnadstvisten med hans förra fru förvärrades häromdagen.

Man ser en möjlighet att skada honom ytterligare så pass att man kanske kan tvinga fram en för regeringen neslig avgång och man smäller av sitt skott: en långsökt anklagelse och en ytterligt tveksam publicering genom partiorganet Aftonbladet.

Man väljer ut den halta gasellen – eller som oppositionen brukar kalla det: sparka på den som ligger. Det hela gick hem. Sven-Otto gör det rationella: ger upp.

Bottenlöst skamligt, osmakligt och fruktansvärt omoraliskt. Det är så de funkar. Det är så de jobbar.

(Bevisen: man har en e-postkonversation med en ”peter” och ett väl spritt telefonnummer som kan kopplas till någon som ”ser ut som” Sven-Otto Littorin.)

Högern sparkar på brevlådor som ligger

Runt om i världen kastas journalister i fängelse för att de skriver på ett för staten misshagligt sätt.

I Sverige har man minsann också stora problem. Journalistfacket rasar mot att de bilar som står till förfogande för den flygande journalistiken i Sandviken och Ockelbo har ratten på fel sida.

Eftersom distributionsbilarna endast används i svinottan och sedan bara står och idlar har någon smart typ kommit på att journalisterna ju kan använda dem när de ska ut och skjutjärnsreportra sig.

Det är alltså tidningen Arbetarens fackklubb som är upprörd över detta.

Det är med all rimlighet Magnus Andersson, och den från timbro och stureplanscentern kommenderade galopperande nyliberalismen som ligger bakom det fruktansvärda faktum att Sveriges samtliga brevlådor placerats på höger sida om vägen.

Konspiratioooooooooon!

Svensk ekonomi i rekordform

Centerpolarn Andreas Bjerke frågar sig på sin blogg om varför Mona Sahlin och Thomas Östros ljuger om fakta. De påstår att svensk ekonomi är sämre än vad den är och att detta är den ondsinta högerregeringens fel.

Faktum är att samtidigt som Sahlin/Östros gapar sig hesa om ”skattesänkningar för lånade pengar”, är den svenska statsskulden nu lägre än 2006!

Förutom Luxemburg är Sverige det land som har lägst budgetunderskott i Europa: 3,5%.

Sverige spås få Europas högsta tillväxt i år! Bland tack vare jobbskatteavdraget.

Varför väljer då Socialdemokraterna att säga något helt annat? Det vore ju lätt för t ex en kritiskt granskande journalist att kolla upp hur det egentligen förhåller sig… Jo, för att det sällan eller aldrig är så att någon granskande journalist gör sig omaket att ta reda på fakta. Ingen synar bluffen.

Är man tillräckligt kall kan man ljuga folk rakt upp i ansiktet. Det gör Mona Sahlin och Thomas Östros varje gång de påstår att alliansregeringen har gjort ekonomin sämre. Och det är – faktiskt – politiskt relevant för dem att göra det: de kommer oftast undan med det.

Tomtar på loftet om ROT i radion

I morse hörde jag ett mycket märkligt inslag på radion. Det handlade om att ROT-avdraget inte bara är en braksuccé, utan att det faktiskt också leder till ökade intäkter till staten, eftersom jobb som annars skulle vara svarta blir vita.

Frid och fröjd, kan tyckas.

Det hindrar dock inte Sveriges Radio att tillföra ett klasskampsperspektiv på det hela. Den socialdemokratiske ledamoten i skatteutskottet Lars Johansson intervjuas och han är märkligt nog kritisk. Han menar att ROT-avdraget är ojämlikt eftersom det inte gäller hyresrätter.

(Här ska man lägga huvudet på sned, nicka sammanbitet och konstatera att de där borgarna trots allt är bra jävla onda ändå…)

Vänta nu en liten aning… ROT-avdraget får man som ägare till sin bostad göra för att man renoverar, bygger om eller reparerar sin bostad. Man gör det för pengar som man betalat en såssådär 60% skatt (plus moms) på.

Hyreslägenheter repareras, byggs om och renoveras av hyresvärden, som naturligtvis får dra av precis vartenda öre för sådant! Menar Lars Johansson att hyresvärden ska få ett extra avdrag på något sätt? Dessa är redan i dagsläget skattemässigt gynnade jämfört med bostadsägare.

Får man anta att inblandade parter hade en smula otur när de tänkte i morse?

Utvecklingsfientligheten säljer

Uppdag granskning har tydligen granskat förbifarten i kvällens program och kommit fram till att utvecklingen mot miljöbilar inte går lika fort som vi vill. Gäsp.

För det första får man väl konstatera att det inte skulle blivit något vidare bra tv om ansatsen var att miljöbilarna faktiskt visst kommer att komma fram i rask takt. (och alldeles säkert inget uppdrag granskning)

För det andra så ger ju varken miljöbilsskeptiker eller förbifartsmotståndare av andra skäl några konkreta alternativ till förbifarten. Med samma logik som de resonerar om ledens miljöeffekter skulle vi alltså kunna riva essingeleden och därmed uppnå miljöförbättringar.

Och varför stanna där?

Johanneshovsbron, Söderledstunneln, Västerbron?

Nynäsvägen, Örbyleden och E4:an borde ju rimligtvis rivas med stora miljövinster som följd?

Anledningen att det första argumentet inte håller är att den rena ekonomin (utan subventioner eller förbud) talar för miljöbilar. Elbilar är redan idag mer ekonomiska för ägaren än bensindito – allt annat lika – eftersom energikostnaden är mycket lägre. Med den snabba prisutveckling (och tekniska förbättringar) som as we speak sker på batterisidan ökar bara fördelarna mer och mer. När det blir så mycket billigare att åka på el och när batteripriserna minskat så att elbilarna inte ens är dyrare i inköp, så kommer antagligen de flesta att välja en eldriven bil för pendlingsresor.

SIKA litar jag verkligen inte en sekund på. Det är från början till slut en myndighet endast skapad för att ge jobb åt miljöpartister som en eftergift i en budgetförhandling. De agerar i praktiken en tillväxtfientlig tankesmedja och gör det för skattepengar.

Läs även Per Ankersjö och Magnus Andersson (som kommenterar SVT-programmets minst sagt dubiösa arbetsmetoder).