DN hotar satirbloggare

Dagens Nyheter drar på ett riktigt snedskär och visar att de inte riktigt hänger med i utvecklingen. Har de hört talas om Streisandeffekten, måntro?

I ett försök att skrämma satirbloggaren Sven-Erland Västros till tystnad skickar de sina fina advokater på honom med anklagelser för upphovsrättsbrott. Något som av allt att döma inte har begåtts.
Olaga hot, någon?
Idag är vi alla Sven-Erland!
Och så några twinglylänkar så att DN kan visa sin välkända censurlusta: 1, 2, 3, 4, 5.

Bedrägligt av Aftonbladet

Aftonbladet är en socialdemokratisk tidning. Det är deras jobb att försöka framställa politiska motståndare i dålig dager och nu när Annie Lööf blev nominerad gjorde man tydligen vad man kunde för att hitta något negativt att skriva.

Eftersom det inte fanns någonting av substans väljer man att framställa Annie Lööfs dubbla boende som något otillbörligt.
Det är en bedräglig framställning och om man läser Annies egna svar på detta förstår man att Annie tvärtom avstått hälften av det som hon enligt regelverket är berättigad till. Allt tyder på en väldevierad moralisk kompass. (Till skillnad från många andra riksdagsledamöter.)
Läs även SvD om saken.

Almedalen: Miljöpartiets dag

Miljöpartiet är först ut i årets almedalsvecka och de öppnar verkligen starkt! Med en välformulerad DN Debatt idag pekar de ut riktningen och utmanar ”skolpartiet” framför andra, Folkpartiet.

Det är tydligt att Miljöpartiet gör en sväng in i borgerliga jaktmarker och utnyttjar de förutsättningar som nu ges av att inte tillhöra en rödgrön allians. En resa som kan bli strapatsrik, då de som står vid rodret inte direkt rör sig i sina hemmavatten. Åsa Romson är miljöpartist av den gamla stammen som antagligen inte har släppt tillväxtmotståndet och Gustav Fridolin har ett förflutet som syndikalist och argumenterar ofta långt ifrån vänster. Men det behöver nödvändigtvis inte stoppa dess framfart. De gör det mesta rätt och framförallt Gustav Fridolin är den kanske allra bästa politiska kommunikatören idag.
Den mer intellektuella delen av agendan har nog Miljöpartiet lyckats sätta idag, trots larmet från Aftonbladets sorgliga haveri kring Littorins sexchattande som riskerar att ställa allt annat i skuggan. Varför detta skulle vara intressant ur ett politiskt perspektiv är svårt att förstå, men Aftonbladet satsar väl på att få smutsen att stänka över på Reinfeldt och Borg. Något de svårligen kommer att lyckas med…
Intressant om Miljöpartiet är också att den före detta folkpartistiska profilen, Micke ”Prinsen” Trolin nu outar sig som miljöpartist. Och att Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, uppmanar regeringen att närma sig Miljöpartiet för att söka majoritet i riksdagen.

Ofattbar dikeskörning av Sveriges Radio

Radion toppar på morgonen med att ”klyftorna ökar”, implicerar en kollektiv indignation över detta förmodat fruktansvärda faktum och låter folklivsforskare tänka fram att ”de rika” söker sig till varandra och att de ”inte vill se fattiga”.

Har Sveriges Radio någonsin reflekterar över vad som avgör priset på t ex fastigheter?
Har Sveriges Radio någonsin reflekterat över hur värde skapas innan det kan fördelas?
Det är ekonomisk teori på den allra mest grundläggande nivå att priset styrs av utbud och efterfrågan. Anledningen till att det kostar mycket att köpa ett hus i Bromma är att det finns ett begränsat utbud av sådana och att väldigt många människor tycker att det verkar mysigt att bo där.
Hur anser då Sveriges Radio att de hus som finns i Bromma ska fördelas? Ska den som äger huset inte få sälja det till vem man vill? Ska den som är beredd att betala mest inte vara den som få köpa huset?
Professor Bo Malmberg spekulerar också i varför rika människor söker sig till Bromma och hittar förklaringsmodeller som att rika helst vill bo tillsammans med andra rika, att de helst inte vill se fattiga och att det blir viktigare att bo i fina områden nu när borgarna har monterat ner välfärden. Typ.
Alltså, jag har mycket svårt att se hur man kan missa det alldeles uppenbara faktum att det inte bara är ”rika” som vill flytta till fina hus. Alla vill göra det! Men det är bara folk som har råd som kan det.
Alltså: Det är främst folk som har råd, som köper fina bostäder. Chocking news…
När man klargjort detta kan man fundera på vad det är som gjort att folk har råd att flytta till Bromma. Vad är det som gör att folk tjänar pengar? Människors inkomster motsvarar i en fri ekonomi det värde de skapar. Vissa skapar mer värde än andra, inte för att de skulle vara ädlare eller på annat sätt mer värda rikedom än andra, utan för att de är bra på vad de gör.
Rapportförfattaren, Bo Malmberg, som även kan tituleras vänsterdebattör, frambär liberaliseringar i ekonomin och globalisering som problemkällor, alltså reformer som öppnat möjligheter för folk att skapa rikedom. (Oemotsagd och med status som expertkommentator.)
På frågan om dessa ”problem” är unika för vår tid svarar professorn att det även fanns mörka perioder på slutet av 1800-talet med liknande avregleringar och internationell handel i vilka människor lyckades skapa rikedom och berättar att det syns på Stockholms alla fina byggnader som byggdes i den tiden. Under den tiden skapades alltså rikedom som tog hundratusentals svenskar från en tillvaro av akut fattigdom och svält till möjlighet till försörjning och en hoppfull framtid för sig och sin familj.
Alla människor som producerar skapar värde. Värdets storlek avgörs av omvärldens samlade reella uppskattning. (Alltså, vad man är beredd att betala för det i ett skarpt läge.)
De som skapar mycket värde är samhällets viktigaste stöttepelare. De tar fram varor och tjänster som gör vår tillvaro lättare, bättre och roligare. De gör saker som inte andra kan, fattar viktiga beslut och bär ansvaret för dem. De gör ett hästjobb. Inte för att vara bussiga, men för att de tycker att det är stimulerande och för att de tjänar bra med pengar på det.
För de pengar de tjänar när de gör detta för oss, köper de i sin tur andra varor och tjänster som andra producerar och därmed kan tjäna pengar på. De investerar överbliven rikedom så att fler kan förverkliga sina idéer om hur man kan producera gamla och nya tjänster till en lägre kostnad och med högre kvalitet.
De betalar skatt, djävligt mycket skatt, för att alla ska kunna få samma chanser till utbildning, vård och välfärd, men också för en hel del massa annat. Ju mer folk tjänar, desto mer pengar kommer in för att användas till utbildning, vård och välfärd. Jätteproblematiskt, SR?
De betalar också tv-licens, så att public servicemedia har resurser att håna, baktala och problematisera dem och deras gärning.
Även DN verkar tycka att det är en nyhet att det främst är folk som har råd som flyttar till dyra bostäder. Den tidningen kan man ju åtminstone välja att inte betala för…

OBS! Du ”får” inga pengar av Borg

Expressen har idag en idiotisk löpsedel, som visar att man inte förstår hur ekonomin fungerar.
Socialismens retorik utgår från myten om den statiska ekonomin, alternativ något slags jultomteteorem, enligt vilket samhällets alla resurser kommer någonstans ifrån – oklart var – och sedan fördelas av den snälla farbror finansministern.
Mot bakgrund av det har jag nyheter till Expressen och andra intellektuellt lata förståsigpåare som inte tar ens det mest grundläggande steg för att förstå hur ekonomi fungerar, men som anses sig berättigad att tycka en massa saker ändå:
STATEN HAR INGA EGNA PENGAR! ALLA PENGAR SOM MEDBORGARNA ”FÅR” HAR STATEN EN GÅNG TAGIT FRÅN MEDBORGARNA!
Resurser skapas av människor. Folk och företag som producerar, gör affärer, slipar affärsmodeller, säljer bättre, utvecklar och växer.
Alla företagare som i förrgår satt och skickade månadens skatter kan bara sucka i ett uppgivet leende och mumla ”vem är john galt?”.
Läs även:

Den granskande journalistikens förfall

Jag har inte engagerat mig riktigt i nyheten bakom DN-rubrikerna att Reinfeldt skulle dömt ut hyresrätten som boendeform, men i morse debatterades frågan på radion.

Helt uppenbart är att DN’s rubriksättning var bedräglig. Den är med all rimlighet konstruerad för att få läsaren att tro något som inte stämmer överens med vad statsminstern faktiskt har sagt.
Detta är väl kanske inte hela världen. Media behöver antagligen skruva till saker då och då för att göra saker intressanta nog att läsa. Problemet är snarare DN’s chefredaktör Gunilla Herlitz totala brist på självkritik. Människors förtroende för granskande media urholkas varje gång man upptäcker uppenbara fel i granskningen.
Igår diskuterades (också på radion) en liknande historia, i vilken sanningens självutnämnda apostel Krister Wistbacka, chefredaktör på Katrineholmskuriren, havererar totalt inför sitt misslyckade karaktärsmord på kommunchefen, Mattias Jansson. Den senare försvarar sig på det bästa möjliga sätt: total transparens. Antagligen förstår han vad som håller på att ske och desarmerar Wistbackas tilltänkta taskspark genom att blogga.
Den granskande journalistiken behöver bli bättre. Mycket bättre.
Läs även Paul Ronge.

Bekymmersam lördagsintervju

På radion nyss: en av landets mest ansedda politiska journalister intervjuar den minister som har ansvaret för lösningen på vårt allvarligaste samhällsproblem, arbetslösheten.

Det hela är en halvtimmes meningslöst svammel om hur mycket folk som inte jobbar ska ha i ersättning.

Ingen av dem verkar bekymra sig om de strukturella problem som gör att alla dessa människor behöver ersättning.

Man blir så trött…

”När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse”

Det oproportionerliga fokus som nu läggs vid det Socialdemokratiska Arbetarepartiet i media börjar ju nästan bli larvigt. Visst är det intressant att Mona Sahlin avgår. Visst är det intressant att ett parti som tidigare varit det kanske viktigaste i svenskt politik inte längre är det, men någon måtta får det väl ändå vara?

Vinkeln är – i alla fall i radions P1 – att Socialdemokraterna på något sätt är liksom ett viktigt allmänintresse som måste räddas. Den kritiska granskningen verkar ske inom dessa ramar, medan blicken kanske borde lyftas och frågan diskuteras utifrån varför Socialdemokraterna inte längre är relevanta. Det skulle jag tycka vara betydligt mer intressant än att passivt delta i den offentliga interndebatten om hur sossarna kan komma tillbaka.
Varje betraktare med någon som helst slags föreställningsförmåga måste väl se att eran (S)-dominans är över? Huvudanledningen till detta enligt de flesta är att de inte förmått förnya sig. Det stämmer nog. Sannolikheten att de ska kunna förnya sig framöver är också milt uttryckt begränsad.
Sossarna har tidigare varit experter på att styra agendan. De har liksom kunnat anpassa samhällsdebatten till sina lösningar. Det kan de inte längre, delvis beroende på att de inte innehar regeringsmakten, men också att de ingick i ett samarbete som satte begränsningar för handlingsutrymmet.
Den största bojan kring (S)-förnyelsens fot är dock den starka relationen till LO med sin antika syn på arbetsmarknaden och relationen mellan företagare och anställda.
Att företagande och företagandets villkor är centrala faktorer i varje samhällsbygge blir en allt mer spridd sanning. Då kan man inte bygga sin politik på att odla konflikten mellan arbete och kapital…
Den tidigare Socialdemokratiska statssekreteraren Klas Eklund kanske säger det bäst i Dagens PS angående varför han själv lämnade partiet: ”Det är knappast någon nyhet. När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse”.

PO klandrar vänsterpressens lögner om Magnus Andersson

I vintras utsattes Magnus Andersson för ett av Rörelsens många fula kampanjer, denna gång en bra bit över gränsen – inte bara för den goda smaken – utan också pressetiskt.

Arbetarbladet och Västerbottens Folkblad spred rena lögner om Magnus och tillskrev honom falska citat.
Tilltaget anmäldes till pressombudsmannen som nu har fällt sitt avgörande, nämligen att ”… Arbetarbladet inte kan undgå pressetiskt klander.”
Det verkar vara någonting med Magnus Andersson som sätter skräck i det politiska motståndet, när man inte backar för att använda stora väletablerade tryckta vänstertidningar för att utan skrupler försöka krossa en ungdomspolitiker som kämpar för det han tror på.
Uppenbarligen gör han något rätt! :-)

Socialdemokraterna och ansvarets svarte petter

Liksom Erik Laakso reagerar jag lite på Karin Petterssons ledare i dagens Aftonbladet.

Inte nödvändigtvis i sak; frågan om ledarskapets lämplighet måste vara ständigt aktuell och i synnerhet efter praktfiaskon. Dissonansen i spelverket kommer mer ifrån stråkdragarna.

Karin Pettersson var kommunikationschef för självaste Socialdemokraterna. Och hon gjorde ett fullständigt miserabelt jobb. Nu kan det ju ha sina randiga och rutiga orsaker, men är man chef så är man ansvarig!

Valaffischerna med tummar upp och ner gick inte att tyda ens med den bästa av viljor, filmerna var förvisso snygga och tilltalade kanske de redan frälsta, men knappast någon annan och hela kampanjen verkade vila på undermåligt bakgrundsarbete.

Karin Pettersson framstod som en enastående journalist före hon började på sossarna. Ibland tror jag dock att aldrig så skickliga betraktare och uttolkare av skeenden överskattar sin förmåga att bättre göra just det som de så skickligt betraktar och uttolkar.

Från att ha ägnat sig åt fritt tyckande, ska man helt plötsligt fatta beslut som får verkliga konsekvenser. Och söte Jesus vilka konsekvenser det fick i just Karin Petterssons och Socialdemokraternas fall…

Nu är socialdemokratins totalhaveri en komplex historia, men likväl blir det märkligt när en av kråkskyttarna lägger an mot en annan.

Komiskt idag är också ”avslöjandet” om att Mona Sahlin lyxlobbymutbjudits på tennis, mot bakgrund av att samma Sahlin inte kunde hålla sig från koskitskastandet mot Sofia Arkelsten.

Glädjande – om än på ett helt annat sätt – är också nyheten om Expressens drömrekrytering av självaste KG Bergström.