Jag avlivar fyra främlingsfientliga myter

Hur ska vi kunna integrera invandrare på ett framgångsrikt sätt i Sverige?
Som jag tidigare har skrivit leder begreppet ”integrationsproblem” tanken åt fel håll. Vi pratar inte om ”svenskproblem” när en infödd rågblond står utanför samhällets olika gemenskaper.

Integrationsproblem är arbetsmarknadsproblem, och behöver lösas med arbetsmarknadsreformer. Det är i reformer för fler arbetstillfällen, lättare att anställa och billigare att starta och driva företag lösningarna finns, för att fler oavsett hårfärg eller religion ska integreras i samhället.

För att kunna ha en verklig integrationsdebatt – med fokus på arbetsmarknadsreformer – behöver vi därför avliva en rad främlingsfientliga myter som har tillåtits dominera och tränga ut de viktiga frågorna. Om detta skriver jag i dagens Expressen.

För övrigt tycker jag att vi ska sluta att prata om ”andra generationens invandrare”, det är ett absurt begrepp. Alla som föds i Sverige är, enligt i varje fall mig, svenska. I USA pratar man om first generation american - på tal om det där med gemenskap.

Integration och arbetsmarknad i Svensk Tidskrift

Jag skriver i Svensk Tidskrift om det ganska märkliga faktum att vi säger ”integrationsproblem”, när vi i själva verket menar en massa andra problem.

När man kokar ner det är problemens essans i själva verket arbetsmarknadsproblem. Om vi vill lösa allt ifrån den ekonomiska krisen och utanförskapet till Sverigedemokraternas framfart i opinionen är det hög tid att ta tag i de problem som hindrar folk från att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden.

Att vissa av dessa kan vara politisk känsliga är knappast någon överdrift, men desto större är anledningen att slå igång en dialog om saken.

Noterar att förra arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin delvis är inne på samma linje, med en mycket bra artikel som man verkligen hoppas att den nuvarande arbetsmarknadsministern läser.

(SD)-populismen samhällsfarlig

Varje gång folk har förfasat sig över Sverigedemokraternas framfart i opinionen har jag sagt att man inte ska underskatta dylika rörelsers förmåga att ställa till det för sig själva.

Populism är alltid dåligt och aldrig långsiktigt hållbart. Den vänsterpopulism vi sett slå Greklands ekonomi i spillror är naturligtvis tragisk, men ännu värre är den typ av populism som syftar till att skuldbelägga en grupp och förklara samtliga samhällsproblem med existensen av vissa människor.

Sådan är Sverigedemokraternas populism.

Jag tror inte för ett ögonblick att ens merparten av människorna i deras opinionssiffror faktiskt är rasister, eller att de ens håller med om Sverigedemokraternas analys av samhällsproblemen, men att de upplever allvarliga samhällsproblem som de söker någon slags lösning på. Ansvaret vilar tungt på oss andra att ta avstamp i samhällskritiken och kommunicera våra lösningar på ett tillgängligt sätt.

De händelser som nu blottläggs är kanske bara toppen på ett isberg. När det börjar skaka finns en tendens att mer rasslar fram. När det gäller den ökända ordväxlingen förekommer en hel del olämpliga ordval, men det är inte det som skrämmer mig mest; ord är ord och kan yttras i affekt utan att det egentligen behöver betyda så mycket. Vad som oroar mig mer är förhållningssättet, att man reagerar som man gör, släpper halvdolda hot och det utomordentligt kuriösa faktum att man filmar det hela OCH sparar filmen som någon slags trofé över sin framfart mot det osvenska i natten. Och då kommer vi till pudelns kärna: Sverigedemokraterna tar sig rätten att definiera vem som är svensk, dela upp samhället i svenskar och andra och odla konflikten dem emellan.

Fruktansvärt destruktivt, cyniskt och förbannat osmakligt.

Läs även Frihetligt, Soran Ismail i Expressen och Högberg.

Update: Jag ser nu att de interna stridigheterna växlar upp.

 

Politiken har skapat utanförskapet

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att ”det är häftigt att betala skatt”.

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)
Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.
Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.
Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.
Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att ”SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig”.
Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.
Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.
Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.
Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?
Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?
Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en ”kultur” som gör dem arbetsskygga?
Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.
Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.
När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.
Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.

Centeraktivitet i debattmedia

Det är en hel del Centerbuzz just nu på olika debattsidor.

Igår tog den nya partisekreteraren Michael Arthursson till orda på Newsmill och bekräftar Centerpartiets liberala mission.
I Nacka har en interndebatt blossat upp där Tobias Wahlqvist tycker att nackacentern driver en tillväxtfientlig linje, får mothugg av distriktsledningen OCH Svenska Naturskyddsföreningens lokalavdelning, som tycker att nackacenterns tillväxthat är toppen.
Den till Centerpartiet knutna tankesmedjan FORES utmanar LO’s motstånd mot invandring i Aftonbladet och båda riksdagsledamöterna Roger Tiefensee och Fredrick Federley kräver idag moderation i debatten kring jordbrukspolitiken i EU.
Låt oss vara fullständigt klara över en sak: EU’s jordbrukspolitik är vidrig. Den gör livsmedel dyrare, hindrar också utveckling och stänger ute omvärlden från den europeiska marknaden. Ett tillstånd som bidrar till att hålla Afrikanska länder och andra i fattigdom.
Icke desto mindre har Roger och Fredrick en poäng. Det kommer inte att gå att avskaffa jordbrukspolitiken i ett slag. Om man driver den linjen låter man det bästa bli det godas fiende. Det kanske är så att vi får fokusera på en tugga i taget. Om politiken reduceras till någon slags skönhetstävling om vem som kan tycka sämst om sakers tillstånd kan det säkert bli en jättefin debatt, men knappast några resultat.
Update: Herrar Tiefensee och Federley har dock att bevisa att det är verkliga avsikter om jordbrukspolitikens avskaffande som föranleder artikeln och inte ett försök att hindra avvecklingen av de ohemula stöden och det ohållbara systemet.

LO vill stoppa arbetskraftsinvandringen

LO’s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger på radion att invandringen måste stoppas ”tills problemen är lösta”.

De problem som avses är att enskilda kriminella typer i enstaka fall missbrukar möjligheten för människor som råkar var födda utanför EU/EES att komma till Sverige för att jobba. (Ett faktum som exploateras till max av krafter som inte gillar invandring, ska sägas.)
Lite som om att man skulle stänga alla banker eftersom det förekommer checkbedrägeri.
Jag vet att LO inte gillar invandring. 1968 krävde de stopp för den dittills mycket väl fungerade invandringen. Innan dess var integrationen inget problem, eftersom folk som invandrade gjorde det direkt till jobb. Det ansåg LO var ett hot mot svenskfödda och den Socialdemokratiska regeringen levererade.
Undrar vad alla de människor som vill och kan komma och jobba, och som HAR seriösa och riktiga jobb som väntar på dem, säger om Lundby-Wedins förbud för dem att göra så?

Forskare drar ner brallorna på LO

En doktorsavhandling från Örebro universitet har kartlagt LO’s invandrings- och invandrarpolitik och slutsatserna är inte nådiga.

LO har för vana att bete sig svinaktigt mot allt och alla för att försvara sina intressen. De har fått hållas tack vare det långvariga Socialdemokratiska maktinnehavet. Något som nu förhoppningsvis kan ändras…
Läs även Fredrik Segerfeldt.

”Gillar man Sverige röstar man inte in SD”

Så sa statsministern igår i SVT’s utfrågning. Och visst stämmer det. På flera sätt.

Sverigedemokraterna driver en djupt osvensk politik. Jag vet inte vilket ”Sverige” deras företrädare syftar på när de målar upp sitt invandringsfria utopia, men Sverige har genom historien nästan alltid haft en öppen syn på migration.

Det är inte så konstigt. Ett litet land i ett hörn av världen är beroende av internationellt utbyte för att utvecklas, både ekonomiskt och kulturellt. Om SD hade haft inflytande på det sena 1800-talet hade vi gått miste om de hundra år av tillväxt inflödet av internationellt kapital möjliggjorde.

Den betydande invandringen under 50- och 60-talen var succé för alla inblandade, fram tills 1968 då facket satte stopp för det hela eftersom de ansåg att invandringen hotade jobben för de svenskfödda [sic]. En mycket osvensk manöver som tillsammans med annan socialism fick konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen.

Att invandringen skulle kosta pengar är något som ibland hävdas av Sverigedemokrater, men det gör ju barnafödande, tullverk och skolor också. Det finns för den skull ingen större anledning att lägga ned sådan verksamhet? Invandring är med gott teoretiskt och empiriskt stöd på det hela en god affär. Läs t ex denna UNDP-rapport. Eller denna ESO-rapport.

Anders Borg dömde ut Sverigedemokraternas försök till ”beräkningar” som djupt undermåliga, för att uttrycka sig milt. Ingen är väl särskilt förvånad. Det saknas – faktiskt – rationell grund till deras politik.

Att dessutom försätta Sveriges riksdag i ett låst läge, som hindrar regeringen från att styra landet, innebär stora problem. Återhämtningen kommer av sig, oro om statsfinanser och räntor driver investeringar ur landet och arbetslösheten kommer åter att börja öka.

Tänker du rösta på Sverigedemokraterna måste du också förklara varför du är beredd att skada Sverige och alla svenskar.

Hatten av för Nalin Pekgul

Via Johan Ingerö (och Dick Erixon) hittar jag Nalin Pekguls tal från Folk och Försvarkonferensen i Sälen.

MYCKET läsvärt om islamismen och de positiva motreaktionerna till den hos muslimer i Sverige.

Det är så befriande att läsa en text som förklarar islamismens utbredning med rent mänskliga faktorer, istället för att marxistisk klassanalys och/eller USA-imperialismen ska yxas in som huvudsakliga förklaringar till att folk börjar bete sig som arslen.

Läs!