Skrammel från tomma tunnor om Annie och Rand

Läser en något märklig sågning av Annie Johansson, Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson, i UNT genom ledarskribent Aron Lund.

Anledningen är Annies lästips på bloggen. Synnerligen väl valda lästips för folk som av en eller annan anledning söker förstå liberalismen, kan jag tycka.
Johan Norbergs, Till världskapitalismens försvar, kom i en tid då Attac ledde agendan, globaliseringsmotståndet mer eller mindre var norm och det på inget var någon självklarhet att frihandel var något bra. Att, som Lund, kalla den ”oförarglig” är ett märkligt ordval. Menar han att den är bra, men meningslös? Eller dålig, men harmlös?
Mycket kan man kalla den, men inte fan är ”oförarglig” det första ord man kommer att tänka på… För mig är det ett centralt verk som vände debatten. (Läs även När människan skapade världen som jag tycker är ännu bättre!)
Lund har starkare synpunkter på Nozick och hans oerhört intressanta bok Anarki, stat och utopi. Titeln till trots behöver läsning inte betyda att man landar i strävan efter något av de tre, men boken sätter fingret på de centrala tankarna kring naturrätten och tar Locke till nästa nivå.
Oavsett vilka slutsatser man drar av Nozicks diskussion måste den väl ändå anses mycket intressant för alla som vill utforska liberalismens filosofiska fundamenta?
Värst av allt är enligt Lund dock tipset om att läsa Ayn Rand. Och Lund är långt ifrån ensam. Gemensamt för Randkritiker verkar dock vara förmågan att missförstå Rand. Kanske är det till och med så att man inte gjort några allvarligare försök att läsa Rand? Min gissning är att det senare gäller Aron Lund. Att läsa OM en bok på wikipedia och att faktiskt läsa den kan vara en jäkla skillnad, vet du.
Men det behöver inte betyda att DU ska göra samma misstag.
Och Världen Skälvde är en fantastisk läsupplevelse och den nya svenska översättningen är riktigt bra. Det som slår en är hur chockerande aktuell den känns, fast den skrevs på 50-talet.
Med undantag för att alla röker, och att ingen hört talas om växthuseffekten, finns det något på varje sida, i varje stycke, som skulle kunna vara hämtat från dagens debatt och verklighet.
Om du inte har läst boken: gör det snabbt! Snart kommer filmen och förstör dina egna bilder av Dagny och Hank, Ragnar och Jim, Wayne-Falklands hotell och Hamiltonbilen.
Här är en recension i SvD. En svensk webbplats om boken.
Läs även Stig-Björn Ljunggren om Lunds utfall mot Annie och Wall Street Journal om Rand, med anledning av filmpremiären.