Drakstadscentern börjar ta form

Förändringar sker i det stora och det lilla. Till den förra kategorin hör nog händelserna i Tunisien. Folket reser sig och kastar ut en tyrann och diktator och val ska hållas inom två månader. EU och Sverige bör ställa upp med precis all hjälp Tunisiens interimsstyre önskar för att kunna genomföra valen på ett riktigt sätt. (Läs ständigt skarpa Anders Bolling om saken.)

En kanske något mindre, men välkommen, förändring skedde i och med att Sundsvall efter många års obrutet socialdemokratiskt styre äntligen kastade ut det gamla ledarskapet och röstade fram Alliansen som tillsammans med Miljöpartiet kunde bilda majoritet.

Tyvärr tvingades man kompromissa bort ett par viktiga saker, t ex försäljning av det kommunala bostadsbolaget, vilket hade kunna ge utrymme för en sänkning av Sundsvalls alltför höga skatt. Menmen… Man kan inte få allt. Om koalitionen nu lyckas bra så kommer Sundsvallsborna känna att det faktiskt finns andra än Socialdemokrater som kan styra kommunen.

För att Centerpartiet ska kunna ha en roll att spela i detta krävs att nya krafter kommer in i politiken. Hans Forsberg är kretsordförande i Sundsvall och har tagit initiativ till en ny typ av avdelning – Drakstadscentern – som har vår avdelning Stureplanscentern som förebild.

Meningen är, liksom för oss, att ta tillvara människors intresse för politik och att diskutera stort och smått över ett glas gott. Det är inte helt lätt att finna sig tillrätta i ett parti som ny och en avdelning som träffas under något lättsammare former med ett gemensamt intresse för de stora frågorna, kan vara en bra väg in.

Förutom att erbjuda en bra plattform för dessa samtal skapar man också en väg in i politiken och Centerpartiet för den som känner att man vill gå vidare och börja försöka förverkliga det man i diskussionerna kommer fram till.

Stort grattis och lycka till, säger jag till Drakstadscentern och det trevliga gäng jag fick äran att träffa och tala inför igår!

”(C), framtiden och det borgerliga uppdraget”

Elisabeth Thand Ringqvist skriver idag ett mycket angeläget blogginlägg om framtiden, idéerna och Centerpartiet.

Federalism, frihet och företagande är Centerfrågor som har all möjlighet att förtydligas, utvecklas och diskusteras under de närmaste åren. Jag vet också att dessa värden är lika viktiga på Stureplan som i Strömsund.”

Läs!

Markus Uvell och drömmen om det goda samhället

Häromdagen skrev Markus Uvell på DN Debatt om den svenska borgerlighetens utsatta läge. En ansats som kanske förvånar en och annan, eftersom Alliansen vann valet och i och med det i praktiken säkrat ett ickesocialistisk styre av landet i sammanlagt minst 8 år. Nästan ett decennium.

Oavsett vad som händer kommer detta ha stor betydelse för den svenska politiken.

Man måste dock inse att det inte på något sätt var de borgerliga eller liberala idéerna som vann valet. Visst är skattesänkningarna mycket välkomna, men det handlar fortfarande om vi ska ha världens högsta skatter, eller om det räcker med världens näst högsta.

Dessutom räcker aldrig moraliska och principiella argument för att människor ska få behålla sina egna pengar, utan samhällsekonomisk nytta lyfts alltid fram. Korrekt i sak, men en signal om att staten är överordnad människan. Fortfarande.

Utvecklingen på integritetsområdet är katastrofal inom hela EU (och USA) och Sverige är inget undantag.

Debattklimatet kring liberala principfrågor som cannabisförbud och sexköp liknar ett apberg och ingen vettig människa med något att förlora ger sig in i dylika spektakel, trots potentiellt goda argument. Sådana lyssnas nämligen inte på.

Den politiska journalistiken speglar också idénivån i den politiska diskursen. Ingenting av granskning och bevakning handlar om ideologi och ofta inte ens politiskt innehåll. Moralfrågor och sådant som de enklaste sinnen går igång på är det som dominerar även de mer ambitiösa försöken.

Man verkar förväxla granskning med lusten att ”sätta dit” den som ska granskas. Det gäller ekots lördagsintervju såväl som SVT’s partiledarutfrågningar inför valet. Frågor konstrueras, inte för att få ut så mycket information som möjligt om de politiska alternativen, utan för att få den som granskas att komma av sig och tappa ansiktet.

Fler exempel på samma sak var granskningen av de nya ministrarna. Det faktum att högt uppsatta finanschefer kommer in i regeringsarbetet är en toppnyhet. Orsakerna bakom detta, liksom potentiella effekter, borde vara av högsta intresse. Nyheten handlade dock mest om att Peter Norman hade tjänat miljooooooner under sin tidigare karriär och vägrade tala om hur han hade placerat/spenderat dessa miljoner. Som om det liksom vore lite skumt att tjäna pengar per se.

Jag vill också påstå att drevet mot Sofia Arkelsten är ett exempel på samma fenomen. En hårt arbetande, hederlig och skicklig politiker som verkligen kan göra stor skillnad (det hon har åstadkommit i den interna debatten inom Moderaterna på miljöområdet är ett storverk bara det). Inga av dessa egenskaper eller insatser är något värda när det finns misstankar om moralbrott. ( I detta fall dessutom grundlösa och larviga.)

Det som Uvell adresserar i sin debattartikel är sålunda inte nödvändigtvis ett problem isolerat till borgerligheten. Alliansen drivs av en större professionalism än någonsin tidigare, vilket innebär att man utgår från verkligheten som den är. Schlingmann & Co förstår att man i det rådande svenska debattklimatet inte vinner några val på en djärv reformagenda.

Vänstern har inga goda idéer om hur samhället kan bli bättre, även om det ofta påstås så. Det är mest floskler och gammal skåpmat som i bästa fall var relevanta i en tid då arbetsgivare var monopsonister på faktormarknaden. Det är ett förhållande som inte längre råder. Kommunismen dog 1989 och borde begravts kort därefter.

Men så länge vänsterns – förvisso vaga – idéer om det goda samhället inte utmanas, så kommer vänstern alltid att ha ett litet övertag i kampen om drömmen om det goda samhället.

Jag tror till och med att ett stor del av borgerliga väljare anser att de socialistiska idéerna är fina, men att de liksom inte fungerar i praktiken. Åtminstone inte nu. De är inte ett dugg fina. De är vedervärdiga. De går ut på att statlig övermakt ska ta pengar från de som ärligt förtjänat dem och dela ut dem på ett sätt som staten finner lämpligt – som en märklig slump oftast på ett sätt som gynnar statens och statens aktuella styres fortlevnad.

Vi behöver formulera liberala och borgerliga idéer för framtiden. Ta upp kampen mot vänsterns klasskampsdravel och ge oss ut på spelplanen för drömmen om det goda samhället.

Däri har Timbro en mastig uppgift att sätta tänderna i.

För alla som tyckte att Uvells debattartikel var intressant kan jag berätta att det kommer ett tillfälle att höra mer om Markus’ idéer och att diskutera dessa med honom.

Markus Uvell gästarnämligen Stureplanscentern och berättar mer den 16 november!

Om inget oförutsett inträffar kör vi som vanligt på Republik från 1830. Mer information kommer.