Räddningen är här för (S)


Det har ju gått lite motigt för Socialdemokraterna i den här valrörelsen hittills. Nu kanske spelplanen kommer att förändras. I går kunde man läsa att hela 23 gamla statsråd och tunga Socialdemokrater faktiskt stöder Sahlin. En nyhet väl värd att blåsa upp på DN Debatt.

Bland dessa finns giganter som Laila Freivalds och min personliga favorit: Bosse Ringholm! Saknaden efter honom saknar rimligtvis gränser i den svenska valmannakåren.
Om Mona Sahlin kanske skulle kunna hinta om en framskjuten position för Bosse, som har varit både finans- och vice statsminister, i den regering hon söker stöd för att bilda, borde en rödgrön valseger vara som i en liten ask.

Centerpartister är våldsbrottsnazister

Måste tipsa om en mycket viktig facebookgrupp – Bekämpa Centerpartiet. Det är väl lika bra att erkänna allt nu. Vi Centerpartister är ena riktigt onda typer. Så här beskrivs (C):
”Centerpartiet är ett parti som i snart 100 år, under en tunn fernissa av falsk sympati och medmänsklighet, har förgiftat det svenska politiska klimatet! Inte nog med att en majoritet av medlemmarna hyser radikalt antidemokratiska och i många fall nazistiska åsikter, Centerpartiets kommunvalda är i de flesta fall tungt kriminellt belastade och många är dömda för våldsbrott. Centerpartiet står för ett antidemokratiskt Sverige! Bekämpa Centerpartiet nu! Inget Centerparti i riksdag eller regering 2010.”

Har själv gått med för att kunna bidra med hemska sanningar… Gör det du med, vetja.

Högern sparkar på brevlådor som ligger

Runt om i världen kastas journalister i fängelse för att de skriver på ett för staten misshagligt sätt.

I Sverige har man minsann också stora problem. Journalistfacket rasar mot att de bilar som står till förfogande för den flygande journalistiken i Sandviken och Ockelbo har ratten på fel sida.

Eftersom distributionsbilarna endast används i svinottan och sedan bara står och idlar har någon smart typ kommit på att journalisterna ju kan använda dem när de ska ut och skjutjärnsreportra sig.

Det är alltså tidningen Arbetarens fackklubb som är upprörd över detta.

Det är med all rimlighet Magnus Andersson, och den från timbro och stureplanscentern kommenderade galopperande nyliberalismen som ligger bakom det fruktansvärda faktum att Sveriges samtliga brevlådor placerats på höger sida om vägen.

Konspiratioooooooooon!

Mycket osvenskt formulerat


Den som misshandlar det svenska språket så kapitalt borde anses förverkat sin rätt att kalla sig någonting med ”Sverige-”. ;-)

Det står alltså (utdrag):

”Sverigedemokraterna i Sollentuna kallar härmed medlemmarna till extra medlemmsmöte.

På grund av vår parti ledares debbat artikel i Aftonbladet så kallar vi till extra medlemmsmöte. Vi komer att disskutera hur vi kan rida på framgångsvågarna på bästa sätt.”

Ja, vad säger man? :-D

Såg detta på – och snodde bilden från – en blogg som heter ”På slak lina”.

(Jag vet, man ska inte driva med begåvningshandikappade, men dessa tomtar gör ju faktiskt anspråk på att vara med och stifta landets lagar.)

Kyrkopolitiker Bodström

Man får gratulera Thomas Bodström till det nya uppdraget i kyrkofullmäktige i Boo församling. Möjligen inte lika välavlönat som andra Bodströmska uppdrag, men som kyrkopolitiker får han ju verkligen chansen att visa att han ställer upp för partiet och kämpar på precis som alla andra.

Ödmjuk som han är förvånas han något över sina framgångar och hänvisar till att han hade blivit ”garanterad att inte komma in”.

Vem som ställer sådana garantier är dock okänt. Normalt är det ju liksom väljarna som röstar på namnen på partiernas listor och därmed väljer sina företrädare.

Bra satir vitaliserar demokratin

Jag har ju tidigare bloggat om den fantastiska ”kristdemokratiska” bloggen, ”Sanningen måste fram”.

Den har ju bjudit på några goda skratt, men är också ett exempel på ett oerhört viktigt inslag i det politiska samtalet: Satiren. Med god satir dras saker till sin spets och överdrivs – och blir därför potentiellt absurt och därför roligt.

Samtidigt blir det också en tidig varningssignal för hur en politisk tendens kan utvecklas i förlängningen. Politik som inte tål den typ av granskning som bra satir kan erbjuda är helt enkelt inte särskilt bra politik.

(Se t ex Le Canard Enchaîne, som har vitaliserat den franska demokratin sedan 1915 – inte sällan från vänster förvisso, men bra ändå.)

Det är naturligtvis inte roligt att sitta på andra änden av dylika lustifikationer och satirens schackmatt är väl när föremålet för satiren lackar ur och börjar kräva dementier, ursäkter och censur.

Och lackar ur gör tyvärr Göran Hägglund, som kallar det hela ”smutskastning”.

Kanske borde han istället fundera på hur det kan komma sig att alla galenskaper som skrivs på bloggen faktiskt så lätt kan tolkas som kristdemokratiska.

Och utmärkelsen ”Årets tomtebloss” går till…

Torbjörn Björkman, styrelseledamot i Svensk-Koreanska föreningen.

I en mycket läsvärd och underhållande artikel beskrivs Nordkorea ur ett lite annorlunda perspektiv mot vad man är van vid. Björkman hävdar att Nordkorea inte är ett så pjåkigt plejs att bo på och att omvärlden mest är sura på socialismen.

Jag gillar särskilt det här citatet:
”Genom det planerade samhället bor folk nära sina arbetsplatser. Folk promenerar till skola och arbete. Det ger god folkhälsa…” Känns lite skönt folkhemssvenskt ju!

På sätt och vis har han ju rätt. Nordkorea är resultatet av socialism. Massivt armod, storskaligt förtryck och galna politiska experiment, numera även med aggressiva ambitioner mot omvärlden. (Sådant gillar inte demokratiska länder…)

Idag deklarerade man från Nordkoreanskt håll att man inte längre ser sig bunden av fredstraktaten från Koreakriget.

Men så bra då. In med stridsvagnar. Tut tut!