Folkhälsoinstitutet måste stimulera till ökat drickande

Av något oklara skäl får aldrig nyheter kring nya forskningsrön kring alkoholens hälsoeffekter fotfäste i svenska media, om de råkar vara positiva. Det faktum att nykterhetsrörelsen är en mäktig lobbyorganisation spelar säkert roll, men sanningen har en tendens att vinna i längden även om enorma resurser läggs på att hindra den.

Jag läser på BBC News hälsoavdelning (och Nyheter24) att ansedda British Medical Journal publicerar en artikel som visar på en 25% reducering av hjärtsjukdomar för folk som dricker som folk, jämfört med folk som inte dricker någon alkohol alls.
Om vi nu nödvändigtvis ska ha ett Folkhälsoinstitut, måste ju detta agera för folks hälsa och inte för nykterhetsrörelsens religiösa övertygelser.
För att motivera sitt existensberättigande bör Folkhälsoinstitutet nu skyndsamt ta fram en informationskampanj som stimulerar nykterister till normalt drickande.
(Jag kan dock mycket väl leva med en kompromiss som innebär att var och en själv får avgöra hur man vill leva…)

(C) och alliansen framåt – (S) fortsätter bakåt

Att Jörg Teichert har haft det tufft den senaste tiden kan ingen ifrågasätta. En stroke är ingen lek och krångel med sjukförsäkringen gör naturligtvis inte saken bättre. Och är man van vid att tjäna över 50 papp i månaden är det säkert trist att gå ner till 40.

Icke desto mindre var exemplet av flera skäl illa valt av SVT’s utfrågare. Visst var det olyckligt att man valde en person som visade sig vara en Socialdemokratisk kampanjarbetare, men misstag sker. Inte så mycket att orda om.

Däremot finns det en del andra tecken på att exemplet var dåligt valt.

Jag har en polare som är läkare (och Centerpartistisk toppkandidat till riksdagen från Gävleborg) som för en liten stund sedan tittade in på en kopp kaffe på väg till Ockelbo.

Han berättade om det aktuella fallets komplexitet och att han hade dryftat frågan med två kollegor som är experter på försäkringsmedicin, den ena disputerad i ämnet. Båda hade varit överens om att det i första hand inte var frågan om ett problem som hade att göra med de nya reglerna för sjukförsäkringen, utan att sjukintyget var felaktigt skrivet av Jörgs läkare.

Tydligen drabbas strokepatienter av något de lärde kallar för global nedsättning, vilket gör att man inte kan jobba mer än i vanliga fall 75%, oavsett om det är som hjärtkirurg eller med att – som Sven Erik Österberg skulle uttryckt sig – sortera skruv.

Likförbannat ett allvarligt och högst relevant problem för den det drabbar och ett ämne som bör adresseras av lagstiftaren å det snaraste, men ett dåligt valt exempel för att illustrera effekterna av de nya sjukskrivningsreglerna.

Dessutom kan man reflektera över om en statsminister verkligen ska behöva avkrävas explicita svar om enskilda fall i oerhört komplicerade försäkringsmedicinska spörsmål?

Efter att ha sagt detta tänker jag idag företrädesvis ägna mig åt skamlöst jublande över opinionsutvecklingen! Centerpartiet tar stadiga kliv framåt och noterar idag 6,2%, Alliansen har egen majoritet och Socialdemokraterna förlorar ytterligare mark, trots (eller kanske tack vare) fulspel och krumbukter.

Folk som tar ansvar tjänar mer pengar

Då och då rapporteras det i media om att det ena och det andra är ”en klassfråga”.

Någon entusiastisk akademiker med hjärtat till vänster tar en dålig mänsklig egenskap och kör den mot inkomst, varvid alla ska förfasa sig över hur hemskt det är att folk som inte tjänar så mycket pengar OCKSÅ har det dåligt på andra sätt, om ett signifikant samband kan påvisas.

Implicit vilar slutstatsen till alla dessa larm om ”klassfrågor”, trots att det sällan uttalas, på en socialistisk ansats. Överklassen förtrycker proletariatet och tvingar dem till dålig hälsa, sämre kost och allsköns elände. Typ.

Idag har något ljushuvud kommit på att barnfetma är vanligare i fattiga familjer än i rika. En sån meningslös nyhet.

Varför tror rapportförfattarna (och TT) egentligen att en del tjänar mer stålar än andra?

KAN det möjligen vara så att folk som tar större ansvar för sig själva och sina familjer ser till att skaffa sig bra utbildning? KAN det vara så att folk som väljer att inte slappa bort livet – och har synpunkter på när deras barn visar prov på sådana strävanden – faktiskt tjänar bättre än andra?

Naturligtvis tycker professorn i barnfetma, Claude Marcus, att politikerna är för slappa kring detta och implicerar krav på lagstiftning. Oklart exakt vad, men med tanke på tonläget är nog fettskatt bara början. Varför inte ge folkhälsoinstitutet mer ansvar och befogenheter. Uppsökande verksamhet och visitationer i hemmet, kanske? En speciell fettpolis? (Fepo?)

Med tanke på hur åt fel nämnde Marcus har haft kring kolesterol och LCHF bevisas det orimliga i ovanifrån dikterade hälsorön. Folk är nämligen – hör och häpna – olika. Vissa kan käka mycket kolhydrater. Andra kan käka mycket fett. En del (lyckliga satar) kan käka båda utan att bli tjocka.

Det finns inga enkla svar kring barnfetma, men ofta handlar det nog om dålig kost och bristfälliga motionsvanor. Bra kost kostar inte mer än dålig (snarare tvärtom) och motionera kan alla göra. Särskilt ett barn med en boll.

Men om man inte ska till Bagarmossen då?

Dagens märkligaste ”analys” står att läsa i SvD. Krönikör Ola Wong för ett resonemang om apoteksreformens allvarliga tillkortakommande: att apoteket på Götgatan inte kunde ringa ett apotek i Bagarmossen för att kolla om de hade knäskydd.

Rent tekniskt skulle det väl gå att göra det ändå oavsett om man ingår i samma koncern eller inte, men det går väl också för h-vete att ringa upp själv? Prova 118 118 och fråga efter apoteket i Bagis… Nu med konkurrens kanske det till och med finns flera knäskydd att välja mellan, så att Ola kan få det som passar för just hans behov.
På väg till Bagarmossen ligger Björkhagen där jag bor. Det statliga monopolapoteket slog igen där för några år sedan och då var det till att ta tuben/bilen/rollatorn till Hammarbyhöjden om man behövde huvudvärkstabletter.
Efter avregleringen finns det nödvändigaste i receptfria läkemedelsväg på både konsum och i tobaksaffären, något jag var oerhört tacksam för en lördagmorgon härförleden.
Efter avregleringen har 80 nya apotek öppnats och marknaden bedöms kunna svälja ytterligare 300. Kanske ett av dessa nya kommer att hamna i Björkhagen…

Vill Ylva Johansson göra en Hugo Chávez med apoteken?

Det är väl ingen stor överraskning att avmonopoliseringen av apoteken blev en succé… Kanske något oväntat att det gick så fort! Sedan vi gjorde slut med den med Nordkorea och Kuba gemensamma läkemedelshandelspolitiken har 80 nya apotek öppnats och 700 personer har fått nya arbetsgivare i dessa företag.

Det är faktiskt helt obegripligt att vänsterpartierna envisas med löftet/hotet att riva upp reformen vid en eventuell rödgrön valvinst. Socialdemokraternas socialpolitiska talesperson, Ylva Johansson, utesluter inte ett återförstatligande av de nya och fria apoteken!
En manöver värdig socialistledare med totalitära maktambitioner…
Alternativen i valet har kanske aldrig varit tydligare.
Läs även ETR, Kenneth Johansson på välfärdsbloggen och Annie.

Vilka intressen har köpt Rössner/Marcus idag?

Det är med stor besvikelse jag ser att min partivän, den djupt aktade professor emeritus och riksdagsledamoten Lennart Levi, lånar sitt namn till en artikel som uttrycker en antiliberal hållning – sockerskatt.

Först trodde jag att det var fråga om ett aprilskämt, men när jag såg vilka andra som stod bakom artikeln började jag ana att så inte var fallet. Stefan Rössner och Claude Marcus verkar inte ha humor.
De båda har (fram tills nu) varit starka motståndare till den moderna synen på naturliga fetter. De har dömt ut kött och smör till förmån för spannmål och industrifetter (margarin).
De har rekommenderat kolhydratintensiv mat till patienter med viktproblem utan att ta hänsyn till det faktum att det inte fungerar. De verkar helt och hållet bortsett från att olika människors aptitsystem fungerar olika. Man undrar ju hur de tänker? Varför tror Rössner/Marcus att människor äter för mycket?
För min egen del är svaret enkelt. Kolhydrater gör mig hungrig. Vansinnigt hungrig. Socker föder sockersug och att låta bli att äta när man klivit på kolhydrattåget är lika svårt som att sluta upp att pinka när man väl låtit det börja skvala.. (om det målande språkbruket ursäktas)
Genom att hörsamma de riktlinjer som livsmedelsverk, folkhälsoinstitut och sådana som Stefan Rössner och Claude Marcus frambär, har jag hela mitt vuxna liv slagits i underläge mot en tilltagande rondör.
Sedan jag för ett och ett halvt år sedan via en kollega upptäckte LCHF är tillvaron helt annorlunda. Jag är mycket intresserad av mat och dryck och njuter allt vad jag orkar. Med viss omsorg vad som passerar in genom munnen käkar jag massor av goda saker. Under samma period har jag minskat ca 20 kilo i vikt (hittills) och går stadigt – om än långsamt – nedåt.
Mina värden, inkl kolesterolbalansen, är mycket goda enligt företagshälsovårdens årliga undersökning. Enligt Claude Marcus borde jag varit död vid det här laget, med tanke på mina ägg- och bacondrivna frukostvanor. Jag har aldrig varit så frisk i hela mitt liv. Under hela förra året var jag inte sjuk en enda dag. Inte ens förkyld. Inte ens lite förkyld.
För andra människor, t ex CUF’s Karl Malmqvist, är det helt annorlunda. Han slukar ett par liter svartfärgat och kolsyrat sockervatten varje dag och kosten verkar huvudsakligen hamburgarbaserad. Ändå ligger han stadigt på en matchvikt runt 18 kilo.
Det visar två saker:
1. Man kan inte ha generella kostråd som ska gälla för alla. Människor är olika. Var och en måste ta reda på vad som funkar och utifrån det välja en livsstil som stämmer överens med hur man vill leva, hur mycket man vill njuta och hur stora hälsorisker vi vill ta.
2. Man kan inte lyssna på av staten utnämnda ”experter”. För det första har de båda en vidrig människosyn. Deras oförståelse inför hur människor fungerar borde göra dem olämpliga som läkare.
Det är väl i o f s en positiv sak att Rössner/Marcus idag inte riktar sina pekpinnar mot fett, men det har egentligen ingen principiell betydelse. Pekpinnar ska inte riktas överhuvudtaget.
Deras åtaganden för margarinindustrin, knäckebrödsfabrikerna och McDonald’s, med miljonbelopp i arvoden, borde diskvalificera dem för alla typer av roller som expertkommentator i dessa frågor.
Läs ett gammalt inlägg om det felaktiga i själva folkhälsotanken.

Apoteksavregleringen ger 100 nya apotek – till att börja med

I samband med alla omregleringar och avregleringar brukar det vara en period av omställning innan de nya marknadsstrukturerna hinner sätta sig.

Den avreglerade apoteksmarknaden kommer säkert att föra med sig någon negativ konsekvens för någon, åtminstone på kort sikt, när ett olönsamt apotek på en ort läggs ner eller flyttas.

Samtidigt innebär avregleringen ett potentiellt tillflöde av nya apotek.

Att avregleringen är något oerhört positivt bekräftas väl idag genom nyheten att den internationella apotekskedjan Celesio etablerar sig i Sverige. Inte mindre än 100 helt nya apotek tänker kedjan öppna och man har nu påbörjat rektrytering av personal.

Ett par frågor till vänsterpartierna vore intressant att få svar på: är detta negativt och i så fall hur?

Lika intressant är hur Ylva Johansson och hennes polare tänker sig att apoteksreformen ska rullas tillbaka, som utlovat. Tänker man helt enkelt konfiskera de nya apoteken? Förbjuda dem att utöva sin verksamhet? (och sålunda helt enkelt med tvång lägga ner hundra apotek?)

From idag kan apotekare starta apotek!

Alla vi som stundtals är en smula besvikna på reformtakten kan åtminstone idag luta oss tillbaka och njuta av det faktum att Sverige idag lämnar Kuba och Nordkorea ensamma i det sällskap som anser det olämpligt för andra än staten att sälja läkemedel.

Vänsterpartierna gör idag ett utspel om att man vid en eventuell valseger ämnar återreglera järnvägen som äntligen blir konkurrensutsatt. Oklart är hur de kommer att göra med de privata apotek som hinner startas till en sådan olycksdag. Konfiskation?

Lista på lagändringar som träder i kraft idag i Aftonbladet.

Individhälsa vs folkhälsa

Folkhälsotanken är djupt antiliberal. Den utgår från att staten vill att vi ska ha god hälsa och det verkar kanske vid ett första påseende trevligt, men det finns ju en underliggande anledning till att staten vill att vi ska ha god hälsa: Den vill förvalta sin tillgång.

Som man kan se i t ex statligt ägda företag kan man konstatera att staten är en ganska dålig ägare. Företag i statlig ägo kan bara tjäna pengar om de har särskilda priviligier, som olika typer av institutionella hinder mot konkurrens. Annars utvecklas statligt ägda företag sämre än privatägda dito.

Ännu sämre blir det förstås om staten ska ställa andra krav än lönsamhetsmässiga, som t ex jämställdhetssträvanden, eller att ”ge trollhättan en chans” genom att hindra ett statligt ägt bilföretag (ett rent hypotetiskt exempel givetvis) att göra nödvändiga personalminskningar.

Våra kroppar ägs av oss själva. Staten har inget med dem att göra. Vi förvaltar dem helt och hållet, eller bör åtminstone få göra det.

Vi väljer att äta chips. Några av oss röker. Andra snusar. Vid festliga tillfällen dricks det både öl och nubbe. Vi vet att detta kanske inte är så himla nyttigt, men vi gör det ändå för att vi tycker att det är gott.

Man måste göra en avvägning av hur mycket onyttigheter man vill tillåta sig för att ändå ha den hälsa man önskar.

Det hela kompliceras ju av det faktum att vi är individer. Vissa kan röka ett helt liv utan att ta skada (t ex min gammelmorfar), medan andra som lever efter statens folkhälsoråd med manisk nit kan få lungcancer (en god väns mormor t ex).

Vissa kanske tycker att risken för ett kortare liv är värt det där aftonblosset Black Cavendish på verandan i solnedgången (samma gammelmorfar). Var och en måste värdera detta själva.

På samma sätt – och av ungefär samma anledningar – är staten en lika dålig ägare av människor som företag. Livsmedelsverket ska t ex nu ta hänsyn till klimateffekten av olika livsmedel i sina kostråd. Det innebär att vi får för vår hälsa sämre kostråd, för att staten har en annan prioritering för din kropp.

Det är inte acceptabelt. Mycket glädjande att CUF eldar på i frågan. Tror att det börjar mullra lite i de livsmedelsintresserade centerleden om detta också.

———————–

radion i förmiddags om Annika Dahlqvist och LCHF-kost.

Aftonbladet debatt om att livsmedelsverket bör sluta med kostråd.