Avlägsna politiska hinder mot stadens utveckling

Maria Ludvigsson är en av de klokaste personer jag känner. Det är därför särskilt smärtsamt att läsa hennes bloggpost på SvD om bland annat Stockholmscentern och diskussionen om höga hus. Möjligen bygger hennes ansats på ett missförstånd om Centerpartiets politiska vilja i det här fallet.

Sant är att vi i Stockholmscentern gärna ser att de som bygger staden bygger den högre och tätare. Anledningarna därtill är synnerligen goda.
För det första behöver vi en herrans massa nya bostäder (och arbetsplatser). En SL-buss om dagen flyttar in till Stockholm och även om vi höjer målen i Exploateringsnämnden till fem tusen nya lägenheter i år, så är det inte tillräckligt.
För det andra är tätare boende energieffektivt och miljövänligt. Med högre hus kan fler bo nära kollektivtrafik samtidigt som utrymme lösgörs för att bevara och utveckla parkmark, liksom vägar och parkeringsplatser för såväl pedaldrivna som andra fortskaffningsmedel (alla behövs och får plats i Centerpartiets Stockholm).
En tätare stad skapar också bättre kundunderlag för det lokala näringslivet. Shopping och ett bra restaurang- och barliv är viktiga delar i den levande staden.
Däremot är det ett missförstånd att Centerpartiet vill att staden ska framtvinga byggen av dessa höga hus. Det finns i dagsläget ett antal politiska hinder för marknaden att utveckla staden i enlighet med konsumenternas behov och önskemål. Dessa hinder vill vi avlägsna.
Skönhetsråd och bevarandekrafter är en sak, men viktigare är nog hur vi tar betalt för stadens mark när någon vill bygga. Vi tar i dagsläget inte betalt för den markyta som tas i anspråk, utan för den boyta som fastighetens byggnader kommer att omfatta.
Det kostar alltså, för marken, inte mer för ett fastighetsbolag att sprida ut ett bygge på tre tomter, än att trava det på höjden, samtidigt som byggkostnaderna för det senare är högre. Resultatet blir en onödigt gles stad i vilken vi måste ner i tunnelbanan eller upp på motorvägen för att kunna umgås och arbeta.
Detta är onödigt, tycker vi, som också har ett stämmobeslut på att införa marknadshyror (för nya kontrakt), för få bostadsmarknaden att fungera bättre och sätta fart på byggandet. Ett uttryck för frihetlighet som borde falla Ludvigsson på läppen, kan man tycka?

Kapitalismens kris?

Vänsterns förmåga att lyfta ut en statisk ögonblicksbild och helt kunna bortse från historiska fakta är lika märklig som imponerande. Den överträffas egentligen bara av förmågan att missförstå kapitalismen, som i bästa fall förväxlas med korporativism, men kanske oftare som ett samlingsbegrepp för allt som är ”dåligt”.
Även från (någorlunda) seriösa debattörer får man allt oftare höra att kapitalismen har misslyckats och exemplen finanskris och Grekland läggs fram som bevis.
Alltså, utan kapitalism hade hela världen varit Grekland! Det hade inte funnits några finanser att krisa kring!
Man kan ju undra var sådana som Kajsa Ekis Ekman tror att stålarna kommer ifrån, de som de vill ska distribueras på ett mer ”rättvist” sätt? Hur kan man ha missat att värdet någonstans måste skapas? Att enskilda människor i frivillig samverkan tar initiativ som utvecklar näringslivet och som lösgör resurser för allt som vi tar för givet? (Värme i bostäderna, t ex, för att anknyta till Ekmans artikel.)
Kapitalism är inget annat än frihet för folk och företag att använda sina förmågor att tjäna pengar. När så sker uppkommer tillväxt som kommer alla till del på ett eller annat sätt. Det är ju fullt förståeligt att anse det olyckligt att några lyckas bättre än andra, men man måste ju begripa att det inte gynnar någon att slå undan förutsättningarna för effektivt skapande – en ofrånkomlig konsekvens av socialismen.
Om Grekland är ett exempel på misslyckande är det väl snarast frågan om ett politikens misslyckande: Ineffektiv och rättsosäker skatteuppbörd, en växande offentlig sektor med livstidsanställningar och ett näringsliv utan förutsättningar och förmåga till förnyelse.
På det en vänsterpopulistisk politisk kultur där den som lovar allt åt alla vinner medborgarnas gunst.
Kris för kapitalismen? My Ass…

Skatteutjämning rimmar dåligt med (C)-ideal

Igår skrev mina Centervänner Mari-Louise Wernersson och Eva Nypelius en artikel i Dagens Samhälle om att de vill att regeringen sätter ned foten om kommunal skatteutjämning. Jag känner båda som väldigt trevliga och synnerligen kompetenta centerföreträdare, men jag har funderat på texten och ställer mig frågan om hur kommunal skatteutjämning egentligen harmonierar med Centerpartiets idéer om federalism.

Nu i helgen har Centerpartiet kommundagar i Västerås och jag räknar med att denna fråga kommer att diskuteras länge och väl.
Lagstiftarens roll är att avlägsna hinder och skapa frihet för människor att leva sina liv efter egna ideal, men den är inte medborgarnas curlingmorsa. Varje landsända har olika förutsättningar och det finns fördelar och nackdelar överallt. Man kan helt inte räkna med att det är nära till posten om man samtidigt föredrar fria vidder. Vill man nyttja en kommunal bollplan i storstan får man räkna med att ha träningstiden 2130 en fredagkväll av det enkla skälet att det är trångt.
Wernersson/Nypelius vill att samhällsservicen ska vara lika oavsett var man bor. Det låter ju som en sympatisk strävan, men man kan då samtidigt fråga sig vad vi har kommuner till? Om ”lika för alla” är idealet borde all offentligt finansierad samhällsservice vara statlig och centralstyrd. Det vore dåligt av en lång rad skäl.
För det första finns en effektivitetsaspekt – lokalpolitiken står närmare medborgarna och kan lättare se unika behov i den egna kommunen och snabbare anpassa sig till förändringar. Demokratiaspekten är heller inte oviktig. Om medborgarna inte gillar hur behoven tillgodoses kan de välja andra kommunpolitiker i nästa val.
Sedan tror jag knappast att det gynnar Centerpartiets kommunpolitiker att skapa ett system som belönar slarv och misskötsel och bestraffar de som tar ansvar, prioriterar kommunal kärnverksamhet och håller nere skatterna.
Läs också Per Ankersjös DN Debatt om hur Centerpartiet öppnar upp arbetet med nya partiprogrammet i en wiki för alla att delta i.

Liberaler älskar det fria ordet – de andra not so much

Idag var det premiär för den liberala ”göra-smedjan” Liberalerna och jag tycker att upplägget är klockrent.

Det finns flera tankesmedjor som behandlar liberala spörsmål med hög kvalitet och på hög vetenskaplig nivå. Ratio och Captus är sådana som känns starkt knutna till den akademiska världen. Även Eudoxa släpper en hel del intressanta rapporter som ofta känns liberalt orienterade. Den mest betydelsefulla tankesmedjan är utan tvivel Timbro. Genom åren har de fostrat stjärnor som Fredrik Segerfeldt, Johnny Munkhammar och Johan Norberg.
Häromåret startades även den centernära tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen.
Även om Timbro över åren har gjort stora insatser för att sprida den klassiska liberalismen är man nu mer en allmänborgerlig tankesmedja som även omfattar konservativa medarbetare som t ex Roland Poirier Martinsson.
Samtliga ovanstående arbetar med en ganska hög grad av abstraktion. Det förekommer konkreta ”råd” till lagstiftaren, men det är inte ofta det går att formulera ett politiskt alternativ utifrån en Timbrorapport och det är väl heller inte meningen.
Tankesmedjan (eller göra-smedjan) Liberalerna fyller sålunda två viktiga behov. Dels genom att vara uttalat liberala, snarare än alliansknutna eller allmänborgerliga. Dels genom att göra anspråk på att formulera tydliga politiska förslag utifrån liberala idéer.
Om man gillar liberalism eller inte, eller om man tycker att de rapporter, seminarier och annat som produceras håller någon vidare kvalitet är givetvis olika från person till person, men en sak är säker: det pågår en hel del idéutveckling, pratande och tänkande på den liberala sidan.
Detta sker samtidigt som den andra sidan försöker tysta journalister för att sanningen inte passar deras syften.

Anna Troberg och Fredrick Federley på Radio1 idag

För någon vecka sedan skrev Lena Ek och Fredrick Federley en i mitt tycke både bra och angelägen artikel om hur det öppna samhället retirerat efter 11 september.

Detta väckte starka reaktioner hos Anna Troberg, som tycker att Federley saknar trovärdighet i frågan och därför bör hålla tyst. Typ. En twitterdebatt kring detta utbröt som engagerade många.
Idag har Fredrick Federley bjudit in Anna Troberg till sitt radioprogram på Radio1 kl 13 idag för att diskutera saken vidare. Kul och bra initiativ!

Frihet att leva som man vill

IOGT-NTO är verkligen helt otroliga. Att människor väljer att leva nyktra är väl toppen om det gör dem lyckliga. Men de ständiga försöken från nykterhetsrörelsen att överproblematisera normal konsumtion av sådant som vissa tycker är smarrigt är lika onödigt som osmakligt.

Johan Ingerö skriver på Svenska Dagbladets ledarsida idag om att våra äldsta äntligen blir myndiga: äldreboende kan servera starkt till den som önskar. Bra!
Många oroar sig för hur det kommer att bli på ålderns höst och för min egen del tänker jag avsätta en avsevärd mängd politisk energi till att säkra min och andras rätt att leva ett så fritt liv som möjligt. Ett uttryck för den friheten är att själv kunna välja om man vill ta sig ett järn.
Tror kanske till och med att mitt 90-åriga jag kan bli sugen på en Gammeldansk till frukost vissa dagar.
Jag vill välja ett äldreboende med en bra vinlista. Fokus bör ligga på käftsmällscabar från Kalifornien för att det ska smaka ordentligt! Och – håll i er nu, IOGT – vissa av dessa dagar har jag för avsikt att blir rejält på pickalurven!