(SD)-populismen samhällsfarlig

Varje gång folk har förfasat sig över Sverigedemokraternas framfart i opinionen har jag sagt att man inte ska underskatta dylika rörelsers förmåga att ställa till det för sig själva.

Populism är alltid dåligt och aldrig långsiktigt hållbart. Den vänsterpopulism vi sett slå Greklands ekonomi i spillror är naturligtvis tragisk, men ännu värre är den typ av populism som syftar till att skuldbelägga en grupp och förklara samtliga samhällsproblem med existensen av vissa människor.

Sådan är Sverigedemokraternas populism.

Jag tror inte för ett ögonblick att ens merparten av människorna i deras opinionssiffror faktiskt är rasister, eller att de ens håller med om Sverigedemokraternas analys av samhällsproblemen, men att de upplever allvarliga samhällsproblem som de söker någon slags lösning på. Ansvaret vilar tungt på oss andra att ta avstamp i samhällskritiken och kommunicera våra lösningar på ett tillgängligt sätt.

De händelser som nu blottläggs är kanske bara toppen på ett isberg. När det börjar skaka finns en tendens att mer rasslar fram. När det gäller den ökända ordväxlingen förekommer en hel del olämpliga ordval, men det är inte det som skrämmer mig mest; ord är ord och kan yttras i affekt utan att det egentligen behöver betyda så mycket. Vad som oroar mig mer är förhållningssättet, att man reagerar som man gör, släpper halvdolda hot och det utomordentligt kuriösa faktum att man filmar det hela OCH sparar filmen som någon slags trofé över sin framfart mot det osvenska i natten. Och då kommer vi till pudelns kärna: Sverigedemokraterna tar sig rätten att definiera vem som är svensk, dela upp samhället i svenskar och andra och odla konflikten dem emellan.

Fruktansvärt destruktivt, cyniskt och förbannat osmakligt.

Läs även Frihetligt, Soran Ismail i Expressen och Högberg.

Update: Jag ser nu att de interna stridigheterna växlar upp.